Skandinaviens Heterocer-fjärilar

so RA
SKANDINAVIENS i

HETEROCER-FJÄRILAR, |

BESKRIFNE

AF 5; gå

ER. ID. J. WALILENGRIEN.

ANDRA DELEN, Sod
Spinnarne,

ANDRA HÄFTET.

LUND,
tryckt hos Chr. Biilow,
kd

K hå
m -
(OS pe AE BE Rn EE
”
7

137

vi. Fam. PLATYPTERYGID E.

STEPH.

Antenne longiores, maris longius, feminm« brevius bi-
pectinatr, serrate aut simplices. Palpi minuti, breves.
Ocelli nulli. Alme late, ample; retinaculum aut distinctum,
aut nullum. Pedes calcaribus prediti. Costa costalis
al. anticarum tenuissima, posticarum nulla. Coste abdo-
minales al. posticarum 2, sed costa dorsalis al. anticarum
tantum unica, radice aut simplici, aut dupliei e basi oriens.
Areola disecoidalis al. posticarum pliea tenuissima longi-
tudinali distinete divisa. Costa independens al. omnium
ad angulum areolÅ discoidalis posteriorem propius oriens.
Costa subcostalis al, posticarum ramulum nullum e
basi erga mMaurginem ale anteriorem mittens. Ar cola in-
vectitia deest. Costa subcostalis al. posticarum
aut cum ramulo radiali in trunco communi longissimo con-
junctus, aut usque ad basin libera, nec cum costa mediana
connera, Costa subdorsalis al. posticarum in medio
marginis interioris anastomosans. Areola subcostalis
clausa aut adest, aut deest. Areola radialis al. anti-
carum adest. Oviductus femineg nullus. Lar va nuda,
subdialis, tuberculata, 14 poda, pedibus thoracalibus et pe-
dibus segmentorum 6—9 predita, segmento ultimo acuto,
pedibus carente; pedes omnes unguibus armati. P upa inter
folia folliculata.

Antennerne temligen långa, hos hannen långt, men
hos honan kort kammade, sågtandade eller enkla. Palperne
små, korta. Ocelleringa. Vingarne breda och vida;
hållhake antingen tydlig eller ingen. Fötterne försedde med
sporrar. Costalnerven på framvingarne ganska fin, på
bakvingarne ingen, Abdominalnerverne på bakvin-
garne 2, men dorsalnerven på framvingarne endast en, hvilken
kommer från basen antingen med dubbel eller enkel rot, Disk-
fältet på bakvingarne tydligen deladt genom ett långsgående
veck. Oberoende nerven på alla vingarne upprinner
närmare diskfältets bakre hörn. Subeostalnerven sän-
der på bakvingarne ingen gren från basen mot vingens framkant.
Irnskjutningsfält saknas. Subcostalnerven på
bakvingarne är antingen förenad med radialgrenen i en ganska
lång gemensam stam, eller är den fri från basen och alls icke
förenad med medianneryen. Subdorsalnerven på vin-

18

138

garne utlöper i midten af inkanten. Subecostalfältet på

bakvingarne antingen slutet eller öppet. Radialfilt finnes

på framvingarne. Äggledaren hos honan ingen. Lar-

ven lefvande i öppen dag, naken, försedd med tuberkler, 14-

fotad, egande fötter på thvrax och på 6—9 kroppsringarné, sista

kroppsringen spetsig, utan fötter: alla fötterne beväpnade med
klor... Pupans kokong sammanspunnen mellan blad.

Denna inom Europa artfattiga familj liknar till fjärilarnes
habitus mera mätarne än spinnarne, men såväl larvens form
och metamorphossätt som det fullbildade insektets vingnervula-
tion visar att dess plats är bland de sednare, Man har äfven
anvisat den plats bland Noctu&e, men frånvaron af oceller
och larvens form synes utom mycket annat alltför mycket strida
häremot. Larvens form påminner mycket om följande familj
och äfven fjärilen erbjuder nog mycket gemensamt dermed, så
att vi betrakta den såsom en passande öfvergång från förra till
denna, Man träffar ej inom denna familj så snabbflygande arter
som inom föregående, utan hithörande arter hafva samma vack-
lande, ostadiga och långsamma flygt som åtskilliga arter bland
följande familjer, serdeles bland mätarne. Familjen fördelas i
följande tvenne grupper:

I:o) Costa subcostalis al. posticarum ad intimam basin li-
bera, sed deinde cum costa mediana arete conjuncta et
cum ramulo radiali in trunco communi longissimo ex
angulo anteriore areolm discoidalis conjunctim oriens,
(Bakvingarnes subcostalnerv innerst vid basen fri, men der-
efter nära förenad med mediannerven och, kommande ur

diskfältets främre hörn, förenad med radialgrenen i gemen-
sam stam.) Cilicida.

I:o) Costa subcostalis al. posticarum usque ad basin libera,
sed ad costam medianam valde approximuta, (Bak-
vingarnes subcostalnerv ända till basen fri, men gående
mycket nära intill mediannerven.) = Drepanulid2,

139

1. Trib. CHILEICIDAE. H.-8.

Costa subcostalis alarum posticarum ad intimam
basin libera, sed deinde cum costa mediana arcte conjuncta
et cum ramulo radiali in trunco communi longissimo ex
angula anteriore areolm discoidalis conjunctim oriens. Re-
tinaculum nullum, Costa dorsalis alarum anti-
carum radice simplici e basi oriens. Areola subco-
stalis al. posticarum elausa.

Subcostalnerven på bakvingarne innerst vid basen
fri, men derefter nära förenad med mediannerven och kommande
ur diskfältets främre hörn förenad med radialgrenen i en gemen-
sam stam, Hållhake ingen. Dorsalnerven på fram-
vingarne kommande från basen med enkel rot. Subcostal-
fältet på bakvingarne slutet,

En liten grupp, som genast vid första ögonkastet skiljer sig
från den följande genom sina rundade, helbräddade vingar. Inom
Europa finnes endast följande slägte:

Slånspinnare-slägtet, (cmx Lesch)

Antenn x& maris usque in apice bipectinatr, lamellis
brevibus subecapitatis; antenne femine subserrate. Palpi
minutissimi,. LinguGa brevis, cornea. Pedes squamati.
Ale rotundate, integre. Oculi nudi. Calearia 4.
Ramulus subradialis al. anticarum cum ramulo
carpali ex areola radiali oriens, ille in apice ale bifurcatus.
Ramulus subradialis al. posticarum ex angulo an-
teriore areol& discoidalis oriens.

Antennerne hos hannen ända till spetsen kammade,
lamellerne korta, något knappformiga; antennerne hos honan nå-
got sågtandade. Palperne ganska små, Tungan kort,
bornig, Fötterne fjällbelagda. Vingarne rundade, hel-
bräddade, Ögonen nakna: Sporrarne på bakfötterne 4,
Subradialgrenen på framvingarne utgår tillika med car-
palgrenen från radialfältet; den förre i vingspetsen 2-grenig.
Subradialgrenen på bakvingarne utgår från diskfäöltets
främre hörn,

Af slögtet tillhör icke mer än en art Europas fauna, då
deremot Nord-Amerikas eger flera:

140

Slånspinnaren. (C. rufa Lin.)
Alis supra albis, nitidis; anticis macula media, usque
in margine interiore ducta, fusca, costis argenteis ornata,

Vingarne ofvan hvita, glänsande; de fräntre i midten för-
sedda med en brun fläck, hvilken sträcker sig ända till vingens
inkant och är prydd med silfverglänsande nerver,

Syn. Phalena ruffa Lin, S. N. 1, 2. 1068. 13.
Bombyx spinula W. V. p. 64. Hiäbn, Bomb. t. 11.
f. 40, Text. p. 113. Bomb, compressa Fabr. E, 5.
III, 1. 455. 149. Platypteryx spinula Treitsch.
Schm, V. 3. 460. 1. Cilix spinula H.S, 2.110. Kays.
Sehm, 210. t. 82. Ciliv ruffa Heinem Schm, I.
191. 40.

Inom Norige har man ännu icke träffat denna art, och inom
Sverige är den hittills endast funnen på Öland i Mysinge by af
Basmo socken nära Mörbylånga, der den fanns den 15 Juni d.
å. (1869) af Studeranden J. A. Lundell, som öfversändt
exemplaret till påseende, men inom Danmark är den funnen
isynnerhet der och hvar i hertigdömena, Flygtiden infaller om
våren i Maj och Juni. Under Augusti och September månader
träffas larven familjevis på slånbuskar och äfven på Cratr-
gus oxyachanta, af hvars blad han hämtar sin näring.
Då han hvilar sig, sträcker han bakre delen af kroppen i höjden,
Pupkokongen sammanspinner han emellan bladen på någon buske.
Fjärilen flyger om natten, men sitter merendels orörlig om dagen
på grenarne af näringsväxten,

Beskr. Antennerne ljusbruna. Hufvudet och thorax of-
van hvita; den sednare på sidorna med gulaktig anstrykning och
längs midten en svartaktig linea, Abdomen hvitgrå.

Hanne och hona. VWVingarne ofvan hvita, glänsande;
de främre hafva ofvan i midten en brun fläck eller snarare ott
tverband, som räcker från inkanten, der det prydes af en rundad
blåbrun fläck, men hinner ej vingens framkant utan slutar vid
diskfältet något innanföre denna, Bakre mediannerven med sina
förgreningar visar sig i detta band upphöjd och silfverfärgad,
men stundom synes knapt spår dertill. Mot utkanten visar sig
en rad blåaktiga halfmånformiga fläckar, af hvilka hvardera är

|

141

innefattad med hvitt. Fransarne äro mörkgrå. Bakvingarne
ega stundom längs utkanten ett gråaktigt band, men äro under-
till altid rent hvita. Framvingarne äro undertill hvitaktiga, i
disken och längs framkanten askegråa,

Larven är ljusare eller mörkare rödbrun, tjockast på
midten, men afsmalnande åt båda ändar; 2:ne små upphöjningar
finnas på hufvudet, 2:ne små spetsar på andra, 2:ne större på tredje
och två på nästsieta kroppsringarne, På ryggen finnes en hvit,
svartpunkterad fläck samt en hvit linea på båda sidor om krop-
pens tillspetsade bakända.

Pupan är långsträckt och smärt, till färgen brun med
blåaktiga vingslidor,

EN. Trib. DRIEPANUILIDAE. BOISD.

Costa subcostalis al. posticarum usque åd basin
libera, sed ad costam medianam valde approximata. Re-
tinaculum adest, sed sepe apud feminam deficiens.
Costa dorsalis alarum antiearum radice duplici e basi
oriens. Areola subcostalis alarum postiearum aperta,

ö

Subcostalnerven på bakvingarne ända till basen fri,
men gående mycket nära intill mediannerven. Hållhake fin-
nes, men är ofta hos honan felslående. Dorsalnerven på
framvingarne kommer med dubbel rot från basen. Subco-
stalfältet på bakyvingarne öppet.

Denna inom vår verldsdel mera än föregående artrika grupp
representeras inom vår fauna af tvenne slägten, hvilka lätt åt-
skiljas genom följande karakterer:

1:o. Calcaria pedum posticorum 2, (Bakfötternes

sporrar 2.) Platypteryx.
2:o, Calearia pedum posticorum 4. (Bakfötternos
sporrar 4,) Drepana,

I. Bredvinge-slågtet, (rintypteryx L2sp)

Antenne& maris longius, sed feminm brevius bipecti-
nate. Palpi graciles, hreves, Linguwua satlonga, cornea.

142

Pedes hrsuti. Ale falcate. Oculi nudi. Calca ria
pedum posticorum 2. Ramulus subradialis al. an-
ticarum," ex apice areole elongate radialis oriens, biramo-
sus; ramulus carpalis e latere posteriore ejusdem areolm
oriens. Ramulus radialis al. posticarum e latere an-
teriore et ramulus subradialis ex angulo anteriore areoler
discoidalis orientes.

Antennerne hos hannen längre, men hos honan kor-
tare kammade. Palperne smärta. och korta, Tungan
temligen lång, hornartad. Fötterne hkhårbevuxna, Vin-
garne sikelformiga. Ögonen nakna. Sporrarne på
bakfötterne 2. Subradialgrenon på framvingarne, hvil-
ken upprinner från spetsen af det långsträckta radialfältet, är
tvågrenig; carpalgrenen upprinner från samma fälts bakre sida.
Radialgrenen på bakvingarne upprinner från den främre
sidan af diskfältet, men subradialgrenen från samma fälts
främre hörn, R

Arterne af detta slägte äro mest i rörelse om natten och
förekomma tvenne gånger om året. Larven spinner sin kokong
mellan blad, då han skall förpupas.

I:o. Ale anteriores eroso-dentate. (Framvingarne i ut-
kanten sargtandade).

1. Gråaktiga Bredvingen. (P.lacertinaria Linh,)

Alis anticis supra grisescente ochraceis, puncto nigro
minute inter strias 2 subparallelas fuscas; posticis albican-
tibus.

Framvingarne ofvan gråaktigt ockragula med en liten svart
punkt emellan 2, nästan parallela, bruna tverlinier; bakvingarne
hvitaktiga.

Syn. Geometra lacertinaria Lin. 9. N. I. 2. 860.
204. F, 8: 322. 1229. Fabr. E; Sc IL 135520,
Geometra dentaria, Thunb. Diss, Ins. Svec. I. p. 5.
Bombyx lacertula Hibn. Bomb. t. 12, f. 49. Text.
114, 7. Platypteryx lacertula Treitsch. Schm, V.
3. 417. 7, Kays. Schm, 213, tab. 80. 81. Z ett. Ins.
Lapp. 952, 1. Drepana lacertula Bohem, Bomb. Sv.
155. 3. Platyteryx lacertinaria H einem, Schw, I:
193. 46,

143

Gråaktiga . Bredvingen, som lätt skiljes från sina samsläg-
tingar genom de sargtandade framvingarne, är ehuru icke all-
män likväl ganska vidt utbredd och tyckes af alla samslägtingar
gå längst mot norden. Inom Lappmarkerne har den blifvit fun-
nen af Zetterstedt och Dahlbom vid Lycksele och
Stensele, Inom medlersta Sverige är den funnen i Helsingland
af Aurivillius, vid Stockholm (Bo hem. ), i Westmanland
(Fredrikss,), i Westergöthland ( G adam.) och Öster-
göthland (Zett). I södra Sverige är den anmäkt på flera
ställen inom Småland (Bohem, Z ett.) och inom Skåne och
Blekinge. Inom Norige är den funnen vid Solör (Siebke).
Inom Danmark träffas den äfven der och hvar bäde på öarne
och fastlandet. Dess flygtid infaller i Maj och Juni samt sedan
åter på sensommaren i de sydligare, men i Juni och Juli i de
nordligare trakterne. Arten uppehåller sig endast i Björkeskogar
och larven lefver af Betula alba. På dessa träd lägger den
sina ägg uti enstaka rader, och mellan bladen spinner larven
sin kokong, hvilken är ganska fast och hård. Under hvilan
sträcker larven bakre delen af kroppen i höjden.

Beskr. Antenner, hufvud och thorax ljusbruna. Abdo-
men hvitgrå med brunaktig anstrykning. Fötterne gulbruna,

Hanne och hona lika till färgen, den förre endast något
mörkare, Framvingarne ofvan gråaktigt eller brunaktigt ockra-
gula eller snarare lädergula med 2:ne nästan parallela tverlinier
öfver disken, af hvilka den yttre vid vingens framkant är mera
tydligt vinklad, Emellan dessa linier står vid diskfältets slut en
liten svart punkt, Utanföre dessa linier är grundfärgen ljusåre
och här synes en otydlig, vågig, hvitaktig tverlinea, mellan hvil-
ken och utkanten grundfärgen är rostbrun, Fransarne äro hvit-
fläckiga. — Bakvingarne äro hvitaktiga, med mer eller mindre
grå anlöpning och en svart, stundom otydlig punkt i disken.
Alla vingarne äro undertill hvitaktiga med en svart punkt i di-
sken; de främre äro längs framkanten och i vingspetsen brun-
gulaktiga och ega mer eller mindre tydlig antydning till öfre
sidans tverlinier; de bakre ega en brunaktig, vågig tverlinea,

144

Larven, som är på hela ryggen knottrig samt bakåt
skarpt tillspetsad, har på 2:dra och 3:dje segmenterne tornar, som
äro försedde med skarpa spetsar. I början är han svartgrå och
har några tverstreck på ryggen, men blir efter någon tids för-
lopp brun och på sidorne grönaktig, Denna gröna färg utbreder
sig stundom också öfver hela ryggen, så att den bruna färgen
knapt synes.

Pupan smärt, öfverdragen med ett starkt fastsittande hvitt
stoft, Kokongen temligen tunn, men likväl fast och stark;
spolformig.

Äggen aflångt runda, glänsande citrongula; blifva efter
några dagar mörkt rosenröda, efter återigen några dagars förlopp
korallröda, samt derefter gråaktigt anlupna och slutligen gröna,
Denna färg behålla de 6—8 dagar, hvarefter de få ett brons-
artadt utseende. Kort före kläckningen blifva de gröna. Skalet
behåller efter kläckningen en gulaktig förg.

I:o. Ale anteriores integre. (Framvingarne i utkanten
helbräddade.)

2, Prunaktiga Bredvingen,
(P. curvatula Borkh.)

Alis supra rufo-ferrugineis, fusco-striatis; anticis punctis
9 obliquis nigris discoidalibus.

Vingarne ofvan rödbruna, med bruna tverlinier; de främre
med 2 snedstående svarta punkter i disken.

Syn. Bombyx eurvatula Borkh, Schm. II. 460,
9—10, Platypteryx curvatula Treitsch, Schm, Nå
3. 405. 3. Du p. Lep. VII 82.f. 2. Kays. Schm; 212.
t. 82. Heinem, Schm, 193, 45, H. S, Syst. 2, 112.
Drepana curvatula B oh em, Bomb. Sv. 154; 2.

Brunaktiga Bredvingen är den sällsyntaste arten af hela
gruppen och tyckes endast tillhöra Danmark och södra Sverige,
der den förekommer på sanka ställen bland al (Betula alnus),
hvars blad utgöra larvens näring, Inom Norige är den ännu ej
funnen (Siebke); i Skåne, Blekinge och inom Danmark fin-
nes den dercmot der och hvar, Längst mot norden har den
blifvit funnen i Westergöthland (Dalman). Dess flygtid
infaller i Maj och sedan åter i Juli och Augusti. Larven sam-

"BEIRA IDE

145

mandrager omkring sig flera blad och äter af dessa så länge att
det af dem bildade huset icke längre erbjuder honom nog säker-
het, hvarefter han på samma sätt bygger ett annat sådant hus
åt sig.

Beskr. Antennerne bruna. Hufvud och thoråx bruna
med violett anstrykning. Abdomen gråbrun. Fötterne gulaktiga.

Hanne och hona. Vingarfie ofvan rödbruna, de främre
mera stötande 1 violéttgrått, de bakre mera i ockragult. På
framvingatne finnas tre tydliga, taggiga, svartaktiga tverlinier,
af hvilka den 3:dje bildar en spetsig vinkel utåt; mellanrummet
emellan den 2:driu och 3:dje linien är mörkare än den öfriga
grundfärgen och deri finnes vid diskfältets slut en svart punkt
samt snodt bakom derma en liten svartaktig, i midten gulaktig
fläck, Den 3:dje tverlinien begränsås utåt af en hvitblå strimma.
Från vingspetsen till vingens inkant går åter on brunaktig linea
och i utkanten finnes åter en annan, som börjar i vingens bakre
hörn och sedan stöter till den förra och der möter en linea,
som kommer från vingens framkant, Den nedra delen af denna
linea är inåt begränsad af en blek skuggning. Sjelva utkanten
är mörkt brun, Öfver midten af bakvingarne går en svartaktig;
föga taggig, bågformig linea och innanföre denna synas mer eller
mindre tydligt spåren till tvenne andra, och en liten svart punkt,
men utanföre henne visar sig närmare utkanten en annan täg-
gig, svart tverlinea, innanföre hvilken återigen stundom synes
spår till ännu en sådan, men grundfärgen mellan båda är gul-
aktig. Vingarnes undre sida är ockragul och visar tydliga spår
af öfre sidans teckningar; på framvingarne äro båda diskpunk-
terne och på bakvingarno likaledes diskfläcken tydliga.

Larven liknar mycket föregående arts, men har på 2:dra,
3:dje och 4:de segmenterne upphöjda tornar, på 3:dje och 6:te
segmenterna upphöjda vårtor och på öfriga segmenterne upphöjda
punkter, som alla äro bevuxna med fina svartbruna hår, hvilka
på kroppssidorne blifva ännu finare. Andhålen äro omgifna af
svarta ringar. Färgen är på ryggen brun och fortsättes utan
åfbrott ända till anus, och sidornas gröna färg är icke så liflig
som hos föregående art. Hufvudet är hjertformigt, till färgen
hvitt, men prydt med bruna linier, som gifva det hola ett nät-
likt utseende,

Pupan är brun med mörkare vingslidor. Hufvudet har
2:ne utåtböjda spetsar eller emå horn. Analtaggen är fin, kägel-
formig, i spetsen försedd med ett knippe små hakar. Kokongen
är såsom hos förra arten,

19

146

3. Dekrasula Bredvingen, (P.' falcataria Lin)

Alis supra pallide ochraceis, fusco-undatis; anticis pun-
ctis duobus mnigricantibus maculaque discoidali rotundata
coerulescente,

Vingarne blekt ockragula med bruna, vågiga tverlinier; de
främro med 2:ne svarta punkter och en rund, blåaktig fläck
i disken.

Syn. Geometra falcataria Lin, S. N, 1. 2. 859,
202, F. S. 323. 1224, Bombyx faleataria Fabr, BR.
S. HI. 2. 133. 16. Bombyx faleula Häbn. Bomb, t.
2. f. 44. Platypteryr faleula Treitsch, Schm, V.
3. 408: 145 Ip; BepuFvil a. €9: terl405 föl KAR
Schm, 212. t. 81, 82, Platypteryx faleataria IH einem,
Schm. 193. 44, Drepana falcula Bohem, Bomb, Sv.
154, 1.

Inom hela Danemark, södra Sverige och södra Norige är
denna art ganska allmän uti löfskogar och lundar, der björk, al,
asp, ek och pilarter vexa, hvilkas blad utgöra larvens näring.
Huru högt arten går mot norden torde ännu vara obekant, men
inom Norige är den träffad vid Christiania, Edsberg, i Odalen
och Soloer (Siebke) och inom Sverige finnes den i Skåne,
Småland, Blekinge, på Gottland, på Kinnekulle (Bolfrag e )
och i Westergöthland vid Kafelås (Gadamer), vid Upsala
(Johansson), och vid Garpenberg nära Hedemora är den
ock funnen af Wiström, Dess flygtid infaller tidigt om våren
och sedan åter i Juli och Augusti månader.

Beskr. Antennerne bruna. 'Hufvud och thorax ockra-
gula, stötande i hvitt, Fötterne gulbruna.

Hanne och hona likoa hvarandra till färgen, men den
sednare är blekare och större. Vingarne äro ofvan blekt ockra-
gula och med tverlinier, såsom hos föregående art, eller på fram-
ningarne 2:ne mer eller mindre tydliga, småtandade, svarta tverli-
nier öfver vingdisken, en mörkt rostbrun, böjd linca från ving-
spetsen till vingens inkant, och nöra utkanten en rad svarta
streck. I disken, bredvid den 3:dje tverlinien finnes en blåaktig,
päronformig fläck, som delas i fyra delar genom de svarta ner-
verne. Nära 2:dra tverlinien finnas likaledes i disken tvenne

147

svarta punkter. -Fransarne rostbruna och utkanten är mot ving-
spetsen bredt pudrad med blåaktig färg. Bakvingarnes grundfärg
blekare med 4—5vågiga tverlinier, som vid inkanten äro tydli-
gare än vid vingens framkant, I disken finnes en svart punkt.
Alla vingarnes undre sida är blekare med spår till öfre sidans
teckning och blott framvingarnes båda punkter och diskfläck äro
ganska tydliga.

Larven är nästan jomntjock; endast de sista segmenterne
äro smalare och det sista utlöper i en kort spets, På hvarje af
de 5 första segmenterne står ett par runda köttiga vårtor, af
hvilka dö på 2:dra, 3:dje och 5:te segmenterne ärv störst och
likna tornar, men de på 1:sta och 4:de äro minst. Dessa vårtor
äro försedda med nägra långa, styfva hår, Hufvudet brungult
med 2:ne rödbruna band. Buken och kroppssidorne jemte föt-
terne blekgröna. Ryggen rödbrun med ett mörkare streck vid
början af hvarjo segment och derjemte några andra mörkbruna
streck och teckningar; segmentkanterne gulaktiga.

Pupan glänsande brun, mörkare framåt och bakåt; starkt
pudrad, med 2 trubbiga spetsar i hufvudets framkant; analtaggen
kägelformig med korta borst i spetsen. Kokongen såsom hos
föregående arter spunnen mellan blad.

IL Sikeivinge-slägtet, (Irepana Schrank.)

Antenna maris bipectinate, apice sepissime nudo;
feming simplices, nude. Palpi graciles breves. Lin-
gua sat longa, cornea, Pedes hirsuti. Alme falcate.
Oculi nudi. Calcaria pedum posticorum 4. Ramu-
lus subradialis alarum uanticarum, ex apice areol
elongata radialis oriens, biramosus; ramulus carpalis e la-
tere posteriore ejusdem areol& oriens. Ramulus radi-
alis al. posticarum e latere anteriore et ramulus subradialis
ex angulo anteriore areolm discoidalis orientes.

Antennerne hos bannen kammade, i spétsen oftast
nakna; hos honan enkla, nakna. Pal perne smärta och korta.
Tungan temligen lång, hornartad, Fötterne hårbovuxan,
Vingarneo sikelformiga. Ögonen nakna, Sporrarne
på bakfötterne 4. Subradial grenen på dramvingarne,
hvilken upprinner från spetsen af det långsträckta radialfältet, är
tvågrenig; carpalgronen upprinner från samma fälts bakre sida,

148

Radialgrenen på bakvingarne upprinner från främre sidan
af diskfältet, men subradialgrenen från samma fiälts främre hörn.

Liksom föregående slägte äro arterne af detta egentligen i
rörelse om natten, men hannarne äro dock ganska lifliga äfven
midt på dagen då det är lugnt. Fjärilarno förekomma i tvenne
generationer om året,

Allmänna Sikelvingen, (D. cultraria Fabr.)
Alis supra ferrugineo-fulvis, fascia obscuriore anticarum,
Vingarno ofvan rostgula, de främre med mörkare tverband.

Syn. Phalena cultraria Fabr, S. E. 621, E. S.

II. 133. 17. Thunb. Diss, Ins, Suee, I. pag. 6. Bom-

byx unguicula Hiibn, Bomb. t. 12. f. 48. Text. 114,

6. Platypteryx unguicula Treitsch. Schm. V. 3,

414, 6. Dup. Lep. VIII 86. t. 140. 4. Kays. Schm,

210. 1. Platypt. cultraria H einem, Schm, I. 192.

41. Drepana unguicula Bohem. Bomb, S. 1535, 4.

Denna Sikelvinge, den enda art af slägtet som tillhör vår

fauna, finnes uteslutande i bokeskogarne och träffas derföre endast

inom Danmark, i Skåne och Biekinge, der den förekommer i

Maj och sedan återigen i Juli och Augusti månader ej serdeles

sällsynt, Larven lefver af bok, och enligt T reitschkoe äfven

af ek. Enligt Esper skall den derjemte anlita slån och pil-

arter. Den spinner sin kokong emellan bladen af näringsplantan

och då den retas rigtar den främre och bakre delarne af krop-

pen i höjden liksom larven till Gaffelsvans-slägtet, hvilken den ock
till formen mycket liknar.

Beskr, Antennerne bruna. Hufvudet gult. Thorax brun-

gul. Abdomen stötande i grått med hvita ledfogningar. Fötterne
gulbruna,

Hanne och hona likna hvarandra till färgen, utom deri
att den sednare är något blekare, Hon är älven större än han-
nen. Framvingarne ofvan rostgula med tvenne ljusgula, inåt
rödbrvnaktigt begränsade tverlinier, emellan hvilka grundfärgen
är mera rödbrun, hvarigenom således ett tverband öfver vingen
uppkommer, hvilket i disken prydes af en föga märkbar svart

149

punkt och utåt bildar en aftrubbad vinkel. Nära utkanten synes
en 3:dje blekgul, inåt med rödbrunt begränsad, nästan rät tver-
linea, utanföre hvilken hela utkanten är rödbrun. Strax bakom
vingspetsen synes stundom en svartaktig anstrykning. Bakvin-
garne ofvan gula med blekare och otydligare tverband och tver-
linier än framvingarne. Alla vingarne undertill gula med knapt
märkbar antydning till öfre sidans teckning, Fransarne gula.

Larven med en upphöjning på ryggen, Analändan ut-
löper i en enkel spets. Färgen är ljusbrun, något stötande i
rödaktigt, Bakom ryggupphöjningen finnes i form af en sadel en
rosenröd dels ljusare, dels mörkare fläck, såsom hos tunnvingade
Gaffelsvansen.

Pupan brun, glänsande, blåpudrad, i analspetsen försedd
med fina hakar, Kokongen fast och seg, sammanspunnen mel-
lan blad,

var. Fam: NOTODONTIDAE, strrn

Antenne aut utriusque sexus pectinate, aut maris
tantum pectinate, pennicillate I. lammellute, feming autem
serrate, hirtÅe ll nude, Ocelli aut adsunt avt desunt.
Lingwuea brevissima Il. nulla, rarius longa atque cornea.
Alm anteriores graciles, interdum dente in margine interiore
inslructe; retinaculum semper adest. Pedes calearibus
prediti, Costa costalis al. anticarum plerumque adest,
sed in alis posticis semper deest. Coste abdominales
al. posticarum 2, sed costa dorsalis al. antiearum tantum
unica, radice semper dupliei e basi oriens, sed ramuli radicis
intlerdum non coherentes. Areola diseoid alis alarum
omnium plica tenuissima interdum furcata: divisa, Costa
independens al. omnium in medio inter angulum ante-
riorem et angulum posteriorem areolm discoidalis oriens;
in alis posticis interdum reliquis sublilior vel deficiens. Pe-
des antici semper hirsuti. Ramulus subcostalis al.
antlicarum adest et ramulus radialis eum ramulo subradiali
coste median al. posticarum smopissime in trunco brevi
extra areolam discoidalem econjunctus, Costa subcosta-
lis al. posticarum, ramulum nullum emittens, usque ad ba-
sin libera, nec cum costa mediana nisi costula traänsversa
interdum connexa. Areolainvectitia deest. Arcola

150

radialis al. antiearum aut adest aut deest. Ovidue-
tus femine nullus. Larva I6-poda l. 14-poda, nuda aut
pilosa, subdialis, lavis aut tuberculata, Pup a folliculata
l, in terra sepulta,

Antennerne antingen bos båda könen, eller endast
hos bannen kammade, försedde med hårpenslar eller Jammel-
ler, men hos honan sågtandade, hårbärande eller nakna, Ocel-
ler antingen finnas eller saknas... Tungan ganska kort
eller ingen, sällan lång och 'hornartad. Framvingarne
smala, stundom i inkanten: försedde med en tand; hällhake fln-
nes alltid. Fötterne försedde med sporrar. Costalnervy
på framvingarne finnes merendels, men saknas på bakvingarne,
Abdominalnerverne på bakvingarne 2, men dorsalner-
ven på framvingarne endast en, hvilken med dubbel rot kommer
från basen, men dess rotgrenar sammanhänga ej alltid med hvar-
andra. Diskfältet på alla vingarne deladt af ett fint veck,
som ofta iär gaffladt. Oberoende nerven på alla vin-
garne upprinner midt emellan diskfältets främre och bakre hörn,
men är stundom på bakvingarne finare än öfriga nerver eller
helt och hållet felslående. Framfötterne alltid ludna,
Subcostalgren finnes på framvingarne och radialgrenen
är på bakvingarne oftast utanföre diskfältet förenad i en kort
stam med subradialgrenen. Subcostalnerven på bakvin-
garne, hvilken icke utsänder någon gren, är ända till basen fri
och icke förenad med mediannerven utom någon gång genom en
kort tvernerv. Inskjutningsfält saknas. Radialfält
antingen finnes eller saknas på framvingarne. Aggledaron
bos honan ingen. Larven, som eger antingen 16 eller 14
fötter, är naken eller hårbevuxen, slåt eller försedd med tuberkler,
och lefver i öppen dag. Pupan hvilande i kokong eller i
jorden,

Familjen har mycket gemensamt med den följande samt
med Brephider och Geonmetrer, men skiljes lättast från en del
Geometrer och från Cymatophoriderne derigenom, att den obero-
ende nerven upprinner på bakvingarne liksom på framvingarne.
midt emellan främre och bakre hörnet af diskfältet; från Brephi-
derne genom närvaro af subeostalgren på framvingarne, samt
från öfriga Geometrer, hvars oberoende nerv har på framvin-
garne samma lopp som hos denna familj, skiljes den dels derigenom
att fötterne, åtminstone de främre, äro alltid ludna, och att bak-

151

vingarnes radlalgren alltid är förenad med subradialgrenen i en
kort gemensam stam utanföre diskfältet, och dels derigenom att
bakvingarnes subeostalnerv är fri ända till basen och utgör icke
en gren af mediannerven, Stundom antager vingvecket framom
dorsalnerven på framvingarno serdoles mot vingbasen formen af
en nerv, 'derigenom att det blir gröfre, så att man skulle vara
böjd anse det för en nerv och således räkna tvenne dorsalnerver.
Att det likväl.är ett veck och ingen nerv varsnar man lätt, då
vingen blottas, En del arter ega i framvingarnes inkant en
eller flera af fjäll och hår bildade tänder, hvilka gifvit familjen
dess benämning. Alla till vår fauna hörande arter sakna oceller.

Hithörande fjärilar äro endast i rörelse under natten, och
dölja sig under dagen, då de hvila med takformigt öfver abdo-
men Jagda vingar. De fördelas i slägten enligt följande öfversigt:

Fo. Calcaria pedum posticorum 2. Oculi nudi. (Sporrarne
på bakfötterne 2, Ögonen nakna.)

a) Areola radialis al. ant. nulla. (Radialfält saknas på
framvingarno.)

1) Costa subcostalis al. post. usque ad basin libera, nec
cum costa mediana connexa, (Subcostalnerven ända
till basen fri och icke förenad med medianneryen,)

(2) Ramulus ulnaris al. post. cum ramulo styloideo ex
angulo posteriore areolm discoidalis oriens. (Ulnar
och styloidgrenarne utgå gemensamt ur diskfältets bakro
hörn på bakvingarne, Cnethocambpa,

(b) Ramulus ulnaris al. post. e latere posteriore et ra-
mulus styloideus solus ex angulo posteriore areolae
diseoidalis orientes. (Ulnargrenen på bakvingarne ut-
går från bakre sidan af diskfältet och styloidgrenen en-
sam ur samma fälts bakre hörn), Ptilo phora,

2) Costa subeostalis al. post. costula transversa cum c0-

sta mediana connexa, ut arcola subcostalis sit elausa,
(Subeostalnerven på bakvingarne genom en tvernerv före-
nad med mediannerven, så att subcostalfältet är slutet.)

Stauropus.
b) Areola radialis al. ant. adest, (Radialfält finnes på

framvingarne. ) Ä

152

1) Costa subcostalis al. post. costula transversa cum
costa mediana ceonnexa ut areola subcostalis sit clausa.
(Subeostalnerven på bakvingarne förenad med median-
nerven genom en tvernerv, så att subcosfalfältet år
slutet.) Cerura,

2) Costa subeostalis usque ad basin libera. (Subcostal-
nerven iända till basen fri.) Dicranura.

I:o. Calecaria pedum pösticorum 4. (Sporrarne på bakföt-
terne 4.)

a) Areola radialis al. ant. nulla, (Radialfält saknas på
framvingarne.)

1) Oculi nudi. (Ögonen nakna.)

(a) Ramulus subradialis, ram, carpalis et ram, meta-
carpalis al. ant. in trunco communi conjuneti ex
angulo änteriore areolm discoidalis orienies. (Subra-
dial-, carpal- och metacatpalgrenarne på framvingarne,
förenade i gemensam stam, komma från främre hörnet
af diskfältet.)

(1) Costa independens al. posticarum cum costa trans-
versa, areolam discoidalem eclaudente, ad ipsam
anastomosin plice, areolam illum secantis, con-
nexa. (Oberoende nerven på bakvingarne sammanfaller
med tvernerven, som sluter diskfältet, på samma ställe
der vecket, som delar diekfältet. stöter till nämnde
nerv.) Drymonia.

(2) Costa independens al. post. cum costa transversu,
areolam discoidalem claudente, longe unte anasto-
mosin plice, areolam illam secantis, connexa. (Obe-
roende nerven på bakvingarne sammanfaller med tver-"
nerven, som sluter diskfältet, långt framom det ställe,
der vecket, som delar diskfältet, stöter till nämnde
nerv.) Leiocampa,

(b) Ramulus subradialis, ram. carpalis, ram. metacar-
palis et ramulus sesamoideus al. ant. in trunco com-
muni conjuncti ex angulo anteriore ureolm discoi-
dalis orientes. (Subradial-, carpal-, metacarpal- och
sesamvidgrenarne på framvingarne, förenade i gemensam
stam, komma från främre hörnet af diskfältet.) Peridea,

2) Oculi toti hivti. (Ögonen helt och hållet ludna.)

153

(a) Costa independens al, post. sat crassa, cosltis reliquis
Jere equalis, (Bakvingarnes oberoende nerv temligen
stark, nästan lik de öfriga.) Notodonta,

(b) Costa independens al. post. tenuissima, pliciformis,
fere deficiens. (Bakvingarnes oberoende nerv ganska
fin, veckformig, nästan felslående.) Pyg&ra.

b) Areola al. ant. adest. (Radialfält finnes på framvingarne.)
1) Oculi nudi. (Ögonen nakna.)

(a) Ramulus sesamoideus al. ant. e latere posteriore
areolm radialis oriens. Palpi breves. (Framvingarnes
sesamoidgren utgår från bakro sidan af radialfältet.
Palperne korta,)

(1) Ramulus ulnaris al. post. cum ramulo styloideo ex
angulo posteriore aroelm discoidalis oriens. (Ulnar
och styloidgrenarne utgå gemensamt ur diskfältets bakre
hörn på bakvingarne.) Phalera.

(2) Ramulus ulnaris al. post. e latere posteriore et ra-
mulus styloideus sola ex angulo posteriore areolwme
discoidalis orientes, (Ulnargrenen på bakvingarne
utgår från bakre sidan af diskfältet och stylvidgrenen
ensam ur samma fälts bakre hörn.) Microdonta.

(b) Ramulus sesamoideus al. ant. ex angulo arcolw discoi-
dalis oriens. Palpi longissimi. (Framvingarnes sesa-
moidgren utgår från hörnet af diskrältet. Palperne gan-
ska långa.) ; Pterostoma.

2) Oculi postice hirti, (Ögonen baktill ludna.)
Lophopteryzx.

IL Br ännmask-slägtet. (Cnethocampa.
Steph,)

Antenne utriusque sexus usque in apicem, femina
autem brevius pectinate, Palpi brevissimi, hirsuti, in pi-
lositate occulti. Lin gu a nulla. Oculinudi. Calcaria
pedum posticorum 2. Areolaradialis alarum anti-
carum nulla. Costa szsubcostalis alarum posticarum
usque ad basin libera, nec cum costa mediana connexa,
Bamulus ulnaris al. post, cum ramulo styloideo ex

20

ge

angulo posteriore areol& discoidalis oriens, interdum cum
illo in trunco communi conjunctus. Ramulus subra-
dialis al. ant. cum ramulo carpali biramoso et ram, me-, :
tacarpali in trunco communi conjunctus ex angulo anteriore
areole discoidalis, sed ramulus sesamoideus separatim ex
angulo areole ejusdem orientes, Costaindependens al.
post., reliquis subtilior, cum costa transversa ad ipsam anasto-
mosin plice, areolam discoidalem secantis, connexa. Al e« ante-
riores in margine interiore edentate, L arvagregaria, 16—
poda, pilis urentibus longioribus parcius tecta, Pup a folli-
culata; follieulum erassum, pilis larve intertextlum.

Antennerne hos båda könen ända ut i spetsen, men
hos honan kortare kammade. Palperno ganska: korta, starkt
ludna, dolda i ludden. Tungan ingen. Ögonen nakna.
Sporrarne på bdakfötterne 2. Radialfält på framvin-
garne saknas, Subcostalnerven på bakvingarne ända till basen
fri, och icke förenad med mediannerven: Ulnargrenoen på
bakvingarne kommer tillika med styloidgrenen ur diskfältets
bakre hörn, och är stundom förenad dermed i en gemensam stam,
Snubradialgrenen på framvingarne kommer ur diskfältets
främre hörn förenad i gemensam stam med den tvågrenige car-
palgrenen och med metacarpalgrenen, men sesamoidgrenen kom-
mer från samma ställe skild från de öfriga. Oberoende
nerven på bakvingarne, hvilken är svagare än do öfriga,
sammanfaller med tvernerven just vid det ställe, der denne
träffas af det veck, som delar diskfältet, Framvingarne
i inkanten utan tand. Larven lefver i stora familjer och
är försedd med 16 fötter, samt tunnt bevuxen med brännande,
temligen långa hår. Pupan hvilande i kokong; denne fast
och stark, genomväfd af larvens hår,

Arterne af detta slägte påminna genom sitt utseende om de
egentlige Bombyces, men höra rätteligen till denna familj, såvida
man icke vill, såsom några göra, uppställa en egen för dem ute-
slutande. Fjärilen, isynnerhet honan, utmärker sig genom tjock
och plump abdomen, hvilken slutar med en tvär och tät anal-
borste, — Fjärilen är i rörelse endast om aftonen och betäcker
sina ägg med hår och fjäll, som under operationen lossas från
analborsten, Larverne lefva tillsamman i stora familjer och
undergå sina hudömsningar samt hvila sig uti gemensamma nä-
sten, Dessa anbringas antingen i utgreningsställena eller på

153

stammarne af de träd, hvaraf de hämta sin näring. Härifrån
företaga de utvandringar och tåga då i ordnade leder, hvilket
tillskyndat dem namn af processionsfjärilar, Sådane ordnado
tåg företaga de också från det ena trädet till det andra, när
nöden dertill tvingar dem, sedan de förtärt alla blad på dot träd;
der de blifvit kläckta, och derunder skrider tåget alltid rakt
framåt, till följe hvaraf också allt, som befinner sig i vägen,
måste öfverstigas. Reaumur och flera äldre författare påstå,
att larverne under dessa vandringar iakttaga den ordning, att
tåget öppnas af en larv och att derefter komma 2:ne, sedan 3:ne
och vidare 4, 5, 6, 7 ända till 8 i hvarje led, hvarefter antalet
aftager i samma förhållande, men sednare observatörer och isyn-
nerhet Morren ha funnit, att icke en så bestämd progression
jakttages i ledernes tilltagande djup, utan att väl en individ bör-
jar tåget, men att de leder, som innehålla endast 2—3 larver,
äro icke många förr än tåget utvidgar sig till 12, 15 eller 20
individer i bredd, Eget är det också, att dessa larver under
sin marsch följa så tätt efter hvarandra, att de eftergåendes huf-
vuden synas betäckta af de hår, som sitta på de nästföregåendes
sista segment,

Då larverne alltid hålla sig tillsamman i massa, blir den
skada, som de förorsaka, ganska känbar i länder, der arterne äro
mera allmänna än hos oss, I Tyskland och Frankrike händer
det icke synnerligen sällan, att ek- och tallskogar lida betydligt
genom hithörande arter. Enda sättet att något minska deras
antal är att förstöra larvernes nästen, hvilket sker isynnerhet
lätt om man med en slö skrapa neddrager nästet. Detta ned-
gräfves eiler uppbrännes med försigtighet, så att icke mjölet och
de finare partiklar, som det innehåller, må flyga omkring och
förorsaka skada genom att fastna på huden eller i ögonen hos
den som verkställer detta arbete, hvarföre man äfven bör taga

156

sig tillvara att med blotta harden vidröra larven, hvilken försig-
tighet i allmänhet bör iakttagas med hvarje luden larv.

De hår, hvarmed dessa larver äro betäckta, afbrytas lätt
och då de fastna i menniskans hud förorsaka de bulnad, förenad
med stark klåda. Detsamma göra ock de hår, som finnas in-
blandade i puphylsan. Genom retningen nppkomma merendels
små röda blåsor och i svårare fall stark inflamation, hvarpå
tillochmed döden kan följa. Så berättas från Lyon 1862, att
en gosse, som uppklättrat i ett träd för att plundra ett fogelbo,
råkade ut för ett samhälle larver af en hithörande art. När
han under uppklättrandet oroade deras näste, kröp en stor del
larver in under linnet på honom, Han märkte väl detta, men
ansåg det ej farligt, utan fortsatte klättrandet tills han plundrat
fogelboet. Vid nedklättrandet blef han öfverhöljd af än flera
Jarver. Nedkommen bortrensade han från sig så många han
kunde, men några timmar derefter uppkommo blåsor på hela
kroppen, på händerne och i ansigtet, Svullnaden tilltog mer
och mer och ehuru läkarevård erhölls och allt gjordes för gos-
sens räddning, afled han i grufliga plågor"). Skulle också icke
utgången blifva så sorglig, kan dock oförsigtighet hafva med
sig ganska vådliga följder och långvarig sjukdom. Ratzeburg,

+) Froebel berättar uti sitt arbete: "Central America"
p. 433 något dylikt om en annan luden fjärillarv, som han fun-
nit några mil från San Antonio. En liten luden larv, betäckt
med lång gulaktig ludd, nedföll på handen af en bland Froebels
följeslagare. Denne krossade larven der och inom uågra minuter
instälde sig de mest oroande symptomer. Rysningar genomilade
hela kroppen, isynnerhet långs ryggen; magen svälde, tungan
svullnade, feberyra infonn sig och mannen sväfvade under en
veckas tid i yttersta fara. Froebel hörde sedan berättas, att en
Jarv af samma art hade uti Indianola fallit från ett träd ned
på ett barns arm. Barnets arm svullnade förskräckligt och en
bäftig feber inställde sig, hvarunder barnet skrek och våndades
af smärta, Under flera dagars tid sväfvade barnets lif i
största fara,

157

som mycket sysselsatte sig 1838 och 1839 med undersökandet
af Jarven till nedanskrifna arter, omtalar, att derunder utbredde
sig öfver hela hans kropp ett skabblikt utslag, hvarjemte ögonen
igensvullnade och en olidlig klåda inställde sig.” Under de föl-
jande fyra åren, då han helt och hållet afhöll sig från all berö-
ring med dessa larver, infann sig likväl samma sjukdom under
Juli och Augusti månader. Då han använde kallvattenbad stil-
lades smärtan och utslaget bortgick, 1844 uteblef utslaget, men
i stället inställde sig en häftig snufva, hvarmed under vintren
förenade sig hosta, feber och understundom svår mattighet.
Följande året märktes en acut inflammation i näsbenet samt om-
sider cariösa bölder i näsan. Sedan förut flera benskärfvor ut-
gått, förlorades slutligen ett större benstycke af näsans skiljovägg,
hvarefter plågan upphörde och ett kritiskt utslag öfver hela
kroppen infann sig. Äntligen blef han fullt återställd, sedan han
begagnat jod både invertes och utvertes. Farliga inflammationer
i lungan och magen förorsakas om pupmjölet eller de lösslitna
larvhåren skulle på något sätt komma till dessa inre delar, Bö-
jelse att kräka infinner sig då temligen snart, hvilken också bör
underlättas genom intagande af kräkmedel.

Men larverne äro icke blott giltiga för menniskor utan äfven
för djuren, hvarföre de också äro utsatte för mindre förföljelse
än andra. Alla insektätande foglar sky dem; endast göken, som
lefver hufvudsakligen af starkt ludna fjärillarver, anfaller och
förtär äfven dessa med begärlighet, Inga af de hemtama djuren
böra drifvas till de ställen, der hithörande arters larver finnas,
emedan den inflammation, som blir en följd om de förtära lar=-
verne, uppväcker hos dem ett sådant raseri, att de tillochmed
anfalla menniskor, Ofta dö de vnder fullt utbildad galenskap.

De undersökningar, som Will företagit för att utröna
hvari giftet består, hafva ledt till det resultat, att myrsyra I
concentrerad form finnes såväl i larvens hud som i hårens hå-

158

ligheter, och att det är denna, som förorsakar inflammationen
och den olidliga klådan, Det är således samma ämne, som fin-
nes i steklarnes giftblåsa och i spindlarnes käkar, Camphertspi-
rotus rekommenderas såsom ett verksamt medel mot infamma-
tionen. - Olja, flott och ljum mjölk hafva blifvit med fördel an-
vända såväl invertes som utvertes.

Slägtet eger inom Europa fem arter, hvilka kunna fördelas
på tvenne subgenera, hvaraf hvardera tros ega en representant
inom vår faunas område,

IL. Frons subnuda, protuberantia cornea armata; Tibie
anteriores in apice aculeo corneo curvato instructe.
(Pannan nästan naken, väpnad med en hornartad utvext.
Framfötternes tibier i spetsen försedde med en krökt,
hornartad tagg. Traumatocampa WALLENGR.

1. Större Brännmasken. (C. pinivora,
Treitsch,)

Alis anticis flavicante cinereis, albido-intermivtis, strigis
3 transversis fuscis, in margine interiorc ale approximatis;
posticis albicantibus frimbriis griseis,

Framvingarne gulaktigt gråa med hvitaktig inblandning och
tre svartbruna tverlinier, som i vingens inkant äro hvarandra
närstående; bakvingarne hvitaktiga med grå fransar,

Syn. Gastropacha pinivora Treitsch. Schm,. X.
1. 194. Cnethocampa pinivora H. — 8, 2. 116. fig.
13—15. Kays. Schm, 214. Heinem, Schm. I, 214;
Bombyx pithyocampa Thunb, Diss. Ins. Suec. IV.
p. 54,

Ehuru vi icke ega något exemplar af. denna art, hvilket med
säkerhet är fångadt inom de skandinaviska rikena, hafva vi lik-
väl icke vågat utesluta arten ur vår fauna, emedan Thun-
berg, som p. a. st, utan tvifvel åsyftar denna, uppgifver den
gåsom svensk, Oss wveterligen finnes icke eller i svenska sam-
lingar något exemplar, som man med visshet vet vara funnet
inom riket; ty den art, som prof. Boheman beskrifver, är den
rätta CO. pityocampa, hvilken endast tillhör södra Tyrolen,

159

Schweitz, Elsas och öfriga södra länder af Europa. "Då Större
Brännmasken förekommer i Preussen och andra nordliga delar
af Tyskland samt vid Petersburg, är det ganska sannolikt att
den äfven kan träffas inom Sverige och Danmark, ehuru den
undgått sednare forskares uppmärksamhet, Detta kan så mycket
snarare hafva skett som arten blott sällan förekommer i stort
antal och är i allmänhet mycket sällsyntare än andra skadliga
insekter äfven i de länder, der den hittills har med visshet blif-
vit anmärkt. Arten tillhör endast furuskogarne, der fjärilen före-
kommer under vårmånaderne. Han lägger sina ägg på furu-
barren, hvaraf ock. larven lefver sedan den kläckts. De ny-
kläckta larverne träffar man i Juli eller Augusti månader, då
man lätt upptäcker på grenarne deras stora, vida, aflånga och
hvita niästen, i hvilka de lefva i stora massor och undergå sina
hudömsningar, Der tillbringa de också vintern och öfvergifva
nästena först följande vår, då de nedkrypa på jorden och sam-
manspinna sin kokong under stenar, bland gräs eller mossa,
Den förorsakade stor skada vid Wohlau i Schlesien 1853, samt
vid Dessau 1850,

Beskr, Hufvud och kropp svartgråa. Framvingarne ofs
van gulaktigt gråa med hyitaktig inblandning och tre svartbruna
tverlinier. Den första, närmast basen, bildar endast en vinkel
utåt och består för öfrigt af räta, ej vågiga streck, Den andra
går aldeles rät från framkanten till inkanten och den tredje vän=
der sig bakom diskfältet så mycket inåt, att den vid vingens in=
kant nästan berör den andra. Rummet, som af dessa båda linier
inneslutes, blir således vid vingens inkånt temligen spetsigt. Vid
diskrältets slut finnes en liten, trekantig svartbrun fläck. Nära
fransarne finnes tvers öfver vingen en mörk skuggning, som utåt
begränsas med hvitt, Bakvingarne hvitaktiga med gråaktiga
fransar, som vid analhörnet äro mörkare och vid nervernes ut=
lopp tecknade med hvitt, ' Vingarnes undre sida ljusare med
otydlig antydning till öfre sidans teckningar, Hos honan är fär-
gen blekare och teckningarne otydligare,

Larven blågrå, spräcklig af ljust grågult, med en mör-
kare bred strimma längs ryggen, i hvilken från 4:de segmentet

160

och sedan på alla de öfrige finnes på hvardera en tverstående,
oval, svart fläck, som på alla sidor är omgifven af små vårtor,
bevuxna med guldgula hår. På kroppsidorne finnas äfven tre
rader sådana vårtor. Buken grågul. Andhålen svarta, Hufvud
och analändan svarta,

Pupan är ljusbrun, mörkare på hufvud och analregionen,
samt har vårtformig, med 2 borst bevuxen analtagg. Den hvilar
i en fast, gråhvit eller rosenröd kokong,

Anm, Ehuru det icke är troligt att följande art skall
kunna träffas inom vår faunas område, intaga vi likväl här dess
diagnos, emedan vi ej med visshet våga afgöra, om det varit
förvgående eller följande art, som Thunberg haft för sig,
då han bland svenska fjärilar intog sin Bomb. pityocampa:

Cnethocampa pityocampa W. V.

Framvingarne gråa med hvit inblandning och tre svartbruna
tverlinier, som vid vingens inkant äro sidt från hvarandra skilda;
bakvingare hvitaktiga med brunfläckiga fransar samt en svartgrå
fläck i analhörnet,

Syn. Bomb. pityocampa W. V. p. 58. n, 11. Fabr.
E. 5; II; 1. 431; 74. Häbn. Bomb, t. 36. f. 161.
Gastropacha pityocampa Ochs. Schm, III, 283. Cne-
thocampa pityocampa B ohem. Bomb, Sv, 178, H.-8S.
2. 115. Kays. Schm. 214. Hein em. Schm, 214,

Arten tillhör såsom ofvan nämndes endast sydligare delarne
af Europa, och skiljes från föregående lättast genom framvin-
garnes tverlinier, af hvilka den andra ej är rät, utan bildar en
vinkel innan den utlöper i vingens inkant och den tredje lika-
ledes är vinklig och träffar vingens inkant nästan på lika stort
alstånd från andra linien som den har från samma linie i vin-
gens framkant. Fjärilen träffas i barrskogar tidigt på våren och
sent på hösten. Larven, som har samma lefnadssätt som före-
gående arts, öfvervintrar likt denna och är svartgrå eller blåsvart
med en tverstående brungult hårig upphöjning på hvarje segment
samt hvitgråa hårborstar på kroppssidorne. Den lefver af Pinus-
arter, på hvars barr honan lägger sina ägg. 1 Mars eller April
förpupar han sig under stenar eller bland inossa på jorden, Pu-
pan är rödbrun med en upphöjning på hufvudet och 2 taggar i
anus, Vingslidorne äro bruna, Kokongen är rödbrun.

I. Frons pilosa mutica, Tibic anteriores in apice acu-
leo caréntes. (Pannan iluden utan hornartad utvext.
Tibierne på framfötterne sakna tagg. Cnethocampa.
WALLENGR.)

7 161

2? Mindre Brännmasken. (C. procossionea Lin.)

Alis anticis griseis, femine strigis transversis 1—2 fu-
scescentibus, maris tribus; posticis fascia recta transversa, obso-
leta fuscescente. :

Framvingarne gråa, hos honan med en eller två, men hos
hannen med trenne bruna tverlinier; bakvingarne med ett rät,
otydligt, brunaktigt tverband,

Syn. Bombyx pityocampa Lin, S. N, I. 2. 819.
37. Fabr, E. S. II. 1. 430. 73. Häbn,. Bomb. t. 36.
f. 159. 160. G od, Lep, IV. 126. t, 12.f.5.6. Gastro-
pacha processionea Ochs. Schm, III. 280. Cnetho-
campa processionea H.-5S. 2. 116. Kays. Schm, 215.
t, 88. Hein em, Schm, 215.

Äfven af denva art känna vi icke ett enda exemplar från
något af de skandinaviska rikena, men den uppräknas likväl
bland svenska arter af prof. Zetterstedt (Ins. Lapp. 926.
7. obs,), med uppgift, att den skulle förekomma i södra Sverige.
Hvad grund denna uppgift eger känna vi ej, emedan ingen svensk
enatomolog har oss veterligen funnit arten, men då den förekom-
mer i Lauenburg och enligt fru Lienig äfven i Liffland är
det en möjlighet, att den kan träffas också i Danmark och södra
Sverige, då uppmärksamheten blir fästad vid dess eftersökande.
Arten tillhör uteslutande ekeskogarne och förekommer endast i
sådana, som bestå af gamla, tätstående ekar, Larven lefver af
dessa träd$ blad och honan lägger sina ägg på trädens bark i
Augusti månad, Larverne kläckas följande Maj månad och hålla
sig tillsamman i stora massor likt föregående art, med hvilken
den för öfrigt har lefnadssätt gemensamt. De nedstiga likväl
icke från trädet för att förpupas, utan detta sker uti ett sam-
manspunnet gemensamt näste, som, fästadt vid en gren, är nät-
formigt och liknar en stor boll samt till färgen är smutsigt hvitt.
Uti Tyskland och Frankrike uppträder larven stundom i för-
ödande mängd. Det är isynnerhet då som han företager sina

21

162

vandringar från träd till träd, hvilka tillskyndat honom det ve-
tenskapliga namnet,

Beskr. Antennerne ljusbruna. Hufvud och thorax gråa.
Abdomen brunaktig med svartbrun analborste.

Hanne, Framvingarne ofvan gråa, glänsande, med drag-
ning i gulaktigt samt med mörkare skuggningar. ”Tvenne tver-
linier gå från framkanten till inkanten, Den första af dessa
närmast basen är vågig; den andra är nästan rät och går i sned
riktning på föga afstånd från den första; den tredje är något
vågig och börjar i framkanten långt från den andra men när-
mar sig densamma vid inkanten af vingen, så att den är knapt
tredjedelen så långt skild från den andra som i framkanten. Vid
diskfältets slut finnes ofta en svart punkt. Bakvingarne äro of-
van hvita med ett svartbrunt, otydligt tverband, som går rakt
från analhörnet till vingens framkant. Bakvingarne äro undertill
hvitaktiga, men framvingarne gråaktiga, med otydlig antydning
till öfre sidans teckningar,

Honan är på framvinagarne mera gulgrå och har der ej
mer än 2:dra och tredje tverlinierne tydliga. Stundom finnes
endast den yttre. Vid diskfältets slut finnes äfven stundom den
svartbruna punkten, Bakvingarne äfvensom alla vingarnes undre
sida är mera gulaktig än hos hannen,

Larven är mörkt blågrå eller rödaktig, ljust gråhårig med
mörkare, bred rygglinea, Från 4:de segmentet och sedan på
hvart och ett af de följande finnes i rygglinien en rödbrun tver-
fläck och på sidorna rödbruna vårtor, bevuxna med ganska långa,
ljusgråa hår,

Pupan är ockragul, i båda ändar mörkare, med 2 korta
på motsatt sätt krökta taggar i anus, Kokongen fast, rödbrun
eller hvitgrå.

Äg gen något nedtryckta, hvitaktiga, med en svart punkt
och medelmåttigt betäckta af fjäll och hår från honans anal-
borste.

II, Fjäderbårare-slågtet. (rumpnora
Steph.)

Antenne maris usque in apicem longe pectinate plu-
mose; femine breviter pilose, P alpi brevissimi, indistincti.,

163

Lingua brevissima indistineta, O culi nudi. Calcaria
pedum posticorum 2, Areola radialis al. ant. nulla.
Costa subcostalis al. post. usque ad basin libera, nec
cum costa. mediana connexa,. Ramulus ulnaris al.
post. e latere posteriore et ramulus styloideus longe ab illa
solus ex angulo posteriore areol& discoidalis orientes. Ra-
mulus subradialis al. ant. cum ramulo carpali et
ramulo sesamoideo ex eodem loco (angulo anteriore) areole
discoidalis oriens; ramulus carpalis, in ultima apice furca-
us, cum ramulo metacarpali in trunco communi longissimo
conjunetus. Costa independens al, post. reliquis
mqualis, cum costa transversa ad ipsam anastomosin plice
areolam discoidalem secantis connexa. Ale anteriores in
margine interiore dente piloso armate. Larva 16—poda,
levis, nuda. Pupa in terra sepulta, mucronibus analibus
armata;

Antennerne hos hannen ända ut i spetsen långt kam-
made, fjäderlika; hos honan kort hårige. Palperne mycket
korta och omärkliga. Tungan mycket kort och otydlig,
Ögonen nakna, Sporrarne på bakfötterne 2. Radial-
fält på framviogarne saknas. Subcostalnerven på
bakvingarne ända till basen fri och icke förenad med median-
nerven, Ulnargrenen på bakvingarne kommer från bakre
sidan af diskfältet långt från stylvidgrenen, hvilken åter ensam
utgår från bakre hörnet af samma fält. Subradialgrenen
på framvingarne kommer tillika med carpal och sesamoidgrenarne
från samma ställe (främre hörnet) af diskfältet; carpalgrenen,
som i yttersta spetsen är gafflad, är förenad i en lång gemensam
stam med metacarpalgrenen, Oberoende nerven på bak-
vingarne, hvilken är lika stark som de öfrige, sammanfaller med
tvernerven just vid det ställe, der denne träffas af det veck,
som delar diskfältet. Framvingarnei inkanten väpnade
med en tand af hår, Larven 16—Afotad, slät, naken, Pu-
pan hvilade i jorden och är i anus försedd med taggar.

Af detta slägte eger Europa ej mer än en art, hvilken äf-
ven tillhör vår fauna och skiljes från de flesta öfriga af familjen
genom sina halft genomskinliga vingar samt från alla genom

hannens fjäderlika antenner,

1. Fjäderbäraren. (P. plumigera W. V.)

Alis anticis ferrugineo-ochraceis, striga arcuato-dentata
flavescente, posticis fusco-griseis, subpellucidis,

164

Framvingarne rostgula med en bågböjd, småtandad, gulaktig
tverstrimma ; bakvingarne brungråa, halft genomskinliga.

Syn. Bombyx plumigera W. V. p. 61. Fabr. EB.
5. II, 1. 462, 174, Hibn. Bomb. t, 4. f. 13. t. 58. f.
250. God. Lepid. IV, 19. 5. 6. Notodonta plumigera
Ochs, Schm, II. 71. Ptiilophora plumigera Kays.
Schm, 223. t. 85. Hein em, Schm. I, 215. 77.

Fjäderbäraren är för vår fauna en rekryt, för hvars upp-
täckande vi hafva att tacka dels Lector Johansson, som
den 10 och 21 October 1868 funnit arten i Gymnasiiträdgården
i Westerås, dels den nitiske norske entomologen Doctor Sie bke,
hvilken under loppet af de sednare åren funnit honom vid
Christiania, der laryen träffats på Acer platanoides, Derjemte
lefver larven på Acer campestre, Fagus, och Saliv caprea, samt
äfven på bok och björk. Fjärilen framkommer i October och
lägger sina ägg på nämnde trädslag, men äggen kläckas & förr
än följande vår, Sedan larven öfvervintrat träffas ban fullvuxen
i Maj månad samt nedkryper i jorden, der han bildar åt sig en
liten håla, hvari han undergår sin förvandling, Emedan han icke
lefver i större samhällen, är den skada han förorsakar af ringa
betydenbet. Fjärilen träffas uppkrupen på trädstammar, plank
eller väggar.

Beskr. Hela kroppen, isynnerhet hufvud och thorax,
starkt luden och rostgul. Hela inkanten af framvingarne är
långhårig och dess här bilda vid midten en starkare tand,

Hanne. Framvingarne ofvan rostgula eller rostbruna, der
och hvar mörkare, med ett tvergående, gulaktigt, bågböjdt, smalt
band utanföre diskfältet, Detta band bildar små tänder vid
vingnerverne och är ofta inåt kantadt med brunaktigt. Närmare
basen finnes på tydligt tecknade individer en brunaktig tver-
linea, I yingspetsen och nära utkanten finnes stundom en oeh
annan gulaktig fläck, Bakvingarne äro ljusare eller mörkare brun-
gråa. Alla vingarne äro på undre sidan mer eller mindre ljust
gulgråa, stundom prydda med ett smalt brunaktigt tverband.

Honan är mörkare, stundom askegrå med smalare vingar
och otydligare teckningar än hannen,

163

Larven är gulgrön, med en mörkgrön, hvitkantad rygg-
linea och flera fina hvita linier på hvarje kroppssida, I den
understa af dessa hvita linier finnas de hvita, gulkantade and-
hålen. Hufvudet är temligen 'stort, glänsande gulgrönt, med
hvitaktig vinkelteckning.

Pupan mörkbrun med svarta vingslidor och 2 tornar i
analändan,

Äggen äro halfrunda, hvälfda, bruna med ljusare ring och
ljusbrun midtelpunkt.

III. Ekorrespinnare-slågtet, (Swauropus
Germ.)

Antenne maris pectinate, apice serrate;feminge fili-
formes, piliferi. Palpi breves, hirsuti, articulo ultimo mi-
nuto. Lingua nulla. Oculi nudi. Calcaria pedum
posticorum 2. Areola radialis al. ant. nulla, Costa
snbeostalis al, post. costula transversa cum costa me-
diana eonnexa, ut areola subcostalis sit clausa. Ramulus
ulnaris al. posticarum prope ramulum styloideum ex
angulo posteriore areole& discoidalis oriens. Ramulus
subradialis al. ant. cum ramulo carpali, biramoso, et
ramulo: metacarpali in trunco longissimo conjunetus ex an-
gulo anteriore areole discoidalis oriens; ramulus sesamoideus
ex angulo eodem separatim egrediens. Costa indepen-
dens al. posticarum, reliquis gracilior, eum costa transversa
ad ipsam anastomosin plice areolam discoidalem secantis
connexa. Alm anteriores in margine interiore edentate.
Larva nuda, antrosum angustata, 14—poda, pedibus ana-
libus deficientibus: pedes thoracis elongati; segmenta interme-
dia dorsalia tuberculata; pars posterior corporis incrassata;
anus mucronibus 2 subcapitatis absque filumentis retractili-
bus armatus,. Pupa ano 4—mucronata, folliculata; folli-
culum inter folia texta.

Antennerne hos hannen kammade, men i spetsen så-
gade; hos honan trådlika, försedda med borster. Palpernes
korta, ludna, sista leden liten, Tungan ingen. Ögonen
nakna. Sporrarne på bakfötterne 2. Radialfält på
framvingarne saknas. Subcostalnerven på bakvingarne
genom en tvernerv förenad med mediannerven, så att subcostal-
fältet är slutet. Ulnargrenen på bakvingarne kommer från

166

bakre hörnet af diskfältet, nära styloidgrenen. Subradial«
grenen på framvingarne kommer ur diskfältets främre hörn
förenad i gemensam stam med den tvågreniga carpalgrenen och
med metacarpalgrenen; sesamoidgrenen kommer från samma
ställe skild från de öfriga. Oberoende nerven på bak=
vingarne, hvilken är finare än de öfrige nerverne, sammanfaller
med tverneryen just på det ställe, der denne träffas af det veck,
som delar diskfältet. Framvingarne äro i inkanten utan
tand. Larven naken framtill smalare, har 14 fötter; saknar
analfötter, men har ovanligt långa thoracalfötter; de medlersta
segmenterne äro på ryggen försedda med tuberkler; bakre delen
af kroppen är tilltjocknad; anus är försedd med 2:ne, i spetsen
knappformiga spetsar, hvilka sakna extensil tråd. Pupan för-
sedd med 4 analtaggar, hvilar i en kokong, som är spunnen
mellan blad,

Slägtet, som eger ej mer än en art inom Europa, hvilken
äfven tillhör vår fauna, har hannens antenner kammade på ?/4
af deras längd, hvarefter de blifva ända ut i spetsen småtan-
dade. Honans antenner hafva deremot endast ett borst på hvarje
led. "Tungan antydes genom 2:ne små klaffar, men palperne äro
tydliga, ehuru korta. Kroppen är tilltryckt hårig och fötterne
starkt ludna, Abdomen räcker långt utom bakvingarne och dess
första segmenter äro ofvan försedda med korta hårborstar, Sub-
costalgrenen på bakvingarne är icke utanföre diskfältet förenad
i en kort stam med subradialgrenen, utan dessa båda grenar
komma ur diskfältets främre hörn skilda från hvarandra,

Ekorrespinnaremn (5. fagi. Lin)

Alis rufo-griseis, anticis strigis 2 transversis flevuosis
dentatis, sordide ochraceis, fasciam latiorem interjacentem
terminantibus, serieque postica punctorum nigrorum et puneto
basali nigro.

Vingarne rödgråa, de främre med 2 slingrande, småtandade,
smutsigt ockragula tverstrimmor, hvilka begrönsa ett emellan dem
liggande, bredt, brunaktigt tverband; närmare utkanten finnes
en rad svarta punkter, och vid vingbasen en svart punkt.

Syn. Bombyx fagi Lin, S. N. I. 2, 816. 30. F.
Sv. 295, 1118; F'albrE; S, I 1.422: 51. Häbn.

167

Bomb. t. 8. f. 31. Miller Zool Dan, 117: 1356.
Raben. Act. Holm, 1749. 132, t. 4. f. 10—14. God.
Lepid. IV. 173. t. 15. f. 1.75 Harpyia fagi Ochs.
Schm. III. 39. 7. Bohem, Bomb, öv. 162. 1. Stau-
ropus fagi H.-8. 2. 120. Kays. Schm. 222. t. 86.
Heinem, Schm. I. 220.

Ehuru temligen spridd öfver hela södra Sverige och i Dan-
mark är Ekorrespinnaren dock ej bland de oftast anträffade arterne,
Måhända detta likväl mest får tillskrifvas hans vana att såsom
larv uppehålla sig på de högst sittande grenar af de träd, hvars
blad tjena honom till föda, hvaraf ock följer att han mera säl-
lan åtkommes. Såsom fjäril kan han blott tillfälligtvis träffas i
det fria, emedan han är i rörelse blott sent om nätterne och
flyger ganska snabbt, Om dagen döljer han sig i trädklyftor
eller sittande hårdt tryckt till stammen högt uppe i ett träd.
Flygtiden infaller i Maj och Juni månader, Inom Danmark
träffas arten såväl på öarne som på fastlandet och inom Sverige
är han i Skånes och Blekinges bokskogar ganska ofta anmärkt,
men äfven i de provinser, som sakna sådane skogar, har man
ehuru mera sällan funnit honom. I Halland, (Osbeck),i
Södermanland (D alm, ), och nordligast vid Stockholm (Bo-
hem, ) är han anmärkt, men inom Norige har man ännu ej
observerat honom, Såsom larv lefver han i Augusti och Sep-
tember på ek, bok, hassel, björk, lind, al, och plommonträd,
Larven träffas alltid enslig och är föga sällskaplig. Möta tvenne
hvarandra, uppstår vanligen en strid på lif och död, hvarföre
man vid deras uppfödande får gifva hvarje larv sitt serskilda
förvaringsrum, emedan de eljest döda hvarandra, Ej eller må
man inlägga larven i samma låda, der andra arters larver för-
varas, ty han anfaller genast dessa och dödar dem, Hans upp-
födande är också förenadt med stor svårighet, ty han är mera
ömtålig vid hudömsningarne än de flesta andra. Många dö här-
under oaktadt den sorgfälligaste skötsel. Derjemte händer det

168

ofta, att han vägrar mottaga föda, så att han svälter till döds;
måhända detta likväl endast är förhållandet med sådane indivi-
der, som redan voro sjuka, när de fångades. Då larven hvilar,
riktar han främre och bakre delen af kroppen i höjden, hvar-
under de långa bröstbenen tryckas hårdt intill kroppen. Oroas
han härunder, så slår han omkring sig både med hufvud och
anus, Hans högst egendomliga utseende gör, att man bär en
viss fruktan för honom, ehuru han icke är på ringaste sätt farlig
för menniskor. När han skall förpupas, spinner han sin kokong
mellan tvenne blad, hvilka likväl icke sammanvecklas, utan läg-
gas platt till kokongen,

Beskr. Antennerne rostfärgade. Hufvud och thorax
askegråa. Abdomen brungrå; segmenternes ryggborstar mörke-
gråa ; analborsten stor, ljust grå,

Hanne och hona, Framvingarne rödgråa, vid basen
hvitgråa och der prydda med en svart punkt. Från framkanten
till inkanten gå tvenne smala, tandade och slingrande, smutsigt
ockragula tverstrimmor, hvilka innesluta ett bredt brungråaktigt,
vid framkanten bredare, tverband, hvilket ofta i vingens fram-
kant prydes af en ockragul fläck. Nära utkanten finnes en tver-
gående rad af svarta punkter, af hvilka hvarochen inåt begränsas
af en ockragul fläck. Bakvingarne äro ofvan ljusare vid basen
och mörkare mot utkanten, samt ega i framkantens midt en kort,
inåt disken gående ockragul, taggig strimma. Undertill äro fram-
vingarne gråbruna, men bakvingarne hvitaktiga.

Larven, som har på ryggen af hvartochett af de 6 med-
lersta segmenterne en kägelformig, spetsig upphöjning, hvaraf
den främste och störste likväl har 2:ne spetsar, är kastaniebrun,
sällan gråbrun eller gulbrun, med en ljusbrun rygglinea, som är
svartkantad. Den breda bakändan, som på båda sidor är tag-
gig, slutar med tvenne korta, i ändan klubblika spetsar. Andra
och tredje paret af bröstfötterne äro starkt förlängda,

Pupan glänsande rödbrun ; den afrundade analändan eger
en kort, uppåtböjd analtagg, hvars spets eger 3—4 krökta tornar.
Kokongen sidenartad, mjuk och hvit,

169

IV: Gaffelsvans-slågtet, (cerurn.
Schrank.)

Antenne maris longius, femine brevius usque in
apicem pectinate. Palpi breves, hirsuti, obtusi, Lingua
capite brevior. Oculi nudi. Calcaria pedum postico-
rum 2. Areola radialis al. ant. adest. Costa sub-
costalis al. post. costula transversa cum costa mediana
connexa, ut areola subcostalis sit elausa. Ramulus ul-
naris ct ramulus styloideus al. post. ex eodem logo (an-
gulo posteriore) areole discoidalis separatim orientes. Ra-
mulus subradialis al. ant. cum ramulo carpali, bi-
ramoso, et ramulo metacarpali in truneo communi conjunc-
tus ex apice areola radialis oriens; ramulus sesamoideus ex
areola e€adem separatim egrediens. Costa indepen-
dens al. post., reliquis equalis, cum costa transversa ad
ipsam anastomosin plice areolam discoidalem secantis con-
nera, Ale anteriores in margine interiore edentate, Larva
nuda, 14—poda, pedibus analibus deficientibus; pedes tho-
racis normales; corpus ecrassum, antice truneatum, dorso
angulatum, postice acuminatum, ano adscendenti, bifurcato,
filamentis carnosis, retractilibus. Pupa ano obtusa, folli-
culata ; folliculum durum, membranaceum, ligno comminuto
intertextum.

Antennerne ända ut i spetsen hos hannen längre, hos
honan kortare kammade. Palperne korta, håriga, trubbiga.
Tungan kortare än hufvudet. Ögonen nakna. Spor-
rarne på bakfötterne 2. Radialfält på framvingarne fin-
nes. Subeostalnerven på bakvingar genom en tvernerv
förenad med mediannerven, så att subcostalfältet är slutet, U1l=
nargrenen och styloidgrenen på bakvingarne utgå, sins emel-
lan skilde, från samma ställe (bakre hörnet) af diskfältot. 5ub-
radialgrenen på framvingarne utgår från spetsen af radi-
alfältet förenad i gemensam stam med den tvågrenige carpal-
grenen och med metacarpalgrenen; sesamoidgrenen kommer från
samma fält, skild från de öfriga. Oberoende nerven på
bakvingarne, hvilken är lika stark som de öfriga, sammanfaller
med tvernerven just på det ställe, der denne träffar det veck,
som delar diskfältet. Framvingarne äro i inkanten utan
tand. Larven nakon, har 14 fötter och saknar analfötter;
bröstfötterne normala; kroppen tjock, framtill tver, med pucklig
rygg; baktill tillspetsad med uppåt riktad analända, som är för-
sedd med tvenne gaffelformiga spröt, hvilka ega extensila, köt-

22

170

tiga trådar. Pupamn med trubbig anus, hyilar i en hård, per-
gamentlik kokong, deri söndergnagade spånor äro inväfda,

Utom hvad diagnosen gifver vid handen skiljer detta slägte
sig från föregående derigenom att subradialerenen på framvin-
garne söndrar sig förr än metacarpalgrenen från den gemen-
samma stammen, hvaremot förhållandet är tvertom hos föregå-
ende, Radial- och subradialgrenarne äro på bakvingarne före-
nade i en kort stam utanföre diskfältet, Enligt regeln är också
alltid radialfält tillstädes på framvingarne; endast undantagsvis
saknas det, men antydes då genom en springa i nervystammen
på det ställe, der det skulle hafva sin plats. Oberoende nerven
på bakvingarne är sällan hos ett och annat individ utåt försvin-
nande, Larven är också till formen betydligt olik föregående
slägten och skiljer sig äfven från alla andra inom familjen utom
från följande slägtes. Hufvudet är retractilt och ryggen är böjd
i form af en kantig puckel; kroppen, som framtill är tjock
och tver, afsmalnar baktill och slutar i tvenne temligen långa
spröt, hvilka hvardera ega en extensil, fin vch köttig tråd, som,
då den utsträckes, ofta i spetsen sammanrullas såsom en urfjä-
der. Då larven är ung, har han på hvardera sidan om hufvudet
en knappformig utvext, som liknar ett utstående öra. När han
hvilar, upplyfter han hufvud och analända och håller sig fast
endast med abdominalfötterne. = Bröstfötterne, som äro korta,
håller han under hvilan indragna, liksom föregående slägtes lar-
ver. Vingarne hos våra arter äro tunnt fjällbelagda och derföro

halft genomskinliga.

1. Allmänna Gaffelsvansen. (C. vinula Lin, )
Alis maris albidis, feming cinereo-albis, punctis strigis-
que fuscis, repandis dentatisque ; abdomine maculis biseriatis
nigris,
Vingarne hos hannen hvitaktiga, hos honan gråhvita, med
svartbruna punkter och tverstrimmor ; desse sednare slingrande
och tandade; abdomen med tvenne rader svarta fläckar,

171

Syn. Bombyx vinula Lin, S. N. I 2. 815. 29. F.
8. 294, 1112. Fabr. BE. $. II 1. 428. 67, Mill.
Zool, Dan. 117, 1355. Hiäbn, Bomb, t. 9. f. 34.
Harpyia vinula Ochs. Schm, III. 20. Zett. Ins.
Lapp. 922, 1. Kays. Schm. 221, t. 76. Hein em.
Sechm, I, 217, Dicranura vinula Bohem, Bomb. Sv.
138. 2.

Var. a, Alis anticis cinereis, punctis strigisque fuscis
dentatis, fasciisque obscurioribus ; posticis fuscis.
(Framvingarne gråa med svartbruna punkter och tver-
strimmor samt mörkare tverband ; bakvingarne svartbruna.)

Syn. Harpyia arctica Zett. Ins. Lapp. 922. 3.

Allmänna Gaffelsvansen är en af de allmännaste arter inom
familjen och träffas öfver allt i Danmark, södra och medlersta
Sverige, samt i södra Norige, Inom Sverige går den mot nor-
den ända in i Lappmarkerne, der den blifvit funnen vid Lyck-
sele af prof. Zetterstedt, men äfven i de nordligare Lapp-
markerne finnes den (Portin) Inom Norige är den nordli-
gast anmärkt vid Trondhjem (Siobke, Staudinger)
Flygtiden infaller vanligen i Maj månad, men fjärilen träffas
likväl ofta sednare. Larven, som är mycket lätt att uppföda,
lefver på poppel och pilarter i Juli, Augusti och September må-
nader. Så snart den oroas, slänger den omkring sig med huf-
vud och analända, ur hvars spröt han utsträcker de ofvan omta-
lade trådarne. Dessa lukta mycket illa och ur tvenne i hufvu-
det varande öppningar utsprutar han samtidigt en skarp vätska.
På detta sätt söker han att försvara sig mot sina fiender, hvilka
isynnerhet äro ichneumonider och parasitflugor. Med de båda
analspröten kan han fasthålla sig vid grenar eller andra före-
mål. Sin puphylsa anbringar han vanligen vid en trädstam,
der han bildar en fördjupning, som han öfverdrager med en
pergamentartad spånad, hvilken är starkt uppblandad med af-
gnagade trädspånor och barkbitar. Uti öfriga Europa finnes en
närsåtende art (C. erminea Es p.), med hvilken denna stundom

172

parar sig. Guillemot uppgifver sig hafva bekommit ägg
efter en hanne af denna och en hona af nyssnämde art, hvilka
parat sig med hvarandra, De ur dessa ägg utvecklade larver
gålvo 7 fjärilar, af hvilka bannarne voro sins emellan lika och
närmade gig liksom honorne mera allmänna Gaffelsvansen, men
voro till färgen brunare än denna art, Variteten finnes isyn-
nerhet mot norden, men träffas äfven i sydligare landskaperne.
Det är nästan endast honorne, som på detta sätt variera.

Beskr. Antennskaftet hvitt; kamlamellerne svartbruna,
Hufvudet hvitt. Palperne svartbruna. Thorax hvit med gul-
aktig inblandning der och hvar, samt prydd med svarta punkter,
af hvilka vanligen 2:ne finnas på hvardera af skuldertäckarne,
2:ne på främre delen och 2:ne på bakre delen af thorax. Ab-
domen undertill hvit, ofvantill hvitgrå med en rad stora svarta
fläckar längs hvardera sidan, och längs ryggen tvenne utåt con-
vergerande svarta linier. Tarserne svarta med hvita ringar,

Hanne. Vingarne halft genomskinliga, hvitaktiga, Fram-
vingarne hafva talrika svarta, slingrande vverlinier, hvilka när-
mare basen äro svagare men mot utkanten starkare tandade och
liksom taggige. Bakvingarne äro hvita med mer eller mindre
tydliga svarta fläckar i utkanten, hvaraf äfven på framvingarne
synes spår. Alla vingarne ega vid slutet af diskfältet en svart-
brun, månformig fläck, och deras nerver äro brunaktiga. Vin-
garnes undre sida är hvitaktig.

Hona. Vingarne ofvan mera gråa än hos hannen ; de
främre med samma tockningar, men dessa äro här tydligare och
mellanrummen mer eller mindre uppfyllde med svartbrunt. Bak-
vingarne äro gråa, äfvensom alla vingarnes undre sida,

Varietetens framvingar äro mera gråa och mellanrum-
men emellan tverstrimmorne fyllda med svartbrunt, Bakvingarne
äro svartbruna.

Larven är i sin spädare ungdom svart, blir sedan brun
med gröna sidor, Såsom äldre och sedan den förlorat de öron-
lika bihangen, är den ljusgrön med stort, brunt och i första seg-
mentet indraget hufvud. Första segmentet är i kanten omkring
hultvudet rödt, och har på ryggsidan 2 svarta punkter. På krop-
peng. ryggsida gå från hufvudet till den puckelformiga upphöj-
ningen af 4:de segmentet tvenne gulaktiga eller hvita linier, som
innesluta en tresidig gräblå eller rödaktig fläck och på nämnde

173

segment möter en annan gråblå, röd eller grön rutformig, bred
flöck, hvilken kommer från anus och är bredast på 7:de seg-
mentet, der den ofta sträcker sig ned till andhålen. Denna fläck
är å ömse sidor innefattad af en hvit linea samt är sjelf genom=-
dragen af fina hvita och svarta linier. Andhålen hvita, med
svart infattning. Emellan andhålet och sista fotparet står ofta
på hvardera sidan af 7:de segmentet en rund, hvitkantad, högröd
fläck. Kort före förpupningen blir grundfärgen mera mörkröd,

Pupan är mörkt rödbrun med afrundad analända och på
öfre sidan försedd med två rader fina taggar. Kokongen är
mörkbrun 4 temligen nedplattad.

Äggen undertill plattade, ofvantill hvälfda, nötbruna med
rödaktig glans, eller köttfärgade och ega en; svart medelpunkt,
som är infattad med gult. De förändra obetydligt färgen mot
kläckningstiden.

2. Nordiska URDU SE VAR (C. phantoma
Dalm

Alis nigro-fuscis, lunula discoidali obscuriore; abdomine
nigro-fusco segmentis margine albis,

Vingarne svartbruna, med en mörkare halfmånformig fläck
i disken ; abdomen svartbrun med hvita segmentkanter,

Syn. Bombyx (Pania) phantoma Dalm. Anal.
Ent. 92. 1. Harpyia phantoma Z ett. Ins. Lapp. 922.
2. H.-8, 13.5. Dicranura phantoma B oh em, Bomb.
Sv, 158. 1.

Denna art tillhör uteslutande högsta norden, der den före-
kommer i Sveriges lappmarker. Här har den blifvit i sednare
tider återfunnen af Kretsehmar vid Qvickjock samt vid
Råbäcken i Öfre Torneå socken af Norrbottens län. Af sednare
utländska författare anses den endast såsom en varietet af före-
gående, hvilket den väl också möjligtvis är, men då föregå-
ende art förekommer inom lappmarkerne i typisk renhet, så torde
det ännu vara förhastadt att vilja förneka arträttigheten, till
dess man upptäckt larven och lärt känna dess metamorphos.

Beskr. Antennskaftet hvitaktigt, vid basen svart; kam-
lamellerne svarta, Hufvudet hvitaktigt eller brungrått. Thorax
ofvan hvitaktig med svarta punkter såsom hos föregående. Ab-

174

domen ofvan svart med hvita segmentkanter, undertill hvit eller
svartbrun, Fötterne svarta med hvit ludd; tarserne svarta,

Hanne och hona, Alla vingarne ofvan svarta eller
svartbruna utan annan teckning än en mörkare halfmånformig
fläck vid slutet af diskfältet, Nerverne halmgulaktiga. Undertill
äro vingarne föga ljusare, Fransarne i yttersta spetsarne hvitaktiga.

Äggen rödaktiga,

V. Hermelinspinnare-slågtet. avieranurn.
Latr, Noob.)

Antenne, palpi, lingua, oculi, et calcaria ut in ge-
nere precedente. Areola radialis al. ant. adest mi-
nuta. Costa subecostalis al. post. usque ad basin
libera, nec cum costa mediana connexa. Ramulus ul-
narisgs et ramulus styloideus al. post. ex eodem loco (an-
gulo posteriore) areole discoidalis orientes, sepissime in
trunco communi conjuncti. Ramulus subradialis,
carpalis, metacarpalis et sesamoideus utin genere precedente.
Costa ind ependens ul. post. ut in genere memorato
oriens, sed reliquis subtilior. Ale, larva et pupa ut in illo
genere, sed larva inter furcam apicalem spinis 2 plerumque
armata, et furce& ejus apicales tuberculate.

Antenner, palper, tunga, ögon och sporrar såsom hos
föregående slägte. Radialfält på framvingarne finnes, men
är litet, Subcostalnerven på bakvingarne ända till ba-
sen fri och icke förenad med mediannerven, Ulnargrenen
och styloidgrenen på bakvingarne komma ur samma ställe (bakre
hörnet) af diskfältet, oftast förenade i gemensam stam, Sub-«
radialgrenen, carpalgrenen, metacarpalgrenen och sega-
moidgrenen såsom hos föregående slägto. Oberoende ner-
ven på bakvingarne utgår såsom hos nämnde slägte, men är
finare än de öfriga, Vingar, larv och pupa såsom hvs det
slägtet, men larven är oftast beväpnad med 2 tornar emellan
analgaffeln, hvars båda grenar äro också besatte med tornar.

Från föregående slägte skiljer sig detta äfven genom be-
skaffenheten af radialfältet på framvingarne. Detta fält, som
hos förra slägtet bildas derigenom att främre mediapnerven för-
grenar sig långt inom diskfältets tvernerv, till hvilken den sän-
der den ena grenen och der den sammanträffar med metacarpal-

175

grenen, under det att den andre, som utgör början af subradial-
grenen, går långt utom diskfältets hörn och sammanfaller med
den derifrån kommande metacarpalgrenen utanföre sesamoidgre-
nen, uppkommer hos detta slägte derigenom att mediannerven
förgrenar sig först vid sjelfva hörnet af diskfältet, hvilka förgre-
ningar mötas just der sesamoidgrenen skiljer sig från de öfriga.
Detta fält är också oftare otydligt än hos förra slägtet, men an-
tydes likväl genom en smal remna i nervstammen. Vingarne
äro också tätare fjällbelagda. Till lefnadssättet likna arterne
föregående slägtes. Arterne äro hvarandra mycket lika såsom
fjärilar, hvarföre de också lätt förvexlas med hvarandra,

1. Hvitgråa ESR (D. bifida

orkh,

Alis albidis, anticis basi margineque postico nigro-punc-
tatis, fascia transversa, lata, intus recta, extus obsolete excisa,
maculaque subapicali obliqua obsoletiore einereis; thorace
griseo.

Vingarne hvitaktiga, de främre vid basen och i utkanten
svart punkterade, med ett bredt grått tverband öfver disken,
hvilket inåt är rakt, men utåt ör obetydligt insvängdt; nira ving-
spetsen en snedstående, grå, otydlig fläck; thorax grå.

Syn. Bombyx bifida Borkh. Schm. III. 374, 139.
Dup. Lep. III. 12. 2. Hiäbn. Bomb, t. 10. f. 38.
Harpyia bifida Ochs. Schm, II. 29. Kays. Schm.
219. Hein öm, Schm, I. 218, Dicranura bifida Bo -
hem. Bomb. 5, 160.

Arten är ganska sällsynt både inom Danemark, Sverige och
Norige, men huru högt den går mot norden är ännu ej kändt,
Inom Sverige är den nordligast träffad vid Forsa i Helsiogland
af Aurivillius och inom Norige vid Christiania ( Si eb ke).
Flygtiden infaller i Maj, Juni och Augusti månader och larven
lefver från Juni till September på poppel och asp.

Beskr. <Antennskaftet hvitaktigt; lamellerne svartbruna,
Hufvud och halskrage hvitgråa, Thorax grå, gulfläckig, Abdo-

men svartgrå med hvita segmentkanter och hvitaktig analborste.
Fötterne svarta med hvita ringar och grå ludd,

176

Hanne, Vingarne ofvan hvitaktiga, antingen mera rent
hvita eller mera stötande 1 grått. Längs utkanten finnes på alla
vingarne en rad svarta punkter, Framvingarne ofvan vid basen
med en svart punkt, derefter med. en rät tverrad dylika punkter,
sedan tvers öfver disken ett bredt, grått tverband, som både inåt
och utåt hegränsas af en svart, temligen grof linea, hvilken åter-
igen är mer eller mindre tydligt kantad med gult. Detta tver-
band är mot vingbasen till aldeles rakt, men i sin utkant
svagt urholkadt, emedan den svarta begränsningslinien gör från
vingens inkant ofh ända till vingvecket emellan dorsal- och
bakre mediannerverne en svängning, inåt, Vid diskfältets slut
finnes en svart punkt och i framkanten af vingen nära ving-
spetsen står en större, grå hallmånformig fläck, som utåt är för-
svinnande, men inåt begränsas af en svart linea, hvilken vid fläc-
kens slut bakåt fortsätter sig starkt tandad ända till vingens in-
kant, som den träffar på något afstånd från tverbandet. Denna
svarta linea är inåt åtföljd af en eller två andra dylika, hvilka
likväl äro finare och otydligare. - Bakvingarne hafva ofvan en
otydlig, grå diskfläck samt. ett likaledes otydligt, gråaktigt tver-
band. Vingarnes undre sida har öfre sidans gröfre teckningar
antydda genom svartgråa skuggningar,

Honan är merendels mera gråpudrad än hannen, hvilken
den för öfrigt liknar.

Larven är i späidaste ungdomen svart, men fullvuxen är
den grön med rödgrått, glänsande hutvud. Nackskölden är tre-
sidig och slutar på andra kroppsegmentet ; dess färg violett med
hvita punkter och den begränsas vågformigt först med rödbrunt,
sedan med gult, samt eger längs midten en hvitaktig linea. På
ryggen finnes en bred, oval, icke fyrsidig fläck, som börjar vid
slutet af 3:dje kroppsegmentet utan att beröra nackskölden ; dess
färg är violettbrun med gula fläckar på sidorne, isynnerhet på
7:de segmentet, och den innefattas först med mörkt rödbruna,
sedan med gula vågiga linier. Denna ryggfläck blir bakåt små-
ningom smalare och delas genom en längs midten gående linea,
som på ömse sidor om sig har en rad mörkare punkter. Hela
kroppen är prydd med fina, gula, med violett infattade punkter.
På sista kroppsegmentet stå 2:ne, baktill concava, hvitaktiga
halfmånar. Andhålen gula, kantade med mörkt rödbrunt, Bröst-
fötterne gulgröna; abdominalfötterne gröna. 'Tvenne svarta styfva
tornar stå öfver anus, emellan gaffeln, Gaffeln blekgrön med
röda tornar.

Pupan ljusbrun. Kokongen seg, pergamentartad, fästad
vid en gren eller en trädstam,

Äggen svarta,

177

2? Perigrå Hermelinspinnaren.
(D. farcula Lin.)

Alis: albido-cinereis, anticis basi margineque postico
nigro-punctatis, fascia lata transversa, intus recta, extus
sinuata, maculaque subapicali obliqua fusco-cinereis; thorace
griseo.

Vingarno hvitaktigt gråa; de främre vid basen och i utkan-
ten svartpunkterade med ett brungrått bredt tverband öfver
disken, hvilket inåt är rakt, men utåt är djupt vikformigt in-
svängdt; nära vingspetsen en snedgående brunaktigt grå fläck ;
thorax mörkgrå.

Syn. Bombyx furcula Lin. 8. N. I. 2. 823. 51.
F. S. 298. 1122. Fabr. E. 8. II. 1. 475, 213. Hä bn.
Bomb. t. 10. f. 39. God. Lep. IV. p. 166. t. 16. f. 2,
3. Harpyia furcula Ochs. Schwm. III 32. 5. Zett.
Ins. Lapp. 922. 4, K ays. Schm. 219. Heino m, Schm,
I, 218. Dicranura furcula Boh em, Bomb. Sv. 161.

Denna Hermelinspinnare är den allmännaste inom slägter
och förekommer öfver hela Danmark samt i södra Sverige och ”
sydligaste delarne af Norige, men huru högt den stiger mot nor-
den torde ännu vara ovisst. Prof, Zetterstedt upptager den
bland Lapplands fjärilar på grund af en honom gjord uppgift,
men utan att uppgifva någon lokal. Nordligast är den med sä-
kerhet funnen i Dalarne och vid Hudiksvall i Helsingland, samt
vid Christiania i Norige. Dess flygtid infaller i Maj, Juni och
Juli, och larven lefver på Salixarter och bok.

Beskr. Arten liknar så mycket föregående med hänse-
ende till färgen och teckningarne att här är nog att uppgilva
skiljaktigheterne. Färgen är mera grå, än hos föregående och
tverbandet på framvingarne mera brungrått. Detta är såsom hos
förra inåt rakt, men utåt är det i diskfältet djupt inskuret, hvar-
efter det på den bakre mediannerven skjuter starkt utåt, så att
det der utvidgar sig samt i denna temligen utvidgade form träf-
far vingens inkant, hvaraf följer att det der är nästan bredare
än vid framkanten, hvaremot det hos förra der har nästan sam-
ma bredd. Den svarta linien, som utåt begränsar samma band,

är endast skarpt uttryckt från vingens framkant till stället der
tverbandet utvidgar sig, hvarefter den är högst otydlig och nä-

178

stan försvinner mot vingens inkant, Honan är något mörkare
än hannen,

Larven är, såsom ung, svart, men fullvuxen blir den gul-
grön, punkterad med rödt och mörkgrönt. Nackskölden och rygg-
fläcken hänga tillsamman och äro violetta med röda och gula
fläckar. Båda äro infattade med gult och den sednare delas af
en mörkare linea. Gaffeln gul med bruna ringar, Stundom är
ryggfläcken skönt rosenröd. . Kokongen är gulbrun.

Pupan ljusbrun med grönaktiga vingslidor, Kokongen
såsom hos förra,

Äggen svarta.

3. Svartgrå Mermelinspinnaren.
(D. forficula, Zetter.)

Alis fusco-cinereis, anticis basi margineque postico nigro-
punctatis, fascia lata transversa, intus recta, extus sinuuta
maculaque subapicali obliqua obsoletiori fuscis; thorace coe-
ruleo-squamoso, fulvo-variegato ; collari griseo.

Vingarne svartkrunaktigt gråa; de främre vid basen och i
utkanten svartpunkteradv med ett svartbrunt, bredt tverband öf-
ver disken, hvilket inåt är rakt, men utåt är djupt vikformigt
insvängdt; nära vingspetsen en snedgående, otydligare, svart-
brunaktig flöck; thorax svartblåaktigt luden med rödgula tver-
band och fläckar ; halskragen mörkgrå.

Syn. Bombyx forficula Zetter. Fischer de
Waldheim Entomogr. d. I. Russie. Lepid. HH. for-
ficula H.- je 147. "Dicranura borealis Bohem.
Bomb. Sv. 161. ör

Denna af ON Boheman vid Randijaur och Storsand
uti Luleå Lappmark funna Hermelinspinnare har förut af Z et-
ter blifvit anmärkt i Kasan af 8. Ryssland samt afbildad af
Fischer de Waldheim.

Beskr. Den liknar så mycket föregående art, att sednare
författare vilja anse den blott för en var. af denna, men den
skiljes vid första ögonkastet derifrån genom den mörka, svart-
brunaktiga grundfärgen. Derjemte är ryggen på thorax SJ
blåaktig med-rödgula tverband och 2:ne dylika stora fläckar nära
scutellen, Punkterne vid framvingarne3 bas äro svartblåa och
linien, som inåt begränsar tverbandet, är likaledes svartblå, Tver-

179

bandets form är såsom hos föregående, men dess färg är mera
svartbrun. - Ifanne och hona fullkomligt lika.

4. Snölhvita Hermelinspinnaren.
(D. bicuspis Borkh.)

Alis niveis, anticis basi margineque postico nigro-punctatis,
fascia lata transversautring ue sinuata maculaque obligua sub-
apicali nigris; thorace nigro, fulvo-variegato; collari niveo.

Vingarne snöhvita, de främre vid basen och i utkanten
svartpunkt erade med ett bredt, svart tverband öfver disken, hvil-
ket både inåt och utåt är djupt vikformigt insvängdt ; nära ving-
spetsen en snedstående svart fläck, thorax svart med rödgula
fläckar ; halskragen snöhvit.

Syn. Bombyx bicuspis Borkh. Schm. III. 380
141. Hibn. Bomb. t. 10 f. 36. Dup. Lep. III. 12
3. PHarpyia bicuspis Ochs. Schm. II, 26. 3. Kays
Schm, 218. Heine m, Schm. I.217. Dieranura bicuspis
Bohem, Bomb, Sv. 159. 3.

Arten är ganska sällsynt, men träffas likväl der och hvar
i Danmark, södra delarne af Sverige och Norige, Nordligast är den
funnen vid Anneberg i Småland (Bohem) och i Norige vid
Christiania (Siebke). Flygtiden infaller i Juni och larven
lefver på björk.

Beskr. Arten skiljes från sina samslägtingar, dem den
för öfrigt liknar, lätt genom vingarnes snöhvita grundfärg, Tvär-
bandet på lramvingarne, hvilket jemte den vanliga fläcken vid
vingspetsen är svart, har annan form, än hos de föregåendo ar-
terne, Det är nemligen icke blott i sin yttre kant insvängdt
utau äfven i den inre mot vingbasen vända kanten, hvaraf föl-
jer att det på midten är ganska smalt men vid vingens båda
kanter betydligt bredare, Thorax är också svart, antingen stö-
tande i brunt eller blåaktigt med rödgula fläckar, men halskra-
gen är snöhvit,

Larven är ljusgrön med gulbrunt hufvud, hvilket prydes
på sidorna med 2:ne stora svarta fläckar. Nackfläcken liknar
till formen en likbent triangel och sträcker sig ölver första och
andra kroppsegmenterne samt slutar i en knappformig upphöj-
ning, Dess färg är rödbrun och infattningen på båda sidor hvit,
Ryggfläcken, som ej sammanbänger med nackfläcken, börjar på
4:de segmentet ganska spetsigt, men tilltager i bredd tills han
hunnit 7:de segmentet, der han är bredast och sträcker sig ned

180

till andhålen ; derefter afsmalnar han igen tills han hunnit näst

sista segmentet, der han åter något utvidgar sig, hvarefter han

slutar i en glänsande svart sköld mellan gaffelhornen. Dess färg

är vackert rödbrun med hvit infattning. Gaffeln lång och tornig.
Pupan brun, Kokongen lik samslägtingarnes .

VI. Jernekspinnareslågtet.
(Drymonia Curt)
(Notodonta Auc t. Chaonia Steph.)

Antenne maris usque in apicem pectinate, feming
obsoletissime denticulate. P alpi minuti. Lingua brevis-
sima, tenuis. Oculi nudi. Calcariapedum posticorum
4. Areola radialis al. ant. nulla, Costa subeo-
stalis al. post. usque ad basin libera nec eum costa me-
diana connexa, Ramulus ulnaris et ramulus styloi-
deus al. post. e diversis locis areolm discoidalis orientes.
Ramulus subradialis, ram. carpalis biramosus et

"ram. metaearpalis al. ant. in trunco communi conjuncti ex
angulo anteriore areole discoidualis orientes ; ramulus sesa-
moideus ex areola eadem separatim egrediens. Costa in-
dependens al. post. reliquis gracilior cum eosta trans-
versa, areolam discoidalem elaudente, ad ipsam uanastomo-
sin plice, areolam illam secantis, connexa. Ale anteri-
OTes in margine interiore edentate aut dente obsoletissimo
armate. Larva 16-poda, nuda, glubra, cylindrica, tuber-
culis carens. Pupa ano mucronata, in terra sepulta.

Antennerne hos hannen ända till spetsen tandade;
hos honan omärkligt emätandade. Palperne små. Tun-
gan ganska kort och fin. Ögonen nakna. Sporrarne
på bakfötterne 4, Radialfält på framvingarne saknas,
Subcostalnerven på bakvingarne ända till basen fri,
och icke förenad med niedianneryen. Ulnar- och styloid-grenar-
ne på bakvingarne utgå från skilda ställen af diskföltet. 8ub-
radialgrenen, den tvågrenige carpalgrenen och metacar-
palgrenen på framvingarne, förenade i gemensam stam, komma
från främre hörnet af diskfältet; sesamvidgrenen kommer från
samma fält skild från de öfriga, Oberoende nerven på
bakvingarne, hvilken är finare än de öfriga, sammanfaller med
tvernerven, som sluter diskfältet, just på det ställe, der denne
träffar det veck, som delar samma fält. Framvingarne
äro i inkanten utan tand, eller ock försedde med en knapt märk-
bar tand. Larven har 16 fötter, är naken och slät, utan
tuberkler, cylindrisk. Pupan med analspets, hvilar i jorden,

181

Liksom hes föregående tvenne: slägten skiljer gubradialgre-
nen på framvingarne sig från den gemensamma stammen sedna-
re än metacarpalgrenen, men den är liksom hos följande slägte
mycket kort och icke längre än carpalgrenens främre gren, hvil-
ken den ock står mycket nära. Från följande slägte skiljer detta
sig icke blott genom den oberoende nervens på bakvingarne för-
hållande till diskfältots veck, utan äfven genom ulnar- och sty-
loid-grenarne på samma vingar, Dessa utgå här tydligen från
skilda ställen af diskfältet, den förra från baksidan och den sed-
nare från bakre hörnet, hvaremot de hos följande slägte tydligen
utgå båda från sistnämnde ställe och ofta äro förenade i en kort
gemensam stam. Loarvens form och förpupningssätt utmärker
ock detta slägte tillräckligt från följande. Slägtets arter hafva

blott en generation om året och tillhöra uteslutande ekskogarne.

1. Allmänna Jernelkspinnaren.
(D. ruficornis Hu fn.)

Alis anticis fusco- cinereis, per medium transverse albi-
dis, strigis 2 dentatis albis, lunulaque discoidali fusco ; ab-
domine [useco-griseo,

Framvingarne hrungråa, öfver midten på tvären hvitaktiga
med 2 småtandade hvita tverstrimmor och svartbrun månformig
diskfläck ; abdomen brungrå.

Syn. Phalena ruficornis Hufn. Berl, Mag. IL
424, Bomb, chaonia. V. V» 49. Hibn, Bomb. 4.
3. f. 10. 11. God, Lep. IV. 20. 6. Noctua roboris
Fabr. BE. S. IH. 2. 35. 90. Notodonta chaonia.
Ochs. Schm, II. 82. Drymonia chuonia. HH, S, 2.
122. Kays, Schm, 225 t. 69 & 89. Notodonta ru-
ficornis Heinem. Schm, I, 224,

Svartgråa Jernekspinnaren har hittills endast blifvit anmärkt uti
do fordna danska hertigdömena, der den förekommer der och hvar i
ekeskogarne. Dock torde den äfven finnas på andra ställen in-
om Jutland och måbända också i sydligaste provinserne af
Sverige, Flygtiden infaller i Maj månad och larven lefver på

ek i Juni, Juli och Augusti månader. Vid förpupningstiden ned-

182

kryper han från trädet och bildar åt sig en håla i jorden, der
han undergår sin förvandling.

Beskr. Antennerne rostgula, Hufvud och halskrage
hvitgråa, "Thorax askegrå, Abdomen brungrå.

Hanne. Framvingarne ofvan brungråa med 2:ne hvita,
småtandade, tverstrimmor öfver disken, hvilka äro kantade
med svart. En dylik, men bakåt afbruten tverstrimma finnes
äfven vid basen, Näst innanföre den yttre af dessa tverstrim-
mor är disken, tvers öfver vingen, mer eller mindre bandformigt
hvit eller hvitagtig, och i detta hvita fält finnes vid diskfältets
slut en svartbrun hålfmånformig fläck. Nära utkanten finnes
stundom en otydlig, hvitaktig, vågig tvärstrimma, Bakvingarne
ofvan hvitgråa med mörkare, otydligt tverband. Undertill äro
framvingarne ljust askegråa och bakvingarne hvitaktiga, båda
paren försedde med ett mörkare, men otydligt tverband. Fran-
sarne gråaktiga med svartbruna fläckar, .

Honan skiljer sig till färgen från hannen endast genom
de ljust askegråa bakvingarne, hvilka äro prydde med en svart-
grå skuggning.

Larven långsträckt glänsande ljusgrön med mörkare, ge-
nomskinande ryggkärl; 2 hvitgula linier längs ryggen och en
dylik mera svafvelgul längs hvardera sidan, strax ofvan
fötterne, Andhålen svarta med gula kanter ; buksidan smutsigt
grön ; en gulaktig trekant i pannan,

Pupan svaribrun, med ljusare segmentkanter på abdomi-
nalregionen.

2. Svartgråa Jernekspinnaren.
(D. querna W. V.)

Alis anticis nigricante Il. rufescente cinereis, per medium
transverse albidis, strigis 2 undatis albis, lunulaque discoi-
dali alba ; abdomine cinereo.

Framvingarne svartaktigt eller rödaktigt gråa, öfver midten
på tveren hvitaktiga, med 2 vågiga hvita tverstrimmor och hvit,
halfmänformig diskfläck; abdomen askgrå.

Syn. Bomb. querna W. V. 49. God, Lep. IV. 21,
TTEibn; Bombiur 3: fö 9 Fabr BES. II 1449:
131. Notodonta querna Ochs, Schm, III, 84, Hein em,
Schm, I. 224, Drymonia querna H, 8. 2. 122. Kays.
Schm, 224,

Äfven denna art är hitills endast anmärkt i fordna danska her-
tigdömena och förekommer der sällsynt i ekeskogarne, Flygtid

183

har den gemensam med föregående art, hvilken den äfven liknar
med hänseende till larvens lefnadssätt och metamorphos.

Beskr, Antennerne rostfärgade, Hufvud och thorax askgråa
med hvit inblandning. Abdomen askegrå, på sidorne brungrå.

Hanne. Framvingarne ofvan svartaktigt eller rödaktigt
gråa med 2:ne hvita, svartkantade tverstrimmor öfver disken,
af hvilka den inre är nästan rak och endast vid! vingens inkant
utsvängd, men den yttre vågig och utåt vid vingnerverne starkt
tandad, Rummet mellan båda är inåt svartgrått, utåt band-
formigt hvitt, och eger vid diskfältets slut en hvit, halfmånfor-
mig fläck, Vid vingbasen finnes en svart, baktill afbruten tver-
strimma, Nära utkanten synes en matt, rödgrå, vågig tverstrim-
ma och vid basen af fransarne en fin svart linia, Bakvingar-
ne ofvan hvita, Undertill äro framvingarne hvitgråa, mot ut-
kanten mörkare med matt hvitaktigt tverband och diskfläck;
bakvingarne hvita, i framkanten rostbrunaktiga och der försedd e
med en halfmånformig, brun fläck. Fransarne gråa med bruna
fäckar.

Honan skiljer sig till färgen från hannen genom ofvan-
till hvitgråa, med mörkare nerver försedde bakvingar. Under-
till äro framvingarne askegråa, de bakre hvitgråa, i främre och
yttre kanten rostbrunaktiga; båda paren försedda med ett mör-
kare matt band öfver disken,

Larven mörkgrön med 2 hvitgula linier längs ryggen
och en gul och ofvantill rödkantad linea längs hvardera kropp-
sidan. Andhålen svarta, Sista kroppssegmentet är obetydligt
puckligt. Hufvudet grönt med gulaktiga mundelar.

Pupan svart med fyra små spetsar på den korta, vår-
tiga analtaggen.

Anm, Utom ofvan beskrifne tvenne arter eger Europa
äfven följande, hvilken måhända ock kan träffas inom vår faunas
område, åtminstone inom Danmark, hvarföre dess artmärke här
må intagas :

Drymonia dodonea, W. V.

Framvingarne ofvan rödbrunaktigt gråa, öfeer midten på
tveren hvita, med 2:ne vågiga tverstrimmor, men utan diskfläck;
abdomen ockragul.

Syn. Bomb, dodonea W. V. 49, Hibn. Bomb.
t. 3. f. 8. God. Lep. IV. 20. 5. Notodonta dodo-
nea Ochs, Schm. IH. 80. Heinem, Schm. I. 224.
Drymonia dodonea TN, 5. 2. 122 fig, 83, 84. Kays.
Schm, 225,

184

Arten, som mycket liknar de båda föregående, derifrån den
lättast skiljes genom frånvaro af halfmånformig diskfläck och
genom den ockragula abdomen, är funnen vid Hamburg och kan
möjligtvis träffas inom Danmarks sydligare provinser. Dess flygtid
infaller i Juni och larven lefver på ek, Den är blågrön, på ryggen
ljusare med 2:ne gula linier längs ryggen och en guldgul, stun-
domfrödfläcklig linea längs hvardera sidan. Pupan är brun.

VII, Porcelainvirge-slågtet,

(Leiocampa Steph.)

Antenn ce maris longius, femine brevius usque in api-
cem pectinate. Palpi minuti. Lingua brevissima, tenuis.
Oculi nudi. Calcaria pedum posticorum4, Areola
rudialis al. ant. nulla. Costa subcostalis al.
post, usque ad basin libera, nec cum costa mediana connexa.
Ramulus ulnaris et ramulus styloideus al. post. ex
eodem laco (angulo posteriore) areole discoidalis orientes,
säpe in trunco communi conjuneti. Ramulus subra A
dialis, ramulus carpalis biramosus, et ram. metacarpalis
al. ant. in trunco communi conjuncti ex angulo anteriore
areol& discvidalis orientes; ramulus sesamoideus ex areola
eadem separatim egrediens. Costa inde pendens al.
post. reliquis qracilior cum costa transversa, areolam discoi-
dalem claudente, longe ante anastomosin plice, areolam illam
secantis, connexa. Alme anteriores in margine interiore
dente minuto instructe. Larvua 16-poda, cylindrica, nuda,
glabra, tuberculo pyramidali in segmento ultimo. Pupa ano
bimucronata, in terra sepulta,

Antennerne ända ut i spetsen hos hannen längre, hos
honan kortare kammade. Palperne små. Tungan gan-
ska kort och fin. Ögonen nakna. Sporrarne på bak -
fötterne 4. Radial!fält på framvingarne saknas. Sub eco-
stalnerven på bakvingarne ända till basen fri och icke
förenad med mediannerven. Ulnar- och styloidgrenarne på
bakvingarne utgå från samma ställe (bakre hörnet) af diskfältet,
ofta förenade i gemensam stam. Subradialgrenen, den
tvågreniga carpalgrenen och metacarpalgrenen på framvingarne,
förenade i gemensam stam, komma från främre hörnet af disk-
fältet; sesamoidgrenen kommer från samma fält skild från de
öfriga. Oberoende nerven på bakvingarne, hvilken är
finare än de öfriga, sammanfaller med tvernerven, som sluter
diskfältet, långt framom det ställe, der vecket, som delar disk-
fältet, stöter till samma nerv. Framvingarne äro i in-

185

kanten törsedde med en liten tand. Larven har 16 föt-
ter, är naken och slät, cylindrisk, med pyramidlik tuberkel
på sista segmentet. Pupan har dubbel analspets och hvilar
i jorden.

Arterne: af detta slägte äro hvarandra mycket lika, så att
de lätt förvexlas, Deras framvingar hafva en hvitaktig långs-
gående fläck, hvars färg tillskyndat dem den franska benämnin-
gen les porcellaines. De hafva tvenne generationer om året
och larven förpupas i jorden uti en håla, som han bildat
åt sig och invändigt fordrat med silkespånad,

1. Pile-porcellainvingen. (L. dictea Lin.)

Alis anticis lateritiis umbra marginis interioris nigra,
plaga media albida lineisqué ad angulum posticum tenuibus
albis; postieis litura anali fusca ; thorace cinereo,

Framvingarne ljusbruna, med svart skuggning i inkanten,
en hvitaktig fläck längs midten och hvita smala linier i bakre hör-
net; bakvingarne med en brun fläck i analhörnet ; thorax askegrå.

Syn. Bomb. dietea, Lin, SS, N. 1 2, 826. 60,
Bomb. tremula. Lin, S, N. I 2: 826; 58. F. 8.
298. 1121. Bomb. dictea. Häbn. Bomb. t. 6. f. 22.
Fabr EB: S: IN-1r 0443, 111: God LepyLVvsa6t
19. f. 1. Notodonta disetea Ochs. Schm. III. 63.8.
Kays. Schm, 226. Hein em, Schm,l, 227. Bo hem.
Bomb, S. 172,

Denna Porcellainvinge är i Danmark och södra Sverige ganska
allmän, men mera sällsynt i medlersta Sveriges provinser ; dock] fö-
rekommer han åtminstone ända upp i Jemtland (B ohem.) och
Helsingland (Aurivillius). Inom Norge är han ännu ej
anmärkt, men torde äfven der förekomma, då han annorstädes
träffas ända upp i bergregionen, Flygtiden infaller i Maj, Juni
och Augusti månader, men i Jemtland har han blifvit tagen i
medio af Juli månad, Larven letver på pvil- och poppelarter
samt på asp, och skall äfven uppehålla sig på björk. Den

kläckes ur ägget efter 10—212 dagars förlopp,
24

186

Beskr. Antennernpe rostgula, Hufvud och thorax aske-
gråa med hvit inblandning. Abdomen gulgrå,

Hanne och hona. Framvingarne ljusbruna med en
hvit långsgående fläck, hvilken stundom sträcker sig från ving-
basen till vingspetsen, men stundom endast synes tydlig på sed-
nare stället. I framkanten nära vingspetsen finnes en svart-
brun större fläck, och innanför denne visa sig stundom 2:ne
korta streck af brun färg. Framom dorsalnerven finnes en svart
skuggning, som går från vingbasen till utkanten, der den öf-
verskrider subulnar- och ulnar-grenarne, Baktill är denna skugg-
ning skarpt begränsad nära vingbasen af en hvit linia, hvilken
likväl på dorsalnerven gör en vinkel och sedan löper framom
nerven i sjelfva skuggningen. Subulnar- och ulnar-grenarne
äro i den svarta skuggningen smalt hvita och bilda 2:ne linier,
som utlöpa i utkanten. Utmed sjelfva utkanten på vingarne
går en grof svart linia, som genombrytes af de ljnsare ving-
nerverne, och iananföre denna finnes en smalare hvit linia.
Bakvingarne hvita med en svartbrunaktig fläck i analhörnet.
Undertill äro framvingarne hvitgråa, iinkanten och framkanten
brunskuggade ; bakvingarne deremot rent hvita,

Larven är i början grön med svart hufvud och på
ryggen svarta punkter. Den pyradmidformiga upphöjningen på
sista segmentet ersättes då af en uppstående, liten spets. FEf-
ter andra hudömsningen blir hufvudet grönt, kroppen gröngul
eller rödbrun, glänsande, liksom lackerad. Stundom stöter fär-
gen i violett. Den pyramidformiga upphöjningen är röd, Of-
ta finnes en gul linia längs hvardera kroppssidar. Andhålen
svarta med hvita kanter. MHufvudet gråbrunt.

Pupan kastaniebrun, valsformig med afrundad analända,
som eger 2 utåtböjda tornar.

Äggen äro i början grönaktigt gula, men blifva sedan
något mörkare.

2. Björke-porcellainvingen.

(L. dicteoides Es p.)

Alis anticis helvolis, umbra marginis interioris nigra,
plaga media albida, maculaque ad angulum posticum cunei-
formi alba ; posticis litura anali fusca ; thorace brunnescente,
linea antica transversa, urcuata, obscuriore.

Framvingarne brungula med en svart skuggning iinkanten,
en hvitaktig fläck längs midten och en hvit triangelformig fläck

187

i bakre hörnet; bakvingarne med en brun fläck i analhörnet;
thorax brunaktig, framtill med en mörkare, bågformig tverlinia,

Syn. Bomb, dietmoidis Esp. Schm. TIL, 1. 84. 3,
Hibn. Bomb, .t.6. f. 23.24. God. Lepid. IV. 199. t.
19. f. 2. Bomb. gnoma Fabr. E.S. II. 1, 443. 112. No-
todonta dictmoides. Ochs, Schm, III, 6.Bohem. Bomb.
8,173.5. Kays. Schm, 226. H einem, Schm, I. 227,

Var a. Alis anticis fuscis, ceteroquin ut in
precedente. (Framvingarne svartbruna, men för öfrigt
såsom hos föregående.) 3

Syn. Notodonta frigida Zett, Ins. Lapp. 923. 3.
Bohem, Bomb, 8, 173. 6.

Denna porcellainvinge tillhör företrädesvis björkeskogarne
och är temligen spridd inom vår faunas område, ehuru den sy-
nes vara sällsyntare än föregående. Inom Danmark oeh norra
Skåne finnes den der och hvar, samt har al prof. Zetter-
stedt blifvit funnen äfven vid Berga i Calmar län, Inom
Norige är den träffad vid Christiania (Siebke). Utantvitvel
finnes den genom hela Sverige ända in i Lappmarkerne, all-
denstund Notodonta frigida. Zett. icke kan tillhöra mnå-
gon annan art, Åtminstone förmå vi icke upptäcka någon
annan skillnad mellan båda än den mörkare, svaraktigare grund-
färgen på framvingarne. Denna varietet är från 'Torneå Lapp-
mark, Artens flygtid infaller i Juni och Augusti månader, Lar-
ven lefver hufvudsakligen pä björk, men äfven på asp och kläc-
kes ur äggen efter 10—12 dagars förlopp.

Beskr. Arten liknar så mycket föregående att det är
nog uppgifva skiljaktigheterne, Thorax är ofvan brunaktig med
en tvergående mörkare linia framtill. Framvingarnes grund-
tärg är mera gulbrun och denna sträcker sig långs utkanten upp
mot vingspetsen, Den hvitaktiga långsgående fläcken intager här
hela disken och framkanten af vingen och utlöper i vingspetsen,
bakom den svartbruna större fläcken, som har sin plats i framkan-
ten nära vingspetsen, Subulnar- och ulnargrenarne äro ej vid
utloppet i inkantens svarta skuggning hvita, hvadan föregåen-
de arts hvita linier helt och hållet saknas hos denna, men i
det stället finnes framom dorsalnerven i bakre hörnet af fram-
vingen en tresidig, hvit fläck, som vänder sin spets mot ving-

1388

basen. Bakvingarne äro hos hannen smutsigt hvita, hos ho-
nan gråaktiga. i

Varieteten skiljer sig från den typiska formen endast
derigenom att hvad hos den sednare är gulbrunt på framvin-
garue är hos denna svartbrunt, och att bakvingarne äro mera
brunaktige. Det exemplar vi ha för ögonen är originalet till
prof. Zetterstedts beskrifning af N. frigida.

Larven är i början grå med en liten spets i stället för
den pyramidformiga upphöjningen på sista segmentet. Den blir
sedan grön, på ryggen hvitaktig, med en gul linea längs hvar-
dera kroppsidan, Den pyramidformiga upphöjningen är i spet-
sen röd och försedd med ett mörkare ställe. Larven liknar
mycket föregående arts, men är ej så starkt glänsande och der-
jemte smalare,

Pupanmn kastaniebrun, valsformig, med 2 utåtböjda tornar
på den knöttriga analtaggen.

Äggen äro i början hvitaktigt gröna, men blifva efter
några dagars förlopp mörkare, samt slutligen vallmoblåa.

VIII, Smalstjertslägtet,

(Peridea Steph.)

Antenn& maris usque in apicem pectinata, femine ob-
solete serrate. Palpi minuti. Linguwua brevissima, te-
nuis. Oculi nudi. Calcaria pedum posticorum 4.
Areola radialis al. ant. nulla. Costa subeco-
stalis al. post. usque ad basin libera, nec cum costa me-
diana connexa. Ramulus ulnaris et ramulus sty-
loideus al. post. ex eodem loco (angulo posteriore) areol
discoidalis orientes. Ramulus subradialis, ram.
carpalis, biramosus, ram. metacarpalis et ram. sesamoideus
al. ant. in trunco communi conjuncti ex angulo anteriore
areole discoidalis orientes.. Costa independens al.
post., reliquis gracilior, cum costa trunsversa, areolam di-
scoidalem claudente, ad ipsam anastomosin plice, areolam
illam secantis, connexa. Alm anteriores in margine ante-
riore dente crassoinstructe. Larva 16--poda,lmvis, mu-
tica, Wuberculo carens, postice gracilior, lineis obliquis late-
ralibus ornata. Pupa mucronata, in terra sepulta,

Antennerne hos hannen ända ut i spetsen kammade

189

hos honan småtandade, Palperne små. Tungan ganska
kort och fin. Ögonen nakna. Sporrarne på bakfötter-
no 4. Radialfält på framvingarne saknas. Sub eco-
stalnerven på bakvingarne ända till basen fri och icke
förenad med mediannerven. Ulnar- och styloidgrenarne på
bakvingarne utgå från samma ställe (bakre hörnet) af diskfäl-
tet. Subradialgrenen, den tvågrenige carpalgrenen, me-
tacarpalgrenen och sesamoidgrenen utgå förenade i gemensam
stam från främre hörnet af diskfältet. Oberoende ner-
ven på framvingarne, hvilken är finare än de öfrige, samman-
faller med tvernerven, som sluter diskfältet, just der denne träffar
vecket, som delar samma fält. Framvingarne i inre kan-
ten försedde med en stark tand, Larven har 16 fötter, är
slät, glatt, saknar «tuberkel, och är bakåt smalare, samt på si-
dorna prydd med snedstående linier. Pupan har analspets
och hvilar i jorden.

Smalstjertslägtet är ezendomligt till följe af larvens form, De
bakre segmenterne äro nemligen mycket smalare än de främre och
anus är tillspetsad, hvaraf larven får utseende af en sphinx-larv,
Liksom hos föregående slägte är subradialgrenen på framvin-
garne kort, icke längre än carpalgrenens främre gren, och skil-
jer sig från den gemensamma stammen utanföre metacarpalgre-
nen. Till slägtet hörer ej mer än en art, hvilken endast har
en generation om året, Pupan hvilar, stundom likväl blott till
hälften, i jorden. Vingarne äro tunnt belagda med fjäll och
derföre till hälften. genomskinliga. Iannens antenner äro myc-

ket kortare kammade, än hos föregående och följande slägten,

1. Smalstjertemn, (P. tremula W, V.)
Alis anticis flavicante-griseis, strigis maculisque fuscis ;
posticis flavo-albidis, margine anteriore griseis.
Framvingarne gulgråa, med svartbruna tverstrimmor och
fläckar ; bakviagarne gulhvita, i främre kanten gråa.

Syn. Bomb. tremula W. V. p. 49. Häbn. Bomb.
t. 7. £ 30. Bomb. trepida Fabr. E. 8. IL 1. 449.
130. God. Lepid, IV. 222, t. 21. f. 2, Notodonta
trepida Ochs. Schm. II, 86. Bohem Bomb. 5.
174, Kays. Schm. 226. t. 90. Notodonta tremula

190

Heinem, Schm. I. 225. Bombyx serrata Thun )b.
Diss. Ins, Sv. III. 47.

Smalstjerten är sedan Thunbergs tid känd såsom en
svenska faunans tillhörighet, men är ända hittills bögst sällan
funnen, Endast i Westergöthland (Gyllen hal), vid Upsala,
(Aurivillius), iUpland (D alm) och Småland (Ljungh)
är han ännu anmärkt. Inom Danmark och Norige har man än-
nu ej funnit honom, Tan tillhör uteslutande ekeskogarne, och
flygtiden inträffar i Maj och Juni. Larven träffas från Juli till
September månad enslig på ek,

Beskr, Antennerne rostgula, Hufvud och thorax brun=-
gråa; skuldertäckarne kantade med svartbrunt. Abdomen brungrå.

Hanne och hona. Framvingarne ofvan gulgråa med
tre svartbruna, taggiga tverstrimmor, al hvilka de tvenne inre
äro tydliga och skarpt markerade, men den yttre är matt och
otydlig samt prydes på hvarje vingnerv med en hvit punkt,
Diskfältets tvernery år starkt svartbrun och snedt mot honom
sitter i vingens framkant en svartbrun streck, Nära utkanten
går en rad mer eller mindre tydliga svartbruna fläckar, Isjoll-
va utkanten finnes en grof, svartbrun linea, som genombrytes
af de der gulaktiga nerverne. ”Tanden i inkanten är svartbrun=
aktig. Bakvingarne ofvan gulhvita, i framkanten gråa, Under-
till äro alla vingarne gråaktigt hvita,

Larven är tjock, valsformig, till färgen gulgrön med en
mörkgrön, af 2 hvita långslinier kantad rygglinea, och en gul-
aktig långslinea på hvarje sida om ryggen; på sidorne af bröst-
ringarne en röd, gulkantad strimma; på sidorne af hvarocken
af de öfriga kroppsringarne en röd, nedtill gulkantad snedstreck,
ofvan hvilken stå flera hvita punkter, buksidan mörkgrön; huf-
vudet grönt ned 4 gula streck och rödaktig sidokant.

Pupan svart med blekare segmeutkanter å abdominalregi-
onen och knöttrig analspets.

IX, Tandvingeslägtet.

(Notodomnta Ochs. Stephb.)

Antenne maris usque in apicem pectinate, femina
obsoletissime serrate. Palpi minuti. Lingua brevis-

191

sima, tenuis. Oculi toti hirti. Calcaria pedum po-
sticorum 4, Areola radialis al. ant, nulla. Costa
subcostalis al. post. usque ad basin libera, nec cum
costa mediana conexa. Ramulus ulnaris et ramulus
styloideus al. post. ex eodem loco (angulo posteriore) areo-
le discoidalis orientes, interdum invicem distantes. Ra-
mulus subradialis, ramulus ecarpalis biramosus
et ram, metacarpalis al. ant. in trunco communi conjuncti
ex angulo anteriore areolm discoidalis orientes ; ramulus
sesamoideus ex areola eadem separatim egrediens, sed in-
terdum cum ramulis nominatis in trunco communi con-
junetus. Costa independens al. post. reliquis fere
equalis cum costa transversa, arcolam discoidalem elaudente,
fere ad ipsam unastomosin plice, areolam illam secantis,
connexa. Ale anteriores in margine interiore dente cerasso
instruete. Larva I16-poda, nuda. anterius augustata,
dorso gibbis pluribus, segmentis analibus crassis, erigendis.
Pupa ano bispinosa, folliculata.

Antennerne hos hannen ända ut i spetsen kammade, hos
honan omärkligt sågade. Palperne små. Tungan gan-
ska kort och fin. Ögonen helt och hållet ludna, Spor-
rarne på bakfötterna 4. Radialfält på framvingarne
saknas. Subcostalnervoen på bakvingarne ända till basen
fri och icke förenad med mediannerven, Ulnar- och styloid-
grenarne på bakvingarne utgå från samma ställe (bakre hörnet)
af diskfältet, stundom temligen skilda från hvarandra, Subra-
dialgrenen, den tvågreniga carpalgrenen och metacarpal-
grenen på framvingarne, förenade i gemensam stam, komma från
främre hörnet af diskfältet; sesamoidgrenen, kommer från samma
fält skild från de öfriga, men stundom förenad med dessa i
gemensam stam; Oberoende nerven på bakvingarna, hvil-
ken är nästan lika stark som de öfriga, sammanfaller med tver-
nerven, som sluter diskfältet, nästan vid det ställe der vecket,
som delar diskfältet, stöter till samma nerv. Framvingarne
i inkanten försedde med en stark tand. Larven har 16 föt-
ter, är naken och framtill afsmalnande, på ryggen försedd med
flera pucklar; analsegmenterne tjocka och kunna lyftas uppåt.
Pupan med tvåtaggig anus, hvilande i kokong.

Tandvingeslägtet utmärker sig äfven från föregående slägten
genom sina på framfötterna nästan ända ut i spetsen starkt lug-
na tarser. Subradialgrenen på framvingarne har samma lopp som
hos föregående slägte, men vingarne äro starkt belagda med fjäll

192

och således ej halft genomskinliga. Arterne förekomms i tven-
ne generationer om året och deras larver lefva ensliga, samt ut-
märka sig genom sina 3—5 köttiga pucklar eller upphöjningar
på ryggen. Då de hvila sig, fasthålla de sig endast med buk-
fötterne samt rigta främre och bakre delen af kroppen i höjden,
Främre delen af kroppen är smal, men den bakre tjock och
ofta på analsegmentets rygg försedd med en större utvext. När
larven skall förpupa sig, sammandrager han omkring sig några
blad, emellan hvilka han spinner sin kokong, eller mnedstiger
han från trädet eller busken, der han lefvat, och anlägger sin
kokong bland mossa på marken; stundom tillochmed nedgräfver
han sig någoti jorden, hvilket i synnerhet är förhållandet med
dem, som öfvervintra. Larvernes egna utseende och puckliga
rygg har tillskyndat dem namnet kamellarver eller sadellarver.

1. Pile-tandvingen. (N, zicxac Lin.)

Alis anticis dilute brunnescentibus, ad marginem ante-
riorem late cinereis, strigis transversis fuscis, lunulague dis-
eoidali maxima ferruginea ; posticis albidis litura discoidali
margineque postico fuscis.

Framvingarne ljust gulbruna, vid framkanten bredt aske-

gråa, med bruna tverstrimmor och ganska stor rovstbrun hallmå-
ne i disken; de bakre hvitaktiga med brun diskfläck och utkant.

Syn. = Bomb, siczac Kin, KN: Nol oosB ad Ol
5. 296, 1116. FabroboS, I 1, 442107 Hubn
Bomb, t, 6. f. 26, Mill. Zool, Dan, 119. 1371. God,
Lep. IV. 182, t. 17. f. 3, 4. Notodonta ziczac Ochs,
Schm, III. 48. Zett, Jos. Lapp. 923. Bohem, Bomb.
Sv, 170, Ka ys. Schm, 228. t, 72. Heinem. Schm,
1 226.

Piletandvingen är en af de allmännaste arter inom familjen
såväl i Danmark som i södra och medlersta Sverige, men ulti
de nordligare provinserne blir han mera sällsynt äfvensom inom
Norige. Dock är han anmärkt vid Qvickjock i Lappmarken

(Bohem, Wahlb.) och vid Christiania i Norige (Siebk e).

193

Vid Nianfors och Forsa i Helsingland är den allmän, enligt
Aurivillius och Wiström, Fjärilen träffas i April och
Maj samt sedan åter i Juli och Augusti månader, och larven,
utan att egentligen lefva i familj, förekommer stundom ganska
talrik på pilarter, poppel och asp samt åstadkommer ej obetyd-
lig skada, serdeles i de sydligare provinserne på de der plan-
terade poppel och pilhäckarne, Den låter ej nedskaka sig utan
måste plockas bort af grenarne, emedan den håller sig fast med
sina bukfötter. Den förekommer från Juni ända in i October

månad,

Beskr. Antennerne gulbruna, Hufvud, halskrage och
thorax gulbruna ; halskragen och skuldertäckarne med hvitgrå
inblandning samt svartaktiga kanter. Abdomen brungrå.

Hanne, Framvingarne vid basen, längs inkanten och
utkanten ljust gulbruna, längs framkanten bredt askegråa, hvil-
ken färg utlöper i vingspetsen, Öfver disken synas 2:ne bru-
na tverstrinmor, hvilka börja i framkanten men vanligen sluta
strax bakom diskfältet, och ofta äro ganska otydliga. På främ-
re mediannerven finnes på vingens midt en liten svart punkt,
och vid diskfältets slut en lång, halfmånformigt böjd, men tem-
ligen smal, rostbrun linea, hvilken begränsar en större, mörkt
skuggad, af en svartbrun taggig linea till hälften genomskuren
och på den svarta vingnerven hvitpunkterad fläck, som har ut-
seende af en ocell. I vingspetsen finnes en kort, rostbrun lång-
streck och längs utkanten går en vågig, blekare rostbrun, utåt
gulkantad, och baktill temligen bred skuggning, som utgör den
ocellika fläckens yttre gräns. I sjelfva utkanten finnes en tver-
gående, svartbrun, stark linea, Inkantens tand med svarta fran-
sar. Bakvingarne ofvan hvitaktiga, i utkanten brunskuggade,
med mörk diskfläk. Undertill äro alla vingarne brungråa, här
och der med hvit anstrykning ; en blekare tvärlinea går genom
disken och vid diskfältets slut finnes öfre sidans halfmånformi-
ga fläck tydligt uttryckt.

Honan liknar hannen, men bakvingarne äro mera askegråa,

Larven har på 5:te och 6:te segmenterne 2:ne stora,
kägelformiga, i spetsen rödbruna pucklar. På 7:de segmentet
finnes en mindre dylik, som ofta är knapt märkbar, och på 11:te
segmentet åter en pyramidfurmig upphöjning. Grundfärgen iär
rosenröd, på sidorne rödbrun, prydd med hvitaktig vattring.

25

194

Från hufvudet till första pucklen går en brunröd linga längs
ryggen. Sidorna af första och sista kroppsringarne äro rödgu-
la med pomeransfärgade fläckar. Analändan är rosenröd;' huf-
vudet hjertformigt och rödbrunt.

Pupan rödbrun med afrundad analända, som är försedd
med 2 små knölar, hvilka hafva hvardera ett åt sidan rigtadt
borst. Kokongen, spunnen mellan blad eller i jorden, består af
starka trådar.

Äggen äro runda och gröna.

2, Björke-tandvingen. (N. dromedarius Lin.)

Alis anticis fuscis, macula bascos maculaque altera di-
scoidali ochraceis, et strigis 2 transversis, repandis, obscu-
rioribus, ochraceo-limbatis; postieis fusco-cinereis, fascia
obsoleta albida,.

Framvingarne bruna, med en ockragul fläck vid basen och
en annan i disken, samt tvenne slingrande tverstrimmor, hvil-
ha äro mökare än grundfärgen och kantade med ockragult : de
bakre brungråa med otydligt, hvitaktigt tverband,

Syn. Bomb. dromedarius Lin. 8. N. I. 2. 827,
62. Fabr, E. S. III. 1. 444, 113. Hibn. Bomb, t.
7. f. 28. God, Lep. IV. 187. t. 28. f. 1. 2. Noto-
donta dromedarius Ochs. Schm. III. 53. Boh em.
Bomb, 5. 170, Kays. Schm, 228, t. 70. He inem,
Schm, I. 226.

Björketandvingen" är inom Danmark, södra och medlersta
Sverige mindre allmän än föregående art, men kan likväl icke
räknas till de sällsyntare. Inom Norige är han deremvt myc-
ket sällsynt och endast funnen vid Christiania (5 ie b ke). Hu-
ru högt han går mot norden är ännu ej med säkerhet kändt.
Det nordligaste ställe, der han oss veterligen blifvit anmärkt, är
Forsa i Helsingland (Aurivillius), men utan tvifvel finnes
han högre mot norden. Larven förekommer allmännast på björk,
men skall äfven lefva på al, hassel, poppel, asp och vide och
träffas från Juli månad ända in på senhösten. Fjärilen flyger

i Maj och Juni samt sedan åter i Juli och Augusti månader.

Beskr, Antennerne gulbruna; Hufvud och thorax mörk-
bruna med askgrå anstrykning, Abdomen brungrå,

195

Hanne och hona. Framvingarno ofvan mörkbruna med
askegrå: anstrykning ; vid basen hvitaktigt eller gulaktigt fläc-
kiga ; tvenne slingrande mörka tverstrimmor öfver disken, af
hvilka den inre är inåt, men den yttre är utåt gulkantad; den
sednare är också småtandad ; emellan båda finnes vid diskfältets
slut ex ockragul fläck, som i midten är mörkbrun; nära utkan-
ten en rostbrun, tandad, otydlig, tverstrimma, som i vingens in-
kant sammanträffar med den yttre tverstrimman, hvilken går öfver
disken. Bakvingarne mörkare eller ljusare brungråa med ett
hvitaktigt tverband öfver disken samt en mörkbrun skuggning i
analhörnet. Alla vingarne undertill hvitgråa, i utkanten skug-
gade med rostbrunt; öfver disken ett hvitaktigt, inåt brun be-
gränsadt tverband, och vid diskfältets slut en rostbrun fläck.

Larven har på hvardera af 4;:de, 5:te, 6:te och 7:de seg-
menterne en i spetsen rödfärgad puckel och på näst sista seg-
mentet en annan sådan, men pyramidformig. Grundfärgen är
gulgrön, stundom brunaktigt röd, med en röd linea längs ryggen
af de 3 första kropPsringarne, och längs hvardera kroppssidan
finnes en annan sådan, genombruten linea. Mot förvandlings-
tiden blir larven mera smutsigt mörkgrön, Andhålen hvita, svart-
kantade. MHufvudet svartgrått.

Pupuan hård, svartbrun med 2 större och 2 mindre tor-
nar på den afrundade analändan, XKokongen spunnen med fina
trådar mellan blad eller bland mossa på marken,

3. Aspe-tandvingen. (N. tritophus. W. V.)

Alis anticis pallide testuceis fascia lata baseos macula-
que magna subapicali fuscis, maculisque discoidalibus altera
lunata, altera rotudata albidis, posticis albidis macula anali
Jusca.

Framvingarne blekt rostbruna med bredt band vid basen
och stor fläck nära spetsen, hvilka äro svartbruna, samt tyenne
hvitaktiga fläckar i disken, af hvilka den ena är halfmånformig
och den andre rundad; bakviogarne hvitaktiga med en svart-
brun fläck vid analhörnet,

Syn. Bomb, tritophus W. V. 63. Fabr. E, 5.

III, 1, 442. 108. God. Lepid, IV. 179. t. 17, f. 1.2.

Bomb. torva Hibn. Bomb, t. 7. f. 27. Notodonta

tritophus Ochs. Schm. II, 46. Bohem, Bomb, Sv.

171. Kays. Schm, 227, t. 84. Heinem. Schm.
I. 226,

Aspe-tandvingen är den sällsyntaste art inom slögtet ock

är hittills endast på högst få ställen anmärkt inom Danmark

196

och Sverige, men ej ännu funnen inom Norige. Nordligast är
han funnen vid Upsala (He ffn er, Schönherr). Larven
träffas från Juli månad på asp, björk och poppel samt lefver
enslig likt sina samslägtingar. Fjärilen flyger i Maj och Juni
och sedan åter i Augusti månader.

Boeskr. Antennerne rostbruna. Hufvudet grått. Tho-
rax brun med hvit inblandning. Bröstet smutsigt hvitt. De
främre fötterne mörkgrå; de bakre hvita. Abdomen grå.

Hanne och hona, Framvingarne "ljust rostbruna med
ett temligen bredt tverband nära basen, hvilket stöter till in-
kantens tand och på ömse sidor såmt på kort afstånd åt-
följes af en brun, matt, al sammanhängande halfmånar bestå-
ende tverlinea, Utanföre diskfältet börjar och sträcker sig utåt
mot vingspetsen samt inåt till subulnargrenen en stor svartbrun
fläck, som genomskäres af en, i sjolfva om otydlig, men vid
vingens inkant tydligare, af sammanhängande hallmånar bestå-
ende brun tverlinia, som vid vingens framkant börjar med grå
färg. Framkanten mellan denna fläck och basens tverband ljus-
grå och vingnerverne, som genomskära nämnde fläck hafva der
en och annan hvit punkt. Vid diskfältets slut finnes en hvit,
inuti rostbrun, halfmånformig fläck, och innanför denna finnesi
diskfältet en annån, som likaledes är hvit, men rundad och of -
ta otydlig. Längs utkanten går en blekt rostbrun linia och in-
kantens tand hår brungråa fransarföP Bakvingarne ofvan hvitak-
tiga med en svartbrun fläck i 'analhörnet. Undertill äro fram-
vingarne askegråa, i utkanten mörkare och hvitpudrade; bak-
vingarne hvitaktiga med svartbrun diskfläck, ett otydligt svart-
brunt tverband och svartbrunt pudrad utkant.

Larven har på hvardera af 4:de, 5:te, 6:te. 7:de och
8:de segmenterne en spetsig, röd, hbakåtböjd puckel, och anal-
segmentet är upptill pyramidalformigt förlängdt Grundfärgen är
mörkgrön ; emellan hufvudet och första puckeln finnes en
röd linia längs ryggen; längs hvardera kroppsidan går strax
ofvanför fötterne en genombruten röd linia. Hufvudet är rödt
och svartpunkteradt, Mot förpupningstiden blir larven kaffe-
brun med grått hufvud; rygglinien försvinner och pucklarne
blifva små, knapt märkbara,

Pupan glänsande mörkbrun med 2 tornar i analändan.
Kolkongen spunnen mellan blad, eller bland mossa på marken,
stundom i jorden,

197

X. Hakvingeslägtet.

(Microdonta Dup)

Antennwe maris usque in apicem lamellis bidentatis
penicillatis instructe; feming simplices. Palpi minuti.
Linguwua brevissima, tenuis. Ocwli nudi. Calcaria pe-
dum posticorum 4. Areola radialis al. ant. adest
elongata. Costasubcostalis al. post. usque ad ba-
sin libera, nec cum costa mediana connexa,. Ramulus
ulnaris et ramuluis styloideus al. post. e diversis locis
areol discoidalis orientes, invicem valde distantes. Ra-
mulussubradialis al. ant. aut separatim uut cum ra-
mulo carpali biramoso et rum. metäcarpali in trunco com-
muni coniunetus ex apice ureole radialis oriens ; Tramulus
sesamoideus e latere posteriore ejusdem areole egrediens.
Costa independens al. post. reliquis [ere equalis cum
costa transversa, areolam discoidalem claudente, fere ad ip-
sam anastomosin plice, areolam illam secantis, con nexa.
Ale anteriores in margine interiore dente minuwto instruc-
ie. Larva 16-poda, levis, mutica, gracilis. Pupa
folliculata.

Antennerne hos hannen ända ut i spetsen försedde
med lameller, som hvardera äro tvåtandade och hvars: tänder
bära en hårpensel; hoschonan enkla, Palperne små. Tun-
gan ganska kort och fin, Ögonen nakna. Sporrarne på
'bakfötterne 4. Radialfält finnes på framvingarne och är
långsträckt, Subecostalnerven på framvingarne ända till
basen fri och icke förenad med mediannerven, Ulnar- och
styloidgrenarne på bakvingarne utgå från skilda ställen af disk-
fältet och äro vidt skilda från hvarandra, Radialgrenen
på framvingarne utkommer från spetsen af radialfältet antingen
skild från de öfriga eller i gemensam stam förevad med den två-
'grenige carpalgrenen och med metacarpalgrenen ; sesamosidgre-
nen utgår från bakre kanten af samma fölt. Oberoende
nerven på framvingarne, nästan lik de öfriga, sammanfaller
med tvernerven, som sluter diskfältet, nästan på samma ställe
der denne träffar det veck, som delar diskfältet. Framvin-
garne i inkanten försedde med en kort tand. Larvon,
som har 16 fötter, är slät, smärt och utan pucklar,. Pupan
hvilande i kokong.

Märkvärdiga äro hos detta slägte hannens antenner. De
ega ej mer än en rad lameller, men hvar och en af dessa är

198

tvåtandad och hvarje tand eger i spetsen en kort hårpense!,
Honans äro enkla och utan både lameller och tänder. Radi-
alföltet på framvingarne är långsträckt och ur dess spets ut-
går subradialgrenen samt carpal- och metacarpalgrenarne an-
tingen förenade i gemensam stam eller subradialgrenen skild
från de öfrige. När de äro förenade i gemensam stam, skiljer
sig den sednare grenen altid från stammen förr än metacar-
palgrenen. Ulnargrenen på bakvingarne utgår altid från disk-
fältets bakre hörn, altid långt från styloidgrenen, som utgår ur
nyssnämnda hörn, Arterne ha icke mer än en generation om
året och puporne öfvervintra. 'Tanden i framvingarnes inkant
mycket liten, så att i inkanten snarare är ett hak än en tand.

1. Hvita Hakvingen. (M. bicoloria W. V.)

Alis niveis; anticis fascia macularia, transversa, nigro-
inducta, aliaque ad marginem interiorem, longitudinali, cum
priore angulum formante, julvis.

Vingarne snöhvita; de främre med ett af fläckar beståen-
de rödgult tverband öfver disken, hvilket har svarta teckningar,
och ett annat vid inkanten, som bildar en vinkel mot det förra,

Syn. Bomb. bicoloria W. V. 49. Esp. Schm, II
217. t. 41, f. 7. Bomb. bicolora Fabr. E. S. III 1.
459. 162. Hiibn. Bomb, t, 5. f. 18. God, Lepid, IV.
207. t. 20 f. 1. Notodonta bieolora Och 8. Schm. IL
73, Bohem. Bomb, Sv. 175. Kay s. Schm, 228. t,
74. Microdonta bicoloria Hein em Schm. I, 228.

Hvita hakvingen är högst sällsynt och har hittills endast
blifvit funnen i Sveriges östra provinser, såsom i Östergötland
(Gyllenhal) och vid Trolle-Ljungby i nordöstra Skåne.
Inom Danmark och Norize synes han helt och hållet saknas
äfvensom i Sveriges vestra provinser. Dess flygtid infaller i
Maj och Juni och larven träffas i Juli och Augusti på björk,
der han uppehåller sig på de högsta grenarne, Blott mycket
sällan finnes han på buskartade björkar, Den förpupar sig på
marken bland nedfallna blad och mossa,

199

Beskr, Antennskaftet hvitt, lamellerne hos hannen ljus-
bruna, Hela kroppen hvit; blott thorax ofvan gnlaktig.

Hanne och hona, Alla vingarne på båda sidor nsö-
hvita. De främre ha ofvan öfver disken ett af fläckar beståen-
de rödgult tverband, som vid inkanten kröker sig inåt, men ej
upphinner sjelfva framkanten. Bandet är inåt kantadt med en
rad svarta halfmånar. Nära vingens inre kant möter det ett
från vingens bakre hörn kommande rödgult långsgående band,
hvilket der upphör och har fått sitt läge något innanföre vin-
gens inkant. Nära utkanten af framvingarne finnes en tverrad,
små svarta punkter.

Larven är såsom nyklickt grönaktigt gul med svart
hufvud och svart buk. Fullvuxen är han glänsande gräsgrön,
med hvitaktig ryggstrimma och gula längslinier, hvaraf den
hredaste står närmast fötterne och är guldgul, På hvarje seg-
ment finnes ett matt, gult snedstreck. MHufvudet är blekgrönt;
buksidan grågrön,

Pupan är svartbrun. Kokongen tunn, inspunnen bland
mossa eller mellan affallna blad.

Äggen nästan genomskinliga, perlemorglänsande, än grö-
na, än gulaktiga. De förändra obetydligt färgen i den mon
kläckningstiden nalkas och de kläckas efter 7—10 dagars förlopp.

XI. Flikvingeslägtet,

(ILophopteryx. Steph.)

Antenne maris ut in genere precedente ; femina
subserrate. Palpi distineti. Lingwuca brevis, distincta.
Oculi antice nudi, postice hirti. Calcaria pedum po-
sticorum 4. Areola radialis al. ant. adest triangu-
laris. Costa subecostalis, ramulus ulnaris et ram.
styloideus al. post. ut in genere precedente. Ramulus
subradialis, ram, carpalis et ram, metacarpalis al.
ant. ut in illo genere, sed ramulus sesamoideus ex angulo an-
teriore areol discoidalis oriens. Costa independens
ilerum in genere memorato. Al & anteriores in margine
interiore dente crasso instruete. Larv a 16-poda, lavis,
parce pilosa in segmento anali tuberculis 2 corneis interdum
armata. Pupa mucronata in terra sepulta.

kr

- vi .. vek

200

Antennerne hos hannen såsom hos föregående slägte;
hos honan 'småtandade,. Palperne tydliga. Tungan
kort, men tydlig. Ögonen framtill nakna, baktill ludna.
Sporrarne på bakfötterne 4. Radialfält finnes på
framvingarne och är triangulärt. Subeostal grenen, ul-
nar- och styloidgrenarne på bakvingarne såsom hos föregående
slägte. Subradialgrenen, carpal- och metacarpalgrenen
på framvingarne likaledes såsom hos nämnde slägte, men sesa-
moidgrenen utgår från främre hörnet af diskfältet. Oberoen-
de nerven såsom hos föregående slägte. Framvingar-
ne i inkanten försedde med en grof tand. Larven, som
har 16 fötter, är slät, glest hårig och stundom på analsegmen-
tet försedd med 2:ne hornlika tuberkler, Pupan, försedd med
analspets, hvilar i jorden.

Flikvingeslägtet liknar i mycket föregående slägte, men
skiljer sig derifrån, utom hvad af diagnosen synes, äfven ge-
nom thorax, hvilken är försedd med en uppstående enkel eller
dubbel hårkam, Kroppen är också smirtare än hos något af
de föregående slägtena. Arterne förekomma icke i mer än
en generation om året och larverne hafva samma egenhet som
de flesta andra inom familjen att under hvilan rikta främre
och bakre delen af kroppen uppåt.

I Thorax med enkel hårkam, Ögonen
baktill knapt mårkbartludna. Larven utan
tuberkler på analsegmentet. (Odohtosia Hibn.
Led.)

1. Björke-Flikvingen. (L. carmelita Esp.)

Alis antiecis rubiginosis, ad marginem interiorem et ex-
teriorem cinerascentibus, macula ante upicem albida; abdo-
mine rubiginoso.

Framvingarne rostbruna, i inkant och utkant askgråaktiga,
med en hvitaktig fläck framför spetsen; abdomen rostbrun.

Syn. Bomb. carmelita Esp. Schm. III, 65. t. 91 f.
1. God. Lepid. IV. 194, t. 18. f. 6. Notodonta ecar-
melita Ochs, Schm, IL 61. Zett. Ins, Lapp. 923. 4.
Bohem, Bomb. Sv, 176. Lophopteryx carmelita Kay s.
Schm. 231. Heinem, Schm, I, 229. Bomb, capucina
Hibn. Bomb: ti 5. f. 21000 ;
en re

201

Arten är högst sällsynt inom vår faunas. område och vi
känna ännu icke något annat ställe, der den blifvit träffad, än
uti Gördalen i Dalarne, der ett exemplar fanns af prof. Boh e-
man den 10 Julii för flera år sedan. Larven lefver på björk
från Juni månad och förpupar sig uti en urholkning i jorden.
Den håller sig högt uppe i träden.

Boskr, ”Antennerne rostgula, Hufvud och thorax rost-
bruna, den sednare med gulaktig fläck i midten. Skuldertäckarne
kantade med hvitt. Abdomen rostfärgad.

Hanne och hona, Framvingarne ofvan rostbruna, i
inkanten och längs utkanten askegråaktiga eller violettgråa, I
disken finnas 2:ne otydliga, småtandade, mörka tvärlinier, som
innesluta ett bredare tvärband af grundfärgen, I framkanten finnes
vid den yttre af dessa tvärlinier en större, trekantig, hvitaktig
fläck; en annan men mindre dylik fläck, hvilken dock stundom
saknas, finnes vid midten af framkanten, och nära vingspetsen
synas i samma kant några andra sådane, men små och otydliga,
Nerverne äro utanföre diskfältet der och hvar svartpunkterade.
I sjelfva utkanten finnes en svart tvärlinea, som utlöper i de
hvita fransarne, hvilka derigenom blifva fläckiga, Tanden i in-
kanten svartbrun, Bakvingarne violettgråa med ett matt, hvit-
aktigt tverband och i analhörnet en blåaktig skuggning, Un-
dertill äro alla vingarne brungråa med rostbrun skuggning i
framkant och utkant; ett smutsigt hvitt tverband öfver disken.

Larven är i början gulaktigt grön med grön linea längs
ryggen och gulaktig punktlinea samt en ljusgul linea längs hvar-
dera kroppssidan strax ofvan fötterne, i hvilken de svarta and-
hålen finnas, hvart och ett af dem omgifvet af en röd fläck.
Hulvudet litet, grönt med 2 krökta hvitgula linier. Kroppen
skrynklig och bred. Närmare förpupningstiden blir den grön
med gul rygglinea; men sidolinien bibehåller sin färg.

Pupan brun, med afrundad, slät analända, hvilar i jorden
uti en håla, som är utfodrad med silkespånad.

Äggen blåaktigt hvita, prydda med fina svarta punkter.
Kort före kläckningstiden, som infaller 12—14 dagar efter värp-
ningstiden, blifvå de något mörkare,

UI. Thorax med dubbel hårkam. Ögonen
baktillstarkt och tydligt ludna. Larven med
2:ne tuberkler på analsegmentet. (Lophopteryt.
Led.)

26

202

2. Eke-Flikvingen. (L. camelina Lin).

Alis anticis ferrugineis, ochraceo-mixtis, lineis 2 trans-
versis, repandis, denticulalis, fuscis; posticis ochraceis macula
anali fusco-brunnea; abdomine ochraceo.

Framvingarne föatbrudi med ockragul inblandning och 2
slingrande, tandade, svartbruna tvärlinier; de bakre ockragula
med svartbrun fläck i analhörnet; abdomen ockragul.

Syn. Bombyx eamelina Lin, S. N, I. 2, 832. 80. F.
5.805. 1145. Fabr, EB: 9; I 3. 4250. 138. Hibi.
Bomb, t. 5. f. 19. God. Lepvid. IV. 192.-t. 18. f. 4. 5.
Notodonta camelina Oc hs, Schmett III; 58. Zett. Ing,
Lapp. 923. 2. Lophoterycz camelina. Kays, Schm, 231.
t. 81. Heinem, Schm, I. 230. Walk. List V. 1008
Staint. Man. I. 124. 4

Var, a. Alis anticis ferrugineis fascia transversu obli-
qua fusca. (Framvingarne rostbruna med ett snedgående, svart-
brunt tverband )

Syn. Bomb. caäpucina Lin. S. N. I. 2. 832, 79. F.
Si 304. 1144; ER DT BE: S. IM, 1:2450: 188:

Ekeflikvingen är temligen allmän i hela Danmark, södra
och medlersta Sverige, men blir i nordligare delarne mera säll-
synt, Dock förekommer han ännu i Helsingland (Wiström) och
äfven inom Lappmarkerne, der den blifvit funnen vid Qvickjock
(Bohem.) och vid Stensele (Z ett.) Inom Norige är den hit-
tills endast anmärkt vid Christiania (Sieb ke). Fjärilen flyger
under nätterne i Maj och Juni månader. Larven lägger hufvu-
det och första kroppsegmentet tillbaka på ryggen och riktar
analsegmenterna i höjden, när den hvilar, Den lefver på ek,
bok, björk, al, afvenbok, lind, poppel och på pilarter från Juli
månad in på senhösten, men är temligen svår att upptäcka till
följe af sin med bladen snarlika färg, Den förpupar sig uti en
med silkestrådar utfodrad jordhåla, = Fjärilens färg varierar
snart sagdt i det oändliga. Varieteten förekommer ej sällan bland
den normala formen. Arten ligger ofta några år i pupa,

Beskr,' Antennerne gulbruna, Hufvud och thorax rost-
hruna; den sednare med hög hårkam, som är långs midten gul.
Abdomen ockragul, i sidorne och vid anus rostbrun.

3 203

Hanne och Hona, Framvingarne mörkare eller ljusare
rostbruna, stundom kanelbruna, men alltid der och hvar genom-
dragna med ockragult, hvilken färg stundom, ehuru sällan, be-
täcker hela ytan. ”Tvenne fina, svartbruna, starkt tandade li-
nier slingra sig tvärs öfver disken från framkanten till inkan-
ten, vid hvilken de stå hvarandra nära fyra gånger närmare
än i framkanten, . Den inre af dessa är enkel, men den yttre
dubbel och åtföljes- utåt stundom af en gulaktig, bredare tvär-
strimma. I framkanten nära vingspetsen finnas några gulaktiga
korta linier och vingnérverne äro närmare utkanten ofta hvit-
och svart punkterade. ”Tanden i iukanten är svartblåaktig.
Bakvingarne ofvan ockragula, eller brunaktiga, mot utkanten
mörkare, med en svartbrun eller svartblå fläck i analhörnet.
Denna fläck är delad af ett gult streck. Öfver disken ha bak-
vingarne stundom ett ljusare tvärband. Alla vingarne äro under-
till ljusare eller mörkare ockragulaktiga; de främre mot utkan-
ten skuggade med rödbrunt,

Varieteten liknar den vanliga formen, men har öfver
framvingarnes disk ett smalt svartbrunt tvärband, som inåt föl-
jer den yttre tvärlinien.

Larven är grön, stundom röd, på ryggen hvitaktig, med
en ljusgul, rödpunkterad linea längs hvardera kroppssidan. De
röda punkterna i denna linea bildas af andhålen. Fötterne röda.
Båda tuberklerne på näst sista segmentet äro rödgula,

Pupan svartbrun, med ljusare analregion. Analtaggen
tornformig med en fyrspetsig stjerna i spetsen.

XII, Näbbspinnareslågtet,

(Pterostoma Germ)

Antenne utriusque sexus usque in apice pectinate;
lammelle femine treviores. Palpi longissimi, dimidiam
partem antennarum longitudine adequantes, porrecti, pen-
nati, compressi. Lingwua spiralis. Oculi nudi. Cal-
caria pedum posticorum 4. Areola radialis al.
ant. adest triangularis. Costu subeostalis al. post.
usque ad basin libera nec cum costa mediana connexa, Ra-
mulus ulnaris et ram, styloideus al. post. e diver-
sis locis areol discoidalis orientes, invicem distantes. Rua-

204
.

mulus subradialis, ram. carpalis biramosus et
ram, metacarpalis al. ant. in trunco communi conjunctt ex
apice areol& radialis orientes; ram, sesamoideus ex angulo
anteriore areole discoidalis oriens, Costa indepen-
dens al, post., reliquis gracilior, cum costa transversa,
areolam discoidalem claudente, ad ipsam anastomosin plice,
areolam illam secantis, connexa. Al Å anteriores ad medium
marginis interioris dente crasso, ad angulum posteriorem dente
minori instruete. Larva 16-poda, gracilis, nuda, subsca-
brosula. Pupa in terra sepulta,

Antennerne hos båda könen ända ut i spetsen kam-
made; lamellerne hos honan kortare. Palperne ganska långa,
lika långa med biälften at antennerne, framåtsträckta, samman-
tryckta, pennfanlika. Tungan spiralformig, Ögonen nakna.
Sporrarne på bakfötterne 4. Radialfält finnes på fram-
vingarne och är triangelformigt. Subeostalnerven på
bakvingarne ända till basen fri och icke förenad med median-
nerven, Ulnar- och styloidgrenarne på bakvingarne utgå från
skilda ställen af diskfältet och äro vidt skilda från hvarandra.
Subradialgrenen, den 2-grenige carpalgrenen och meta-
carpalgrenen på framvingarne utgå från spetsen af radialfältet,
förenade i en gemensam stam; sesamoidgrenen utgår från främre
hörnet af diskfältet. Oberoende nerven på bakvingarne,
hvilken är finare än de öfriga, sammanfaller med tvärnerven,
som sluter diskfältet, nästan vid samma ställe, der vecket, som
delar samma fält, träffar nämnde nerv. Framvingarne
ega vid midten af inkanten en grof tand, samt närmare bakre
hörnet en annan, men mindre, Larven har 16 fötter, är smärt,
naken, och småknöttrig. Pupan hvilar i jorden.

Näbbspinnareslägtet skiljes genast från alla öfriga inom fa-
miljen genom sina egendomliga palper, Dessa äro mer än fyra
gånger längre än hufvudet, lika långa med halfva antennen,
framsträckta, sammantryckta, uti inkanterne starkt håriga, och likna
ett näbb, hvilket gifvit fjärilen såväl det svenska namnet, som
det tyska Rässolspinner och det franska Ile mus eau,
Fötterne äro icko såsom hos föregående slägten starkt ludna
utan endast plest hårige. Subradialgrenen på framvingarne ut-
går från den gemensamma stammen sednare än metacarpalgrenen,
och carpalgrenens båda grenar äro mycket korta. I inkanten

203

af framvingarne finnes icke blott på midten, såsom hos de när-
mast föregående slägtena, en tand, utan närmare bakre hörnet
af vingen finnes ytterligare en annan, ehuru mindre än den förra,
Kroppen är smärtaro än hos något af de föregående slägtena,
och thorax har en klufven långsstående hårkam, Arten före-
kommer endast i en generation om året och öfvervintrar såsom
pupa. Larven har platt hufvud och kroppen är smärt och platt-
tryckt. Han håller hufvudet och bakre delen af kroppen hori-
zontelt utsträckta, då han hvilar, och skiljes således äfven här-
uti från föregående slägten.

1. Näbbspinnaren (P. palpinum Lin)

Alis anticis albido-ochraceis, nigra-venosis, striis trans
versis 2 dentatis fuscis; posticis fluvicante griseis, fascia trans-
versa pallida.

Framvingarne hvitaktigt ockragula, svartådriga, med 2 tan-
dade, svartbruna tvärstrimmor; bakvingarne gulaktigt gråa med
blekt tvärband.

Syn. Bomb. palpina Lin, S. N. I. 2, 828, 64. F.

5. 305. 1146. Fa br. E. 5, II, 1.448, 129. Hiäbn. Bomb.

t. 4.f.16.G od. Lep IV 203. t. 19. I, 4. Notodonta pal-

pina Ochs, Schm. III. 69.11. Ptilodontis palpina B ohem.

Bomb. S. 168. Kays, Schm, 232. t. 83. Pterostoma pal-

pina Heinem, Schm. I, 231. Walk, List. V. 1006.

Staint. Man, I. 120.

Niibbspinnaren är temligen allmän I hela Danmark, södra och
medlersta Sverige, men huru högt han går mot norden är ännu
obekant, I Westergötland (Gadamer) är han ännu temli-
gen allmän, likaså i Helsingland (A urivillius), men i Norge vid
Christiania (Siebke) är han sällsynt. Flygtiden infaller i
Maj och Juni månader. Från Juni månad till sena hösten träf-
fas larven enslig på poppel och pilarter, men äfven på lind,

asp och ek.
Beskr. Antennernes skaft hvitt; lamellerne bruna. För
öfrigt hela kroppen blekt gulgrå eller hvitaktigt ockragulaktig.

Hanne och hona, Framvingarne tandade, ofvan hvit-

206

aktigt ockragula, stundom något gråaktiga, med tvenne tvärgås
ende, starkt tandade, slingrande, svartbruna, fina tvärlinier, som
stundom äro otydliga. Dessa äro hvarandra betydligt närmare
i inkanten än i framkanten. Nerverna äro der och hvar svart-
aktiga med gula och svartbruna punkter. Inkantens tand med
svarta fransar, Bakvingarne gulaktigt gråa, hos honan mörkare,
med blekt tverband. Alla vingarne undertill hyitaktigt ockra-
gula med svartbrun diskfläck. Hos åtskilliga individer är fram-
vingarnes teckning på öfre sidan knappt tydlig,

Larven smärt, något nedplattad; blåaktigt grön, liksom
starkt hvitpudrad; på ryggen 2 hvita långslinier och på hvar sida
om ryggen en annan sådan, men finare eller i punkter upplöst; på
kroppssidorne en gul, å första kroppsringarne merendels något
rödpudrad långslinea, hvilken framtill går såsom infattning om-
kring hufvudet och baktill på 12 kroppsringen slutar i 2 korta,
trubbiga, horizontela tuberkler; andhålen gulgråa, belägna i öfre
kanten af sidolinien; buk och fötter gräsgröna; hufvudet platt,
grönt, med en förlängning af de två hvita rygglinierne öfver
midten,

Pupan rödbrun med gröuskimrande vingslidor; analtag-
gen stjelklik, trubbig, i ändan och på sidorne försedd med 2
små spetsar, Den hvilar i en jordbåla, som blifvit utfodrad
med silkespånad.

Äggen halfklotlika, matt hvitgröna med en gul eller gräs-
grön punkt i midten af hvälfningen.

XIII. Oxhufvudslågtet.

(Phalera Hibn.)

Antenn e maris moniliformes, fasciculis pilorum bi-
seriatis; jJemince filiformes, pilosulme, P alpi breves, minuti.
Lingua brevis, spiralis. Oculi nudi. Calcaria pe-
dum posticorum 4. Areola radialis al. ant. adest
elongata. Costa subcostalis al. post. usque ad basin
libera nec cum costa mediana connexa. Ramulus ul-
naris et ram, styloideus al. post. ex eodem loco (angulo
posteriore)areole discoidalis orientes, Ramulus subra-
dialis et ram. carpalis biramosus al. ant, in trunco com-
muni conjuncti ex apice arcol«& radialis, sed ram. meta-

207

carpalis separatim ex apice et ramulus sesamvideus elatere
posteriore ejusdem areol orientes, Costa indepedens
al. post. reliquis" gracilior, cum costa transversa, areolam
discoidalem claudente, fere ad ipsam amnastomosin plicce,
areolam illam secantis, connexa. Ale anteriores in mar-
gine interiore edentate, Larwva 16-poda, flaccida, sparsim
villosa, mollis, agilis. Pupa mucronata, in terräå sepulta.

Antennerne hos hannen perlbandlika, med två rader
hårpenslar; hos honan trådlika, fint och kort håriga. Palperne
korta och små. Tungan kort, spiralformig. Ögonen
nakna, Sporrarne på bakfötterne 4. Radialrtält på
framvingarne finnes och är långsträckt. Subcecostalnerven
på bakvingarne ända till basen fri och icke förenad med medi-
annerven. Ulnar- och styloidgrenarne på bakvingarne utgå
från samma ställe (bakre hörnet) af diskfältet. Subradial-
grenen och den tvågreniga carpalgrenen på framvingarno utgå
från spetsen af radialrältet förenade i gemensam stam, men me-
tacarpalgrenen utgår serskildt ur spetsen och sesamoidgrenen
från bakre sidan af samma fält. Oberoende nerven
på bakvingarne, hvilken är finare än de öfriga, sammanfaller
med tvärnerven, som sluter diskfältet, nästan på samma ställe,
der dennae träffar det veck, som delar samma fält. Framvin-
garne i inkanten utan tänder, Larven har 16 fötter, är slan-
kig, glest hårig, mjuk, lifig. Pupan, försedd med analtagg,
hvilar i jorden.

Högst få arter äro kända af detta slägte, som skiljer sig
från föregående icke blott genom de karaktärer, diagnosen "gif-
ver vid handen, utan ock genom det i thorax starkt tillbaka-
dragna bufvudet, till följe hvaraf kroppen synes framåt tvärt
afhuggen, och genom radialfältets form på framvingarna, Detta
är nästan till hela sin längd beläget utanföre diskfältet, med
hvilket det endast sammanhänger med den nedre smala delen.
Carpalgrenens grenar äro temligen långa och fötternes lår och
tibier äro starkt ludnaä. Abdomen, som är temligen smärt, räc-
ker långt utom bakvingarne. Vingarne hällas under hvilan ej
takformigt öfver abdomen, utan äro snarare svepta deromkring,
så att fjörilen häraf och till följe af framvingarnas färg då är

snarlik en torr trädpinne. Larverne lefva såsom yngre tillsamman i

208

större samhällen, hvilka skingras först sedan de blifvit äldre,
Förpupningen sker i jorden uti en med silkespånad fodrad håla
eller under nedfallna löf, der pupan tillbringar vintren. Ej mer
än en generation förekommer årligen.

1. Oxhufvudet (P. bucephala Lin).

— Alis anticis cinereo-subargentatis, strigis 2 transversis
duplicatis, altera utriusque paris atra, altera ferruginea,
macula discoidali minuta albida maculaque magna subro-
tundata apiculi ochracea; abdomine flavido maculis latera-
libus minutis nigris,

Framvingarne silfvergråa med tvenne dubbla tverlinier, af
hvilka den enaaf hvardera paret är svart, den andra rostbrun, en
liten hvitaktig fläck i disken och en stor, rundad ockragul fläck
i vingspetsen; abdomen blekgul med små svarta fläckar i sidorne.

Syn. Bomb. bucephala Lin. S. N. I. 2. 816. 31.
F. 8. 295. 1115. Fabr. EB. S. III, 1, 439. 99. Häbn.
Bomb, t. 45, f. 194. 195. God. Lep, IV. 236. t. 22, f.
|, Pygera bucephala Ochs. Schm, II. 235. 6. Zett.
Ins, Lapp. 924. 2. Bohem. Bomb. Sv, 181. Staint.
Man, I. 128. Phalera bucephala K a ys. Schm, 233. t. 68.
Heinem, Schm, I, 232. Walk. List. V. 1050.

Oxhufvudet förekommer temligen allmänt i hela Danmark,
södra och medlersta Sverigo, men inom Norige är den hittills
endast funnen vid Christiania (Siebke). Huru högt den går
mot norden är änna ej med visshet utrönt, men prof. Zetter-
stedt uppför den såsom högst sällsynt bland Lappmarkens
insekter, utan att likväl uppgifva någon lokal, I Småland
(Bohem) och vid Sköfde i Westergötland (Edgren) samt
ännu i Uppland är den temligen allmän (Belfrage), hvar-
emot den i Helsingland är mycket sällsynt (A urivillins).
Dess flygtid infaller i Maj, Juni och Juli månader. Honan läg-
ger sina ägg på undre sidan af bladen, nära bredvid hvaran-
dra och larven lefver på lind, al, ek, björk, lönn, ask, bok,
poppel och pilarter, men angriper äfven körsbärsträd, -rosenbu-
skar och andra trädgårdsträd, och blir härigenom ofta skadlig,

209

Enda medlet hvarigenöm hans förödelse kan förekommas är
att afplocka honom eller öfverspruta honom med såpvatten,
då han ännu lefver i samhälle, Mot hösten förpupar han sig i
jorden. Då han hvilar sig, hållas ofta de främre och bakre
”segmenterne upplyftade från grenen, der han sitter.

Boeskr. Antennerne rostbruna. Hufvud och halskrage
ockragula. Thorax silfvergrå med en stor, ockragul fläck fram-
till. Skuldertäckarne begränsade af dubbel rostbrun linea, - Ab-
domen blekgul med en rad små svarta fläckar långs hvardera
sidan.

Hanne och hona. Framvingarno ofvan silfvergråa med
2:ne dubbla tverlinier öfver disken, af hvilka det ena paret, hvars
yttre linia är svart men den inre rostbrun, är beläget närmare
basen och är temligen rät, men det andra paret, hvars inre li-
nia är svart men den yttre rostbrun, går utanföre diskfältet och
bildar först en stark båge, som utgör inre gränsen af vingspet-
sens ockragula fläck, men derefter är småtandad. Vingspetsens
fläck är stor och rundad eller oval samt är i utkanten prydd
med rödgula fläckar, samt sträcker sig bakåt nära till ulnargrenen.
Vid diskfältets slut finnes en hvitaktig eller gulaktig mindre
fläck, som ofta är i midten rostbrun. I sjelfva utkanten går
en taggig svart linea. Bakvingarme gulhvita, stundom gråaktiga,
ofta med en gråbrun strimma i analhörnet, Undertill äro alla
vingarne hyitgula med ett rostbrunt, mer eller mindre tydligt
och fullständigt tverband genom disken; de främre i disken mörk-
skuggade och i utkanten prydda med en grof svart linea,

Larven svart eller svartbrun med fyra, smala långsgå-
ende linier, som på hvarje segment äro afskurna af ett gult
tverband, så att larven får utseende af att vara öfverdragen :
med ett gult nätverk. Hufvudet svart eller svartbrunt med en
gul vinkelhake i pannan. Andhålen omgifna med gult. Såsom
yngre är han svart eller svartbrun med gula långsgående linier,
svart hufvud och gul vinkelhake i pannan, — Håren ljusgråa.

Pupan mörkbrun, i båda ändar afrundad, med 2 analtag-
gar, hvilka hvardera hafva en rad af3 utåtböjda spetsar, hvari-
genom de komma att erhålla en viss likhet med hjorthorn.

Äggen grönhvita eller perlemorfärgade, ofvan något ned-
tryckta med en grön hvitbegränsad fläck i midten.

27

210

XIV. Högstjertslågtet,

(Pygrera Ochs.)

Antenne usque in apicem marie longius, feminae
brevius pectinate. Palpi capite haud longiores. Linguua
brevissima, spiralis, occulta. Oculi toti hirti. Calca-
ria pedum posticorum 4. Costa subcostalis usque
ad basin libera, nec eum costa mediana connexa. Areola
radialis al. ant.deest. Ramulus ulnaris et ram.
styloideus al. post. e diversis fere locis areol: discoidalis o-
rientes. Ramulus subradialis et ram. carpalis bi-
ramosus et tam, metacarpalis in trunco communi conjuncti
ex angulo anteriore areol discoidalis, et ramulus sesamoi-
deus ex angulo eodem separatim, interdum vero in trunco
communi cum reliquis conjunctus, orientes. Costa ind e-
pendens al. post. pliciformis, fere dificiens. Ale an-
teriores in margine interiore edentate. Larva 16-poda,
tenuiter villosa, segmento quarlo et ultimo fasciculata. P u-
på mucronata, intra folia folliculata.

Antennerne ända till spetsen hos hannen längre, hos
honan kortare kammade. Palperne föga längre än hufvu-
det. Tungan ganska kort, spiralformig, dold. Ögonen
helt och hållet ludua. Sporrarne på bakfötterno 4. 8 ub-
costalnerven på bakvingarne ända till basen fri och icke
förenad med mediannerven. Radialfält på framvingarne
saknas. Ulnar- och styloidgrenarne på bakvingarne utgånästan
från skilda ställen af diskfältet. Subradialgrenen, den
tvågreniga carpalgrenen och metacarpalgrenen utgå från diskfäl-
tets främre hörn förenade i gemensam stam, men sesamoidgrenen
utgår från samma ställe skild från de öfriga, sällan förenad med
dem i samma stam, Oberoende nerven på bakvin-
garne veckformig, nästan ingen. Framvingarne i inkanten utan
tand. Larven har 16 fötter, ör tunt luden, och har på 4:de
och på sista segmenterne en härborste, Pupanmn, försedd med
analtagg, hvilar i en kokong mellan sammanspunna blad.

Slägtet utgöres af en del smärre fjärilar, hvilka då de sitta
stilla rikta abdomen rakt uppåt, hvaraf deras vetenskapliga och
svenka benämningar blifvit hämtade. Deras fötter, isynnerhet
de främre, äro starkt ludna ända ut på tarserne. Subradial-
grenen på framvingarne utgår från den gemensamma stammen

211

sednare än metacarpalgrenen och carpalgrenens grenar äro yt-
terst korta. Hannens analborste är tvåklufven, Thorax har en
uppstående hårborste på ryggen. Arterne förekomma i tvenne
generationer årligen och larverne förpupa sig mellan löfven på
de träd, der de lefvat. Andra generationens pupor öfvervintra.

1. Brungråa HMHögstjerter (P. anastomosis Lin.)

Alis anticis einereis, ferrugineo fuscoque wvariis, strigis
transversis 3 pallidis, exteriore ad marginem anteriorem non
pallidiore.

Framvingarne viollettgråa, der och hvar rostfärgade och
bruna, med 3 bleka tverlinier, af hvilka den yttre är i fram-
kanten icke ljusare.

Syn. Bomb, anastomosis Lin, S, N. I. 2. 824. 53. F.
8. 299, 1125. Fabr. E,. 8, III 1, 448. 126. Hibn, t.
22, f. 87, G od. Lepid. IV. 225. t, 21. fig. 3. Pygera
anastomosis Ochs. Schm, III. 226,2. Zett. Ins, Lapp.
924, 1. Kays. Schm, 234, t. 87. Heinem, Schm, I.
234, Clostera anastomosis Bohem. Bomb, 5. 182. 1.

Brungråa Högstjorten tillhör endast östra delarne af vår
faunas område, hvarföre den synes saknas i Danmark, liksom
den ej eller finnes inom Norge. Endast Sveriges södra och
medlersta landskap ega honom, Der förekommer han i södra
provinserne stundom ganska allmän, men somliga år är han högst
sällsynt, Huru högt han går mot norden är ej ännu med viss-
het bekant, men ännu vid Stockholm (Bohem) förekommer
han. Om han förekommer i Sveriges vestra provinser är ej
kändt. Flygtiden infaller om vår och böst,joch larven lefvor
på poppel och pilarter, och i synnerhet på asp, samt träffas i
Maj, Juli och Augusti månader.

Boskr. Antennskaftet hvitgrått; lamellerne brungråa, Xrop-
pen rödgrå. Thorax med en aflång mörkt rödbrun fläck framtill
på ryggen.

Hanne och hona. Framvingarne ofvan violettgråa mot
spetsen brungråa eller rostfärgade med en mörkbrun fläck bak-
om diskfiltet, hvilken utgår snedt i inkanten, samt 4—5 andra

212

sådane smärre fläckar, stälda i en tverrad midt emellan diskfäl-
tets slut och utkanten. Genom disken gå 3:ne bleka tverlinier,
hvilka äro begränsade med rödbrunt, Af dessa stå tvenne på-
ralolla nära hvarandra vid basen och löpa på sned från fram-
kanten till. inkanten, men den tredje går långt utanföre diskföltet
och kommer närmare de båda förre i inkanten än i framkanten
af vingen. Vid diskfältets slut finnes en otydlig svartbrun fläck.
Den yttre svartbruna fläckraden inneslutes emellan 2:ne mer
eller mindre tydliga svartbrana, något vågiga tverlinier, Bak-
vingarne äro! liksom alla vingarnes undre sida brungrå; de bakre
ha. på, undre. sidan: stundom ett matt, mörkare tverband genom
disken,

Larven. Upphöjningen på 4:de ringen tjock; tappformig,
i spetsen försedd med 4 finhåriga vårtor, ' Ryggen ljusare eller
mörkare svartgrå med 2 rader hvita punkter, som hvardera bira
ett, fint hår; på hvarje sida om ryggen en genombruten, grågul-
aktig linea, i bvilken på hvardera af 2:dra, 3:dje och 5:te kropps-
ringarne finnes en tappformig, finhårig, högröd vårta och på 6:te—
10:do kroppsrin garno en rödgul, finhårig knappformig vårta; på
12:te kroppsringen finnes en tverrad af 6 tappformiga röda vår-
tor. Upphöjningarne på 4:de och 11:te kroppsringarne svarta.
Kroppsidorne gråa med 2 rader grågula vårtor, som äro försedde
med hår af samma färg, men som likväl på 4:de och 11:te
kroppsringarne äro svarta. Andhålen svarta, Buk och fötter
gråa. Hufvudet rundt, hvälfdt och matt syart,

Pupan med afrundad analända och en tornformig, i spet-
sen med 2 divergerande hakar försedd analtagg; till färgen glän-
sande mörkt rödbrun, nästan svart, på ryggen försedd med 2
rader rödbruna eller rödgula fläckar, mellan hvilka merendels
derjemte finnas 2 rader punkter, som hafva samma färg. Ko-
kongen tunn, gråbrun, sammanspunnen mellan löf,

2. Perlgråa Högstjerten (P. pigra Hu fn.)

Alis anticis glaucis ferrugineo-vuriis, strigis 3 transver-
gis pallidis, exteriore ad marginem anteriorem dilatata, alba.

Framvingarne perlgråa med rostbruna fläckar, och genom
disken 3' bleka tverlinier, af hvilka den yttre är i framkanten
bredare och hvit.

Syn. Phalena pigra Hufn. Berl. Mag. II. 4, 4926,
n. 46. Bomb. reclusa W. V, 56. Fabr, BE, 8. II. 1.
447, 124, Hubn. Bomb, f, 22.1. 90. Thunb. Diss.
Ins. Sv, II. 40: God. Eep, IV. 228, t. 21. fi 4. Py-

213

gera reclusa Och 9 Schm, IK 22853: Kays. Schm,
234, t, 87. Olostera reclusa Bohem, Bomb. Sv. 184.
Pygwera pigra Heinem, Schm, I. 234.

Denna art, den minsta inom familjen, är den allmännaste
inom slägtet och förekommer inom hela Danmark och Sverige
ända in uti Lappmarkerne, der den blifvit funnen. vid Randi-
jaur i Luleå lappmark och vid Kattisafvan (Wahlb.) Inom
Norige är den träffad vid Christiania och i Odalen (Siebke).
Dess flygtid infaller under vår- och höstmånaderna och larven
lefver på asp och. pilarter.

Beskr. Antennerno brungråa, Kroppen violettgrå, Tho-
rax med en mörkt rostbrun fläck på främre delen af ryggen.

Hanne och hona, Framvingarne ofvan perlgråa, Nära
basen 2:ne hvitaktiga tverlinier,; som äro kantade med rostbrunt.
Dessa löpa snedt till inkanten och äro mer eller mindre sling-
rande, i synnerhet den inre af dem, Rummet dem emellan till
större eller mindre del försedt med rostbrunaktig skuggning. Utan-
föro diskfältet går en 3:dje, blek tverlinie, som nära framkanten
ör något vinklad och der framom blir bredare samt utlöper i
framkanten såsom cn hvit, tresidig fläck. Denna linia genom-
löper ett rostbrant, mer eller mindre fullständigt tverband, som
bakom diskfältet är begränsadt af en hvitaktig linia, hvilken i
vingens inkant sammanträffar med sistnämnde tverlinea. Detta
tverband är bredare mot framkanten och utlöper i vingspetsen;
stundom finnes deraf endast en större fläck i vingspetsen. Rum-
met emellan detta band och utkanten perlgrått med en mer eller
mindre tydlig tverrad af rostbruna punkter. Bakvingarne of-
van svartaktigt brungråa, Alla vingarne undertill brungråa med
ett mörkare tverband, som slutar vid framvingarnes främre kant
uti en liten hvit fläck. ;

Larven svartaktigt grå, på ryggen gul, ljust askegrå
eller gröngrå, på båda sidor derom gulpunkterad, med en svart-
aktig fläck på hvarje segment och en svarthårig vårta på det
4:de och 11:te segmentet, Ofvan fötterne löper en dubbel, kedje-
formig, gul linia, i hvars öfre kant de svarta andhålen finnas,
Hufvudet svart med gul midtellinia, Hårbeklädnaden gulgrå.

Pupans vingslidor äro svarta; dess abdomen rödbrun.
Analtaggen fin, tornformig, i hvars spets finnes en aflång tver-
plåt med fintaggig kant, Kokongen hvitgrå.

Ägget platt, halfrundt, glatt, köttfirgadt.

214

3. Rödgråa Högstjerten. (P. curtula Lin)

Alis anticis dilute cinereo-rufescentibus, macula subovata
magna apicali testacea, strigis 4 transversis albidis, exteriore
ud marginem anteriorcm alba. |

Framvingarne ljust rödaktigt askegråa med en nästan ägg-
formig, stor, rostbrun fläck i spetsen och genom disken 4 hvit-
aktiga tverlinier, af hvilka den yttre är vid framkanten hvit,

Syn. Bomb. curtula Lin, S. N. I, 2. 828, 52. F.
SE209- 1124. Fabr ES, II-A 4470: 1935 Huba
Bomb. t. 22. f. 89. God. Lepid. IV. 233. t.-21. f. 5.
Pygera curtula Ochs. Schm, III, 232.5. Kays. Schm.
233. t. 87. Heinem. Schm, I. 235. Clostera curtula
Bohem, Bomb. 5. 183. 2,

Mera sällsynt än föregående, med hvilken dennas larv stun-
dom träffas tillsamman, förekommer arten der och hvar inom
hela Danmark, södra och mellersta Sverige samt södra Norige,
men den träffas äfven inom Helsingland och uti Lappmarken,
der den blifvit funnen vid Qviekjock (B oh em). Inom Norige
är den funnen icke blott vid Christiania (Siebke), utan äf-
ven på Dowre (Bohem). Flygtiden har den gemensam med
sina samslägtingar och dess larv lefver af trädarter. Larven upp-
äter äggskalen genast efter det han blifvit kläckt. Äggen kläc-

kas 8—10 dagar efter det de blifvit lagda.

Beskr. Antennskaftet hvitaktigt; lamellerne brungråa,
Kroppen ljust rödgrå. Thorax med en aflång, mörkt rostbrun
fläck framtill på ryggen.

Hanne och hona, Framvingarne ofvan ljust rödaktigt
askogråa, svartbrunt pudrade med 4 hvitaktiga, utåt fint kaffe-
brunt begränsade tverstreck genom disken, af hvilka det yttre
är mot framkanten något bredare och mot utloppet deri renare
hvitt, samt der utgör inre gränsen af en större oval rostbrun
fläck, som intager hela vingspetsen och sträcker sig bakåt till
ulnargrenen, Denna fläck, som i vingens utkant är mer eller
mindre gråpudrad, är genomdragen af en finare svartaktig, nå-
got slingrande tverlinia, Bakvingarne ljust brungråa, i utkan-
ten mörkare, Framvingarne undertill brunaktigt rödgråa med
ett ljusare tverband ; bakvingarne deremot hvitgrå med ett
mörkare tverband, Dessa tverband äro likväl ofta otydliga.

2135

Larven, som har på 4:de segmentet en större och på
sista segmentet en mindre sammetsvart, vårtlik upphöjning,
förekommer i trenne färgvarieteter, 1:0 Brungrå med rödaktig
linia längs ryggen och två rader röda punkter på kroppsidorne
samt en rad rödgula fläckar längs sidorne nära fötterne. 2:0
Gulgfön, på sidorne tecknad med svarta atomer, och försedd
med fyra rader blekgula småvårtor. 3:o Köttfärgad med fina,
svartaktiga, ofta genombrutna rygglinier och höggula småvårtor.

Pupan framtill svart, på abdominal-regionen rödbrun.
Analtaggen fin, tornformig, i spetsen försedd med en vågrät, på
bäda sidor något tillbakaböjd tverslå. Kokongen hvitgrå.

Äggen mörkt spanskgröna ; efter några dagar visar sig
på dem en mörkare punkt i midten, sednare blifva de gröngråa
och slutligen glänsande svarta nära kläckningstiden.

Anm, Enligt Prof. Zetterstedts uppgift uti Ins. Lapp. p-
929 obs. skulle en den föregående närstående art äfven före-
konima i södra Sverige, men då vi icke lyckats erhålla någon
tillförlitlig uppgift härom, intaga vi endast här dess diagnos:

Pygera anachoreta W. V.

Framvingarne ofvan ljust rödaktigt askegråa, med en 'stor
rostbrun, trapezformig fläck i vingspetsen, och genom disken 4
hvitaktiga tverlinier, af hvilka den yttre mot framkanten är hvit
och genomskär speteens fläck.

Syn. Bomb. anachoreta W. V. 56. Fabr. E. 5.
IT. 447. 1256. Hwbn. Bomb. to 22. 480: God,
Lepid. IV. t. 21.f.3. Pygera anachoreta Ochs. Schm,
Il. 230, Kays. Schm. 234. t, 87. Mein em Schm.
I, 234,

Nordligast vid Petersburg och Ilamburg har arten blifvit
anmärkt. Den skiljer sig från föregående, utom hvad diagnosen
gifver vid handen, genom 2:ne svarta fläckar, som finnas hak-
om vingspetsens rostbruna fläck. Artens flygtid och lefnadssätt
är gemensamt med föregående, Larven, som har på 4:de seg-
mentet en större och på sista segmentet en mindre rödgul vårt-
formig upphöjning, af hvilka den främre är på hvarje sida teck-
nad med en hvit punkt, är på ryggen gulgrå, köttfärgad eller
grå med afbrutna svartaktiga längslinier och på båda sidor om
dessa afvexlande svarta och gula fläckar. Andhålen befinna
sig uti rödgula fläckar, hvilka bilda en ofta genombruten strim-
ma Jängs hvardera kroppsidan. Den lefver på Poppel och pil-

216

arter, vexer fort och inspinner sig i början i större sällskap

mellan blad. Den skall redan 20—22 dagar efter kläckningen
ur ägget förpupa sig och 8—10 dagar derefter gifva fullbildadt

insekt, ÅAggen äro brungråa med ett bredt, mörkt chokolad-
färgadt tverband, som betäcker 2/s af ytan. Do blifva efter nå-
gra dagar rödaktigt bruna och slutligen vallmoblåa, samt kläc-
kas efter 8 dagars förlopp.

WHEN. Fam. CYMATOPHORIDE. HH. 8.

(Noctuo-Bombycide Bois d,)

Antenne utriusque sexus seliformes, simplices, maris
rarissime peclinutae et femine serrate, Ocelli minuti ad-
sunt. Lingua crassa, brevis, spiralis. Ale anteriores
nonnihil elongate, margine interiore edentato, Retinaculum
adest. Pedes ealcaribus prediti, Costa costalis al.
ant. adest, sed in alis posticis deest. Coste abdomi-
nales al. post. 2, sed costa dorsalis al. anticarum tantum
unica, radice semper duplice e basi oriens. 1 Costa inde-
pendens al, ant. in medio inter angulum anteriorem et
angulum posteriorem areol: discoidalis oriens; sed in alis
posticis ad- angulum posteriorem ejusdem areolae propius
oriens et costis reliquis aequalis. Pedes breves, plus mi-
nus hirsuti. Ramulussubeceostalis al. ant. adest
et rumulus radialis al. post, semper e latere arteriore areco-
lae discoidalis longe ante hujus angulum anteriorem oriens,
itaque a ramulo subruadiali longe distans. Costa sub-
costalis al. post., ramulum nullum emittens, usque ad
basin libera, nee cum costa mediana connexa, Areola
invectitia deest. Areola radialis al. ant. adest.
Oviductus jeminae nullus. Larva 16-poda, parce
pilosa, glabra,interdum tuberculata, subdialis I, intra folia con-
torta degens, Pupa folliculata, '

Antennerne hos båda könen borstformiga, enkla, högst
sällan hos hannen kammade och hos honan sågtandade. Ocel-
ler finnas, men små, Tungan, stark, kort, spiralformig.
Framvingarne något långsträckta, i inre kanten utan
tand; hållhake finnes, Fötterne försedda med sporrar. Co-
stalnerv finnes på framvingarne och saknas på bakvingar-

1

217

ne. Abdominalnerverne på bakvingarne 2, men dor-
salnerven. på framvingarno endast en, hvilken kommer från ba-
son alltid med dubbel rot. Oberoende norven på fram-
vingärno upprinner midt emellån diskfältets främre "och bakre
hörn, men på bakvingarne närmare samma fälts bakre hörn och
är der lika stark, som de öfriga nerverne, Fötteorne korta,
mer eller mindre ludna. Subcostalnerven på framvin-
garne finnes och radialgrenen på bakvingarne utgår alltid från
diskfältets främre sida Jångt inom dess främre hörn och är så-
ledes långt skild från subradialgrenen. Subecostalnerven
på bakvingarne, hvilken utsänder ingen gren, är ända till basen
fri och icke förenad med mediannerven, Inskjutnings-
fält saknas. Radialfält finnes på framvingarne. Agg-
ledaren hos honan ingen, Larven, som eger 16 fötter,
är klädd med hvita bår eller naken, eller försedd med tuber-
klor, lefver i öppen dag eller mellan sammanvecklade löf.
Pupan hvilande i en kokong.

Denna lilla familj har ända hittills blifvit stäld i spetsen
för de egentliga Noctuse, men den skiljer sig från dessa icke
allenast genom den oberoende nervens på framvingarne och ra-
.dialgrenons på bakvingarne lopp, utan äfven genom metamor-
phossättet så betydligt, att den icke kan anses hafva sin rätta
plats närmast intill dem, hvaremot den såväl i nervulationen som
i metamorphossättet står så nära Notodontiderne, sexdeles IHög-
stjertslägtet och de detta närmast stående slägten, att dess rätta
plats i ett naturligt system bör yara här, Flera utländska rsed
Högstjertslägtet af fina slägten samt i synnerhet de, som tillhöra
gruppen Heremi des bland Notodonterne, stå så nära den
familj, hvarmed vi nu sysselsätta oss, att man är vid första
ögonkastet frestad föra dem hit, ehuru de sakna radialfält och
hannarnes antenner äro starkt kammade,

Familjens larver äro antingen glest och mycket sparsamt
hårbevuxna eller fullkomligt nakna och lefva endast på träd och
buskar. Flera af dem bilda, liksonv några arter af FHögstjert-
slägtet, åt sig ott bo af lätt sammanspunna blad, hvari de för-

blifva ända till metamorphostiden. Detvär alltid yttorst på gre-
28

218

narne, som de anlägga dessa sina bo, hvilka äro svåra att bland
den öfriga bladmassan upptäcka. Standom sker förpupningen
äfven inom detta bo, men ofta nedstiga larverno från trädet och
spinna sina kokonger vid dess fot bland mossa eller nodfallna
löf. Fjärilen utvecklar sig om våren och är i rörelso endast
under natten, men den är vida trögare än störro delen af Noc-
tuo och liknar äfven häri Notodonterne och egentliga Spinnar-
ne. Den tillbringar största delen af sin tid stillasittande på
stammen af det träd, der larven lefvat,
Till vår fauna böra följande trenne slägten:
I:o. Oculi nudi. (Ögonen nakna).

a). Ramulus carpalis et metacarpalis al. anticarum
simplices. Abdomen in dorso segmentorum secundi et
tertii fasciculatum, (Carpal- och metacarpalgrenarno på
framvingarne enkla. Abdomen på ryggen af 2:dra och 3:dje
segmenterne försedd med en hårpensel), Thyatira.

b). Ramulus carpalis al, ant. biramosus, et ram,
metacarpalis simplex interdum cum illo in trunco com-
munt conjunctus,. Abdomen fasciculis carens, (Car-
palgrenen på framvingarne tvågrenig och den enkla meta-
carpalgrenen stundom förenad med honom i gemensam
stam). Cymatophora,

Il:o. Oculi hirti, Ramulus carpalis al. ant. simplex, sed
ramulus metacarpalis biramosus. (Ögonen nakna. OCar-
palgrenen på framvingarno enkel, men metacarpalgrenen
tvågrenig). Asphalia,

I. Hallonätareslägtet.
(Thyntira Ochs.)

Antennae maris Jfasciculate, l. brevissime pilosw,
feminae nudoe, Palpi fronte longiores, recti, hirsuti, ar-
ticulo ultimo nudo, sub-ovato. Thoraw hirsutissimus,
scapulis contingentibus, postice elevatiss, Abdomen in
dorso segmentorum secundi et tertii fasciculalum, fasciculis

219

lateralibus erga anum praeserlim in mare etiam instructum.
Oculi nudi. Areola radialis al. ant. elongata,
sublanceoluta. Ramulus carpalis et metacarpalis al.
ant. ramulis carentes, ex apice areolae radialis orientes, sed
ramulus carpalis duplex ; ramulus sesamoideus ex ungulo
anteriore I, latere posteriore areolae discoidalis oriens. L av-
va pilis brevibus sparsis vestita, in dorso tuberculata, ca-
pite minuto, ano capileque elevato quiescens. Pupa mu-
ecronata, folliculata

Antennerne hos bannen. antingen försedda med hår-
penslar eller korthårige ; hos honan nakna, Palperne län-
gre än pannan, räta, ludna; sista ledeo naken, nästan äggfor-
mig, Thorax starkt luden; skuldertäckarne i midten sam-
manstötande, baktill upplyftade. Abdomen försedd med en
hårpensel på ryggen af 2:dra och 3:dje segmenterne, och mot
anus, i synnerhet hos hannen, prydd på sidorne med andra dy-
lika, Ögonen nakna, Radialfältet på framvingarno
långsträckt, nästan lancettformigt. Carpal- och metacarpal-
grenarne på framvingarne utan grenar och kommande ur spot-
sen af radialfältet, men den förra dubbel; sesamoidgrenen kom-
mer från främre hörnet af diskfältet. Larven klädd med
korta, glesa hår, på ryggen försedd med tuberkler; hufvudet li-
tet; hvilar med upplyftadt hufvud och anus, Pupan försedd
med analtagg, hvilar i en kokong.

Slägtet skiljer sig från alla öfriga derigenom att carpalgre-
non på framvingarne är utan grenar, men dubbel, så att tvenne
sådane utgå nära hvarandra ur spetsen af radialfiältet utan att
de, såsom är fallet hos andra slägten, äro förenade i gemensam
stam. Metacarpalgronen är också utan grenar och utgår från
samma ställe som carpalgrenarne. Larverne påminna fullkom-
ligt om Notodonternes. De hafva på ryggen flera uppstående
tuberkler och hvila med hufvud och anus upplyftade från den
plan, hvarpå do sitta, Härunder fasthålla de sig endast med
bukfötterno. Pupan har onkel analtagg och öfvervintrar. Dess
kokong är spunnen mellan blad eller grenar,

L Antennae maris fasciculate. Ramulus sesamoideus
al, ant. ex apice areolae radialis egrediens. (IHannens an-
tenner med hårpenslar; sesamoidgrenen på farmviagarne utgår
från radialfältets spets. Thyatira Bruand.

220

1. Fliäickiga Hallonitaren. (T. basis. Lin)
Alis anticis olivaceis, maculis maximis 5—6 roseo-albis,
brunneo-notatis; posticis grisco-albidis

Framvingarne ofvan bruogröna med 5—56 ganska stora röd-
hvita fläckar, som äro tecknado med brunt; bakvingarno grå-
hvita. '

Syn. 'Noctua batis Lin, S. N. I 2, 836, 97, F.
8.308, 1158; CB RDR BCSK II, RESO FS SSE bn,
Noct, t. 14, f. 65. Dup. Lep. VII 46, t. 1033. 'Thya-
tira batis Treitsceh. Schm. V: 2, 162. Kays. Schm.
280. t. 105. Heinoem Schm, I. 290.

Ganska sällsynt är denna Hallonätare inom Danmark, södra
och medlersta Sverige, men har ännu icke blifvit: anmärkt ihom No-
rigo. Man käponer icke med visshet huru högt den går mot
norden, men vid Stockholm träffas han-(Bohem.) och har
der blifvit ett år funnen till och med i mängd, Dess flygtid
infaller i Juni månad, efter hvilken tid larven finnes å hallon-
buskar, hvars blad utgöra hans näring, Der sitter han på bla-
dens undre sida, i synnerhet på de blad, som äro närmast jor-
den. Äfven träffas den på björnbärsbuskar och på andra Ru -
bus -arter. Ehuru den egentligen icke lofver i samhälle, före-
kommer dock ofta ett stort antal på samma buske. Den är
icke svår att uppsöka, På hösten sammanspinner den några
blad och anlägger derinom sin. gråhvita, lösa pupkokong, i
hvilken pupan öfvervintrar.

Boskr. Antennerneljusbruna, Iufvadot grönaktigt brunt.
Thorax ofvan af samma färg, men prydd med ljusgråa, i rosen-
rödt stötande smala tverband. Abdomen gulgrå. Fötterne mör-
karo med hvitringlade tarser,

Hanne och hona. Framvingarno ofvan brungröna eller
olivfärgade med en större fläck, som intager hela vingbasen, en
mindre i midten af inkantén, en annan, något störro än den
förra, i bakre hörnet, samt 2:ne nästan lika stora I framkanten
nära vingspetsen, Alla dessa fläckar äro rosenfärgadt hvitak-
tiga, samt åtminstone den vid vingbasen och de vid inkanten
af vingarne mer oller mindre i midten brunaktiga, I vingarnes

221

utkant nära intill den i bakre hörnot varande fläcken finnos ofta
en liten punktformig fläck af samma färg som de öfriga. I
samma kant finnes ytterligare en rad svarta fina halfbågar,
Bakvingarnoe' äro gulaktigt gråa, i utkanten bredt brunaktiga.
Alla vingarnes undre sida är gulhvit, och framyingarnes hvita
fläckar äro antydda.

Larvon bar på första kroppsringen en tuberkel, som
slutar i 2:ne spetsar och är framåtriktad. Bakom denna finnas
på ryggen ytterligare fem spetsiga, pyramidformiga tuberkler och
på bakersta kroppsringen finnes en trubbig upphöjning, som
framtill är tecknad med: en fyrsidig, mörk fläck, Emellan de
främro fötterne och bukfötterne finnas på hvardera: kroppsidan
2:ne tuborkler, och emellan bukfötterne: och anallötterne finnas
ytterligare tvenne. På hvarje pyramidformig tuberkel finnes en
svart snedlinia, På halsen finnas tvenne: svarta punkter, från
hvilka en stor, hvitgul fläck sträcker sig ända till spetsen ar
första tuberkeln, Linien genom andhålen är hvit-violett och
vid basen af hvarje bukfot finnes: en stor gul fläck, som är
punkterad med orange.

Pupan är framtill trubbig och baktill starkt tillspotsad.
Till färgen är den mörkbrun,

I. Antenne maris brevissime pilose, Ramulus sesa-
moideus e latere posteriore areolm radialis egrediens. (Ian-
nens antenner kort och glest hårige, Sesamoidgrenen utgår
från bakre sidan af radialfältet.. Gonophora Bruand,

2. Banderade Ilallonätaren. (T. derasa. Lin.)

Alis anticis basi silicels, medio, fulvis fasciis duabus,
transversis, postice convergentibus albis, lineaque quadru-
plici acute denticulata postiea nigra.

Framvingarne vid basen olivgråa, i midten rödgula med 2,
baktill convergerande hvita tverband och en fyrdubbel, skarpt
småtandad svart linea nära utkanten.

Syn. Noctua derasa Lin. 8, N. IL 2. 851. 158.
Fabr, E. 8. II. 2. 85. 250. Häbn, Noct, t. 14. f.
66. Dup. Lep. VII 43. t, 103. f. 2. Thyatira derasa
Treitsch, Schm, V. 2. 165. Kays. Schm, 281. t.
111. Hoinem, Schm, I. 289.

Hvarken inom Sverige eller Norige har denna art ännu

blifvit anmärkt, men inom Danmark, serdoles på fastlandet, före-

222

kommer den der och hvar, ehuru sällsyntare än föregående,
med hvilken den delar lefnadssätt och flygtid. Larven lefver
på samma buskslag som den Fläckiga Hallonätarens, der den
ofta sammanhiäftar tvenne blad, mellan bvilka ban hvilar iring-
formig ställning.

Beskr, Antennerne ljusbruna. lHufvudet gulgrått ; hals-

kragen ljusare med gulbruna tverlinier. Thorax brunagtig. Ab-
domen gulgrå.

Hanne och hona. Framvingarne ofvan vid basen oliv-
gråa eller smutsgröna, hvilken färg utåt begränsas af ett hvit
tverband, som börjar i framkanten nära basen och löper 'snedt
till inkanten, hvilken det träffar. närmare bakre hörnet; i sjelfva
bakhörnet börjar ett annat sådant band, hvilket utlöpor I ving-
spetsen, Rummet emellan båda dessa tverbaud är i midten röd-
gult, men nåra det yttre tverbandet olivgrått liksom i utkanten.
Framkanten är längs midten mer eller mindre hvit och utan-
före diskfältet löper genom den rödgula disken en fin, fyrdubbel,
starkt tandad tverlinea. Emellan bakre mediannerven och dor-
salnerven står vid vingbasen en hvit snedstreck, som bildas af
bvita nedtryckta hår, hvilka utåt iro liksom tvert afklipta, I
sjelfva utkanten går en rad gulaktiga halfbågar, som med ändar-
ne utlöpa i fransarne, I disklältet finnas 2:ne hvitaktiga ringar,
som innesluta en mörk, mer eller mindre tydlig puukt. Bak-
vingarne gulgråa äfvensom alla vingarnes under sida, Denna
är dock mot utkanterpe glänsande och mera hvitaktig samt prydd
med ett mer eller mindre tydligt mörkt tverband.

Lärven har stort hufvud och på ryggen af 2:dra och 11:te
segmenterne en valklik upphöjning. Pärgen är pomeransgul;
på hvarje segments rygg finnes en kaftebrun, sexsidig fläck, och
äro dessa fläkar genomskurna af on svart rygglinea, En af
svarta punkter bestående linea längs bvardera kroppsidan, och
4:de och 5:te segmenterne ha här blekgula, svartkantade fläckar,
Undre sidan är brungrå. Kort före förvandlingstiden blir larven
smutsbrun,

Pupan, som framåt är tjockare och har djupa ledfogniu-
gar, är till färgen svartgrå. Analtaggen fin, spetsig,

223

II, Gulbornslägtet.

(Asplhalia IMidn, Led.)
(Cymatophora A uct, Ceropacha Steph, Scodra Ilein em.)

Antenne utriusque sexus simplices, nude, prwesertin:
maris crass<e, Palpi recti, hirsuti, fronte longiores, arti-
culo ultimo longiore, nudo, cylindrico, Thorax hirsutis-
simus, scapulis disjunctis, subdepressis. Abdomen in
dorso fasciculis carens, lateribus fasciculatim hirsutum. O-
culi hirti. Areola radialis al. ant. elongata,
oblongo-ovata. Ramulus carpalis al. ant. simplex
et ramulus metacarpalis biramosus ex apice areole radialis
orientes; ramulus sesamoideus e latere posteriore ejusdem
areolw oriens, Larva glabra, tuberculis carens, in medio
latior, deplanata, subdialis,. Pupe mucronata, intra fo-
lia folliculata vel in terra sepulta,

Antennerne hos båda könen enkla, nakna, isynnerhet
hos hannen tjocka. Palperne räta, lndna, längre än pan-
nan; sista leden temligen lång, naken, cylindrisk, - Thorax
starkt luden; skuldertäckarne skilde från hvarandra, nedtryckta.
Abhdomon utan hårpenslar på ryggen, i sidorne penselformigt
ullhårig. Ögonen ludna, Radialfältet på framvingar-
no långsträckt, aflångt äggformigt, Carpalgrencen på fram-
vingarne enkel och metacarpalgrenen tvågrenig, båda komma från
spetsen af radialfältet; sesamoidgrenen kommer från bakre sidan
at samma fält. Larven naken, utan tuberkler, på midten
bredare, nedplattad, lefvande i öppen dager. Pupan försedd
med analtagg, hvilande i en kokong mellan blad eller i jorden.

De korta fötterno, dot i thorax tillbakadragna hufvudet,
den klumpiga och ullhåriga abdomen gifva äfven de till detta
slägte hörande arter det spinnarlika ntseoende, som karekteriserar
hela. familjon och som borättigar den plats, som vi här gifvit
den, En af detta slägtes arter, hyilken likväl ej tillhör vår
fauna, oger också hos hannen kamtandade och hos honan såg-
tandade antonner, men de öfriga arterna ega enkla anten=-
ner, hvilka likväli synnerhet hos hannarne äro, serdeles på mid-
ten, ovanligt tjocka och grofva. Skuldertäckarne äro på ryggen
al thorax skilde från hvarandra genom bakryggen, Fjärilarno

ha icke mer än en generation årligen, hvilkens flygtid infaller

224

tidigt på våren. Larven lofver enslig på löfträd, och pupan

öfvervintrar.

1. Björke-Gwihormnet (A. luteicornis Ila v.)

Alis anticis cinereis, margine anteriore albido, strigis
transversis atris maculaque discoidali virescente albida,

Framvingarne askegråa, i framkanten hvitaktiga, med svarta
tverlinier och i disken en grönaktigt hvit fläck.

Syn. Noctua luteicornis Havorth, Lopid. Brit, 271.
Noctua flavicornis Esp. Sehm, IV, 16. t. 184 fig, 1—3.
Fabr. E> Sool 25 116::352? Hb nn: Noct: t, 43 f.
2038. Dup. VI. 154: t. 83. f. 1. Cymatophora flavicornis
Treitsceh, Schm. V. 1, 100. Zett, Ins. Lapp. 934, 3,
Gn, Sp. Gen, Noct, 1. 19. Kays. Schm. 278: t. 100. Sco-
dra flavicornis Hoinem, Schm, I, 286,

Björke-Gulhornet3förekommer der och hvar inom Danmark
och Sverige, men har ännu ej blifvit anmärkt inom Norige.
Nordligast är den träffad i Dalarnes bergstrakter (Boh om,
Zett.) och i WHelsingland (Aurivillius) Den tillhör
egentligen björkeskogarna, emedan björken utgör hufvudsakliga
näringen för larven. Denne lefver likväl äfven på ek, samt på
Populus italica, der detta träd odlas. Här spinner han sin
pupkokong mellan blad eller bland mossan på trädstammarne.
Fjärilens flygtid infaller i April och Maj månader. Äggen läg-
gas antingen i rader eller ensliga och kläckas efter 10—12
dagar, '

Beskr. Antennerne vid basen hvita, för öfrigt ljust
gulbruna. Hufvud och thorax brungråa, Abdomen askegrå,
bakåt rödaktigt hvit. Fötterno hvita med svarta ringar på tar-
serne,

Hanne och hona, Framvingarne ofvan askegråa med
hvitaktig framkant och svarta tverlinier, Af dessa finnas tven-
ne hvarandra närstående och sins emellan paralella närmare
basen, 2:ne andra vågiga men likaledes hvarandra närstående
och med hvarandra paralella utanföre diskfältet (den yttre af

dessa dock mattare än den inre), och nära utkanten en finare
och mattare samt småtandad tverlinga, som utlöper i en svart

225

snedstreck i vingspetsen. Uti diskfältet finnes en rund, temli-
gen stor, med svart omgifven, grönhvit, stundom gulaktig fläck.
Vil diskfältet3 slut finnes stundom en njurformig, grönhvit fläck,
som likväl ofta saknas. I sjelfva utkanten går en fin svart li-
nea. Bakvingarne ofvan gråbvita med mörkare midtelband och
utkanter. Undertill äro alla vingarne gråhvita med eller utan
mörkare tverband.

Larven gulaktig eller hvitaktig, stundom framåt svart
schatterad, med ljusare rygglinea; längs ryggen 2 rader ;hvita,
svart infattade punkter; en hvit linea ofvan fötterne längs hvar-
dera kroppsidan; andhålen svarta; hufvudet gulbrunt.

Pupan framtill svälld, baktill tillspetsad, med fin anal-
tagg, som har 2 tätt intill hvarandra sittande, i spetsen utåt-
krökta tornar, Färgen är rödbrun,

Äggen ovala, finrefflade, gulhvita, sedan rödaktiga, röd-
bruna och slatligen blägråa,

2. Eke- Gulhormnet (A. ridens Få br,)

Alis anticis viridi-einereis, fusco albogue variis, macula
baseos strigisque transversis undatis albis,

Framvingarne gröngråa med brun och hvit inblandning, en
fläck vid basen och de vågiga tverlinierno hvita,

Syn. Noctua ridens F aby, Mant. Ins, 180. E, 8. HI.
20 1195 3605 DArp.s hLepid, VI öl, ot F82ND: 6;
Noctua xanthoceros Hibmn, Noct. t, 43. f. 205. Cyma-
tophora xanthoceros Treitsch, Schm, V. 1, 86. Kays.
Schm, 278, t, 102. Cymatophora ridens Gmn, Sp. Gen.
Noct. I. 20. Heinem Schm. I, 286. Walk, List, IX.
Noctua erythrocephala E sp. Schm, IV, t. 121. f, 1—3.
Noct. flavicornis W. V, 72, 6.

Arten är ännu icke funnen inom Sverige och Norige, men
förekommer deremot der och hvar i ekeskogarne i Danmark,
der den blifvit anmärkt såväl på fastlandet som på öarne, Den
är likväl äfven der sällsynt. Larven lefver på ek, derifrån den
nedstiger vid förvandlingstiden och förpapar sig i jorden, Fjäri-
lens flygtid infaller tidigt om våren i April eller början af Maj.

Beskr. Antennerne brungula. Hufvud och thorax grön-
aktigt bruna ; pannan hvit; skuldertäckarne kantade med hvitt.
Abdomen grå. Fötterne gråa, med svarta fläckar och på tarser-
ne svarta ringar,

29

226

Hanne och hona, Framvingarne ofvan gröngråa, här
och der ljusare, hvitaktiga, stundom blandade med svart, som
betäcker alla teckningarne, Närmare basen går en tandad hvit
tverlinea, infattad med svart; utanföre diskfältet går en annan
dylik tverlinea, vid hvilken vingnerverne sluta groft svarta, I
vingspetsen en grof svart snedstreck. Längs utkanten en rad
svarta halfbågar, som utåt äro fyllda med hvitt, I diskfältet
2:ne små, lika stora, rundade, med svart omgifna fläckar, som
äro föga ljusare än grundfärgen, Bakvingarne hvitaktiga med
bruna nerver och brunaktig utkant. Undertill äro alla vingarne
hvita; de främre med en mörk dubbelfläck i framkanten. Fran-
sarne ofvan hvita med bruna fläckar, undertill hvita.

Larvon gul, stundom stötande i grönt, med 4 svarta, stun-
dom i mörkgrönt stötande linier längs kroppen, och på tveren
af hvarje segment utom det första en rad hvita och svarta punk-
ter. Hulvudet ljusare ellev mörkare rödt med hvita streck på
pannan. Fötterne brunaktiga,

Pupan glänsande ljusbrun med fin stjelkformig analtagg,
som har 2 utåtkrökta småhaka . |

HI, Blekmaskslägtet.

(Cymatophora Treitsch.)

Antenne utriusque sexus simplices, nude, presertim
maris crasse. Palpi subadscendentes, hirsuti, fronte longio-
res, articulo ultimo longiore, nudo, ovato. Thoraw hir-
sulus, scapulis disjunctis, depressis. Ab domen in dorso
fasciculis carens. Oculi nudi. Areola radialis al.
ant. elongata, ovata,. Ramulus sesamoideus al.
ant. semper e latere posteriore areol& radialis oriens. Lar-
va glabra, tuberculis carens, cute teneri plieata, inira folia
vitam degens. Pupsa mucronata, folliculata.

Antennerne hos båda könen enkla, nakna, isynnerhet
hos hannen tjocka. Palperne något uppåtstigande, ludna,
längre än pannan; sista leden temligen lång, naken, äggformig.
Thorax luden; skuldertäckarne åtskilda, nedtryckta. Ab do-
men utan hårpenslar på ryggen, Ögonen nakna. Radi-
alfältet på framvingarne långsträkt, äggformigt. Sesam o-
idgrenen på framvingarne utgår alltid från radialfältets bak-
re sida, Larven naken, saknande tuberkler, men har fin,

227

veckad hud och lefver mellan sammanspunna löf, Pupan
med analtagg, hvilar i kokong.

Slägtets arter skilja sig genast från föregående genom sina
nakna ögon och från Hallonätare-slägtet genom sin abdomen,
hvilken på ryggen saknar hårpenslar. Endast en art, som ej
tillhör vår fauna, gör härifrån undantag, Carpal och metacar-
palgrenarne på framvingarne variera mycket med hänseende till
deras beskaffenhet och lopp hos de olika arterne. Hos somliga
är carpalgrenen enkel, och metacarpalgrenen tvågrenig, bos an-
dra är deremot förhållandet motsatt och ytterligare hos andra
äro båda dessa grenar enkla, hvarigenom dessa likna deri Hal-
lonätareslägtet. Hos olika individer af samma art är också för-
hållandet olika. Hufvudet är icko så i thorax indraget som hos
föregående slägte och hos några arter är kroppen ganska smärt.
Dessa hafva vida bredare vingar och äro således vid flyktigt på-
seende lika mätare, Larverne lefva emellan 2:ne löst samman-
spunna löf, och förpupa sig äfven der. Till följe deraf att de
tilbringa sitt lif utan att utsätta sig för fria luften, är deras
hud icke så grof och tjock som andras utan tunn och fin. De-
ras färg är blek, gulaktig. Till formen äro de mera platta
än andra och vecken i segmentfogningarne djupare. Fjärilarne
ha ej mer än en generation årligen.

1;o. Ramulus carpalis biramosus et ram. metacarpalis gim-
plex ex apice areol radialis al. ant. separatim ori-
entes, Corpus robustum capite retracto. (Den tvågre-
nige carpalgrenen och enkla metacarpalgrenen komma skil-
da från hvarandra ur spetsen af radialfältet på framvin-
garne. Kroppen robust med tillbakadraget hufvud.)

1. Poppel-Blelkmasken (C. flavicornis Lin.)

Alis anticis cinercis strigis undatis fuscis, erga marginem
anteriorem divergentibus maculuque interjecta virescenti-albi-
de, figuram OR fere representante.

Framvylngarno askegråa med svartbruna vågiga tverlinier,

228

som mot framkanten äro divergerande, och med en mellanlig-
gando grönaktigt hvit fläck, som nästan liknar ordet O R.

Syn. Noetua flavicornis Lin, F. 8.319. 1204. 5. N.
1, 2. 856. 182. Haw. Lep. Brit, 272; Noctua or W.V.
87, Häb n. Noct: t. 43. f. 210. Dup. Lep. VI. 161.t,
83. 3. Cymatophora or FTreitsch, Schm, V. 1. 98.
Gn. Sp. Gen, Noct. I. 18. Kays. Schm. 279. t. 110.
Heinem, Schm, I, 287. Walk, List, IX. 15.

Anm Då Linnes beskrifning i F. S. af Noctua flavicor-
nis äfvensom den Clexrcks figur, han citerar vid beskrifningen,
samt det födoämne för larven, som han uppgifver, mera öfver-
enstämmer med denna art, än med den som hittills burit nam-
net, hafva vi icke dragit i betänkande att återgifva arten sitt
Linneanska namn, och detta så mycket mera som arten ännu
i Linnés samling finnes under namnet N. flavicornis.

Uti Danmark, södra och medlersta Sverige förekommer den-
na art der och hvar temligen allmänt, I Skåne är den vissa
år ganska talrik på asp och popplar, af hvars löf larven lefver.
Nordligast är den i Sverige anmärkt vid Forsa i Helsingland
af Aurivillius, der den ännu är allmän, men förekommer
utan tvifvel ännu högre mot norden. Inom Norige är den hittills
funnen endast vid Christiania (Sieb ke). Flygtiden infaller i
Maj och Juni månader.

Beskr. Antennerne ljust brungula, vid basen hvita.
Hufvud och halskrage askegråa, den sednare med 1—2 bruna
tverlinier. Thorax rostbrun, Abdomen askegrå. Tarserne hvit-
ringlade,

Hanne och hona, Framvingarne ofvan askegråa, mot
basen och framkanten mera hvitaktiga. Närmast basen finnes
en dubbel, mera matt och derefter återigen en dubbel mera tyd-
lig svartbrun tverlinea, som är starkt vågig. Rummet niel-
lan dessa linier är mörkare än den öfriga grunden, Utanföre
disktältet är återigen en dubbel och starkt vågig svartbrun
tverlinea, hvilken i inkanten af vingen kommer mycket närmare
de förutbeskrifna linierne än vid framkanten. Nära utkanten
går en vattrig, hvitaktig, utåt mörkskaggad matt linea, som böj-
er sig utåt vid vingspetsen, i hvilken den utlöper med en fin,
svart snedstreck. I sjelfva diskfältet finnas mellau tverlinierne
tvenne grönaktigt hvita, stundom gulaktiga fläckar, af hvilka
den inre är liten och rund samt stundom saknas, men den yt-

229

tro är stor och liknar ett BR. Bakvingarne gulaktigt gråa, lik-
som alla vingarnes undre sida, De främre hafva der hvitaktig
spets, och båda vingparen ega mer eller mindre tydliga (2—3Y
mörkare tverband,

Larven ljusgrön eller gulgrön med svarta fläckar åt-
minstone vid mundeltarne, bakom hufvudet ochi sidorne, Des-
sa finnas stundom också på hvarje segmentafdelning, Hufvu=
det rostbrunt. Längs kroppsidorne en hvitaktig linea, ned-
om hvilken de gula andhålen finnas,

Pupan brun, utan glans, med fin analtagg, som vid ba-
sen är försedd med 2 små bakar. ”'Tvenne andra dylika finnas
ytterligare i analsegmentets ända.

Anm. För vidare efterforskning må här intagas diagnosen till

'ymatophora ocaiaris Lin,
Framvingarne askegråa, med purpurröd anstrykning, para=
lella svarta tverlinier och i disken gulaktig fläck, som liknar
ziffran 80.

Syn. Noctua ocularis Lin. S. N. I 2. 837. Cym,
octogesima Treit, V. 1. 95.

Arten förekommer der och hvar bland popplar i Tyskland,
samt vid Petersburg i Ryssland,

I:o. Ramulus carpalis biramosus, et ram. metacarpalis
simplex in trunco. communi conjuncti ex apice areole
radialis al. ant. orientes, Corpus gracile capite porrecto.
(Den tvågrenigo carpalgrenen och enkla metacarpalgrenen
utgå förenade i gemensam stam från spetsen af framvin-
garnes radialfält. Kroppen smärt; hufvudet utstående.
Ochropacha, Wall)

2. Björke-HBlelkmasken (C. duplaris Lin.)

Alis anticis brunneo- cinereis, fascia transversa postica
obsoletiore albida punctisque 2 discoidalibus nigris.

Framvingarne brunaktigt askegråa med ett yttre otydligt,
hvitaktigt tverband och 2:ne svarta diskpunkter.

Syn. Tinea duplaris Lin, F. S. 352. 1357. Pyralis
duplaris Lin, S. N. I. 2. 883. 343. Noctua bipuncta
Borkh. Schm, IV. 627. Cymatophora bipuncta Tre-
itseh. Schm, V. 1. 92, Kays. Schm, 280. 102, Zett.
Ins. Lapp. 934, 2. Cymatophora duplaris Gn. Sp. Gen.
Noct, I. 17. Heinem. Sechm. I, 288. Staint, Manual.
J. 174, Noctua undosa Nihn. Noct, t. 44, f. 211.

230

Denna arr är den allmäunaste inom familjen och träffas
bland björk och al der och hvar stundom temligen talrikt ige-
nom hela Danmark, södra och medlersta Sverige och Norige.
Mot norden blir den mera sällsynt, men förekommer dock ända
in i Lappmarkerne samt inom Nordlanden i Norige, der den
blifvit tagen vid Björkvig (Zett.). Flygtiden infaller i Juni
och Juli månader. Larven skall ätven lefva på Populus
nigra,

Beskr. Antennerne rostbruna, mot spetsen hvitaktiga.
Ilufvudet mörkgrått. Thorax framtill rödbrunaktig, baktill aske-
grå. Abdomen hvitaktig.

Hanne och hona. Framvingarne brunaktigt askegråa
med ett smalare, hvitaktigt, otydligt tverband nära basen och
utt bredare, likaledes matt, hvitaktigt tverband utanföre disk-
fältet, Öfver disken gå emellan de hvita tverbanden 2 par vå-
giga och småtandade, matta, brunaktiga tverlinier och utanföre
dessa stå vid diskfältets slut 2:ne svarta punkter, den ena fram-
om den andra, I vingspetsen finnes en svartbrun, fin snedstreck
och dessutom går i utkantens bredt brunaktiga färg en blek,
matt, vattrig tverlinea. Bakvingarne hvitgråa med mörkare ut-
kant och diskfläck. Undertill äro alla vingarne gulhvita med
mer eller mindre tydliga, vågiga, mörkare tverband och en mörk
diskfläck.

Larven gulaktigt eller gråaktigt grön med en mörkare
linea längs ryggen och 4—6 små hvita punkter på ryggen af
hvarje segment, Sida och buk gulgråa. Hufvudet rödbrunt
med svarta mundelar och svarta fläckar på båda sidor derom.
Nackskölden smal med svarta kanter och gulaktigt midtelstreck.
Andhäålen svarta.

Pupan mörkbrun.

Anm för vidare ofterforskning må bär också intagas
diagnosen till
CTymatophora fluctuosa Hibn.

Framvingarne gråa med mörkare vågformiga tverlinier; ba-
sen samt ett tverband utanföro disken hvitgråa.

Syn. Noctua fluctuosa TI ibn. Noct. t. 44. f. 212.
Cymatophora fluctuosa Treitsch, Schm, V, 1. 34.

Arten, hvars larv lefver på björk, finnes der och hvar i

231

Tyskland; förekommer äfven i Liffland och vid Petersburg i
Ryssland.

— n

EX: Fam. ARCTIOIDA STEPH.

Antenne variantes. Pedes calcaribus pråediti,
Betinaculum adest. Costa costalis al, ant, ple-
rumque adest, sed in alis posticis deest. Coste abdo-
minales al, post. 2, sed costa dorsalis al. ant, tantum
unica, radice aut duplici aut simplici e basi oriens. Co-
sta independens al. ant. aut nulla, aut. ad angulum
postertorem areolm< discoidalis propius oriens. Costa
subcostalis al. posticarum aut ramulus coste medi-
ane«< et itaque cum illa in trunco communi conjuncta e ba-
si oriens, aut ad basin libera et contagione Il, costula trans-
versa extra basin cum illa conneta, ut areola subcostalis
clausa sat distinceta formetur. Areola radialis al.
ant, aut adest aut deest. Areola invectitia deest,
FPemina interdum absque alis sed corpus lanuginosum
habet et vitam extra foliculum ugit. Larva 16-poda,
cylindrica, antrorsum attenuata, verrucis hirsutis capiteque
minuto predita.

Antennerne varierande. Fötterne försedde med
sporrar, Kållhake finness Costalnerv är merendels
tillstädes på framvingarne, men saknas på bakvingarne. Ab-
dominalnerverne äro på bakvingarne 2, men dorsalner-
ven på framvingarne är ej mer än en, hvilken utgår antingen
med enkel eller dubbel rot från basen. Oberoende ner-
ven på framvingarne antingen ingen eller utgående närmare
diskfältets bakre hörn: Subcostalnerven på bakvin-
garne är antingen en gren af mediannerven och således kom-
mande från basen förenad med denna i gemensam stam, eller
vid basen fri men straxt utanföre basen antingen genom vwid-
rörande eller genom en tvernerv förenad med mediannerven, så
att ett tydligt slutet subcostalfält bildas, Radialfält på
framvingarne antingen finnes eller saknas. Inskjutnings
fält saknas. Honan saknar stundonm vingar, men har tätt
ullig kropp och lefyer utanföre pupans kokong. Larven,
som har 16 fötter, är cylindrisk, framtill smärtare, har litet
hufvud och är försedd med hårbevuxna vårtor,

Denna familj omfattar en delaf sednare författares Bombyces

232

och Noctur, och kan knappast med konstanta kännetecken skiljas
från do öfriga af dessa sednare, såvida man ser på den fullt
utbildade insekten, Endast larven kan här gifva utslaget. Den
är hos denna familj alltid försedd med vårtor på kroppen, hvil-
ka bära antingen hårpenslar eller enstaka hår, Hos de egent-
liga Noetu& är detta aldrig förhållandet, utan äfvensom deras
larver ha glesa hår, stå dessa icke på vårtor utan på sjelfva
huden, Också är deras hufvud stort och starkt, lika bredt som
öfriga kroppsegmenterne, hvaremot hufvudet hos denna familjs
larver är litet, Kroppen är också framåt afsmalnande, men hos
Noctuernes deremot jemnbred. Hos den fullbildade insekten har
den oberoende nerven på framvingarne samma lopp, som hos
Noctuerne, emedan den, der den finnes, skiljer sig från diskföltet
nära dettas bakre hörn, Subceostalnerven utgör ofta en gren af
bakvingarnes mediannerv, med hvilken den då är förenad från
basen ett stycke utåt. Härigenom skilja sig en stor del af
familjens arter från Noctuerne, hvaribland endast slägtena Stil-
bia och Emmelia visa samma egenhet. Hos andra af familjens
arter är samma nerv väl vid basen fri, men förenar sig derefter
med mediannerven på ett kort stycke eller förbindes dermed
genom on tvernerv, så att ett slutet subcostalfält uppkommer.
Detta fält är hos familjens arter temligen tydligt och utmärker
dem härigenom från Noctuée, Likväl blir det hos familjens sista
grupp nog litet, men är dock märkbart, ehuru det hos en del
Noctug är stundom lika starkt uttryckt, Här kunna således de
korta, hängande palperne, och det i thorax tillbakadragna huf-
vudet, som gifver nämnde grupp dess spinnarartade habitus, af-
göra arternas plats. Flera utomeuropeiska slägten förmedla
öfvergångarne från den ena gruppen till den andra, så att des-
sa grupper ej kunna anses såsom familjer i jembredd med de
öfriga, hvilket dock alla författare hitills gjort. Grupperna ser-
skiljas på följande sätt:

233

I:o Costa subeostalis al. post. cum costa mediana in trunco

>= commurd conjuncta, ut ejus sit ramulus, nec ad basin
libera. (Subeostalnerven på hakvingarne förenad i gemen-
sam stam med mediannerven, så att den är en gren af den-
na och ej vid basen fri.)

1) Ocelli adsunt. (Oceller finnas.)

a) Palpi longissimi, capite multo longiores, rostri-
formes, (Palperne ganska långa, mycket längre
än hufvudet, näbblormiga,) Nycteolider,

b) Palpi breves, capite haud longiores. (Palperne
korta, knapt längre än hufvudet.) Euprepiidee,

2) Ocelli desunt. (Oceller saknas.)

a) Palpi capite logiores, hirsuti, rostriformes. Co-
sta independens al. post. in medio inter angu-
lum posteriorem et angulum anteriorem areole
discoidalis oriens. (Palperna längre än hufvudet,
ludna, näbbformiga. Oberoende nerven på. bak-
vingarne upprinner midt emellan bakre och främre
hörnet af diskfältet.) Nolid2.

b) Palpi capite haud longiores, Costa independens
al. post, aut nulla aut prope angulum posteri-
orem areol discoidalis oriens, (Palperne knapt
längre än hufvudet. Oberoende nerven på bakvin-
garne antingen ingen eller upprinnande nära bakre
hörnet af disktältet,) Litbosiidea,

H:o Costa subcostalis al. post. ad intimam basin libera, sed
extra basin costam medianam tangens Il. eostula trans-
versa cum illa connexa, ut areola elausa subceostalis
plus minus distincta formetur, (Subcostalnorven på bak-
vingarne innerst vid basen fri, men derutanföre vidröran-
de mediannerven eller genom en tvernerv med denna för-
evad, så att ett slutet, mer eller mindre tydligt subcostal-
fält bildas,)

1) Ocelli adsunt. (Oceller finnas.)

a) Areola radialis al. ant, deest. (Radialfält sak-
nas på framvingarne,) Cymbide.
h) Areola radialis al. ant. adest. (Radialfäölt finnes

på framvingarne.)
(1) Palpi fronte breviores, interdum penduli.
Lingua plerumque brevis, interdum fere nulla.
30

234

(Palperne kortare än pannan, stundom hängan-
de. Tungan merendels kort, stundom ingen.)
Dilobidee.

(2) Palpi fronte longiores, adscendentes. Lin-
gua crassa, longa,. (Palperne längre än pan-
nan, uppåtstigande, Tungan stark och lång.)

Aceronyctide

2) Oeelli desunt. (Oceller saknas.)

a) Lingua erassa, longa. Ramulus metac.rpalis
al. ant. ex angulo anteriore areolm discoidalis
separatim oriens. (Tungan stark, lång. Meta-
carpalgrenen på framvingarne kommer ur disk-
fältets främre hörn, skild från de öfriga.)

Cymbide,

b) Lingua nulla I. brevissima. R amulus metacar-
palis al. ant. ex areola radialis oriens, Il. cum
ramulo carpali in trunco communi conjunctus.
(Tungan ingen eller ganska kort, Metacarpalgre-
nen på framvingarne utgår från radialfältet, eller
förenad i gemensam stam med carpalgrenen.)

Orgyiida.

z. Treo. NYCTEOLIDAE (ns)

Antenne setiformes, maris infra pilose, setis 2 lon-
gioribus utriusque articuli instructe; femin & glabre. P al-
pi capite duplo longiores, porrecti, rostriformes, lati, com-
pressi, hirsuti, Lingwua gracilis, longa, Calcaria
pedum posticorum 4. Costa subceostalis al. post. cum
costa mediana in trunco communi conjuncta, ut ejus sit ra-
mulus, nec ad basin liberu. Oceelli adsunt. Oculi nudi,
Costa independens al, post. reliquis tenuior, prope
angulum posteriorem areol« discoidalis e parte trientali co-
stule transverse oriens. Areola radialis al. ant.
deest. Costa dorsalis al. ant. radice aut simplici
aut, duplici e basi oriens. Larva 16-poda, verrucosa;
verruca unaquaque pilo longo, rudi instrueta. Pupa aut
filis suspensa, aut in folliculo naviculam mentiente degens.

Antennerne borstformiga, hos hannen undertill ludna,
försedde med tvenne långa borster på hvarje led; hos honan
nakna. Palperne dubbelt längre än hufvudet, framåtsträckta,

235

breda, sammantryckta, ludna. Tungan smärt, lång. Spor-
rarne på bakfötterne 4. Subeostalnerven på bak-
vingarne förenad i gemensam stam med mediannerven, så att
den är en gren af denne och ej vid basen fri. Oceller fin-
nas. Ögonen nakna, Oberoende nerven på bakvin-
garne finare än de öfriga, utgår nära bakre hörnet af diskfältet
från tvernerven vid tredjedelen af dennas längd. Radial-
fält saknas på framvingarna. Dorsalnerven på fram-
vingarne utgår från basen antingen med enkel eller dubbel'rot.
Larven har 16 fötter, vårtig; hvarje vårta försedd med ett
långt, styft hår. Pupan antingen upphängd genom trådar,
el!er hvilande i en båtlik kokong.

Gruppen utgöres af några få slägten, som af de flesta nyare
författare föras till Noctuerne, men af de äldre blifvit stälda bland
Pyraliderne och Tortrices, Deras larver visa dock, att de böra
ställas närmare Bombyces, och då de till nervförgreningen öf-
verenstämma med Euprepierna och åtminstone hvad det ena
slägtet beträffar, till förpuppnings sätt likna närmast Nolideor-
n e, intaga vi dem i denna familj. Herrich-Scheffer har be-
betraktat dem såsom serskild familj, hvilken han ställt bland
Noctug& och hvartill han äfven räknat följande grupp, men då
endast palpernes form skiljer dem från öfriga Arctioide, kunna
vi häri icke följa honom, utan måste öfverföra dem till dessa,
på samma gång vi afskilja följande grupp. Till gruppen höra
följande 2:ne slägten:

1) Ramulus carpalis et ram. metacarpalis al. ant.
in trunco communi conjuncti, (Framvingarnes car-
palgren förenad i gemensam stam med metacarpalgre-
nen) Rivula,

2) Ramulus carpalis et ram. metacarpalis al. ant.
ex areola discoidalis separatim orientes. (Framvin-
garnes carpal- och metacarpalgrenar komma skilda ur
diskfältet.) Sarothripus

236

I. Trådspinnareslägtet.
(Hhivala Gr.)

Palpi recti, articulo 2:;do triangulari lato, pilis squa-
mulisque vrudibus marginato, articulo ultimo brevissimo,
oeculto, Ramulus carpalis al. ant. biramosus eum
ramulo metacarpali in trunco communi conjunctus ex an-
gulo uanteriore areolm discoidalis et ramulus subruadialis ec
latere anteriore ejusdem areolm orientes,. Costa dor-
8 alis al. ant. radice simplici e basi oriens. Ramulus
ulnaris et ram. styloideus al. post. ev angulo posteri-
ore oreole discoidalis in trunco communi conjuneti orientes.
AlmÅ anteriores extrorsum latiores subrotundaåte, margine
ateriore recto, nec erga basin lobiformi. Larva crassa,
fusiformis, verrucis piliferis instrueta, capite deplanato. Pup a
capite bituberculata, ano filoque medio suspensa.

Palperne räta; andra leden triangulär, bred, garnerad
med grofva hår och fjäll; sista leden ytterst kort, dold i den
föregående. Carpalgrenen på framvingarne tvågrenig,
kommer från främre hörnet af diskfältet förenad i gemensam
stam med metacarpalgrenen; subradialgrenen kommer från främre
sidan af samma fält. Dorsalnerven på framvingarne kom-
mer från basen med enkel rot. Ulnar- vch styloid-grenarne
på bakvingarne komma från bakre hörnet af diskfäöltet förenade
i gemensam stam. Framvingarne utåt bredare, nästan
rundade, i främre kanten räta och icke mot basen flikformige.
Larven tjock, spolformig, försedd med hårbevuxna vårtor och
nedplattadt hufvud. Pupan med tvåtandadt hufvud, upphängd
vid anus och medelst en om midten slagen tråd,

Af de äldro författarne har arten af detta slägte blifvit
upptagen: bland Pyraliderne till följe af dess vingars form, men
skiljes från dessa genom abdominalnervernes antal, Sednare
författare ha anvisat den plats bland Noctuze, der den likväl är
lika främmande. Dess framåt och bakåt afsmalnande, och öf-
ver hela kroppen med hårbärande vårtor försedda larv visar tyd-
ligen, att artens rätta plats är här, Sättet för pupans fasthållan-
de, som påminner om åtskilliga arter bland dagfjärilarne, är icke
heller utan analogie inom familjen. Deterindrar ganska mycket
om Nunnan bland Orgyiderne, Då vi här låta slägtet börja

237

raden af Aretioide, sker det derföre att det synes bilda den
naturligaste öfvergången från föregående familj, Den smärta
kroppen och det pyralidartade utseendet har det geniensamt
med Björke-Blekizasken och ännu mera med det Nordamerikan-
ska slägtet Leptina, som tillhör förra familjen,

Thorax ock abdomen äro utan hårborstar. Fötterne icke

håriga. Bakvingarne med kortare inkant och något buktig ut-

kant. - Framvingarne äro i framkanten räta, utan någon flik
vid basen. Kroppen smärt, Abdomen tillspetsad hos båda kö-
nen. Larven är trög och flyttar sig endast sällan från ett ställe
till att annat. Dess jemförelsevis stora och plattade hufvud
gilver den en aflägsen likhet med en "Tenthredo-larv. Europa

eger ej mer än en art, hvilkep äfven tillhör vår fauna,

Trådspinvnaren. (R. sericealis 5c op.)

Alis anticis pallide ochraceis strigis 2 transversis ob-
scurioribus, macula discoidali coeruliscente, punctis 2 nigris
notata, margineque exteriore ferruginco.

Framvingarne blekt ockragula med 2 mörkare tverstrim-
mor, en blåaktig, med 2 punkter försedd diskfläck och rostbrun
utkant, LJ

Syn. IFhalena sericealis Scoop. Ent. Car, 242, n.
615... Fabr. B. S. II, 2, 225. 364, Pyralis sericealis
H ibn. Pyral, t. 9. f. 56, Botys sericealis Tr eitsch.
Schm, VIL 125. Rivula sericealis G n. Sp. Gen. Deltoidae
p. 48. Led. Noct. 217. Staint, Manual, IL 130. Rivula
limbata Heinem, Schm, J, 619. Pyralis ocellaris
TIA bb; Dissulns Sva pe:

Anm. Herrich-Sch&efer och efter honom
Heinemann hafva efter Haworths och La-
speyres föredöme ansett denna art vara Linnes
Phal. limbata S: N. I. 2. 873. 273, men då arten helt
och hållet saknar den svartbruna utkant, som bakvin-
garne till Linnes art skulle ega, kunna dessa arter
ej vara identiska. Linn es samling kan ej gifva ut-
slag i frågan, emedan Linn &6s art der är förstörd,

238

Trådspinnaren träffas i Juli och Augusti månader der och
hvar på sumpiga ängar, mossar och kärr i hela Danmark samt
södra och medlersta Sverige, åtminstone ända upp till Stockholm,
der den om aftnarne är i rörelse, Larven lefver på samma
ställen bland högt gräs. Då den skall förpupas, spinner den
omkring platsen, der den vill lästa sig, ett grofmaskigt nät lik-
som en början till en kokong, i hvars midt den tager sin plats,
Derelter slår den en tråd omkring midten af thorax-regionen
samt en omkring sista abdominalsegmentet, hvilka trådar den
sammanbinder med tvenne andra långsgående. Pupan fasthål-
les således både vid anus och genom en omkring midten slagen

tråd,

Beskr. Kroppen helt och hållet gul. Framvingarne
ockragula med 2:ne dubbla, knapt märkbara fintandade brunak=
tiga tverlinier öfver disken samt 3 hvita punkter i framkanten
nära vingspetsen. Vid slutet af diskföltet finnes en stor blågrå
fläck, som är försedd med 2:ne små svarta punkter, Utkanten
är rostbrun och har mellan nerverne en rad hvita punkter.
Fransarne vid roten bredt ockrabruna, i spetsen gråa. Bakvin-
garne gråaktigt ockragula, Undertill äro alla vingarne gråbruna
med ockragulaktiga utkanter,

Larven är vackert mörkgrön med svartpunkteradt, blek-

ar hufvud samt små gråhåriga, med enskildta längre svarta

orster försedda vårtor, Längs ryggen en mörkare linea och på
ömse sidor derom en hvit, matt linea,

Pupan, hvars hufvud är trubbigt och försedt med 2:ne
från hvarandra vidt skilda tuberkler, hvilka hvardera bära tven-
ne styfva, divergerande hår, har en enda analtagg och är till
färgen grön samt på ryggen af abdominalregionen prydd med
2:ne fina, hvita, undulerade linier,

II, Fotslåpareslågtet.

(Sarothripus Curt.)
Palpi vecti, compressi, lati, squamulis pilisque rudi-
bus margi ati, articulo ultimo lato, obtuso, distineto, Ra-
mulus carpalis al. ant. biramosus cum ram. subra-

239

diali in trunco longo communi coniunctus e latere anteriore
areol discoidalis, sed rumulus metacarpalis ex angulo an-
teriore ejusdem areole separatim orientes,. Costa dor-
sulis al. ant. radice duplice e basi oriens. Ramulus
ulnaris et ram, styloideus al. post. ex angulo posteriore
areol discoidalis separatim orientes. Ale anteriores
fere eque late, subrectangulares, margine anteriore recto,
erga basin lobiformi,. Larva crassa, subfusiformis, parce
longe hirsuta, intra folia contorta degens. Pupain folli-
culo cymbiformi, sericeo degens,.

Palperne räta, sammantryckte, breda, garnerade med
grofva hår och fjäll; sista leden bred, trubbig, tydlig, Carpal-
grenen på framvingarne tvågrenig kommer från främre sidan
af diskfältet, förenad i lång, gemensam stam med subradialgre-
nen, men metacarpalgrenen kommer från främre hörnet af disk-
fältet, skild från de öfriga. Dorsalnerven på framvin-
garne kommer från basen med dubbel rot, Ulnar- och styloid-
grenarne på bakvingarne komma från bakre hörnet af diskfältet,
skilde från hvarandra, Framvingarne nästan jemnbreda
och rectangelformiga; framkanten rät, vid basen flikformig. L ar-
ven tjock, något spolformig, sparsamt låughårig, letver mellan
sammanspunna blad. Pupan hvilar i en båtformig silkesko-
kong.

Har föregående slägte blifvit fördt till Pyraliderne, så bar
detta af de äldre författarno blifvit upptaget bland ”Tortrices,
hvilka det också med hänseende till framvingarnes forin mycket
liknar, Af nyare författare hänföres det gemenligen till Noctuze,
men dess larv, som fullkomligt liknar en spinnarelarv, iäfven-
som fjärilen för öfrigt visar att slägtets plats är rätteligen bland
denna familj. Många utomeuropeiska 'Tortix-artade spinnare
finnas och detta slägte bildar jemte flera bland dessa en lämp-
lig öfgergång till följande grupp. Pannan har en platt, framåt-
riktad hårtofs. Thorax utan, men första segmentet af abdo-
men eger en upprätstående hårtofs. Fötterne ej ludna, Euro-
på eger ej mer än följande art:

Fotsläparemn (S. revayanus. W. V.)

Alis anticis griseis, albidis l. ferrugineis obscurius I. di-
lutivs umbratis, lineis transversis 2 discoidalibus undulatis

240

nigris, puncto discoidali fusco pallide circumeincto, fasciaque
postica obsoleta, albida, undulata; posticrs griseis, nitidis,
Framvingarne gråa, hvitaktiga eller bruna, med mörkare el-
ler ljusare skuggning, 2:ne svarta vågiga tverlinier öfver disken,
en mörkbrun med hvitaktigt omgifven punkt i disken och ett o-
tydligt hvitaktigt vågigt tverband närmare utkunten; bakvingarne
gråa, glänsande. |
Syn. Tortrix reveyana W. V. 130. Penthina revay-
ana Treitseh. Schm. VIL 22. Sarrothripa revayana
II. 5. 2.445. Staint Manual ll, 190. Heinem, Schm,
I, 618. Pyralis rivagana Fabr. EB, 8. HI 2;266. 101.
Tortriz dilutsna Hibn. Torte. t. 2. f. 6, T.' undulana
Ttäbn. 1, ef. TP. odegenerana Häbn. I, ec f. 8. Ti punc-
tana Hibn. 1. e. fi. 9. T. ramosana Hibn I, ce. f. 10.

Arten triffas från Juni till September månad bland ck och
vide der och hvar, ehuru ingalunda allmänt inom hela Danmark
och i Sverige åtminstone ända till Stockholms polhöjd. Inom
Norige har den endast hitills blifvit anmärkt vid Christiania,
Fjärilen sitter merendels stilla på ett blad under dagen, men
oroas den, så springer den hastigt undan för att göma sig, hvar-
under den släpar båda bakbenen efter sig, Ofta synes den der-
före snarare glida undan än springa. Larven lefver på ek och
gråvide, merendels ytterst på grenarne, der ban sammandrager

Omkring sig bladen till ett bo, uti hvilket han också oftast un-
dergår sin förvandling. Pupans kokong har en egen form, hvil-
ken påminner om en liten båt och den fästes emellan bladen i
epetsen af en gren.

Beskr. Knapt någon fjärilart varierar till den grad som
denna hvad färgen beträffar. Icke ett bland hundrade exemplar
liknar bäri det andra, men varieteterne äro icke inskränkta will
vissa lokaler utan förekomma om hvarandra. Palperne och an-
tennerne äro askegråa, mer eller mindre stötande i rostbrunt,
Thorax har samma grundfärg som framvingarne. Abdomen är
hvitaktig med mörkbrun hårpensel på första segmentet, Fötter-
ne hvitaktiga med grå anstrykning, Framvingarne äro ofvan
antingen askegråa, hvitaktiga eller rustbruna; de ljusare varie-
teterne ega i midten af framkanten en mörkare grå skuggning,
äfvensom en dylik längs utkanten; de mörkare ega deremot der

241

och hvar ljusare ellor blekare ställen, - Tvers öfver disken gå
tvenne fina vågiga, svarta, men oftast skarpt markerade svarta
dubbellinier, af hvilka den inre är mer rät uti sitt lopp, men
den: yttre heskrifver en stor båge utanföre diskfältet; vid dettas
slut finnes en mörkbrun punkt, som är omgifven med hvitgrätt.
Denna omgilning är likväl på de ljusare exemplaren oftast otyd-
lig. Stundom saknas likväl denna punkt; högst sällan uteblifva
de båda tverlinierne. Nära utkanten går tvers öfver vingen ett
smalt, hvitaktigt, vägigt band, som ofta är mycket otydligt och
inåt skuggadt med svart, eller mörkgrått. Vid roten af fransarne,
hvilka äro gråaktiga, går i sjelfva utkanten en svart linea, som
är gröfre vid hvarje nervs utlopp... Bakvingarne ofvan och fram-
vingarne undertill glänsande gråa; de förra undortill hvitaktiga,
mot utkanten gråa.

Larven blekgrön, wed långa, hvita hår. Segmentkan-
torne gula; ryggkärlet mörkt, genomskinande; långs kroppsidorne
ofvan fötterne en genowbruten gulaktig linea, Hufvudet rundt,
gråbrunt.

Pupans kokong glänsande, snöhvit eller hvitgrå. Pupan
valstormig, i båda ändar afrundad, grön, med brun rygglinea.

xe. Ten CYMDIDE co

(Chloöophorida Spex)

Antenne setiformes aut pilosulm aut glabre. P al-
pi subporrecti, capite nonmihil longiores, gruciles, subeylia
drici. Lingwua crassa, longå, Calcaria pedum posti-
corum 4. Costa subcostalis al, post. ad intimam basin li-
bera, sed extra basin costam medianam tangens et eum illa
longe connexa, ut areola causa subcostulis interdum sat in-
distineta formetur, Ocelli adsunt, sed cum desunt ramu-
lus metacarpalis al. ant, ex angulo anteriore arecolm discoi-
dalis semper oritur. Oculinudi, Costa independens
al. post. uut nulla aut reliquis equalis et prope angulum
posteriorem arecol& discoidalis oriens, Are ola radialis
al. ant. semper deest., Costa dorsalis al. ant, radi-
ce simplici e basi oriens. Larva 16-poda parce" pilosa,
capite minuto corporeque antrorsum erassiore, subdialis 1.
inira folia contorta degens. Pup a antrorsum er issior, cla-
viformis, in folliculo membranaceoc ymbiformi degens.

Antennerne borstformiga antingen håriga eller nak-
na. Palperne framåtsträckta, obety dligt längre än hufvudet,

31

P4

242

smärta, västan cylindriska. Tunga stark och lång, Spore
rarne på bakfötterne 4. Subecostalnerven på bak-
vingarne innerst vid roten fri, men utanföre basen vidrör den
mediannerven och är på temligen långt stycke förenad med den=
ne, hvarigenom ett slutet subcostalfält bildas, hvilket likväl stun-
dom är ganska otydligt. O celler finnas, men då de saknas
utkommer altid framvingarnes metacarpalgren från diskfältets
främro hörn, Ögonen nakna. Oberoende nerven på
bakvingarne antingen ingen eller lik de öfrige och upprinner
nära diskfältets bakre hörn, R adialfält saknas alltid på
framvingarne. Dorsalnerven på framvingarne kommer
med "enkel rot från basen. Larven är sparsamt hårig och
har 16 fötter, litet hufvud och framtill tjockare kropp, samt
lefver i öppen dag eller mellan sammanspunna blad. Pupan
framtill tjockare, kolfformig, hvilande i en båtlormig, pergament-
artad kokong,

Alven hithörande slögten hafva fått sig af olika författare
olika plats i systemet anvisad. De äldre sammanförde dem
med- Tortrices, hvars vingform de i allmänhet ega, men från
hvilka de genom lefnadsätt och nervutation betydligt skilja sig.
De nyare deremot anvisa dem plats bland de egentliga Noctuze,
dit do likväl lika litet höra, Med Arctioida'hafva de största fränd-
skap såväl hvad nervulationen som lefnadssätt och metamorhpos be-
räffar, Detta har och Sn ellen insett. Båtforwslägtet öfveren-
stämmer, hvad bakyingarnes swbcostalnerv beträffar, närmast med
Orgyiiderne, emedan det liksom dessa eger tydligt och starkt utbil-
dadt, slutet subeostalfilt, då deremot do båda andra slägtena mera
öfverenstämma med Lithosierne eller Euprepierne i detta fall. Med
närmast föregående slägte öfverenstämma de deremot genom hela
sin habitus och genom pupkokongens form, "Till gruppen höra
följande slägten inom vår fauna:

I, Costa independens al. post. crassa. (Obheroondo nerven
på bakvingarne stark,)
a) Ocelli adsunt. Oculi superciliati. (Oceller finnas,
Ögonen omgifna mod borster.) å Halias,

bh) Ocelli desunt. Oculi superciliis earentes, (Oceller
syknas, Ögonen sakna borster.) Chloeo phora.

243

HH. Costa independens al, post, nulla. (Oberoende nerven på
bakvingarne saknas.) Earias.

I. Båtformslågtet.
(Hlalias. Treitsch.)

Antenne maris setis 2 brevibus in utroque articulo
instructe, femine glabre. Palpi subadscendentes, squa-
matbo-pilosi, articulo wultimo nudo, cylindrico, elonpato.
Ocelli adsunt. Ocwli superciliati. Ramulus car-
palis al. ant. biramosus, cum ramulo radiali in truneo
longo communi conjunctus, e latere anteriore areolÅ& discoi-
dalis, sed ram. metacarpalis ex angulo anteriore ejusdem
areolé orientes. Areola subcostalis al. post. sat
magna et distineta, Costa in depedens al, post, ex an-
gulo posteriore areol& discoidalis oriens, Larva luevis,
capite retractili.

Antennerne hos hannen försedde på hvarje led med
9:no korta borster, hos honan nakne, Palpermne något upp-
åtstigande, fjälligt hårige, sista leden naken, cylindrisk, lång=
sträckt. Ocelleor finnas, Ögonen omgilna al borster.
Carpalgrenen på framvingarue tvågrenig och förenad i
lång gemensam stam med radialgrenen sant kommer från främre
sidan af diskfältet, men metacarpalgrenen utgår från samma fälts
främre hörn. Subcostalfältet på bakvingarne temligen
stort, tydligt, Oberoende nerven på bakvingarne stark
och lik de öfriga, Uln argrenen på bakvingarne kommer från
diskfältets bakre hörn förenad i gemensam stam med styloidgre-
neuv. Larven slät, utan tuberkler, hufvudet kan tillbakadra-
gas i första krvoppsegmenteot,

Utom hvad diagnosen gifver vid handen. skiljer sig detta
slägtet från följande derigenom att låren äro undertill ullhåriga,
och thorax tätullig, samt framvingarne skarpspotsiga, Endast

en generation om året förekommer.

Båtformen. (HM, prasinana Lin)

Alis anticis viridibus strigistransversis duabus, distinctis
tertiaque obsoleta obliquis albis; posticis maris fluvicante vi-
ridibus, femina albis.

Framvingarne gröna med 2:ne tydliga och en tredje otydli-
gare, snedgående, hvita tverlinier: bakvingarno hos hannen gul-
gröna, hos honan hvita.

244

Syn — Tortrix praginanu Lin. S. N. 1, 2. 875. 285.

F, S: 342. 1306. Mill Zool, dan. 130. 1496. Hibn.

Tortr, .t, 25-10. 1508: Pyratts fågana Fabr. ob SIN

2, 243. 5 Thunb. Piss Jns. Sv. I. 18. Pyralis syl-

vana Fabr, lc, 244,6, Halias pråsinana Treits ch,

Schm, VIII 4, Heinem, Schm. I, 597 Z ett. ins. Lapp.

Ä 976: 1. -Snellen, Vlind,. v. Nerderl. I. 132. Chloeo-
i ophora quercana. Staint. Mannel, IL. 187,

&

Arten förekommer från tidigt på våren till Juni månads

slut temligen allmän uti Danmark och södra Sverige bland ek
och bok, mera sällan på björk och al, hvilka äro de vexter,
hvaruppå larven lefver. I medlersta Sverige träffas arten i ve-
stergöthland (Edgren) och ända in i Upland (Zett), men
huruvida den förekommer högre mot norden är ännu okändt.
Den upptages.af Z etteoerstedt bland Lappmarkens insekter
endast på grund af en lös uppgift. Inom Norige är den ännu
ej anmärkt. Larven träffas i Augusti ooh September på bladen
till uppgifna träd, der deu ej såsom ”Tortrices sgammanvecklar
bladen. Pupan öfvervintrar.

Beskr, Antennerne och fötterne röda, Palperne brun-
röda. Thorax hos hannen brunaktigt grön med hvitkantade
skuldertiäckare; hos hononr ljust gulgrön, Abdomen hos hannen
grön med långa rostfärgade hår och hyitgrön anus, hos honan
hyitgrön,

Hanne. Framvingarne ofvan ljust gulaktigt gröna med
3 hvita, snedt öfver vingen gående, räta linier, De 2:ne, som
gå öfver vingens disk, äro grönkantade, men den 3:dje, som
går nirmaro utkanten och utlöper i vingspetsen, är matt och
otydlig. Framkanten och inkanten samt fransarnes spetsar pur-
purröda, Bakvingarne gulgröna; fransarne hvita, — Alla vingar-
nes undre sida hvitaktig; framvingarnes utkant rostbrun,

Hona. Framvingarne ofvan gulsröna med samma teck-
ning som hos hannen, men i framkant och inkant gula, -Bak-
vingarne äfvensom alla vingarnes urdre sida snöhvita,

Larven är på midten tjockare än framåt och bakåt,
Hufvudet rundt, blekgrönt med fina svara punkter på sidorne,
Grundfirgen lör öfrigt gulgrön, Första segmentet i framkanten
prydt med eu höggul, af carminrödt begränsad linea, - Längs
hvardera kroppsidan går en höggul linda, Sista segmentets föl-

KE nd

Ka

245

ter med en högröd strimma på midten. Kroppsytan försedd med
gulhvita punkter på hvarje segment, hvilka här och der bilda
fyrsidiga figurer,

Pupamn framtill och baktill afrundad, ryggsidan mörkt vio-
lettblå, hvilken förg på sidorne förlorar sig i rosenrödt, och den=
na färg återigen öfvergår i gult på undre sidan af kroppen och
på vingslidorne, Kokongen är styf, hård, pergamentartad, gult =
rödbrun, framtill bred och trubbig, men baktill spetsig, och få-
stad vid ett bläd eller på trädsfannnen,

Ägget klotrundt, ofvan något plattadt, brunaktigt, med
långsribbor och tverstreck.

II. Tappbårareslägtet.

(Chlotophora Steph. Heinem.)

Antenn setiformes, utriusque sexus glabre. Palpi
capite nonnihil longiores, squamati, compressi, articulo wul-
timo brevi, obtuso, ovato. Ocelli desunt, Oculi su-
perciliis carentes. RBamulus carpalis al; «nt. bira-
mosus, cum ramulo radiali in trunco longo communi conjunc-
tus, € latere anteriore areol discoidalis, sed ram. metacar-
pealis ex angulo anteriore ejusdem arevlw orientes. Ar ec ola
subcostalis al. post. minuta, sat indistineta. Costa
independens al. post. erassu, reliquis equalis, Ramulus
ulnaris al. post. et ram, styloideus ex angulo posteriore
areol& discoidalis orientes. Larv « posterius gracilior, lu-
berculo ereclo dursali, acuto, in segmento 2:do armato.

Antennerne borstformiga, hos båda könen nakna, u-
tan hår. Palperne något längro än hufvudet, fjälliga, sam-
mantryckte; sista leden kort, trubbig, äggformig, Oceller
saknas, Ögonen sakna borster. Carpalgrenen på
framvingarne tvågrenig och förenad i lång, gemensam stam med
radialgrenen samt kommer från främre sidan af diskrältet, men
metacarpalgrenen utkommer från samma filts främre hörn; Su b-
costalfältet på bakvingarne litet, tomligen otydligt. Ob e-
roende nerven på bakvingarne stark, lik de öfriga, Ul-
nargrenen och stylvidgrenen på bakvingarne utgå från
bakre hörnet af diskfältet, Larven baktill smalare, beväp-
nad med en uppstående, spetsig tuberkel på ryggen af 2:dra
segmentet.

Låron iäro nakna och vingarne bredare och trubbigare samt

246 :

thorax mera slät än hos föregående slägte. Endast en generas
tion om året finnes, Larven är ej såsom hos föregående slägte
framtill utan på midten tjockast och öfvervintrar, så att den
ej är fullvext förr än på våren året efter det den blifvit kläckt,

Tappbäraren. (Ch.bico lorana. Fuossly.)

Alis unticis viridibus, strigis 2 obliquis transversis fla-
vicantibus; posticis albis; antennis supra rubro flavidogue
annulatis,

Framvingarne gröna med 2:ne snedgående, gulaktiga tver-
linier; bakvingarne hvita; autennerne ofvan ringlade med rödt
och gult,

Syn. Palena bicolorana Fuessly Schveiz, Jns. p.

41. n. 798. Tortrix quercana W. V. 125, Hibmn, Tortr,

t. 25. £,. 159; Pyralis prasinaria Fabr. E.S, II 2.

243, 4, -Halias quercana Treitsch.” Schm. VIII 7.

Chloöophora bicolorana He inem, Schm, I. 598. Sn el-

len Vlind, v. Nerderl, I, 134. Chloeophora quercana

Stainut. Manuel, IL, 187.

Detta är gruppens sällsyntaste art, hvilken sparsamt träffas
i ekeskogarno inom Danmark och södra Sverige, Örver allt föres
kommer den nästan alltid enslig och dess flygtid infaller i Juni
och Juli månader, Huru högt arten går mot norden känner
man ännu ej med visshet och inom Norige är den ej in an-
märkt, Larven uppehaller sig på undre sidan af ekarnes blad,
hyilka utgöra hans näring. I Augusti framkommer han ur ägget
och blir fullvext först i följundo Maj månad, då han förpupar sig
och efter 3 veckors förlopp gifver fullbildadt insekt,

Beskr, Antennerno ofvan ringlade med gult och rödt,
Palperne gröna, likaså hufvudet och thorax, Fötterne korta; de
främre med svag rosenröd anstrykning.

Haune och hona, Framvingarne ofvan gröna med 2:ne
gulhvita, paralel!la, sedgående, rita, smala tverlinier öfver disken,
Fransarne hvita, Bakvingarnue hvita, - Alla viugarne undertill
hvita med grön anstrykning.

Larven gulgröu, Tuberkelu matt gulaktigt grön. Huf-
vudet grönt, glänsande, långs midten deladt, Längs hvardera
kroppsidan från 4:de kroppsringen eu gulaktig linea, Bukfötterne
gulaktiga

247

Paopan ljusgrön med blekare segmentkanter Längs ryg-
gen går en svart strimma, hvilken är grofyast från hufvudet
till midten af kroppen. Kokongen liknar föregående arts, är i
båda ändar spetsig, på midten upphöjd, halfrund. Der pupans
hufsud hvilar är kokongen spetsigast och bildar cn skarp vin-
kel, ofvan med en skarpare mot ryggen böjd spets, Den bakre
delen förlöper i en balfeirkel tills den återigen slutar ien spets,
Undre sidan fastsitter plart på det föremål, der kokongen blif-
vit fästad,

il. Bäckenbildarestägtet.
(Harias. Hibn HH. 5)

Antenne setiformes, maris infra parce ac breviler
pilosule, feming glabre. Palpi eapite nonnihil longin-
res, squamati,; artieulo ultimo brevi, subcylindrico. Ocelli
adsunt, Oculi superciliis carentes. Ramulus earpalis
al. ant, biramosus cum ramulo metacarpali in trunco longo
communi conjunelus ex angulo anteriore urteolm discoidalis,
sed ramulus subradialis e latere anteriore eiusdem areole
separatim orientes. Areola subcosalis al. post. mi-
nuta, haud distineta, Costa indepen dens al. post.
nulla. Ramulus ulnaris al. post. cum ramulov sty-
loideo in trunco longo communi ex angulo posteriore-areola
discoidalis oriens. Larva antrorsum valde angustata,
in medio crassa, postice angustior, intra folia contorta degens.

Antennerne borstformiga, hos hannen undertill glest
och kort håriga, hos honan nakna. Palperne något längre
än hulvadet, fjällige; sista leden kort, nästan cylindrisk, O celler
finnas. Ögonen sakna borster, Carpalgrenen, på fram-
vingarne tvägrenig, kommer ur främre hörnet af diskfältet före-
nad med metacarpalgrenen i lång, gemensam stam, men subra-
dialgrenen kommer från samma fälts främre sida skild från de öf-
riga. Subeostalfältet på bakvingarne litet, kaapt märk-
hart. Oberoende nerven på bakvingarne ingen. Ul-
nargrenen på bakvingarne kommer ur diskfältets bakro
hörn förenad i lång gemensam stam med styloidgrenen, Lar-
ven framtill starkt afsmalnande, på midten tjockast, bakåt sma-
lare, lefver mellan sammanspunna blad,

Arterne af detta slägte förekomma i tvenne generationer

årligen, Äggen läggas af honan i spetsarno af de unga skot-

248

ten på de trädslag, hvarpå larverno lefva. Så snart larven
kläckes sammanspinner han bladen, och vrider dem-så att de
komma till att bilda en spiral omkring axeln af det bo, han
bildar åt sig. I detta bo qvarblifver han så länge näring der
för honom gifves. Inom boet eller också utanföre detsamma
försiggår förpupningen, Kokongen är till formen något olika
de båda föregående slägtenas. = Dessas likna en båt, men
detta slägtes liknar snarare ett bäcken med 2:ne handtag. Fram-
till utlöper den nemligen i en skarp köl, derefter blir den på
midten tjockast och utlöper återigen i en spets bakåt, Blott
en art tillhör vår fanna,

EBiäiekemnbildaren. (E. clorana Lin.)

Alis anticis viridibus, margine antico late albido; posti-
cis albis,

Framvingarne gröna med bredt hvitaktig framkant; bakvin-
garne hyita. :

Syn. Tortrig clorana Lin. S. N, 1, 2, 876. 287.

EN5. 243: 13087 Hj bin, Toxtradt; ”25-0-fr16 rr Mi

Zool, dan, 130. 1498, Pyralis elorana Fabr. E, S. II,

2. 244, 8. IHalias elorana Treitsceh, Scbhw, VIL 10,

Zett. Ins. Lapp. 976. 2, Earias clorana MHeinem.

Schm, I. 599, Staint, Manuel, I, 187. Snellen Vlind.

v. Nederl, I. 132

Denna lilla vackra art är temligen allmän bland pilarter
(Saliv pentandra, Salix viminalis ete.) både i Danmark och
södra Sverige. I medlersta Sverige förekommer den åtminstone
ända upp i Dalarne, men om den går längre mot norden är
ännu ej kändt. Icke heller är den oss veterligen funnen inom
Norige. Plygtiden infaller i Maj samt sedan åter i Juli och
Augusti månader, Larven lefyer af uppgifne träd och buskar-
ter, isynnerhet vid kanten af gropar och dammar mellan gren-
spetsarnes snäckformigt sammanspunna blad,

Beskr, Antennerne brunaktiga med hvita ringar. Föt-
terne hvita med grön anstrykning, Hufvyud och abdomen snö-
hvita. "Thorax lifligt grön.

Få

249

Hanne och bona, Framvingarne ofvan lifligt gröna, i
framkanten temligen bredt hvitaktiga, hvilken färg vid basen är
bredast. Utkanten mycket smalt hvit. Fransarne gröna, Bak-
vingarne hvita med grön anstrykning i utkanten, Vingarnes
undre sida hvit med grön anstrykning. Framvingarnes nerver
brunaktiga.

Larven grågrön eller gulgrå med ljusbrunt hufyud och
hvitt halsband. Längs ryggen går en ljusare bred strimma, som
delas af en Jjusbrun Mms och sjelf är beströdd med mörka
punkter. Längs kroppsidorno finnas flera mörka, vågiga linier,

Pupan liten, mot båda ändar afrundad, rödaktigt brun,
men mörkare på ryggen och vingslidorne, På analändan finnas
2 små, fina spetsar. JKokongen pergamentartad, hvit eller gulaktig,

FTIR Trih. NOLIDE. Gn.

Antennwemaris aut breviter pectinate aut pilosulme;
femine setiformes, glabre. "Palpi capite multo longiores,
porrecti, rostriformes, hirsuti, squamati, compressi, lati, urti-
culo ultimo brevi. Lingwua spiralis,longa. Calcaria
pedum posticorum 4. Costa subecostalis al. post. cum
costa mediana in trunco commini conjuncta, ut ejus sit ra-
mulus, nec ad basin Uibera, Ocelli desunt. Oculi nudi.
Costa independens al. post. reliquis fere Åqualis in
medio. inter angulum posteriorem et angulum anteriorem
areolw discoidalis oriens. Arenola radialis al. ant.
nulla. Costa dorsalis al. ant. radice simplici e basi
oriens et ramulus carpalis semper biramosus. Larva
14-poda, Jusiformis, subdialis, verrucis piliferis praedita.
Pupa in folliculo cymbiformi degens.

Antennerne hs hannen antingen kort kammade eller
hårige; bos honan borstformiga, nakna, Palperne längre
än hufvudet, framåteträckta, näbbformiga, håriga, fjälliga, sam-
mantryckta, breda; sista leden kort, Tungan spiralformig, läng.
Sporrarne på bakfötterne 4. 5 ubeostalnerven
på bakvingarne förenad i gemensam; stam med mediannerven så
att den är en gren af denna och ej vid basen fri. Oceller
saknas. Ögonen nakna. Oberoende nerven på bak-
vingarne nästan lik de öfriga och upprinner midt emellan det bakre
och det främre hörnet af diskfältet. Radialfält. på fram-

32

250

vingarne saknas, Dorsalnerven på framvingarne kommer
från basen med enkel rot och carpalgrenen är altid tvågrenig.
Larven har 14 fötter, är spulformig och lefver i öppen dag
samt eger hårbärande vårtor. Pupan hvilar i pargamentar-
tad båtformig kokong.

De äldre författarne hafva nästan samtligen hänfört gruppen
till pyraliderne, men alla de nyare äro ense derom att ställa den
i närbeten af Lithosierne, med hvilka arterne af de flesta be-
traktas såsom utgörande en familj. Endast Gnuenee och
Speyer hafva afskildt dem såsom egen familj, hvilken den
sednare dock försätter bland Noctuze, dit de lika litet kunna
höra som de båda föregående, Gruppen utgör tydligen en na-
turlig öfvergång från förra till den följande, från hvilken den
genom nervulation och metamorphossätt skiljex sig tillräckligt
för aft bilda en egen afdelning inom familjen. Hithörande fjär-
ilar hafva något pyralidartadt uti sin habitus. Under hvilan hålla
de framvingarne platt nedliggande och bakåtriktade, så att de
betäcka bakvingarne, och djuren sitta på detta sätt hårdt tryckta
mot plank eller trädstammar, der de temligen lätt upptäckas till
följe af den merendels ljust gråaktiga färgen. Framvingarne
ega på öfre sidan längs främre mediannerven 3:ne uppstående
fjällgrupper, som bilda små pucklar eller bubblor. Dessa af-
slipas likväl lätt om djuren ovårdsamt handteras, när de fångas,
eller om fjärilarne flugit längre tid,. sedan de framkläckts.
Häraf kommer det sig att dessa pucklar ofta tyckas saknas å
sådana exemplar, gom blifvit fångade i det fria, Hos nykläckta
deremot äro de tydliga och falla genast i ögat. Om aftnarne
infinna sig åtskilliga hithörande arter på starkt luktande blom-
mor för att suga nektar, och kunna då lätt fångas. Om dagarne
deremot sitta de stilla och måste då uppsökas på sina gömställen”
Af gruppen är ej mer än ett slägte kändt.

251

Trågbildareslågtet.

(Nola, L each.)

Ramulvs radialis al. ant. e latere anteriore
ureole discoidalis oriens, in margine anteriore anastomosans.
Ramulus subradialis et ram. metacarpalis al. ant,
cum ram, carpali biramoso in trunco communi conjuneti
adsunt, Ramulus sesamoideus semper adest. Ramulus
styloideuwus al. post. aut deest aut brevissimus et cum
ram. ulnari in trunco communi longissimo conjunctus.

Radialgrenen på framvingarne utgår från främre
sidan af diskfältet och utlöper i framkanten, Subradlial och
metacarpalgrenarne på framvingarne äro antingen förenade i ge-
mensam stam med den tvågreniga carpalgrenen eller saknas de;
sesamoidgrenen finnes alltid. Styloidgrenen på bakvin-
garne antingen saknas eller är den ganska kort och förenad
med ulnargrenen i en ganska lång gemensam stam.

Larven till detta slägte förfar på ett egendomligt sätt vid
förfärdigandet af sin pupkokong., Först öfverspinner han den
valda platsen med en nBilkesmatta, derelter bildar han af silke
och trädspånor tvenne uppstående, små väggar, mellan hvilka
han ligger liksom i en ränna eller ett tråg. Derefter tillsluter
han allt både ofvantill och vid bägge ändar, så att kokongen
får formen af ett litet.tråg, som är i ena ändan högre och bre-
dare än i den andra, Såsom fjärilar äro arterne till större delen
hvarandra ganska lika och derföre svåra att serskilja. Hos oss
äro de också ännu föga undersökta, hvarföre troligen flera ar-
ter här ock förekomma än de, hvilka vi hittills med visshet
veta vara anmärkta inom vår faunas område. Larverne lefva
fritt på vexternes blad och hafva endast tre par bukfötter.

Till vingformen äro hithörande fjärilar tomligen lika följan-
de tvenne slägten, men spetsen å framvingarno är skarpare och
utkanten föga afrundad. Hannens antenner äro hos en del ar-
ter försedde med fina kamtänder, men hos en del deremot en-
dast med fina hårpenslar. Palperne äro jemförelsevis stora, nå-

252

got nedåtböjda, fjälliga, från sidorne sammantryckta; sista leden
kort, Tungan är temligen lång, sammanrullad. Nervulationen
är ganska olika hos de olika arterno såsom nedanföre skall visas,

Af alla hithörande arter är Gråpuckliga Trågbildaren den
allmännaste och eger ganska vidsträckt utbredning. Den före-
kommer snart sagdt genom hela Europa, men tillhör mera låg-
landet än de egentliga fjelltrackterne, Den stiger icke heller
synnerligen högt upp på fjellen. Näst denna art har Gulpuck-
liga Trågbildaren den vidsträcktaste utbredning, men: synes vara
öfver allt sparsamt förhanden, Den träffas i hela Europa, må-
hända med undantag at de östligaste och sydöstligaste landska-
perne, och stiger från låglandet upp i den montaza regionen.
Brunpuckliga 'Trågbildaren deremot synes ega en mera vestlig
utbredning och skall i Englaud och på några ställen i "Tysk-
Jand vara ganska allmän.

Bland de nedanföre upptagne, till vår fauna hörande arter,
tillhöra de tvenne egentligen blott skogarne, hvaremot Gråpuck-
liga Trågbildaren äfven förekommer allmänt i trädgårdarne, samt
ofta träffas inne uti boningsrummen, dit den influgit genom öpp-
nade fönster. Den räknas derföre ofta bland de mott, som an-
gripa pelsverk och yllevaror, och anses således skadlig för des-
sa, ehuru den i detta hänseende är aldeles oskyldig, Deremot
förorsakar den väl någon skada, då dess lary angriper fruktträ-
den, fastän denna är i det hela ganska obetydlig.

I, Ramulus styloideus al. post. deest. (Styloidgrenen på
bakvingarne saknas.)

1) Ramulus subradialis al. ant. adest sed ramulus metu-
carpalis deest. Antenner maris pectinate. (Subradial-
gren på framvingarne finnes, men metacarpalgren saknas,
Hannens antenner kammade.)

FE. Gråpuckliga 'Trågbildaren.
(N. cucullatella, IL in.)
Alis anticis cinereis basi late fusca nigro-terminata, li-

a 253

neaque transversa disei undulata nigra; posticis cinera-=
scentibus. |

Framvingarne askegråa, basen bredt brun med svart gräns;
en svart vågig tverlinia öfver disken; bakvingarne gråaktiga,

Syn. Tinea cucullatella Lin, S. N. I. 2. 889. 376.
F. S. 358. 1384, Fabr. E. $. IL 2. 305; 80. Pyralis
palliolalis MM ibn. Pyral, t. 3. f. 13. Hereyna pallio-
lalis Treitseh, Schm. VIL 188. Dup. Lepid. IX 288.
3. Roeseliu cucullatellu VU einem, Schm, 1. 274, Nola
cucullatella. Staint, Manual, IL. 156, Sn ellen. Vlind,
van Nederl, I. 139.

Denna trågbildare förekommer temhigen allmänt både inom
Danmark och södra Sverige, dels uti lölskogar dels i trädgårdar,
men inom Norrige är den ännu ej anmärkt, Mot norden stiger
den åtminstone ända till Stockholm, i närheten af hyilken stad
den blifvit funnen al prof, Boheman. Utan tvifvel går den
dock ännu högre mot norden. Flygtiden infaller i slutet af Jani
månad och varar sedan in i Augusti. Larven lefser på flera
slag fruktträd, på slån, erategus och Sorbus, der han i Maj
månad träffas fullvuxen, Puptiden varar 20—24 dagar.

Beskr. Antenner, palper och fötter brunaktigt gråa.
Hufvud och thorax ljust askegråa. Abdomen hvitgrå.

Ilanne och hona, Framvingarne ofvan askegråa; vid
basen bredt bruna, hvilken färg utåt skarpt. begränsas af en
grof, svart, nästan rät linea, I midten ar Iramkauten börjar en
svart tverlinea, hvilken beskrifver en båge utomkrig disk-
fältet och derefter löper temligen rakt, men vågig och småtandad
ända till vingens inkant; inåt åtföljes denna linea ofta ar en
brunaktig temligen bred skuggning, hvilken börjar i en brunak-
tig fläck vid framkanten, Utanföre denna linca är vingens gruud-
färg mer eller mindre betäckt af brunaktig färg, i hvilken sy-
nes närmare utkanten en vågig och tandad askegrå tverstrimma.
Bakvingarne ofvan mörkt gråa, undertill hvitgråa med mörk
diskfläck. Framvingarne undertill brungråa.

Larven har svart hufvud och är på sidorne rödblå med
gulbruna vårtor och här. Långs ryggen går ett på flera ställen
afbrutet, hvitt jemförelsevis bredt band, som längs midten är

254

skifferblått. På 4:de, 5:te, 8:de och 10:de segmentorne är det
mörkast och bildar här ett af två halfmånar bestående tecken,
Fullvuxen ta t, lång.

Pupan brun, framtill kolfformig, på midten intryckt, i
båda ändar afrundad, Kokongen brun.

2) Ramulus subradialis et. ram, metacarpalis al. ant,de-
sunt. Antennwe maris fasciculis pilosis instructe, (Su-
bradial- och metacarpalgrenen på framvingarne saknas.
Hannens antenner undertill försedde med hårtofsar,)

2. Brubopuckliga Trågbildaren.
(N. confusalis H, 5.)

Alis anticis albidis parce brunneo-pulverulentis, lineis
transversis duabus denticulatis nigris posteriore valde arcu-
tata; posticis supra pallide griseis, infra albis margine un-
teriore fusco-atomalo, maculåque discoidali fusca.

Framvingarne hvitaktiga, glest pudrade med brunt; 2:ne
svarta, tandade tverlinier öfver disken, al hvilka den yttre ir
starkt bågböjd; bakvingarne ofvan blekgråa, undertill hvita, längs
framkanten brunpudrade, samt i disken prydde med en brun
fläck,

Syn. Nola confusulis H. S. II. p. 164, Snellen. Vlind.
van Nederl, I. 138. Roeselia confusalis He in em. Schm.

I, 275. Hercyna eristulalis D up. Lepid, IX. 227. 6. 7.2

Staint Manual II, 157.

Denna för vår fauna nya art har hittills endast blifvit anmärkt
i Sveriges sydligaste provinser, Skåne och Blekinge, der vi fun-
nit den uti Boke- och Ekeskogarne der och hvar temligen spar-
samt. Vid Trolle Ljungby hatva vi funnit den i Maj och bör-
jan af Juni månader, samt vid Carlshamn i slutet af sistnämnde
månad vch i början af Juli, Dess larv lefver på blåbärs och
lingonris, men vi hafva träffat arten öfven på ställen, der dessa
vester ej funnos, Utan tvifvel förekommer arten äfven inom Dan-
mark. Fjärilen hvilar på trädstammar och pupan öfvervintrar.

Beskr .Hufvud och thorax hvitaktiga med fina bruna
atomer, hvilka isynnerhet på halskragen äro tätstående. Ab-
domen grå, med ljusare segmentkanter. Fötterne hvitaktiga
med bruna, hvitringlade tarser,

-

253

Hanne och hona. Framvingarne ofvan hvitaktiga, glest
beströdda med fint, brunt puder. Tyenne fina svarta linier gå
tvers öfver vingarne på samma ställe som hos föregående art,
Den yttre af dessa, hvilken upprinner vid en brun fläck i fram-
kanten, gör en stor båge utomkring diskfältet och är inåt åtföljd
af en brun, bred skuggning, hvilken inåt är starkt skarptandad.
Båda tverlinierne äro fint och otydligt tandade, Färgen utanföre
den yttre af samma linier är merendels starkare brun och genom-=
skäres af en vågig, hvitaktig tverstrimma. Bakvingarne äro
ofvan gråa med mörkare diskfläck, undertill rent hvita, endäst
långs framkanten brunpudrade, och med stor brun fläck i di-
sken. Framvingarne äro undertill brungråa, å

Larven ljust rödbrun med mörkbrun rygglinoa, som oj
är lika bred öfver allt. Hufvudet brunt. Håren brunaktiga.

Anm För vidaro efterforskning må här inflyta diagnosen
af följande art:

Nola centonalis. Hiibn,

Framvingarne ofvan glänsande, hvita, med 2:ne gulbruna
tverband; utkanten bredt gulbrun med hvit, vågig, tverstrimma;
bakvingarne smutsigt hvita, mot utkanten brunaktiga, undertill
smutsigt hvita,

Syn. Pyralis centonalis Hibn. t. 3. f. 15. Hercyna
centonalis Treitsch. Schm, VII 193. Roeselia centonalis
Heinem. Schm. I. 276. Nola centonalis H. 8. II. 164:
f. 141. 142. Snellen Vlind, van. Nederl. I. 140.

Finnes i Juli i Preussen, Mecklenburg, Liffland o. 8! vy. på
somliga ställen talrik, serdeles på snmpiga ställen såväli barr-
som löfskogar, der den ofta sitter på trädstammarne, men är
ännu ej anmärkt inom de skandinaviska rikena. Till storleken
liknar den närmast gråpuckliga trågbildaren, men är stundom
något mindre,

IL. Ramulus styloideus al. post. adest. Ramulus subradi-
alis et ram, metacarpalis al. ant, adsunt. Antenne maris
pectinate. (Styloidgrenen på bakvingarne finnes. Subra-
dial- och metacarpalgrenarne på framvingarne finnas, An-
tennerne hos hannen kammade,)

3. Gulpuwuckliga Trågbildaren.
(N. strigula W, V.)

Alis anticis albido-cinereis, flavicante intermixtis, lineis
transversis 2 denticulatis nigris posteriore minus arcuata;
posticis, supra griseis, infra albidis, lusco-atomatis, macu-
laque discoidali fusca.

256

Framvingarne ofvan hvitaktigt askegråa, med gulaktig inbland-
ning; 2:ne svarta, tandade tverlinier öfver disken, af hvilka den
yttre är mindre bågböjd; bakvingarne ofvan gråa, undertill hvit-
aktiga, öfver allt brunpudrade, samt i disken prydde med en
brun fläck,

Syn. Noctua strigula W. V. 69. Pyralis strigulalis
Hibn Pyral t. 3.f. 16. Hercyna strigulalis Treitsch.
Sehm. VII. 187. Nola strigulalis H. 8. II. 163. Roeselia
strigula Heinem. Schm, I. 274. Nola strigula, Staint.
Manual IL. 157.

Denna art, som till färgen är förvillande lik ofvan boskrif-
na Brunpuckliga Trågbildare och derföre måhända äfven hos oss
ända hittills med densamma varit förblandad, förekommer der
och hvar i Sverige, men tyckes vara sällsynt, Prof. Boheman
har enligt bref till Förf, fångat arten i Skåne och Småland.
Flygtiden infaller i allmänhet uti Juli månad, men enligt
Herrich-Scheffer äfven i April och Prof. Boheman
skall hafca fångat arten i sista hälften af Maj. Arten tillhör
ekeskogarne och larven lefver på ek, hvars blad han uppfräter,
så att endast nervbyggnaden återstår. ;

Beskr. Arten liknar Brunpuckliga Trågbildaren, men
skiljes derifrån icke blott genom den olika nervulätionen. och
hannens antenner, utan äfven derigenom att framvingarnes grund-
färg är mera grå och blandad med gult. De båda tverlinierne
äro starkare tandade och den yttre mindre bågformigt svängd
omkring diskfältet. Den hvitaktiga tverstrimman nära utkanten
är vid nerverne starkare tandad och inåt bredt mörkskuggad.
Bakvingarne äro ofvan gråa, men undertill hvitaktiga, dock öf-
ver allt pudrade med brunt ej blott längs framkanten.

Larven är onfärgadt ljust ockragul eller köttfärgad med
mörka vårtor och långa gulaktiga hår samt en svartaktig tver-
fläck på 7:de segmentet. MHufvudet mörkbrunt med gul, tresidig
figur. Buk och fötter gråa.

Pupan brun, vaälsformig, mot båda ändar afrundad, Ko-
kongen brungrå.

NY, LJ AR

L ante fä da sa ANET

$$
(El

PTE ST: oa as art td É
Å - A' at -

.e AÅ

EUS då Salad PR
GC år SA 3
FOT EVA re FRE

3 : NA

2) gg == —9 NS

"Af sammo författare utgifne:

Skandinaviens Dagfjärilar, reqvi-
reras genom Cronholms Bokhandel i Malmö . . , . - 4,50.

Skandinaviens Heterocerfjärilar,
reqvireras genom Gleérups Bokhandel i Lund:

Första delen, Skymnings-fjärilarno . . ..- ...« 1,00.
Andra delen, Spinnarne, 1:sta häftot . ..... 125,

Pris 1: 50.

——O— —————.o—

(6)
(SAVE (STR
AS ST

mana

255
=
I

eterocer-Fjär ri

beskrifne

af

H. D. J. Wallengren.
+

SAY Andra delen.
Ske I
re ; Spinnarne.

NOM

Lund,
tryckt hos Chr. Bilow,
1869--1885.
Lö Vv
PTA Sy då vi RÖTA

kugge Web Md il

N

i I ERIRT SER Nesta

iv. Trib. LITHOSIIDAE. Steph.

Antenne pilis 2 longioribus in utroque articulo.
instructae, maris interdum pilosule. Palpi capite haud
longiores, teretriusculi. Lingua semper adest. Calcaria
pedum posticorum 4. Costa subcostalis al. post. cum
costa mediana in trunco communi conjuncta, ut ejus sit
ramulus, nec ad basin libera, Ocelli desunt. Oculi nudi,
Costa independens al. post. aut nulla aut prope an-
gulum posteriorem areolm discoidalis oriens aut cum rTu-
mulo styloideo in trunco conjuncta, Areola radialis al.
ant. aut adest aut deest.. Costa dorsalis al. ant, radice
simplici e basi oriens. Larva 16-poda, dorso pilis fasei-
culatis vestita. Pupa breviuscula, folliculata.

Antennerne-försedde med 2:ne längre borst på hvarje
led, hos hannen stundom ludne., Palperne icke längre än
hufvudet, cylindriska, Tunga finnes altid. Sporrarne på
bakfötterne 4, Subcostalnerven på bakvingarne förenad
i gemensam stam med mediannerven, så att den är en gren
af denna och ej vid basen fri, Occuller saknas. Ögonen
nakna. Oberoende nerven på bakvingarne antingen in-
gen eller upprinnande närmare bakre hörnet af diskfältet eller
ock i gemensam stam förenad med styloidgrenen. Radial-
fält på framvingarne antingen saknas eller finnes. Dorsal-
nerven på framvingarne kommer från basen med enkel rot.
Larven 16-fotad, klädd med hårpenslar, Pupan kort, hvi-
lande i en kokong.

Gruppen skiljes från öfriga genom sina jemförelsevis smala,
stundom utåt knapt bredare framvingar och i förhållande der>
till breda bakvingar, hvilka ofta äro öfver två gånger bredare
än framvingarne. Då fjärilarne hvila sig, äro oftast framvin-
garne svepta omkring abdomen och bakvingarne på längden
sammanlagda i många veck, Sällan ligga vingarne platt öfver
hvarandra, Fjärilarne äro till en del i rörelse under dagen

och äro icke så nattliga djur som de flesta andra till familjen
33

258

hörande ärter, Larverna lefva till större delen af lichenes;
endast några få arter anlita andra vexter. Gruppen utgöres
af följande, till vår fauna hörande slägten:

I. Ramulus radialis al. ant, in margine ipso anteriore libere
anastomosans. (Radialgrenen på framvingarne utlöper
fritt i sjelfva framkanten.)

A) Casta independens al. post. adest. (Oberoende nerven
på bakvingarne finnes.)

1) Areola radialis al. anticarum nulla. (Radialfält på
framvingarne saknas,)

a) Ramulus sesamoideus al, ant. deest, (Sesamoidgren
saknas på framvingarne.) Derrhis,

b) Ramulus sesamoideus al, ant. adest. (Sesamoid-
gren finnes på framvingarne.)

(1) Lingua tenuis pectore multo brevior Il. viz ulla.
(Tunga fin, kortare än bröstet eller nästan knapt
någon.) Nudaria.

(2) Lingua crassa pectore vixz brevior. (Tungan grof
och stark, knapt kortare än bröstet.) Calligenia,

2) Areola radialis al. ant, adest. (Radialfält finnes på
framvingarne.) Gnophria.

B) Costa independens al. post. deest. (Oberoende nerven
saknas på hakvingarne.) Oeonistis.

UU. Ramulus radialis al. ant. in costa subeostali anasto-
mosans, ut areola subecvstalis elausa ante areolam dis-
coidalem formetur. (Radialgrenen på framvingarne ut-
löper i subcostalnerven, så att framom diskfältet bildas
ett slutet subcostalfält.)

A) Costa independens alarum omnium deest. (Oberoen=
de nerven på alla vingarne saknas.)

1) Ramulus sesamoideus al. ant. deest. (Sesamoidgrenen
på framvingarne saknas.) Samera,

2) Ramulus sesamoideus al. ant. adest. (Sesamoid-
gren finnes på framvingarne.) Lithosia.

259

B) Costa independens al. ant. adest, posticarum interdum
deest. (Oberoende nerven finnes på framvingarne, men
saknas stundom på bakvingarne.) Setina.

I. Hinnvingeslägtet.
(Derrhis Wallengr.)

Articulus basalis antennarum magnus, ovalis, hir-
sulus. Lingua tenuis, pectore multo brevior. Ramu-
lus radialis al. ant. in margine ipso anteriore libere
anastomosans. Costa independens alarum omnium
adest; in alis posticis ex areola discoidali prope ramulum
styloideum oriens, Costa subcostalis al. post. longe intra
medium areolÅe discoidalis a costa mediana se separat.
Ramulus radialis et ram, subradialis al, post. in
trunco longo extra areolam discoidalem conjuncti. Are ola
radialis al. ant. deest. Ramulus sesamoideus al. ant.
deest, sed ramulus carpalis biramosus cum ramulo metu-
carpali in trunco communi conjunctus ex angulo anterio-
re areol& discoidalis oriens. Al anteriores late, sub-
rotundate, plane. Larva lichenivora, fasciculatim se-
riceo-pilosa, Pupa obtusa, folliculo tenui.

"Antennernes basled stor, oval, luden, Tungan fin,
mycket kortare än bröstet. Radialgrenoen på framvingarne
utlöper fritt i sjelfva framkanten. Oberoende nervon fin-
nes på alla vingarne, och på de bakre upprinner den ur disk-
fältet nära stylvidgrenen. Subcostalnerven på bakvingar-
ne skiljer sig från mediannerven långt inom midten af disk-
fältet, Radial- och subradlalgrenarno på bakvingarne före-
nade i lång gemensam stam utanföre diskfältet. Radialfält
saknas på framvingarne. Sesamoidgren saknas på framvin-
garne, men den tvågreuigo carpalgronen upprinner ur diskfältets
främre hörn förenad med metacarpalgrenen i gemensam stam.
Framvingarno breda, rudade, platta, Larven lever på
lichenes och är knippvis silkesluden. Pupamn trubbig, hvilar i
en tunn kokong.

Från följande slägte, med hvilket det hittills varit före-
nadt, skiljes detta, utom hvad diagnosen visar, äfven genom

sina tunna, genomskinliga, hinnaktiga, knapt eler åtminstone

260

mycket tunnt fjällbelagda vingar. Hannens abdomen slutar
med tyenne långa utåt bredare och rundade sidoktaffar, mellan
hvilka genitalierne ligga dolda. Emellan dessa sidoklaffar ut-
skjuta ofvantill från sista abdominalsegmentet flera långa bor-
ster. Honans abdomen är trubbig. Den starkt ludna basleden
på antennerne begagnas att under hvilan betäcka ögonen lik-
som vore den ett lock, Antennerne läggas derunder bakåt
under framvingarne. Fjärilarne äro endast i rörelse sent oni
aftnarne samt under nätterne och äro mera nattliga djur in
andra inom gruppen, De hvila under dagen på trädstammar;
väggar eller klippor.

1. Hinnvingen. (D. mundana Lin.)

Alis sordide albido- hyalinis, anticis -fasciis 2 trans-
versis, denticulatis, angustis, punctoque discoidali fuscis.

Vingarne smutsigt hvitaktiga, genomskinliga; de främre
med 2 småtandade, smala, bruna tverband och en brun punkt
i disken,

Syn. Tortrix mundana Lin, F. S. 349. 1343.
Attacus mundana Lin, S. N. I. 2. 812. 17. Bombyx
munda Fabr, E. 8. II 1, 482, 236. Bomb. nuda
Hiibn. Bomb, t. 17. f. 63. 64. Lithosia mundana
Ochs. Schm, HI. 160. Kays. Schm. 258. = Callimor-
pha mundana God, Lep. IV. 397. t. 40. f. 7. Nudaria
mundana Bohem,. Bonb, S. 108. 1. Staint. Mannal.
I. 141. Snellen Vlind. V. Nederl, I, 143. New. Br. Moth,
27. Nola mundana Heinem. Schm, I. 272,

Hinnvingen förekommer temligen allmänt i Danmark och
södra Sverige på fuktiga ställen bland buskar, på klippor, mu-
rar och gamla tak under Juni och Juli månader. Inom Sveri-
ge är den nordligast träffad i Bobuslän (Bohem) och vid Sköfde
i Vestergöthland (Edgren), samt inom Norige vid Christi-
ania, i Gudbrandsdalen (Siebke) ock vid Bergen (Vocke).
Då den, ehuru förekommande i Blekinge (t, ex. vid Carlshamn)

261

feke blifvit anmärkt uti Östergötland, ej eller vid Stockholm,
tyckes arten äfven inom de skandinaviska rikena intaga sam-
ma vestliga riktning som inom öfriga Europa, Larven lefver
på flera slags lafvar, som voxa på stenar, väggar och träd;
såsom på. .Byssus botryoides och Anthoceros levis och träf-
fas der fullvuxen i Juni månad sedan han öfvervintrat från
föregående året,

Beskr. Antennerno brungråaktiga, Hela kroppen för
ofrigt smutsigt hvitaktig, Alla vingarne på båda sidorna smut-
sigt hvita med skiftande glans efter olika dagrar. Tvers öfver
framvivgarne gå tvenne parallela, smala, bruna tverband, af
hvilka i synnerhet det yttre är småtandadt och vågigt. Midt
emellan dessa båda finnes i diskfältet en brun punkt, Nära
utkanten synes på väl bibehållna exemplar en brunaktig, matt
och otydlig skuggning. På många i det fria fångade exemplar
Onnes ingen teckning, emedan den under flygten blifvit afsliten:

Larven blekt gulgrå oller blågrå med långa svarta hår;
hvilka äro samlade till penslar på 6 rader upphöjda vårtor.
Hufvudet glänsande svart eller ljusbrunt. Längs ryggen gå
från 4:de segmentet 2:ne rader gula fläckar, hvilka äro midt
öfver 2:dra paret bukfötter albrutna af en svartaktig tverfläck,
Nedanom hvarje af dessa fläckar synes en krökt, svart sreck,

Pupan framtill trubbig med förlängd abdominalregion,
hvitglänsande med grönaktig anstrykning och 2 rader svarta,
krökta fläckar längs ryggen och 2 sådana fiäckar på hufvudet:
Kokongen tunn, med inväfda hår at larvens betäckving.

Aggen runda, ljusgula.

II. Gråspinnareslägtet. (Nudaria Haw.)

Anticulus basalis antennarum magnus ovalis, squa-
mosus. Lingua tenuis, pectore multo brevior aut vix
ulla. Ramulus radialis al. ant. in ipso ' margine an-
teriore libere anastomosans, Costa independens ul,
umnium adest, in alis posticis ex areola discoidali prope

262

ramulum styloideum oriens. Costa subcostalis al, post;
longe extra medium et prope angulum anteriorem areole
discoidalis a costa mediana eepissime se sgepurat. Ramulu k&
radialis et ram, subradialis al, post. in trunco longo extra:
areolam discoidalem conjuncti. Areola radialis al. ant.
deest. Ramulus sesamoideus al. ant. adest et ex areola
discoidali oriens; ramulus carpalis aut simplex aut biramosus
cum ramulo metacarpali in trunco communi conjunclus ex:
-angulo anteriore ejusdem areolm oriens. Alm anteriores late,
rotundate, plane. Larva fasiculatim sericeo-pilosa. Pu-
på obtusa, folliculo tenui,

Antennernes basled stor, oval, fjällbelagd. Tungan:
fin, mycket kortare än bröstet eller nästan ingen. Radial-
grenen på framvingarne utlöper fritt i sjelfva framkanten.
Oberoende nerven finnes på alla vingarne, och på de bakre:
upprinner den ur diskfältet nära styloidgrenen. Subcostal-
nerven på bakvingarno skiljer sig från mediannerven långt:
utanföre midten af diskfältet, nära dess främre hörn, Radial
och subradialgrenarne på bakvingarne förenade i lång, gemen-
sam stam utanföre diskfältet. Radialfält saknas på fram-
vingarne. Sesamoidgren på framvingarne finnes och upp-
rinner ur diskfältet; carpalgrenen antingen enkel eller tvågre-
nig, upprinner ur främre hörnet af diskfältet förenad med me--
tacarpalgrenen i gemensam stam, Framvingarne breda, run-
dade, platta. Larven knippvis silkesluden, Pupan trubbig,
hvilar i en tunn kokong.

Vingarne äro bredare och mera fjällbelagda än hos före-
gående slägte och äro således ogenomskinliga, ehuru de äro
ganska tunna, Honans abdomen är starkt luden, Nedanstå-
ende art har tvågrenig carpalgrenen på framvingarne samt styloid
och ulnargrenarne på bakvingarno skilda från hvarandra, Tun-
gan är hos densamma tydlig och kortare än bröstet,

1. Gråspinnaren, (N. senex Hibn.)

Alis helvolis, anticis puneto discoidali et seriebus ?2
transversis puncliorum fuscorum; posticis pallidioribus punc-
to medio fusco.

Vingarne lädergula, de främre med en brun punkt i di-
sken och 2:ne tverrader bruna punkter; de bakre blekare med
en brun punkt i midten.

263

"Syn. Bombyx senex Hibn. Bomb, t. 55 f. 236:
937. Lithosia senex Ochs. Seclhm, IL 163. Kays.
Schm, 257, Nudaria senex Boisd, Icon, 2. 113.t. 58.
f. 10. Bohem. Bomb. S. 109. Staint. Manual. I. 141.
Snellen Vlind, v. Neederl. I. 142. New, Br. Moth. 27:
Nola senex Heinem, Schm, I. 272.

Gråspinnaren är ganska sällsynt, men förkommer dock
der och 'lvar på sumpiga ängar och torfmossar bland albu-
skar såväl inom Danmark som Sverige, men är ännu ej an=
märkt inom Norige. Mot norden går den ganska högt på östra
kusten af vår halfö, der den blifvit funnen ända upp i Norr-
botten af prof. Boheman. Flygtiden infaller i Juli. månad
och i Juni träffas larven fullvuxen, Den skall lefva mycket
förborgad på Jungermannia, och fjärilen kläckes ur pupan efter
3—4 veckors förlopp,

Beskr. Hela kroppen är jemte vingarne lädergul. Fram=
vingarne glanslösa med tvenne tverrader af bruna punkter öf-
ver disken, Dessa punkter stå på nerverne och äro ganska
fina. Mellan båda raderne finnes i midten en brun punkt;
och stundom en ahnan dylik vid vingbasen, Stundom finnes
äfven en rad korta bruna streck vid utkanten. Bakvingarne äro'
blekare med en brun punkt i midten och dess fransar äro på
vingnerverngé brunpunkterade, - Udertill äro alla vingarne i
midten skuggade med askegrått, med brunaktig diskfläck och
tverstrimma, Honan är mindre, har smalare vingar, hvilka
på undre sidan äro ljusare än hos hannen,

Larven mörkt askegrä och starkt luden. Hufvudet svart-
brunt,

Pupan blekgulaktig. Kokongen brunaktig med inblanda-
de hår af larvens betäckning.

204

Ill. Rosenvingeslägtet.
(Calligenia Dup.)

Articulus basalis antennarum magnus, ovalis, squa-
mosus. Lingua crassa pectore vix brevior. Ramulus
radialis al. ant, in margine ipso anteriore hibere ana-
stomosans. Costa independens al. omnium adest;
in alis posticis ex areola discoidali prope ramulum stylo=
ideum oriens. Costa subcostalis al. post. longe ex-
tra medium et prope angulum anteriorem areol discoi-
dalis a costa mediana se separat. Ramulus radialis
et ram, subradialis al, post. in trunco longo extra are-
olam discoidalem conjuncti. Areola radialis al. ant.
deest, Ramlus sesamoideus al. ant. adest et ex eodem
loco cum ramulv carpali ”oriens; ramulus carpalis bi-
ramosus cum ram, metacarpali in trunco communi con-
junctus ex angulo anteriore areol discoidalis oriens. Alme
anteriores late, subacuteée, deflexe. Larva lichenivo-
ra fascicuculatim longe pilosa, ”Pupa ovata folliculo
crasså.

Antennernes basled stor, oval, fjellbelagd. Tungan
tjock, och stark, knapt kortare än bröstet. Radialgrenen
på framvingarne utlöper fritt i sjelfva framkanten, Oberoen-
de nerven finnes på alla vingarne, och på de bakre upp-
rinner den ur diskfältet nära styloidgrenen. Subeostal-
nerven på bakvingarne skiljer sig från medianneryen utanföro
midten af diskfältet och nära dess främre hörn, Radial och
subradialgrenarne på bakvingarne förenade i lång gemensam stam
utanföre diskfältet. Radialfält saknas på framvingarne.
Sesamoidgren finnes på tramvigarne och uppriner från sam-
ma ställe som carpalgrenen; den sednare är tvågrenig, upprin=
ner ur främre hörnet af diskfältet förenad med metacarpalgrenen
i gemensam stam. Framvingarne breda, något spetsiga,
takformiga. Larven lefver af lichenes och har långa hårpen-
slar, Pupan äggformig, hvilar i tät kokong.

Från föregående slägte skiljes detta genom temligen långa,
smärta, cylindriska palper, spestigare och jemförelsevis smalare

vingar, hvilka äro mera fjällbelagda och alde!es opaka, samt

265

hvila takformigt öfver abdomen, och genom den tjocka, serde-
les vid basen starka och grofva tungan. Hannens genitalier
döljas af en apparat, som liknar Hinnvingeslägtets, men lamel-
lerne äro smalare och starkt ludna. Honans abdomen är trub-
big och långluden, Radialnerven på framvingarne är starkt
bågböjd och kommer mycket 1ära subcostalnerven.

1. Bosenvingen. (C. miniata Forst.)

Alis anticis aurantiacis, margine anteriore miniaceis,
strigis 2 fuscis, interiore undata, exteriore punctata; posti-
cis roseis.

Framvingarne orangegula, med mönjeröd framkant och ut-
kant samt 2 svartbruna tverstrimmor, af hvilka den inre är
starkt vågig och den yttre utgöres af punkter, N

Syn. Phalena miniata Forster. Nov. Sp. Ius. I,

75. Pyralis minialis Thunb, Diss. Ius. 8, I. 16.
Bomb. rubicunda Hibn. Bomb. t, 26. f£. UI. Bomb.
rosea Fabr, BE. S. II 1. 485. 244, Lithosia rosea
Ochs. Schm. III. 1453. Kays. Schm. 258. Setina rosea
Bohem, Bomb. Sv. 107. Nola rosea Heinem,. Schm,

I, 273, Miltocrista miniacea. Staint. Manual, I. 136.
Calligenia miniata. Snellen. Vlind. v. Nederl.. I. 144;
Denna lilla vackra fjäril förekommer temligen sparsamt uti
Danmark och Sveriges sydligaste provinser, Skåne, Halland
och Blekinge, på sumpiga ängar uti skogstrakter, der den om
aftnarne svärmar i synnerhet omkring bokar och aleträd under
Juli och Augusti månader. Högre upp mot norden är den
ännu ej anmärkt, Larven är fullvuxen i Juni månad och lef-
ver på lafvar, som vexa på ek, bok, björk och al, serdeles
af slägtet Parmelia, och tillbringar 3 —4 veckor såsom pupa,

sedan den öfvervintrat,

Beskr, Antennerne gula. MHufvud och thorax rödgula,
Abdomen ofvan hvitgul med grå anstrykning, mot anus brun-
grå med analborste af samma färg; undertill svart. Bröstet
och fötterne gulaktige, de sednare svartfläckiga.

34

266

Hanne, Framvingarne ofvan orangegula, i framkanten
och utkånten mönjeröda. Vid basen och vid slutet af disk-
fältet en liten svart punkt, Emellan dessa båda går stundom
tvers öfver vingen en ytterst fin, vågformig linea, hvilken dock
ofta saknas eller är otydlig. Utanföre diskfältet löper en an-
nan, men gröfre och starkt vågig, så att den mot utkanten
vänder långa och skarpa spetsar, Närmare utkanten går en
rad aflånga, svarta punkter. Nära vingspetsen finnes i fram-
kanten merendels en svart flick, och nämnde kant är vid
basen svart. Bakvingarne på båda sidor blekt rosenröda; i
midten ljusare. Framvingarne undertill blekt rosenröda med
askegråa fläckar och svarta punkter nära utkanten,

Honan liknar hannen till färgen, men är blekare,

Larven blekbrun på de fem första kroppsringarne, och
svart på de öfriga, men med grå hårborstar, Hufvudet röd-
bruut, framtill jemte mundelarne orangegult, eller och aldeles
svart,

Pupan äggformig, svartbrun med gula segmentkanter,
Kokongen brunaktig, starkt uppblandad med larvens hår.

— —

IV. Rödhalsslägtet.

(Gnophria Steph.)

Articulus basalis antennarum reliquis haud crassior.
Lingua crassa, pectore nonmnihil brevior. Palpi subåd-
scendentes, subrecti, squamosi. Ramwulus radialis al.
ant. in margine ipso anteriore Ubere anastomosans. Co-
sta independens al, omnium adest, cum ramulo styloi-
deo in trunco communi extra areolam discoidalem in alis
posticis semper, sed in anticis interdum coniwneta Costa
subcostalis al. post. longe intra medium areolm discoi-
dalis a costa mediana se separat. Ramulus subradialis
et ram. radialis el. post. extra areolam discpidalem in
trunco longo conjuneti. Areola radialis al. ant, adest,
Ramlus sesamoidewus al. ant. e latere posteriore, ramu-
lus earpoalis biramosus cum ram. metacarpali in truneco
communi conjuncelus, ex apice et ram, subradialis e latere
anteriore areolm radialis ovat&e orientes. Alm omnes gra-
ciles.

267

Antennernes:basled knapt tjockare än 'de öfriga.
Tungan grof och stark, något kortare än bröstet. Palperne
uppåtstigande, nästan räta, fjälliga. Radialgrenen på fram-
vingarne utlöper fritt i sjelfva framkanten, Oberoende
nerven finnes på alla vingarne och är alltid på bakvingarne
samt ofta på framvingarne förenad med styloidgrenen i gemen-
sam stam utanföre diskfältet, Subcostalnerven på bak-
vingarne skiljer sig från mediannerven långt innanföre midten
af diskfältet. Subradial- och radialgrenarne på bakvingarne
förenade i gumensam stam utanföre diskfältet. Radialfält
finnes på framvingarne,' Sesamoidgrenen på framvingarne
utgår från det äggformiga radialfältets bakre sida; den tvågre-
niga carpalgrenen, som är i gemensam stam förenad med meta-
carpalgrenen, utgår från spetsen, och subradialgrenen från främre
sidan af samma fält. Alla vingarne smala,

Slägtet, som, utom hvad diagnosen gifver vid handen,
skiljer sig från följande genom smalare bakvingar och rätare

palper, eger hos oss ej mer än en art,

1. Rödhalsen. (6G. rubricollis Lin)

Alis atris; collari sanguineo, apice abdominis auran-
liaco.

Vingarne svarta ; halskragen röd, abdomen i spetsen oran-
gegul.
Syn. Noctua rubricollis Lin. F. 5. 307. 1154, S.
N. I. 2. 840, 113. Bombyr rubricollis Fabr, E. S. II.
1. 486. 245. Hiäbn. Bomb, t. 23. f. 94. Lithosia ru-
bricolWis Ochs. Schm,. II. 142. God. Lep. V. 22. t.
492. f. 3. Bokem,. Bomb. Sv, 104. Gnophria rubricollis
K ays. Schm. 252 t. 87, Heinem, Schm, I, 271. Staint.
Manual, I. 140, Snellen. Vlind. van Nederl, I. 155.
Rödhalsen förekommer ingenstädes i mängd, men är dock
icke sällsynt i Danmark, södra och medlersta Sverige samt i
södra Norige, Den uppehåller sig uti såväl löf som barrsko-
garne, isynnerhet på skuggrika ställen och synes mera tillhöra
bergiga och backiga trakter än öppna slätter. Nordligast är
den anmärkt vid Stockholm (Bohem,) Upsala (Johansson)
Christisnia (Siebke), vid hvilket sednareo ställe den är säll-

268

synt, Flygtiden infaller i Juni och Juli månader, men fjärilen
håller sig alltid dold under dagen och är endast i rörelse sent
på aftopen och under natten, Då han under dagen oroas på
sitt gömställe, kastar han sig pilsnabbt antingen ned på en
annan gren eller ned på marken, der han då blir liggande
stilla såsom vore han död. Larven träffas fullvuxen i Maj,
sedan han från föregående året öfvervintrat, och lefver på åt-
skilliga mossor och lafarter, såsom på Jungermannia com-
planata, Parmelia parietina och Sticta pulmonaria, MHan-
nen eger liknande sångorgan, som nedanföre beskrifves hos
slägtet Setina.

Beskr. Hela kroppen svart, Halskragen cinoberöd, stun-
dom blodröd. Abdomen undertill med undantag af första seg-
mentet orangegul; ofvan svart, men de tre sista lederne oran-
gegula. Alla vingarne på båda sidor svarta,

Larven mot båda ändar afsmalnande, med djupa seg-
mentafdelniogar, gråaktigt grön, svart punkterad med 4 röd-
gula, svarthäriga ryggvärtor och 2 gulhåriga sidovårtor på
hvarje kroppsring, hufvudet mörkbrunt med 2 hvita i vinkel
sammanlöpande linier, Bukfötterne gulgråa.

Pupan trubbig, rödbrun. Kokongen brungrå.

V. Hexslägtet. (Oeconistis Ii bn.)

Articulus basalis antennarum reliquis vix crassior.
Lingua crassa, pectore nonnihil brevior, Palpi curvati,
adscendentes, squamati. Ramulus radialis al, ant. in
ipso margine anteriore libere anastomosans. Costa inde-
pendens al. post. deest, sed in alis anticis adest et er
areola discoidali prope ramulum stylodeum oriens. Costa
subcostalis al. post. intra medium areolm discoidalis a costa
mediana se separat. Ramulus radialis et ramulus
subradialis al. post, apud feminam in trunco longo com-
muni extra areolam discoidalem conjuncti, sed ramulus
subradialis apud marem deest. Bamulus ulnaris et
ram. styloideus al. post. etiam in trunco communi extra

269

areolam discoidalem conjuncti, Areola radialis al, ant.
adest. Ramulus sesamoideus al, ant. ex areola discoidali,
ramulus carpalis biramosus, eum ram, metacarpali in trunco
communi conjunctus, ex apivs arenle radialis subtrapesi-
formis, et ram, subradialis e latere anteriore ejusdem areola
orientes. Ale anteriores grasiles, posteriores ample, late.

Antennernes basled knapt tjockare än de öfriga.
Tungan grof och stark, något kortare än bröstet, Palperne
böjda, uppåtstigande, fjällbelagda. Radialgrenen på fram-
vingarne utlöper fritt i framkanten, Oberoende nerven
på bakvingarne saknas, men finnes på framvingarne, der den
utgår från diskfältet nära styloidgrenen, Subcostalnerven
på bakvingarne skiljer sig från mediannerven innanföre midten
af diskfältet, Radialgrencen och subradialgrenen på bak-
vingarne hos honan förenade i gemensam stam utanföre disk-
fältet, men hos hannen saknas subradialgrenen. Ulnar och
styloidgrenarne på bakvingarne äfven förenade i gemensam
stam utanföre diskfältet. Radialfält finnes på framvingarne.
Sesamoidgrenen utgår på framvingarne från diskfiältet,
men den tvågreninge carpalgrenen, som är förenad i gemen-
sam stam med metacarpalgrenen, utkommer från spetsen af
det trapezformiga radialfältet och subradialgrenen upprinner ur
främre sidan af samma fält. Framvingarne smala, men
bakvingarne breda och vida,

Ej eller af detta slägte eger vår fauna mer än en art,
hvars kön äro hvarandra icke allenast ganska olika till färgen
utan äfven till vingarnes nervföryrening såsom synes af dia-

gnosen,

ff. Hlexan. (Oe. quadra Lin.)

Alis anticis maris lividis margine baseos nigro-cyaneo;
feminmw ochraceo-luteis maculis duabus nigro-cyaneis; posti-
cis utriusque sexus flavis.

Framvingarne hos hannen gulgråa, vid basen i framkanten
stålblåa; hos honan ockragula med 2 stålblåa fläckar; bak-
vingarne hos båda könen gula,

Syn. Noctua quadra Lin. S. N.I. 2. 840. 114. (fem.).
Fabr, BE; S, II, 2, 24, 54: Bomb, quadra Hibn.
Bomb, t, 24. f, 101. 102. Lithosia quadra Fabr.
Suppl, 459, 1. Ochs. Schm, III. 126. God. Lop. V. 13.

270

i 4l. 1 2—4, Bohem. Bomb, S. 101. Gnophria
quadra Kays, Schm. 258, Heinem, Sechm, I. 270.
Snel!len, Vlind. v. Nederl. I 153. Oenistis quadra
Staint, Manual, I. 139,

Hexan förekommer uti hela Danmark, men synes på
Skandinaviska balfön intaga en vestlig riktning, emedan den är
endast anmärkt i Skåne, Småland (Bohem.), Wostergöth-
land (Gadamer), och vid Christiania i Norige (Siobke.),
men är icke träffad i de östligare landskaperne. Vissa år är
den mycket talrik, men under andra mera sällsynt, och uppe-
håller sig 1 trädgårdar, löf- och barrskogar, der larven lefver
på latvar, serdeles af slägtena Parmelia och Sticta äfvensom
på mossor såsom Jungermannia. Stundom uppehåller larven
sig på brädväggar och gamla mossbelupna tak, Enligt någras
uppgift skulle den också deltaga med Nunnan i förödandet af
barrskogarne och vanlign då träffas på 40-åriga träd uti lju-
sare utgallrade revierer, men detta torde likväl bero på ett
misstag. Larven är fullvuxen i Juni månad, sedan den öfver-
vintrat och fjärilens flygtid infaller i Juli och Augusti. Sepp
bar gifvit larven under fångenskapen blad af lind samt gran-
barr, Ägget kläckes efter åtta dagars förlopp.

Beskr. Antennerne bruna, "Thorax, abdomen ofvan och
bröstet gula. Fötterno stålblåa; låren vid basen gula. Hul-
vudet gult, pannan hos hannen stålblå. Abdomen udertill

gul; hos hannen med stälblå anstrykning längs midten och
mot anus, som är brunhårig.

Hanne, Framvingarne ofvan rödaktigt gulgråa, vid ba-
sen gula; i sjelfva framkanten vid basen stålblåa, Bakvingarne
på båda sidor ljust ockragula, längs framkanten blåaktigt gråa,
Framvingarne undertill blåaktigt gråa.

Hona, 'Framvingarne ockragula med tvenne stålblåa
fläckar, af hvilka den ene sitter nära midten af framkanten
och den andre bakom diskfältet, Bakvingarne på båda sidor
och framvingarne undertill blekgula.

271

Larven svartgrå; på ryggen matt gul med flera fina
svarta längslinier, på hvarje sida om ryggen ep rad rödgula
eller mönjeröda vårtor, af hvilka en finnes på hvarje kropps-
ring, längs midten af kroppsidorne en rad svartgråa och ofvan
fötterne en rad gulgråa vårtor, På 2:dra, 3:dje och sista
segmenterne finnes en svart fläck, Samtliga värtorne äro
svartgrått långhåriga, Hukvudet litet, svart, Buk och fötter
gröngråa. /

Pupan kort och tjock, brunröd eller nästan svart, anal-
ändan ägglormigt afrundad, — Kokongen iäggrund, tunn och
uppblantud med larvens hår, till färgen hvitaktig,

Ägget rundt, hvit- och svartspräckligt,

VI. Skumflygareslägtet.
(Samera Wallengr.)

Articulus basalis antennarum reliquis non crassior,
Lingua erassa, peetore non brevior. Palpi breves,
gracillimi, squamuti,. Ramulus radialis al. ant. inr
costa subcostali anastomosans, wt areola subcostalis elausa
ante areolam discoidalem formetur. Costa independens
alarum omnium deest. Costa subcostalis. al. post.
intra medium areol discoidalis a costa mediana se sepa-
rat. Romulus radialis et ram, subradialis al. post. in
trunco communi conjuncti, ex ungulo anteriore, sed ranmu-
lus styloideus et ram. ulnaris, etiam in trunco communi
conjunecti. ex angulo posterivre areol< discoidulis orientes.
Areola radialis al. ant. deest. Ramulus sesamoi-
deus al. ant. deest, et ram. carpalis biramosus, eum ramulo
metacarpali in trunco communi conjunctus, ex angulo «n-
teriore areolÅ discoidalis oriens. Ramulus styloidecus
al. ant. cum ramulo ulnari in trunco communi longo ex-
tra areolam discoidalem conjunetus. Ale anteriores
graciles, sed posteriores ample,

Antennernes basled icke tjockare ön de öfriga. Tun-
gan grof och stark, ej kortare än bröstet, Palperne korta,
ganska smärta, fjällbelagda, Radialgrenen på framvingarne
utlöper i subeostalnerven, så att ett slutet subcostalfält bildas
framföre diskfältet. Oberoende nerven saknas på alla
vingarne, . Subceostalnerven på framvingarne skiljer sig

2172

från mediannerven innanföre midten af diskfältet, Radial=
och subradialgrenarne på bakvingarne, förenade i gemensam
stam, komma från diskfältets främre hörn, men styloid och
ulnargrenarne, som älven äro förenade i gemensam stam, kom-
ma från bakre hörnet al samma fält, Radialfält saknas på
framvingarne, Sesamoidgren saknas på framvingarne och
den tvågrenige carpalgrenen, som är förenad med metacarpal-
grenen i gemensam stam, upprinner ur främre hörnet af disk-
fältet. Styloidgrenen på framvingarne förenad med ulnar-
grenen i lång gemensam stam utanföre diskfältet. Framvin-
garne smala, men de bakre vida,

Slägtet, som genom ofvan uppgifna kännetecken skiljer
sig från följande, eger inom vår faunas område ej mer än en

art,

1. Skumflygaren. (5. muscerda Hufn,)

Alis cinereis, anticis punctis 2 mediis punctisque
3—4 posticis oblique seriatis nigris.

Vingarne askegråa, de främre med 2 svarta punkter i
midten och 3—4 andra i en sned rad närmare utkanten,

Syn. Phalena muscerda Hufn. Berl, Mag, III, 4 p.

400, n. 73. Tinea perlella Fabr. E. 8. IL, 2, 292.

21, Noctua pudorina Esp. Schm, IV, t. 196, f. 4. 5.

Bombyx muscerda Hiäbn, t. 24, f. 103. Lithosia perla

Fabr. Suppl, 462, 14, Lithosia muscerda Ochs, Schm,

III. 143. Dup. Lepid. III. 2.6, Kays. Sechm; 257.

Heinem,. Schm. I, 270. H. S. II, 160. Staint. Manual,

I, 139. Snellen, Vlind. van Nederl. I. 152.

Arten, som är en rekryt för vår fauna, uppehåller sig på
sumpiga, skuggrika trakter isynnerhet bland albuskar, men är
ännu ej anmärkt annorstädes på vår halfö än vid Farhult i
nordvestra Skåne, der den af Förf, påträffades i en skogslund
nära prestgården först 1868, På Danmarks fasta land träffas
den deremot der och hvar. Dess flygtid infaller i Juli månad,
Då den öfverallt synes vara inskränkt till vissa bestämda 1o-
caler och deremellan ej finnes, är det icke osannolikt, att den

kan träffas flerestädes på vår halfö, isynnerhet som den i öf-

273

ga Europa går ganska högt mot morden, Dess metamorphos
är ännu ej känd.

Beskr. Hela kroppen askegrå, abdomen vid anus brun-
aktig. Fötterne askegråa; vingarne på båda sidor ljust aske-
gråa, de främre med 2:ne svarta punkter i niidten bakom disk-
fältet, samt utanföre diskfältet 3—4 andra, som stå ji en sned
rad från framkanten til! styloidgrenen. Af de båda diskpunk-
terne saknas stundom den ena, Undertill äro bakvingarne
ljusare än de främre,

Vil. Lafspinnareslägtet. Aithosia Fabr.)

Articulus basalis antennarum reliquis nonnihil eras-
sior. Lingua crassa, pectore nonnihil breviore. Palpi
breves, gracillimi, squamati. Ramulus radiulis al. ant. in
costa subcostali anastomosans ut areola subcostalis elau-
sa ante areolam discoidalem formetur. Costa indepen-
dens al. omnium deest. Costa subecostalis al. post.
intra medium areolé discoidalis a costa mediana se sepa-
rat. Ramulus radialis et subradialis al. post., in trunco
communi conijuncti, ex angulo anteriore, sed ram, styloideus
et ram, ulnaris, etiam in trunco communi conjuneti, ex angulo
posteriore areole discoidalis orientes, Areola rudialis
al. ant. plerumque adest, interdum vero deest. Ramulus
sesamoideus al. anticarum adest et ex areola discoidali
rarissime ex areola radiali oriens; ramulus corpalis bira-
mosus, cum ram. metacarpali in trunco communi conjunc-
tus, aut ex apice areole& radialis aut ex angulo anteriore
areole discoidalis oriens, Ramulus styloideus al.
ant. cum ram. ulnari in trunco longo communi ewctra are-
olam discoidalem conjunctus. Alm anteriores graciles, sed
posteriores ample. Larva lichenivora, Pupa folliculata.

Antennernes basled något tjockare än de öfriga. Tun-
gan grof och stark, något kortare än bröstet. Palperne
korta, ganska smärta, fjällbelagda, Radialgrenen på fram-
vingarne utlöper i subcostalnerven, så att ett slutet subcostalfält
bildas framföre diskfältet. Oheroende nerven sakuas på
alla vingarne, Subeostalnerven på bakvingarne skiljer
sig från mediannerven innanföre midten af diskfältet. Radi-
al- och subradialgrenarne på bakvingarna komma förenade i
gemensam stam från främre hörnet af diskfältet, men stylvid-

20

274

och ulnargrenarne, som också äro förenade I gemensam stam,
ntgå från samma fälts bakre hörn; Radialfält finnes mer-
endels på framvingarne, men saknas likväl stundom. Sesa-
moidgren finnes på framvingarne och utgår från diskfältet,
sällan från radialfältet; den tvågrenige carpalgrenen, som är
förenad i gemensam stam med metacarpalgrenen, utgår antingen
från spetsen af radialfältet eller från främre hörnet af disk-
fältet. Styloidgrenen på framvingarne utanföre diskfälter
förenad med ulnargrenon i lång gemensam stam, Framvin-
garne smala, men bakvingarne vida, Larven lefver på laf-
var. Pupan hvilar i kokong.

Detta är ett ganska artrikt slägte. De flesta af dess ar-
ter äro hvarandra ganska lika och svåra att serskilja. Förut
trodde vi ess kunna afsöndra de arter, som ega radialfält på
"framvingarne och betraktade dem såsom eget slägte, hvilket
vi tilldelade namnet: Manulea (Wien. Ent, Monatsehr VH N:o
5.), men vi hafva sedan funnit, att de flesta arter variera be-
tydligt i detta fall, så att af samma art förekomma individer
med och utan detta fält, Icke ens för anderafdelningar inom
samma slägte lämpar sig derföre denna karakter. Under hvilan
svepa arterne vingarne omkring abdomen, Hannarne hos några
arter ega liknande sångorgan som det nedanföre hos Setina

beskrifna, ehuru det är otydligare och mindre,

1. Askegrå Lafspinnaremn. (L. griseola Hib n:))

Alis anticis margine amnteriore erga apicem arcuato, -
pallide plumbeis, capite, collari margineque anteriore tenui
luteis; posticis supra griseo-flavis, infra flavidis; fimbriis
griseo-flavisg.

Framvingarne i framkanten mot spetsen bågformiga, blekt;
blygråa; hufvud, halskrago och vingarnes framkant, den sednare
smalt, gula; bakvingarne ofvan grågula, undertill gulaktiga;
fransarne grågula,

Syn. Bombyx griseola Hiäbn. Bomb. t; 23. It. 97.
Lithosia griseola Ochs. Schm, III. 128. H. S. IL 160.
Dup. "Keptd.. IL, 2. JABONSE, JCUNG Dre Cd. KAY
Schm, 257, Heinem. Schm, I, 269. Staint. Manuak
I, 139. Snellen, Vlind. v. Nederl, 148,

275

Arten är ännu icke funnen på Skandinaviska halfön, utan
endast på Danmarks fasta land, men torde utan tvifvel äfven träf-
fas på öarne i Östersjön och i södra Sverige, då den är allmän
i hela norra Tyskland. Den tillhör egentligen låglandets skogar
och lundar, der den isynnerhet bebor fuktigare ställen. Dess flyg-
tid infaller i Juni och Juli månader och larven lefver på laf-
var, som vesa på popplar och ekar, Bote har funnit larven
på jorden under. Lonicera, men Mussehl har funnit den på
ekstammar i Maj och Juni.

Beskr. Hufvudet och halskragen ockragula; den sednare
likväl med gråaktig anstrykning, isynnerhet bakåt. 'Thorax of-
van liksom abdomen blekt blygrå eller snarare askegrå; den
sednare vid anus gul,

Hanne och hona. Framvingarne utåt bredare, fram-
kanten mot spetsen ej rät utan temligen starkt böjd, . Ofvan
äro de blekt blygråa eller åskegråa, starkt glänsande; fram-
kanten är mycket smalt, nästan hårfint ockragul, och derbakom
mot basen äro vingarne bredare blekgula;. dock bildar denna
färg icke såsom hos följande arts hona, med hvilken denna
lättast förvexlas, någon list utan upphör helt och hållet nästan
vid midten af vingen. Bakvingarne äro ofvan grågula, något
gulaktigare mot. basen och framkanten; undertill blekt gula,
stundom med mer eller mindre stark grå anstrykning, Fram-
vingarne undertill blekt blygråa med temligen bredt ockragul
framkant; utkanten har äfven mer eller mindre stark gulaktig
anstrykning. Fransarne grågula.

Larven svart mad korta hårborstar af samma färg och
längre hår på de främsta och sista segmenterne, På första
båda kroppsegmenterne finnes en, al en svart linea genomsku-
ren röd fläck och på båda sidor om ryggen från 3:dje kropps-
ringen löper en af fläckar bestående linea af samma färg.
Hufvudet glänsande svart,

2. Nankingula Lafspinnaremn. (L. depressa Esp.)

Alis unticis margine anteriore ad apicem arcuatis; ca-
pite, collari fimbriisque flavis.

Mas alis lividis, anticis margine externo cinerascente
margineque anteriore tenui flavo,

2176

Femina alis rubricante cinereis, anticis limbo ochraceo,
extrorsum acutiore ad marginem anteriorem.

Framvingarne i framkanten vid spetsen bågformiga; huf-
vud, halskrage och vingfransar gula,

Hanne, Vingarne lergula, de främre mot utkanten grå-
aktiga, i framkanten smalt gula,

Hona, Vingarne rödaktigt gråa, de främre med en ock-
ragul list i framkanten, hvilken mot vingspetsen är tillspetsad,

Syn. Lithosia depressa Kays. Schm, 257. Heinem.
Schm, I. 269. Mas. Bomb, helvola Hibn, Bomb. t.
23. f. 95. Noet. deplana Esp. Schm. IV. t. 93. f. 1,
2, Lithosia helveola Ochs, Schm. IM, 133. Boisd.
Icon. 57, 8. Dup, Lep. III. 2, 2. Bohem. Bomb, 8.
102. H-S. II. 159, Staint. Manual. 1, 138. Fem: Noc-
tua depressa Esp. Schm, IV, t. 93. f. 3. Bomb. och-
7eola Häbn. Bomb, t. 23. f. 96. Lithosia depressa
Ochs, Schm, III. 132. Boisd. Icon, 57 7. Dup. Lep.
MIT GIH SSI 159:

Nankingula Lafspinnaren har en ganska vidsträckt utbred-
ning och är en af de få inom familjen, som både förekommer
uti gamla och nya verlden, Uti Danmark och Sveriges sydli-
gaste provinser, Skåne och Blekinge, är den icke synnerligen
sällsynt; utan träffas på många ställen ganska talrikt under
Juli och Augusti månader. Vid Warberg är den ock anmärkt
af Johansson, Den uppehåller sig både uti löf- och barrsko-
garne, der larven lefver af de lafarter, som vexa på trädstam-
marne. Hannarae flyga ganska lifligt omkring äfven midt på
dagen, men honorne äro mycket tröga och hålla sig för det
mesta dolda, hvarföre de äro svårare att upptäcka, Högre
mot norden tyckes arten blifva sällsyntare, men den är dock
funnen äfven vid Stockholm (Bohem.) Inom Norge är den
ännu ej träffad.

Beskr, Hufvud och halskrage ockragula, Thorax hos
hannen gul, hos honan askegrå med gula skuldertäckare. Ab-
domen hos hannen gulgrå med rödgul anus, hos honan blygrå-
aktig med en gul linea längs hvarje sida. Bröstet gult. Föt-

vd

terne hos hannen gråa med vid basen gulaktiga lär; hos ho-
nan stålblåaktiga med vid basen gula lår, Framvingarne utåt
bredare och först vid sjelfva spetsen bågformigt böjda i ut-
kanten.

Hanne. Vingarne ofvan lergula eller snarare nakingula,
mot utkanterne stötande i askegrått. Framvingarne i framkan-
ten vid basen och mot vingspetsen fint okragula, dock så att
denna färg icke bildar någon sammanhängande list i framkanten,
såsom hos åtskilliga samslägtingar, Framvingarne undertill
mer eller mindre brungråaktiga, i framkanten rödgula. Bak-
vingarne såsom på öfre sidan. med en otydlig rödgulaktig fläck
i disken. Alla vingarnes fransar ockragula,

Hona. Framvingarne ofvan rödaktigt gråa med en tem-
ligen bred, mot vingspetsen tillspetsad rödgul list längs fram-
kanten. Bakvingarne gråa med en gulaktig, otydlig fläck på
undre sidan. Framvingarne undertill såsom på öfre sidan. Alla
vingarnes fransar rödgula,

Larven brunaktigt grön med en gul, svart punkterad och
svartkantad rygglinea, i hvilken finnas på 3:dje, 7:de och 11:te
kroppsringarne korta svarta upphöjningar och på 8:de ringen
en hvit fläck; på kroppsidorne finnas svarta punkter och sned-
streck. Buken gulaktig och hufvudet svart.

Pupa glänsande rödbrun; kokongen lös och brunaktig.
3. Blygrå Lafspinnaremn. (L. lvrideola Zink.)

Alis anticis margine anteriore haud arcuato, obscure
plumbeis, limbo ad marginem anteriorem ochraceo, extror-
sum acutiore capite collarique ochraceis, hoc macula me-
dia plumbea; posticis dilute flavis; fimbriis omnium flavis.

Framvingarne med föga böjd framkant, mörkt blygråa med
en ockragul, utåt afsmalnando list längs framkanten; hufvud
och halskrage ockragula, den sednare i midten blygrå; bakvin-
garne ljust gula; fransarne gula.

Syn. Lithosia lurideola Zinck. Allgem, Litteraturz,
1817. N:o 217. p. 58. Treitsch, Schmn, X. 1. 162;
Lith. complanula Boisd. Icon, II. p. 97. Dup. Lep.
I. 1. 4. Staint Manual. I. 158. Lith. plumbeola
Kays. Sehm, 256. Heinem, Schm, I. 268. Bomb.
plumbeola Hibn. Bomb, t. 24, f. 1002? Snellen,
Vlind. v. Nederl, 150.

278

Denna för vår fauna nya art hafva vi hittills endast fun-
nit i Skåne och på Gottlapvd samt äfven erhållit bland andra
fjärilar från Gestrikland genom Ingenieur Andersson, I Skåne
. är den icke sällsynt på samma ställen som följande art och
på Gottland äv den funnen vid Angelbos. Vi hafva också fun-
nit den på fora ställen i Danmark och måhända den äfven
förekommer i Norige, 'ehuru man ännu icke anmärkt den der.
Dess flygtid infaller i Juni och Juli månader och larven fin-
nes bland lafvar, isynnerhet på stammarne af fur, ek, bok och
poppel, men träffas äfven på väggar i Maj och Juni månader,
samt är lättast att upptäcka strax efter regn, då den är mera
i rörelse än eljest.

Beskr, Hnafvud och halskrage ockragula; den sednare i

midten blygrå, Thorax och abdomen blygrå; den sednares
yttersta spets gul. Framvingarnes framkant likformigt böjd. .

Hane och hona. Framvingarne ofvan mörkt blygråa
med en temligen bred ockragul list längs framkanten, hvilken
list mot vingspetsen aftager i bredd och der utlöper i en spets.
Bakvingarno äro ljust gula på båda sidor, och framvingarne
åro undertill mörkt blygråa, längs framkanten och i utkanten
ockragula, hvilken färg är i utkanten temligen bred. Alla
vingarnes fransar äro gula,

Larven liknar mycket följande arts, men är svartgrå med
svart rygglinea och svarta med svarta hår försedda vårtor
samt ett rödgult, i fläckar upplöst band längs hvardera kropp-
sidan, strax ofvan fötterne, hvilket börjar på 5:t1e segmentet
och i hvilket finnas de svarta andhålen, Buk och bukfötter
gråa, Hufvud och bröstfötter svarta. e

.Pupan rödbrun med afrundad analända,

4. Mörkgrå Lafspinnaren. (L. complana Lin.)

Alis onticis margine anteriore extra medium. arouato,
plumbeis, limbo ad marginem anteriorem flavo, extrorsum
egque lato; capite collarique flavis; pusticis dilute flavis;
fimbriis omnivim flavis, ;

Framvingarne med utanföre midten böjd framkant, blygråa,
med en ockragul, utåt jembred list längs framkanten; hufvud
och halskrage gula; bakyvingarne ljust gula; fransarno gula.

279

Syn. Noctua complana Lin. S. N. 1. 2. 840. 115.
FS, 307. 1153. Fabr. ES, IJIN 2, 24; 53. HÖbn
Beitr, I, 3, t. 1. f. F. Lithosia complana Fabr. E.
S. Suppl. 460, 3. Ochs, Schwm, III. 129. 3. Dup. Lep.
III, 1. 5. Zett. Ins, Lapp, 232. 1. Bohem, Bomb. 8v;
102. Kays. Schm, 256. t, 88. Heinem, Schm, I. 265.
Staint, Manual, I 138. Sne!len, Vlind, v. Nederl. 150,

Mörkgråa Lafspinnaren är en af de allmännaste arter
inom slägtet i Danmark, södra och medlersta Sverige och
Norige. De nordligaste provinser inom Sverige, der den 0ss
veterligen blifvit anmärkt -äro Gestrikland (Anders) och
Helsingland (Wiström); inom Norge är den funnen nordligast
i Gudbrands dalen (Siebke). Dess flygtid infaller i Juni
månad, men varar ända till i Avpusti och träffas årten då
isynnerhet på öppna torra sluttningar i skogstrakter. Den före-
kommer likväl äfven i trädgårdar och planteringar på slätt-
landet. Prof. Zetterstedt upptager den bland Lappmar-
kens insekter, dock utan närmare lokaluppgilt. Larven träf-
fas om våren på lafvar och mossa af slägtena Parmelia, Sticta
och Jungermannia, men anlitar också bladen af Pranus do-
nestica.

Beskr, Arten likvar föregående, med hvilken den gan-
ska lätt förvexlas. Den skiljer sig derifrån genom ljusare
blygrå färg på framvingarne, hvilkas list längs framkanten är
gul vch ända ut i vingspetsen lika bred. MHalskragen är ock
aldeles gul, och ej i midten blygrå. Bakvingarne äro stundom
hos honan i framkanten blygråa. Framvingarnes framkant är

också utanföre midten hastigare böjd oeh ej likformig, såsom
hos föregående art.

Larven svart med 2 hvita punktlinier på bröstringar-
ne; ända trån 4:de kroppsringea står pi ömse sidor om ryg-
gen af hvarje ring en liten hvit fläck och derbakom en an-
nan större gul fläck, som framtill är hvitaktig och i bakre
kanten rödaktig samt är belägen på djupsvart grund; dessa
fläckrader synas endast såsom sammanhängade linier när lar-
ven hvilar i sammankrupen ställning, På hvardera kroppsi-
dorne finnes en svart, gulaktig, ofta i fläckar upplöst linea, i

280

hvilken de svarta andhålen hafva sin plats. - Hårbeklädnaden
är kort, svartaktig och befivner sig på svarta vårtor. Hufvu-
det glänsande svart.

Pupan trubbig med äggrundt analsegment och till för-
gen rödbrun, Kokongen brungrå,

Anm, För attfästa forskares och samlares uppmärksamhet
vid en de båda föregående närstående art, intages här en
kort beskrifning på:

Lithosia arideola. Herring.

Framvingarne smala och jemnbreda med nästan rät fram-
kant, gulaktigt blågråa, med en gul, utåt jemnbred list längs
framkanten och gul utkant; hufvud och halskrage gula; bak-
vingarne blekgula med grå anstrykning i framkanten; fransar-
ne gula,

Syn, Lithosia aridcola Hering Stett. Ent. Zeit.
1844 p. 415. 1846. p. 233. H. S, f. 57. 59. Kays,
Schm, 257, Heinem. Schm, I, 268. Lith. unita var.
HI Sif 020:

Vid Stettin, vid Berlin och i Schlesien vid Glogau är ar-
ten hittills endast anmärkt, Den förekommer på sandmark uti
furuskogar, der larven lefver på lafvar säsom på Cladonia
rangilerina och Syntrechia subulata, Larven kryper snabbt
och sätter sig ofta på grässtrå, der den håller sig mycket fast.
Arten flyger i Augusti, och liknar till färgen närmast föregå-
ende art, derifrån den skiljes genom sina smala i framkanten
nästan räta framvingar, Till vingformen liknar den således
Lith. unita, hvarföre den af Lederer och Speyer anses
vara en varietet af denna, Framvingarnes blygråa färg har gul
anstrykning, som saknas hos föregående och utkanten är
äfven temligen bredt gul. Thorax är baktill jemte abdomen
hvitgult hårig. Larven har bredvid en ganska smal, svart rygg-
linea 2:ne orangegula, hos den fullvuxne larven af stora fläckar
bildade band, derefter på hvarje kroppsida ett bredare svart
och ofvan fötterne ett smalt orangegult band. De svarta ban-
den hafva talrika hvita fläckar. Vårtorne, som bära hårborstar
såsom hos samslägtingarne, äro läderfärgade, Hårboörstarne äro
af samma färg. Hufvudet glänsande ljusbrunt.

Doctor Siebke har i Öier i Norge uti Juli månad fun-
nit en Lafspinnare, som han i "Beretning om en i Sommer-
en 1850 företagen Entomologi-k Reise i en deel af Gudbrands-

281

dalen pag. 34 tvifvelaktigt anser för Hiäbners unita,
Ehuru vi förmoda, att den af honom funna arten är den ne-
dan beskrifna Waxgula Lafspinnaren och knapt tro att L, unita
finnes inom vår faunas område, då denna art mera tillhör södra
Europa, intaga vi likväl dess artmärke här:

XLithosia unita, W. V.

Framvingarne smala, nästa jemnbreda, med nästan rät
framkant, ockragula eller gulgråa med mörkare gul framkant;
hufvud och halskrage gula; bakvingarne gula, undertill ifram-
kanten gråskuggade; fransarne gula.

Syn. Noctua unita W. V. 68. Bomb. unita. Hibn.
t. 23. I. 93. Lithosia unita. Ochs. Schm. III, 135.
Boisd. Icon, II. 103. Kays. Schm. 255. Heinem,
Schm. I. 268. Bomb. palleola Häbn, t.51.f. 221.
Lith. vitellinha Treisteh, Schm; X. 1. 165? Lith.
gilveola Ochs. 1. ce. 135?
Arten tillhör egentligen S. Europa, men förekommer
på några ställen nordligare. Nordligast är den anmärkt i
Mecklenburg. Dem träffas isynnerhet på torra, solbelysta plat-
sar uti barrskogar, Framvingarne äro undertill blygrånktiga
med gula kanter. Thorax ofvan och abdomen blygråaktiga,
den sednare i spetsen gul. Flygtiden infaller i Juni och Juli.

5. Gulpannad Lafspinnare. (1. pallifrons Zell.)

A'is anticis gracilibus Åque latis, margine anteriore
fere recto dilute ochraceis, capite fronte collurique flavis;
posticis ochraceis margine anteriore cinereo, abdomine cinereo.

Framvingarne smala, jemnbreda med nästan rät framkant,
blekt ockragula; hutvud, panna och halskrage gula; bakvingarne
ockragula, i framkanten gråa; abdomen grå.

Syn. Lithosia pallifrons. Zell. Stett, Ent. Zeit.
1847. 338. Bohem, Bomb. Sv. 103. Kays. Schm. 256.
Heinem, Schm, I. 267. Lith. pygmeola D oubl. Zool.
1847? |

Denna art, som aldraförst af Prof. Boheman anmärk-
tes såsom en vår faunas tillhörighet, förnekar ej hos oss sin
natur af östlig art, emedan den endast är funnen på Gottland,
der den på åtskilliga ställen, serdeles vid Kräklingbo och Wamb-

lingbo är temligen allmän på torr sandmark under slutet af

26

282

Juli och i Augusti månad. Larven skall förekomma bland laf-
var på stenar och klippväggar, isynnerhet på Cladonia rangi-
ferina, men är oss obekant,

Beskr. Liknar följande, hvarifrån den genast skiljes
genom sitt helt och hållet äfven på pannan gula hufvud. Dess
gala färg på vingarne är mera blek och den mörka skugg-
ningen i bakvingarnes framkant är gråbrun, ej svart, samt in-
tager ett betydligt mindre område än hos följande. Arten
har oftare radjalfält på framvingarne än följande.

6. Mekragula Lafspinnaren,
(L. lutarella Lin.)

Alis anticis gracilibus, eque latis, margine anteriore
fere recto, luteo-ochraceis; capite collarique flavis, fronte
nigra; posticis ochraceis ad marginem anteriorem late nigre
scentibus; abdomine nigro.

Framvingarne emala, jemnbreda, med nästan rät fram-
kant, lifligt ockragula; hufvud och halskrage gula; pannan
svart; bakvingarne ockragula, i främre kanten bredt svarta;
abdomen svart.

Syn. Tinea lutarella Tin. S.Å N. I, 2. 886, 355. F.
S. 353. 1360, Fabr. E, S; HI, 2, 292. 23. Lithosia
lutea Fabr. BE. 5. Suppl. 461. 11. "Bomb, luteota
Hiibn. Bomb, t, 23, f. 92, Ochs, Schm, III. 138. Bo-
hem. Bomb. 5. 103. Boisd, Icon. II; 58, 1, Dup. Lep.
IL. 2. 4. Kays. Schm,. 255. Lith, lutarella Heinem.
Sehm. I. 267.

Inom Danmark, södra och mellersta Sverige är denna art
ganska allmän på torra platsar såväl i skogar som på slätter,
Den förekominer äfven på öarne i Östersjön. Nordligast inom
Sverge är den funnen vid Stockholm (Bobem.) i Dalarne
(Fredrichss.) samt i Helsingland (Wiström). I Norige
är den funnen ända upp i Gudbrands dalen (Siebke). Dess
flygtid infaller i Juni och räcker in i Augusti månader, Lar-
ven lefver i Maj och Juni på åtskilliga lafvar, som vexa på
träd, stenar och väggar, såsom Parmelia savxatilis och P.
parictina,

283

Beskr, Liknar mycket föregående, från hvilken den
skiljes genom svart panna och den mörka skuggningen. på
bakvingarne svartare och bredare, så att den ofta: intager öf-
ver hälften af vingen. Afven är abdomens färg svart, dock
liksom hos föregående vid anu3 gul. Framvingarne äro smala,
jemnbreda, med nästan rät framkant, - Hufynd, halskrage, skul-
dertäckare och thorax gula, Pannan under antennerne svart.
Framvinugarne lifligt ockragula, på undre sidan svarta med gula
kanter, Bakvingarne ockragula, med en bred svart skuggning
vid framkanten på båda sidor. Fötterne ofvan svartaktiga,
undertill gula; det bakre paret gula.

Larven svartblå med svårta vårtor samt en gul och en

hvit linea längs hvårje kroppsida, Hårigheten på vårtorne är
svart,

Pupan rödbrun. Kokongen brunaktig.

7. Waxgula Lafspinnaremn. (L. cereola Häbn.)

Alis anticis latiusculis sensim dilatatis, margine an-
teriore fere recto, ochraceis, marginibus saturatioribus; ca-
pite, cullari scapulisque ochraceis; postieis utringue ochra-
ceis; abdomine fusco.

Framvingarne breda, småningom vidgade, med nästan rät
framkant, ockragula, vid kanterne lifligare gula; hufvud, hals-
krago och skuldertäckare ockragula; bakvingarne på båda sidor
ockragula; abdomen svartbrun.

Syn. Bomb. cereola Hiäbn. Bomb. f. 99. Lithosia
cereola Zell. Stett. Ent, Zeit. 1847. 339. Heering.
Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 107. H, S. 215. Lith. stoe-
beri Led. Verhandl. Zool, Bot. Ver, in Wien. 1852. p.
77. Lith. monticola Led. I. ce. Lith. cereola Kays.
Schm, 256. Heinem. Schm, I. 266. i

Denna för vår fanna nya art, som hittills endast varit känd
från Steiermarks alptrakter, är funnen af Keitel vid Qvick-
jock och på några andra ställen i Lappmarkarne. Likt följan-
do art uppehåller den sig bland buskar på högländta ställen
och troligen hörer äfven hit den Lafspinnare, som Siebke
funnit i Öier i Norige och som han ansett vara Lith. wunita
Hibn. Artens lefnadssätt är för öfrigt obekant.

284

Beskr, Till färgen liknar arten närmast följande, men
till vingformen mest föregående. Dock äro framvingarnae ut-
åt småningom bredare, icke smala och jemnbreda. Framkan-
ten är nästan rät och icke starkt böjd såsom hos följande,
Kroppen jemte antennerne svartaktig. Hjessa, skuldertäckare
och anus ockragula, . Thorax och panna svartaktiga. Fötterne
svartaktiga. Framviogarne ofvan i alla utkanter lifligare ock-
ragula än i disken, emedan undre sidans svarta färg der skim-
rar igenom ; undertill svarta, i utkanterne ockragula, dock i fram-
kanten. smalast. Bakvingarne ljust ockragnla på båda sidor;
kantade med nägot mörkare gult.

8. Gulgula Lafspinnaren. (L.soropcula Hufn.)

Alis amnticis latiusculis extrorsum dilatatis, margine
anteriore extra medium valde arcuato, fulvis, subtus
disco fusco; capite, colluri thoraceque fulvis; posticis utrin-
que flavis; abdomine fusco.

Framvingarne breda utåt vidgade, med starkt utanför mid-
ten böjd framkant, rödgula, undertill i disken bruna; hufvud,
balskrage och thorax rödgula; bakvingarne på båda sidor ljus-
gula; abdomen svartbrun,

Syn. PFhalena sororculu Hufn, Berl, Mag II, 4,

398, 72. Noctua unita Hibn, Beitr. I. 1. t. 4 fi V.

Bomb, aureola Hiäbn. Bomb, t. 24. f. 98. Lithosia

aureola Ochs, Schm. III, 140. Boisd, Icon. IL. 107. t.

58 f. 2. Kays. Schm, 255. Staint. Manual. I. 134.

Lith. sororcula Heinem, Schm, I. 266. Noctua unita

Esp. Sehm. IV. t. 93. f. 6, 7. Lith, unita God. Lep.

IV. 40. 5.

Redan tidigt i Maj månad träffas denna art flygande uti
skogarne i Danmark, Skåne och Blekinge, stundom ganska
allmän och i stora sällskaper. Den förekommer äfven ehuru
sparsammare i Juni månad och stundom ett och annat exem-
plar ännu i början af Juli. Högre mot norden har den ännu
ej blifvit funnen, Dess uppehållsort är både löf och barrsko-
gar på högländta, solbelysta ställen bland buskar. Larven
lofver på åtskilliga träds lafarter under Augusti, September och
Oktober månader. Isynnerhet mnärer den sig af Ramalina
farinacea och Parmelia parietina.

285

Beskr, Från alla föregående arter skiljer denna sig ge-
nast genom sina bredare, utåt starkt vidgade framvingar,
hvars framkant är utanföre midten starkare bågböjd än kos
någun annan inom slägtet. Hufvud, panna, thorax, balskrage
och abdomens analspets rödgula, Abdomen brungrå. Fötter-
ne svartgråa; sista paret gulaktiga, Framvingarne ofvan en-
färgadt rödgula, undertill i disken skuggade med svartbrunt,
Bakvingarne på båda sidor entärgadt ljusgula, Fransarne gula,

Larven svart, med 2:ne citrongula, rödpunkterade, vid
segmentfoghingarne genombrutna linier längs ryggen, På nyg-
gen finnas också bakom hufvudet, på wmidten och mot anal-
ändan hvita fläckar, Hurtvudet svart,

Pupan rödbrun, Kokongen brunaktig.

Vill. Borstspinnareslägtet.
(Setina Schrank. |

Articulus basalis reliquis nonnihil erassior. An-
tenne maris longius pilosi, Linguwa mollis, brevissima,
Palpi brevissimi, gracillimi. Ramulus radialis al.
ant. in costa subcostali anastomosans. ut areola subcostalis
elausa ante areolam discoidalem formetur. Costa inde-
pendens al. antiearum semper adest et ex areola discoi-
dali oriens, sed in alis posticis aut cum ramulo stylovideo
in trunco communi extra areolam discoidalem conjuneta
aut omnino nulla. Costa subcostalis al. post. prope
medium areolm discvidalis a costa mediana se separat.
Ramulus radialis et subradialis al. post in trunco
communi conjunceti ex angulo anteriore, sed ramulus sty-
loideus et ram. ulnaris ex angulo posteriore areole discoi-
dalis sepuratim orientes. Areola radialis al. ant, nul-
la. Ramulus sesamoideus al, ant. adest et ex areola
discoidali oriens; ramulus carpalis biramosus, cum ram,
metacarpali in trunceo communi conjunctus, ex angulo an-
teriore ejusdem areolée orientes. Ramulus styloidewus
al. ant. et ram ulnaris ex arenla discoidali separatim
oriehtes. Ale anteriores late, subrotundate. Larva
lichenivora,. Pupa subventricosa in folliculv tenui degens

Antennernes basled något tjockare än de öfriga; Tun-
gan mjuk och mycket kort, Palperne mycket korta, smär-

286

fa. Radialgrenen på framvingarne utlöper i subeostalner-
ven, så att ett slutet subcostaltält bildas framföre diskfältet,
Oberoende nerven finnes alltid på framvingarne och upp-=
rinner mr diskfältet, men på bakvingarne är den antingen utan-
före diskfältet förenad med styloidgrenen i gemensam stam,
eller saknas den helt och hället. Subcostalnerven på
hakvingarne skiljer sig från medisannerven nära diskfältets midt.
Radial- och subradialgrenarne på bakvingatne komma före-
sade i gemensam stam från främre hörnet af diskfältet, men
styloid och ulnargrenarne komma skilda från hvarandra ur
samma fälts bakre hörn, Radialfält saknas på framvingar-
ne. Sesamovidgren finnes på framvingarne och utgår från
dist fältet; den tvågrenige carpalgrenen, som är förenad i
gemensam stam med metacarpalgrenen, utgår ur samma fälts
trämre hörn, Styloidgrenen på framvingarne utkommer
från diskfältet skild från ulnargrenen. Framvingarne bre-
da, något rundade. ILarven lefver på lafvar,. Pupan nå-
got bukig; hvilar i en tunn kvkong.

Från föregående slägte skiljes detta genast genom de ut-
åt bredare, i spetsen mera afrundade framvingarne, hvilka un-
der bvilan icke veckas så mycket och så att säga svepas om-
kring abdomen, utan läggas mera platt öfver de bakre, Han-
narnes antenner äro också mera starkt hårige samt försedde
med längre borster. Derjemte finnes på bakre delen af bröstet
en trosidig, blåsformig, men likväl något nedplattad, kal fläck,
som dock är märkbarare hos hannen än hos honan, Denna
fläck kallas af Laboulbéne, som först anmärkt och beskrit-
vit den, ett musikinstrument, emedan han förmodar det vara
organet för det ljud, hän varsnat att åtskilliga arter af slägtet
gilva från sig. Äfven Guenée har gifvit akt på detta ljud
och han liknar det vid ett urs itererade knäppande eller det
knackande, som ästadkommes af Anobie-larver. Han varsnade
det, då ban mellan fingrarne höll fjärilen vid thorax, HLarver-
ne öfvervintra såsom unga, men arternes historia är ännu icke
så känd, att man med full visshet kan afgöra hvad som är art
eller blott lokalvarietet, emedan en del äro ytterst lika hvarandra:

287

1

I:o, Faamvingarne opaca, hvita; deras framkant något båg-
böjd. (Cyhosia. Staint,)

1. Hvita Borstspinnaren. (5. mesomella Lin)

Alis anticis uspra albidis margine tenui luteo-ochra-
cev, punctis 2 fuscis; posticis supra fuscis, in/ra flavidis.

Framvingarne ofvan hvita med fin, ockragul framkant och
2 svartbruna punkter: bakvingarne ofvan svartbruna; undertill
gulaktiga.

Syn. Tinea mesomella Lin. S.N. I, 2, 886. 356, F.
8... 364 1362. Pabr, BE. Si IIN,2;- 208: : 25. — Lithosia
eborina Fabr, EB. S. Suppl. 462.:15. Ochs. Schm.
III 152, Bomb. eborina Hiäbn, Bomb, t. 24, f. 104.
Lithosia mesomella God. Lep. V. 41. 1. Bobem,
Bomb. Sv. 105. Setina eborina Kays, Schm, 253. t.
88. Setins mesomella Heinem, Schm, I, 265. Cybosia
mesomella, Staint. Manual. I. 140,

I. skogslundar och på ängar är denna art ganska allmän
under Juni och Juli månader öfver allt i Danmark, södra och

medlersta Sverige, men huru högt den går mot norden är ännu

:

okändt. -Nordligast är den anmärkt i Dalarne (Anderss ) och
i Helsingland (Wiström,), men inom Norige är den ännu ej
fonnen, Larven letver på åtskilliga lafarter såsom Parmelia,
Sticta och träffas i Maj månad på trädstammar, stenar m, fl,

a, st,

Beskr, Framvingarne iärv smalare än hos följande arter.
Antenner, hufvud, halskrage, thorax och spetsen af ahdomen
ockragula, Abdomen ofvan hvitgrå, undertill svartbrun, mot
anus ovckragul. Fötterne svartgråa, undertill gula. - Framvin-
garne ofvan smutsigt hvita, i framkanten. och utkanten smalt
ockragula med 2:ne större eller mindre svartbruna punkter, af
hvilka den ene stär vid midten af framkanten och den andre
gent öfver nära inkanten: ondertill svartbruna med ockragula
kanter. Bakvingarne ofvan svartbruna, i utkanten smalt gul-
hvita, undertill hvitgula, i utkanten ljust ockragula, Alla
vingarnes fransar gulaktiga,

Larven tjockt valsformig, svart med kortare och längre
svartaktiga hårpenslar, hvilka stå på svarta vårtor, Buken
ljust brungrå. Hufvudet glänsande gulbrunt,

288

Pupan byunsvart, kort,

I:o, Framvingarne halft genomskinliga; grund-
färgen gul; deras framkant nästan rät. (Philea,
-Staint.)

2. Stora Borstspinnaren. (S. irrarella Lin.)

Alis subdiaphani:, luteo-ochraceis, amnticis seriebus 3
transversis punctorum nigrorum, infra nigris marginibus
ochraceis; posticis punctis 1—3 mnigris; collari, scapulis
anoque fulvis; corpore pedibusque mnigris,

Vingarne halft genomskinliga, ockragula; de främre med 3
tverrader af svarta punkter, undertill svarta med gula.kanter;
de bakre med 1—3 svarta punkter vid utkanten; halskrage,

skuldertäckare och anus rödgula; kropp och fötter svarta,

Syn. Tinea irrorella Lin, S. N. I. 2. 885. 354. F.
9. 353. 1361. Pabr.E5 Si NI 275291. 185 Bomb.
irrorea Hiibn. Bomb, t. 25, f. 105. Lithosia irrorata
Fabr. Suppl. 461. 12. Lithosia irrorea Ochs, Sehm.
III: 148. Philea irrores Zett. Ins. Lapp. 931: 1.
Setina irrorea Bohem. Bomb. S. 106. H—S. 2. 155.
Kays. Schm, 253. Setina irrorella Heinem. Schm.
], 265. Philea irrorella. Staint. Manual. IL. 141.
Var. a. Alis anticis pallidioribus punctis minoribus,
poslicis absque maculis. Forma minor; (Framvingarne lju-
sare med mindre punkter; bakvingarne utan punkter, Mindre
form, )
Syn. Setina Freyeri Nickerl. Stett. Ent. Zeit. 1845.
Pp. 105.

Stora Borstspinnaren träffas icke synnerligen sällsynt i
hela Danmark, på öarne i Östersjön, i södra och medlersta
Sverigo och i Norige ända in i Lappmarken och Finmarken.
I den högre norden synes likväl Var. a. vara den förrherskan-
de och till denna höra de exemplar, som prol, Zetterstedt
hemfört från Norrlanden och Finmarken och som han samlat
vid Taling, Gamstenstind och på Jocketind. Den tillhör ock-
så uti öfriga Europa egentliga Alpfaunan, Den typiska formen

träffas isynnerhet på skogs- och bergängarne, men äfven på

289

slättlandet och i kusttrakterne; uti dessa sednare ofta bland
Elymus arenarius. Dess flygtid varar under Juni, Juli och
Augusti månader och larven träffas i Maj på åtskilliga laf-
arter.

Beskr, Antenner, hufvud, thorax, abdomen och fötter
svarta, Halskragen, skuldertäckarne och abdomens spets samt
stundom äfven skutellen ockragula, Det bakre fotparets tibier
gulaktiga. Stundom är äfven Thorax i midten mer eller min-
dre gul. Framvingarne ofvan ockragula, stundom stötande i
orangegult med 3 tverrader svarta punkter, af hvilka de 2:ne
gå öfver disken och den 3:dje, som är mera vågig, går nära
till utkanten. Undertill äro samma vingar svarta med temli-
gen smal ockragul framkant, utkant och inkant; punktraderne
synas från öfre sidan och den 3:dje af dessa finnes i gränsen
af utkantens gula färg. Bakvingarne äro på båda sidor blekare
ockragula och ega i utkanten nära analhörnet 1—3 svarta
punkter, som på undre sidan äro tydligare än på den öfre.

Varieteten har kortare, jemförelsevis smalare och ej
så afrundade vingar, men liknar för öfrigt till färgen den ty-
piska formen, Vingarnes ockragula färg är likväl blekare,
mera ljusgul och framvingarnes punkter äro mindre. Bakvin-
garne sakna alla spår till punkter.

Larven svart med gula rhomboidiska fläckar längs ryg-
gen och aflänga, blekgula fläckar längs sidorne samt en gul,
genombruten sidolinea ofvan fötterne, Härigheten, som är svart=
aktig och rostfärgad samt på de sizta kroppsringarne förlängd,
står på glänsande svarta vårtor, som bilda 2 rader på ryggen
men endast en på hvardera sidan.

Pupan svart, styf med afrundadt analsegment,

Anm. På de högre Alperne i 'Tyskland förekommer en
annan varietet af denna art, som möjligen ock kan träffas på
våra fjellar, Det är:

Selina Andereggii (H-S. 2. 156. fig. 45. 46.), hos hvil-
ken vingnerverno äro på framvingarne svarta derigenom, att de
båda tverradernas punkter i disken hafva flutit tillsamman;
endast en tverrad at punkter finnes således, nemligen den när-
maste till utkanten. Bakvingarne sakna punkter. < I allt an-
nat liknar varieteten den typiska formen. Hit synes ock böra
föras Bomb, signata Borkh. Schm. IM. 258. Noctua irro-
teg Esp. Solm; IV: to 9485:

290 d

3. milla Borstspinnaären. ($. roscida W. VI

2

Alis subdiaphkanis, pallide fulvis, anticis seriebus 3
transversis ”punctorum mnigrorum, infra disco fuscescente;
posticis serie unica postiea macularum nigrarum; collari,
scupulis anoque fulvis; corpore pedibusque nigricantibus.

Vingarne halft genomskinlige, blekt rödgula, de främre
med 3 tverrader af svarta punkter, undertill i disken svart
brunaktiga; de hakre med en rad svarta fläckar längs utkan-
ten; halskrage, skuldertäckare och anus rödgula; kroppen och >
fötterno svartaktiga.

Syn. Noctua roscida W. V. 68. Tinea roscidella
Fabr. E, S. IL 2, 219. 19. Lith. roscida Fabr.
Suppl. 462. 13. Ochs. Schm, III, 147. Bomb, roscida
Hibn. t, 25. f. 106. 107, Setina roscida Bohem.
Bomb. 9. 106. Kays. Schm. 254. H—8. 2, 155. I. 51.
Heinem. Schm, I, 264,

Denna Borstspinnare har: hittills endast blifvit funnen på
Gottland (Bohem.) och Öland (Zett.). På förstnämnde ö
träffas den icke synnerligen sällsynt på flera ställen, såsom vid
Kjellunge (Förf.), på Hoburgen (Bohem.), på Fårön (Zett.)
På Öland deremot har den endast blitvit anmärkt på Alvaren
(Zett.). Den förekommer på torra platsar och höjder under
Juni och Jali månader,

Beskr. Den liknar till alla delar föregående art, men
är mindre, vingarnes grundfärg är mera blekt rödgul och fram-
vingarnes punkter äro gröfre. Bakvingarne ega på båda sidor
icke såsom hos föregående blott 1—3 punkter i främre hörnet
nära utkanten, utan längs hela utkanten en rad grolva svarla
punkter eller rättare fläckar, Framvingarne iäro undertill röd-
gula, men hafva i disken en svartbrun skuggning och öfre si-
dans svarta punkter äro skarpt markerade, så avt de icke så-
som hos föregående art blott skimra igenom. = Sista fotparets
tibier och tarser gulaktige; stundom äfven främre fotparets
tibier. Stundom är halskrazen svartaktig, och stundom äro äf-
ven abdomens segmentkanter gulaktiga.

Anm. Några arter eller varieteter, som förtjena efter=
sökas hos oss öro följande:

Setina Kuhlweinii (Hubn, Bomb, t. 69. f, 290, 291.
Treitseh, Schm, X; 1. 167. H—S, 2. 154.): Vingarne opa=

291

ka, orangegula, de främre med 3 rader svarta punkter, under-
till mer eller mindre svartskuggade i disken, med en rad svarta
fläckar längs utkanten; de bakre med en rad sådane fläckar
längs utkanten på båda sidor; hela kroppen gul. Förekommer
i N. Tyskland och i "Tyrolen. Maj, Juni.

Setina melanomos (Nickerl, Stett. Ent, Zeit, 1845. 4,
II—S, 2, 155, f. 69. 70.): Vingarne halftgenomskinliga,
blekgula, ofvan vid basen svartpudrade, de främre med 3
rader svarta punkter, undertill svartbruna med smala gula
kanter; de bakre med en rad svarta punkter Jängs utkanten på
båda sidor och undertill vid basen svartpudrade: hela kroppen
svart, anus och tibierne gulaktiga. Förekommer på Alpernes
öfre regioner. Augusti.

Alla dessa betraktas af somliga Förf. endast såsom varie-
teter till föregående art. Setina melanomos är den alpinska
formen och torde böra sökas på våra fjällar, Den andra till-
hör mera Jåglandet och förekommer måhända uti Danmark, om
icke uti södra Sverige. En annan art förekommer också på
solbelysta klippafsatser bland Alperne ända till 7,000 fots höjd
öfver hafvet. Varieteten träffas ofvan trädgränsen, - Måhän-
da den ock kan träffas i Skandinaviens fjelltrakter, hvarföre
vi här intaga dess diagnos:

Setina avrita. Esp.

Vingarne å båda sidor ockragula eller orangefärgade med
svarta fläckar i utkanten; framvingarne med 3 rader svarta
punkter och undertill utan svart skuggnig; kroppen svart med
gul halskrage.

Syn. Lithosia aurita Ochs, Schm, III, 150. B. com-
pluta Hibn, 108. fig. 292. 293. Sctina aurita Hei-
nem Schm, I. 264,

Var. De 2 förste punktraderne på framvingarne sam-
manflytande, så att nerverne äro svarta, Kroppen svart med
svart halskrage,

Syn. B. ramosa Fabr, BE. 5. III, 1, Lith. ramosa
Ochs. Schm, II. 151. B. imbuta Häbn, 192—210.

V. Tri. EUPREPIIDAE LED.
(Chelonides Boisd, Auct.)

Antenne aut maris pectinate, femine serrate vel
hirsute, aut utriusque serus hirsute, pilis 2 longioribus
in utroque articulo instructe. Palpi capite hwud longiores,
minime rostriformes. Lingua brevis, semper adest. Cal-
caria pedum posticorum aut 2 aut 4. Costa subco-
stalis al. post. cum costa mediana in trunco communi
conjuncta, ut ejus sit ramulus, nec ad basin libera,. Ocelli
adsunt. Oculi nudi. Costa independens al. post.
aut nulla aut reliquis mqualis et prope angulum posteri-
orem areole discoidalis oriens. Areola rudialis al. ant.
aut adest aut deest. Costa dorsalisgs al. ant. radice
simplici e basi oriens. Larva 16-poda, pilis fasiculatis
dense vestita. Pupa folliculata.

Antennerne antingen hos hannen kammade och hos ho-
nån sågtandade eller håriga, eller ock hos båda könen under-
till ludna med 2:ne längre borst på hvarje led. Palperne
icke längre än hufvudet, ej näbbformiga. Tungan kort, finnes
alltid. Sporrarne på bakfötterne antingen 2 eller 4. Sub-
costalnerven på bakvingarne förenad i gemensam stam
med mediannerven, så att den är en gren af denna och ej vid
basen fri. Oceller finnas. Ögonen nakna. Oberoende
nerven på bakvingarne antingen ingen, eller lika tjock som de
öfriga och upprinnande nära bakre hörnet af diskfältet. Ra-
dialfält antingen finnes eller saknas på framvingarne. Dur-
salnerven på framvingarne utgår från basen med enkel rot.
Larven har 16 fötter och är tätt beklädd med hårborstar,
Pupan hvilande i en kokong.

Från Nycteolidse, hvilka stå denna grupp närmast tillfölje
af nervförgreningen, skiljes den genast genom de korta pal-
perne. Dessa äro nemligen knapt längre än hufvudet och alls
icke näbbformiga, Tungan är också kortare än hos Nycteolid2,
hvarjemte oberoende nerven alltid upprinner på bakvingarno
helt nära bakre hörnet af diskfältet eller åtminstone inom tred-
jedelen af tvernervens längd. Alla till vår fauna hörande
arter af denna grupp ega 4 sporrar på bakfötterne och honor-
ne ega lika utblidade vingar som haunarne. Vingarne läggas

295

under hvilan takformigt öfver abdomen, och fjärilarne äro i
rörelse endast under natten. Deras larver äro snabba i sina
rörelser, lefva ensamne, aldrig. i större sällskap, och endast
några, få arter hafva 2:ne generationer om året. De till vår
fauna hörande arter fördelas på följande slögten, hvilka alla
sakna hornartad klo på framtibierne, som deremot andra till
familjen hörande slägten ega:

I. Costa independens al, post. deest.. (Oberoende nerven
saknas på bakvingarne.) , Emydia.

u. Costa independens al. post. adest, (Oberoende nerven
finnes på bakvingarne.)

ÅA.) Antenne utriusque sexus simplices, infra pilis ciliatle,
setis 2 longioribus in utroque articulo instructe.
(Antennerne hos båda könen enkla, undertill cilierade
med hår och på hvarje led försedde med 2:ne längre
borster,) |

1) Areola radialis al, ant. adest, (Radialfält finnes
på framvingarne.)

(a) Ramulus radialis al. ant. ex areola ra-
diali oriens. (Radialgrenen på framvingar-
ne kommer från radialfältet.) Enuchelia.

(b) Ramulus radialis al. ant, ex areola dis-
eoidali oriens. (Radialgrenen på framvin-
garne kommer från diskrältet.)

Callimorpha,

2) Areola radialis al. ant. deest. Ramulus me-
tacarpalis al. ant. simplex. (Radialfält sak-
' nas på framvingarne. Dessas metacarpalgren

i enkel.) | Phragmatobia,

B.) Antenne pectinate, femine sepissime serralme. (An-
tennerne kammade, hos honan oftast sågtandade.)

1) Areola radialis al. ant. adest. (Radialfält finnes
på framvingarne,)

(a) Ramulus metacarpalis al. ant. ex areola
radiali separatim oriens. (Metacarpalgre-
nen på framvingarne kommer ur radialfäl-
tet skild från de öfriga) Ammobiota,

(b) Ramulus metacarpalis al. ant. in trunco
communti cum ramulo carpali coniunetus
ex areola radiali oriens. (Metacarpalgre-
nen på framvingarne kommer ur radialfältet
förenad i gemensam stam med carpalgrenen.)

Arebia.

2) Areola radialis al. ant. deest. (Radialfält sak-
nas på framvingarne.)

(a) RBamulus radialis et ram. subradialis al.
ant. ex areola discoidali orientes, (Ra-
dialgren och subradialgren på framvingarne
komma ur diskfältet.) Orodemnias.

(b) Bamulus radialis al. ant. solus ex åreola
discoidalt oriens, (Radialgrenen på fram-
vingarne kommer ensam ur diskfältet.)

(1) Costa independens al. post. e costa
transversa longe ante angulum po-
steriorem areolm discoidalis oriens,
(Bakvingarnes oberoende nerv utgår ur
tvernerven långt framom diskfältets bakre
hörn, ) Euthemonia,

(2) Costa independens al. post. ex ipso
angulo posteriore areolm discoidalis
oriens. (Bakvingarnes »oberoende nerv
utgår ur sjelfva bakre hörnet af disk-
fältet.) Spilosoma,

I. Hedspinnareslägtet.
(Emydia Boisd.)

Antenne maris peclinate, femine ciliatr, Netis 2
longioribus in utrogue articulo instruete. Palpi capile
breviores, breviter pilosuli, Lingua brevissima, mollis.
Pedes adpresse squamati. Costa independens al.
posticarum mnulla, Areola radialis al. ant, mnulla.
RBamulus radialis al. ant. e latere anteriore, ramulus
subradialis cum ramulo carpali simplici et ram. meta-
carpali simplici in trunco commumi ex angulo anteriore
areol& diseoidadlis, sed ramulus sesamoideus ex codem loco

295

separalim orientes. RBamulus radialis et ram. subra-
dialis al. post. ex angulo anteriore, sed rumulus styloideus
et ram, ulnaris ex angulo posteriore areol& discoidalis
orientes, Ale anteriores graciles,-fere equelate. Corpus
graeile, lineari-elongatum, squamis I, pilis brevibus adpres-
sis obtectum, Pupa contracta, femine ventricosa, folliculo
tenui, Larva breviter pilosa,

Antennerne hos hannen kammade, hos honan cilierade
med hår och på hvarje led försedde med 2:ne längre borster.
Palperne kortare än hulvudet, kort och fint bårige. Tun-
gan ganska kort, mjuk, Fötterna tilltryckt fjälliga, Obe-
roende nerven på bakvingarne ingen, Radialfält på
framvingarne saknas, Radialgrenen på framvingarne kom-
mer från främre sidan af diskrältet, men subradialgrenen kom-
mer från samma fälts främre hörn, förenad i gemensam stam
med den enkla carpalgrenen och likaledes enkla metacarpal-
grenen ; sesamojdgrenen kommer från samma ställe skild från
de öfriga, Radialgrenen och subradialgrenen på bakvin-
garne komma från diskfiltets främre, men styloid- och ulnar-
grenarne från dess bakre hörn, Framvingarne smala, nä-
stan jempbreda. Kroppen smärt, täckt med tilltryckta fjäll
eller korta hår. Pupamn sammandragen, honans bukig, kokon-
gen tunn, Larven korthårig.

Till följe al den smärta kroppen och de smala, jemnbreda
vingarne står detta slägte närmast föregående grupp, men till
följe al ocellernes närvaro hörer det till de egentliga Eupre-
pierna, — Liksom' en del af föregående grupps slägten saknar
älven detta oberoende nerv på bakvingarne, hvarigenom det
genast skiljes från alla de följande, Dess arter uppehålla sig
på sandiga, torra och sterila marker, oftast på sådane, som
ligga öppna för solen, De hafva ej mer än en generation om
året och deras larfver öfvervintra till följande vår, då de för-
vandlas till pupor, som efter en månads förlopp gifva fullbil-
dad insekt,

1. Strecktecknad Hedspinnare.
(E. grammica Lin.)
Alis anticis supra flavis longiludinaliter nigro-lineatis;
posticis aurantiacis margine anteriore et exteriore macula-
que discoidali nigris,

Framvingarne ofvan halmgula med svarta längsgående li-
nier; de bakre orangegula med svart framkant, utkant och
diskfläck. '

Syn. Bombyrx grammica, Tin F. S. 301. 1134. 5,

N, t. 2. 831. 75. Fabr, EB. S, II 1, 465, 128; Hubn.

Bomb, t. 28, f. 122, 123, Euvrepia grammica. Ochs,

Schm, II 206. Lithosia grammica, God. Lep, V.

t. 42. f. 1. Emydia grammica. Boisd. Ind. meth. 57.

465. Kays. Schm, 244, t, 92. Heinem. Schm, I, 257.

Bohem, Bomb, Sv. 99, Pulepia grammica, Staint.

Manual, I, 149.

Var. a. Alis postieis fere totis nigris (Bakvingarne
nästan helt och hållet svarta.)

"Syn. Bomb. striata; Borkh; Sehm. III. 471, 63—65.
Bomb grammica. Ilubn, Bomb, t, 56. f. 241, 242. Li-
thosia grammica. God, I, c, t. 42, f. 2
Denna Hedspinnare förekommer ganska talrik på alla
sandhedar och torra ställen i Danmark, Skåne, på Gottland
och Öland under Juli månad. MHannarne iiro i rörelse äfven
under dagen och vppskrämmas lätt ur gräset, der de sitta, men
honorna äro trögare och hålla sig merendels dolda, Larven
träffas i Maj och Juni månader och lefyver af Hieracium pi-
losella, Artemisia vulgaris och campestris, Galium, Plan-
tago, Calluna, Festuca ovina, Aira, Luszsula och flera an-
"dra grässlag. Varieteten förekommer bland den typiska for-
men. Dess larv är äfven något olik dennas.

Beskr, Antennerna gula med svarta fransar eller tän-
der, Palperne gulsktiga och hufvudet svart, - Halskragen
svart, i kanterne gul. Skuldertäckarne svarta med gula kan-
ter. Thorax svartaktig, Abdomen ofvan svart, med gula seg-
mentkanter, undertill blekgul med svarta fläckar längs midten
och sidorna, Fötterne blekgula mer eller mindre svartfläckiga.

Hanne, Framvingarne ofvan halmgula, mellan nerverne
med täta svarta längslinier, hvilka likväl nära utkanten äro
genombrutna, Bakvingarne ofvan orangegula, längs utkanten
och framkanten bredt svarta; vid diskföltets slut eh svart fläck,
hvilken sammanhänger ofta med framkantens svarta färg. Un-

297

dertill äro alla vingarne rödaktigt gula, de främre vid basen
svartskuggade, med en svart fläck i disken och en rad på
längden stående svarta linier i den blekgula spetsen och ut-
kanten; de bakre stundom enfärgade, samt med svart diskfläck
och en rad fläckar af samma färg längs utkanten, Fransarne
gula,

Ionan har blekare framvingar med färre, stundom nä-
stan inga svarta längslinier; stundom finnas endast svarta fläc-
kar längs utkanten af bakvingarne.

Varieteten har bakvingarne ofvan antingen aldeles
svarta, eller svarta med en rödgul fläck i disken,

Larven är svartbrun med rödbruna abdominalfötter,
orangegul rygglinea, en hvit linea längs hvardera kroppsidan
och på sidan om rygglinien 2 rader rödbruna vårtor, som
bära räfröda hår. Varietetens larv är svart utan rygglinien,
men med de rödbruna, af räfröda hår bevuxna ryggvårtorne
och har i stället för den hvita sidolinien vårtorne der bevuxna
med hvita bår,

Pupan rödbrun, hos varieteten svartbrun, trubbig med
analspets, Kokongen hvitgrå eller grå.

2. Punkterad Hedspinnare. (E: cribrum Lin.)

Alis anticis supra lIacteo-albidis, maculis transverse
4-seriatis fuscis; posticis fusco-cinereis,

Framvingarne ofvan mjölkhvita, med 4 tverrader svartbru-
na fläckar; de bakre svartgråa,

Syn. , Bombyr eribrum Lin. F, S 302, 1136. S. N.

I. 2. 831. 76. Hiäbn. Bomb. t. 28. f. 120. 121. Eypre-

pia eribrum Ochs. Schm, II. 302, Lithosia eriorum

God, Lep, V, 26. t 43. f. 1. 2. Emydia eribrum

Boisd. Ind. meth, 57. 462. Kays. Schm, 244, Heinem

Schm, I. 258. Bohem, Bomb, Sv. 100, Eulepia eri-

brum Staint. Manual, I, 149.

Mycket sällsyntare än föregående förekommer denna Ied-
spinnare på liknande lokaler der och hvar uti Danmark, Skåne
och på Öland (Bohem.), äfvensom vid Christiania (Siebk ec.)
samt på några andra ställen i södra Norige (Bohem.) under
Juli månad, Dess larv lefver på Viola, Ca!luna och på

38

298

Anthoxanthum odoratum, Poa annua och flera andra gräs.

slag,

Beskr. Antennerne hvita med bruna kamtänder. = Pal-
perne hvitaktiga, Hufvudet svartgrått. Halskrage och skul-
dertäckare hvita, hvardera med en svart fläck, Thorax och
abdomen hvitaktiga, den sednare längs midten och sidorne
svartpunkterad.

Hanne och hona. Framvingarne ofvan mjölkhvita med
4 tverrador svartbruna fläckar, af kvilka en finnes närå basen,
2:ne parallela och hvarandra närstående öfver disken och en
nära utkanten, hyilkens fläckar äro mera långsträckta, Dess-
utom finnes en och annan fläck nära vingbasen och några
punkter utmed utkanten, Bakvingarne på båda sidor och
framvingarne undertill svartgråa, Alla fransärne hvita. |

Larven gråbrun, på sidorne orangebrun med 3 hvitak-
tiga -rygglinier och mellan dessa 2 stora svarta fläckar på hvarje
kroppsring, af hvilka hvardera bära 2 glänsande vårtor: på si-
dorn2 af hvardera kroppsringarne 4 små vårtor, Samtliga vår-
torne äro strållormigt bevuxna med svarta ech hvita hår. Buk-
fötterne bruna. Hulvud och bröstfötter svarta,

. Pupan kort, tjock, svartbrun, med trubbig analända,
Agget klotrundt, guldglänsande, ;

. .
II. "Karminspinnareslägtet.
(Euchelia Boisd)

Antenne utriusque sexus> simplices, infra pilis cili-
ale setis 2 longioribusin utroque articulo instructe. Pal-
pi breves, udpresse squamosi, Lingua cornea, crassa,
elongata, palpis non occultata. Pedes adpresse squamati.
Costa independens al. post, adest, e costa trunsver-
så longe ante angulum posteriorem areolm discoidalis oriens.
Areola radialis al. ant, adest, inter ramulum radialem
et ram, subradialem locata, Ramulus radialis al. ont.
e latere anteriore . et ramulus subradialis, cum ram, car-
pali simplici aut biramoso et ram. metacarpali semper
simplici in trunco communi conjunetus, ex apice areolwm
radialis, sed. ram, sesumoideus ex angulo anteriore areol
discoidalis, orientes, Ramulus radialis el. ram. sub-

299

vradialis al. post. ex angulo anteriore, sepe in trunco com-
muni conjuncti, sed. ram styloideus et ram, wulnaris ex
angulo posteriore areol& discoidalis separatim orientes.
AlÅ anteriores late, extrosum dilatate. Corpus gracile,
lineari-elongatum, adpresse squamosum. Pupa folliculata,
tenuis, Larva pilis sparsis brevibus vestita.

Antennerne hos båda könen enkla, undertill cilierade
med hår och försedde med 2 längre borster på hvarje led.
Palperne korta, tilltryckt fjälliga. Tungan hornartad,
stark, lång, ej dold af palperne, Fötterne tilltryckt fjällige,
Oberoende nerven finnes på bakvingarne, och utgår från
tvernerven längt framom diskfältets bakre hörn, Radialfält
finnes på framvingarne emellan radialgrenen och subradialgre-
nen. Radialgrenen på framvingarne utgår från främre
sidan af radialfältet, och subradialgrenen, förenad i gemensam
stam med den enkla eller 2-greniga carpalgrenen och den al-
tid enkla metacarpalgrenen, utgår från spetsen al samma fält,
men sesamoidgrenen utgår från diskfältets främre hörn, Ra-
dialgrenen och subradialgrenen på bakvingarne utgår från
främre hörnet af diskfältet ofta förenade i gemensam stam,
men styloid- och ulnargrenarne utgå åtskilda från bakre hör-
net al samma fält. Framvingarne breda, utåt vidgade,
Kroppen smärt, långsträckt, tilltryckt fjällig. Pupans
kokong tunn. Larven beklädd med spridda, korta hår.

Genom sina breda framvingar och tilltryckt fjälliga kropp
skiljes slägtet genast från föregående. Från följande är det
hufvudsakligen skildt "genom olikhet i nervulationen, Radial-
grenen utgår här icke från diskfältets främre sida på fram-
vingarne, utan från radialfältet och detta ligger emellan nämn-
de gren och subradialgrenen, samt bildas således icke såsom
hos följande derigenom att subradialgrenen och carpalgrenen
förena sig i gemensam stam utanföre diskfältet, sedan de deri-
från utgått med skilda rötter. Slägtet eger ej mer än en ge-
neration om året och pupan öfvervintrar till följande vår.

1. Harminspinnaren. (E. jacober Lin.)

Alis anticis nigro-fuscis lineis lungitudinaliter positis
maculisque 2 coccineis; posticis coccinets.

300 :

Framvingarne ofvan svartbruna med längsgående purpur-
röda linier och 2 fläckar af samma förg; bakvingarne skarla=
kansröda.

+ Syn. Noctua jacobee Lin, F, S. 307, 1155, 8. N.

I, 2,. 839, 111, Bombyx jacobee Fabr. EB, 8. INET

464. 181. MHibn, Bomb, t. 26 f. 112. Lithosia jacobmemwe

Ochs, Schm, III, 154. — Callimorpha senecionis Dup.

Lep. IV. 1. 377, t. 39. f. 1. OCallimorpha jacobewe

Kays. Schm, 251. Heinem. Schm, I, 257, Staint.

Manual, I. 148. Puchelia jacobee Boisd, Ind. Meth.

56. Bohem, Bomb, Sv, 38.

Karminspinnaren är temligen sällsynt, men förekommer
dock der och hvar i Danmark, södra Sverige och Norige.
Nordligast har den inom Sverige blifvit anmärkt vid Stockholm
(Bohem.) och inom Norige vid Porsgrund och Christiania
(Siebke). Der den förekommer träffas den åtminstone såsom
jarv merendels i mängd, emedan larverne utan att egentligen
lefva familjevis, dock uppehålla sig till stort antal på samma
vext, Egentligen utgör Senecio jacobea larvens näringsplanta,
men äfven andra arter af samma vextslägte anlitas. Larven
träffas på hösten, men fjärilen i Maj och Juni månader.

Beskr. Antenner, hufvud och hela kroppen svartbruna.
Framvingarne på båda sidor svartbruna, stötande i blågrått
med en purpurröd, längsgående, temligen bred linen innanföre
framkanten, Denna linea börjar vid vingbasen och slutar ien
rundad fläck nära vingspetsen. En annan dylik linea finnes
från vingbasen i egjelfva inkanten vid hvars midt den slutar,
Tvenne runda fläckar af samma färg finnas i utkanten, Bak-
vingarne på båda sidor purpurröda, i framkanten bredare, men
i ntkanten mycket smalt svartaktiga, Fransarne svartbruna.

Larven tunnt svarthärig med svart hufvud; till färgen
svart med orangegula ringar,

Pupan äggrund, rödbrun, Kokongen tunn, brun,
Ägget klotrundt, plattadt, gulaktigt.

fr

301

lil. Glansspinnareslägtet.

(Callimorpha Latr.)

Antenne utriusque sexus simplices, infra pilis cilia-
te, setis 2 longioribus in utroque articulo instructe. Pal-
pi longiores, prominuli, subcompressi, adpresse squamosi,
Linqua cornea, erassa, slongata, palpis non occultata,
Pedes adpresse squamati. Costa independens al.
post, adest, e costa transversa ante angulum posticwm
areole& discoidalis oriens,. Areola radialis al, ant.
adest, inter ramulum subradialem et ram. melacarpalem
locata, Ramulus radialis al. ant. e latere anteriore
ereolm discoidalis, ramulus subradialis, in trunco com-
muni cum ram. carpali biramoso et ram, meatacarpali sim-
plici eonjunctus, ex apice areolm radialis, sed ramulus se-
samoideus ex angulo anteriore ureolm discoidalis orientes.
Ramulus radinalis et ramulus subradialis al. post. ex
angulo anteriore, interdum in trunco communi conjuneti, sed
ramulus styloideus etram. ulnaris ex angulo posteriore ure-
ole discoidalis separatim orientes. Alm anteriores latae,
extrosum dilatatae. Corpus gracile, lineari-elongatum,
udpresse squamosum, Pup follieulum amplum, molle,

Antennerne hos båda könen enkla, undertill cilierade
med hår och försedde med 2 längre borster på hvarje led.
Palperne längre, framstående, något sammantryckta, tilltryckt
fjällige. Tungan hornartad, stark, lång, ej dold at palperne,
Fötterne tilltryckt fjällige. Oberoende nerven finnes på
bakvingarne och utgår från tvernerven framom bakre hörnet
af diskfältet. Radialfält finnes på framvingarne emellan
subradialgrenen och metacarpalgrenen, Radialgrenen på
framvingarne utgår från främre sidan af diskfältet, och subra-
dialgrenen, förenad i gemensam stam med den 2-greniga car-
palgrenen och enkla metacarpalgrenen, utgår från spetsen af
radialfältat, men sesamoidgrenen utgår från diskfältets främre
hörn, Radialgrenen och subradialgrenen på bakvingarne
utgå från främre hörnet af diskfältet, stundom förenade i ge-
mensam stam, men styloid- och mulnargrenarne utgå åtskilda
från bakre hörnet af samma fält. Fram vingarne breda, ut-
åt vidgade, Kroppen smärt, långsträckt, tilltryckt fjällig.
Pupans kokong vid och mjuk,

Slägtet liknar i mycket föregående, men skiljes derifrån

synnerligen genom den olika nervulationen såsom ofvanföre

302

visades, Dess arter atmärka sig genom sin smärta kropp och
sina vackra, ofta glänsande färger. Ej mer än en generation
om året förekomrer och larven öfvervintrar liksom hos före-

gående slägte, Dess flesta arter tillhöra de varmare länderne.

1. Glansspinnaren. (C. dominula Lin.)
Alis anticis supra atris, menco-virestentibus, maculis
albis flavisque; posticis cinnabarinis, nigro-maculatis, Ä

Framvingarne ofvan svarta, med grönaktig kopparglans
och hvita samt gula fläckar; bakvingarne zinoberröda med
svarta fläckar,

Syn. Noctua dominula Lin. S. N. I. 2. 834, 90
Bombyx dominula Fabr, E, S, UI, 1. 475, 210. Hibn,
Bomb. t. 27. t, 117. 118. Eyprepia dominula Ochs,
Schm, III. 316, Callimorpha dominula God, Lep. IV.
312. t, 38, f. 2—4, Zett. Ins. Lapp. 931. I. Bohem,
Bomb. Sv. 110. Kays, Schm 251. t, 96; Heinem.
Schm, I, 255. Hypercompa dominu'a Staint, Manual,
I, 144.

Glansspinnaren är en af Skandinaviens sällsyntaste arter
och har hittills endast blifvit träffad på några få ställen inom
Danmark och Sverige. Dock synes han gå ganska högt mot
norden, aldenstund Zetterstedt upptager honom bland
norra Lapplands fjärilar ehuru utan lokaluppgift. Vid Stock-
holm (Wahlb.) och vid Esperöd (Zett,) i Skåne är han
med visshet anmärkt. Inom Norige är han oss veterligen än-
nu ej antecknad, Han föredrager skogstrakter och fuktiga
dalsträckningar framför slättlandet och går på medlersta Eu-
ropas alper upp öfver trädgränsen, Flygtiden infaller i Juni
och Juli månader, Larven träffas derefter under hösten och,
sedan den öfvervintrat, äfven följande vår på flera slags vexter
såsom Lamium, Cynoglossum, Urtica wurens, Fragraria,
Salix caprea, Fraxinus, Rubus, Prunus Sorbus, 0. 5. V.,
och gifver fullbildad insekt efter 3—4 wyeckors puptid,

z 303

Beskr, Antenner, hufsud och thorax svarta, den sed-
nare med: grön glans och 2 rödgula längslinier. Abdomen
zinoberröd med en svart linea längs -midten, undertill svart=
grön. - Framvingarne svarta med grönaktig kopparglans och
talrika rundade fläckar samt punkter, hvilka till största antalet
äro hvita, men till en del äro gula, Af dessa äro vanligen 3
mer eller mindre gulaktiga belägna i disken, 1 likaledes gul i
inkanten nära vingbasen, 4 endast genom vingnerverne skilda,
hvita, utanföre slutet af diskfältet samt slutligen 6—7 hvita
vid utkanten, ofta stälda parvis. Framvingarne undertill så-
son) på öfre sidan, men mot basen rödaktigt anlupna. Bak-
vipgarne på båda sidor zinoberröda, längs framkanten svarta,
i utkanten prydde med större eller mindre svarta fläckar, som
ofta mer eller mindre gammanflyta; i disken finnes en svart
fläck, som sammanhänger med framkantens svarta färg.

Larven glänsande blåsvart med ett bredt gult ryggband,
som på båda sidor om sig har på hvarje kroppsring en stor
svart Mick och en svafvelgul, hvitpunkterad linea, längs hvar-
dera kroppsidan. Vårtorna gria, men nedersta raden blånak-
tig. Iäårigheten brungrå. Hufvudet litet, glän=ande svart.

Pupan glänsande rödbrun. Kokongen tunn och hvit.

Anm. För eftersökande serskildt på öarne i Östersjön
må intagas diagnosen till

Pleretes matronula,. Lin.

Framvingarne ofvan olivhruna med en fläck vid basen,
3—4 fläckar utmed framkanten, alla citrongula; bakyvingarne

rödgula med 2 rader svarta, stundom sammanfdytande fäckar
i disken,

Syn. Noctua matronula Lin. S. N. I. 2. 835. 92,
Bomb, matronula Fabr, B, 8. II. 1. 468, 191. Bomb.
matrona Hiibn. Bomb. t. 32, f. 138 t. 55 f. 239. Ey-
prepia matronula Ochs Sechm. II 327. Callimorpha
matronula Kays. Sehm, 251, Phargmutobia matro-
nula Heinem. Schm. I, 247.

Slägtet Pleretes, som Lederer först afskildt, utmärker sig
från föregående genom sin tjocka, klumpiga kropp, hvilken på
thorax är tilltryckt hårig; vidare genom frånvoro af radialfalt
på framvingarne, hvilkas radinlgren utgår från framkanten af
diskrältet, men subradialgresen, carpalgrenen och metacarpalgre-
nen, förenade i gemensam stam, utgå från främre hörnet al

304

samma fält, Cerifrån äfven sesamoidgrenen kommer, åtskild
från de öfriga, Carpalgrenen är enkel, men metacarpalgrenen
är 2-grening. Antennerne iäro lika föregående slägtes, Ofvan
upptagna art förekommer i skogstrakter och dess larv öfvervin-
trar tvenne gånger innan den gilv:r fjäril. Denilefver på has-
sel, Rhamnus frangula, Viola, Plartago, Hieracium, Arte-
misia, Lactucu och Prunus padus. Den är svartbrun med
vårtor al samma färg, hvilka äro bevuxna med långa rödbru-
na hår. Såsom yngre är den hvit med gula vårtor och bru-
na hår, men öfvergår småningom i brunt och svart. Fjärilens
flygtid är Joni månad, Nordligast är den funnen i Liffland
och Lauenburg,

IV. Sandflygareslägtet.

(Ammobiota Wallengr.)

Antenne utriusque sexus, sed femine brevius pectina-
te. Palpi longiores, subpenduli, adpresse squamosi, Lin-
guua brevissima, spuria, mollis, pualpis ocultata. Pedes
squamati; femora maris infra dense hirsuta. Costa inde-
pendens al, post. adest, ev angulo posteriore areolm dis-
coidalis prope ranvulum styloideum oriens, Areola ra-
dialis al, ant. adest, inter ramulum subradiulem et ramulum
carpalem locata. Ramulus radialis al. ant. e latere
anteriore areol< discoidalis, sed ramulus subradialis et
ram. carpalis biramosus ex apice arcolm radialis aut se-
paratim aut in trunco communi conjuncti orientes; TaMu-
lus metacarpalis simplex iterum ex apice eiusdem areole
separatim oriens, sed ram, scsamoideu: ex angulo anteri-
ore areol discoidalis' egrediens. Ramwulus radialis
et ram. subradialis al. post. separatim ex angulo anteriore
et ramulus styloideus ex angulo posteriore, sed ram, ulna-
ris e latere pöesteriore areol& diseoidalis oricntes. Alace
anteriores latuae. Corpus crassum, brevissime ac adpresse
hirsutum. Pupae follieulum laxum,

Antennerne hos båda könen, men hos honan kortare
kammade. Palperne längre, något hängande, tilltryckt fjäl-
lige. Tungan ytterst kort, nästan felslagen, mjuk, af pal-

rn g y , Lo) ] I
perne dold, Fötternestilltryckt föllige; hannens lär undertill
tätt ludna, Oberoende nerven finnes på bakvingarne och

305

utgår från bakre hörnet af diskfältet, nära styloidgrenen, Ra -
dialfält finnes emellan subradial- och carpalgrenen på fram=
vingarne, Radialgrenen på framvingarne utgår från främ=
re sidan af diskfältet, men subradialgrenen och den 2-grenige
carpalgrenen utgå från spetsen af radialfältet antingen åtskil=
da elter förenade i gemensam stam ; motacarpalgrenen, som är
enkel, utgår äfven från spetsen af samma fält åtskild från de
öfriga, men sesamoidgrenen kommer från främre hörnet af
diskfältet. Radialgrenen och subradialgrenarne på bak-
vingarne utgå skilda från hvarandra ur främre hörnet, och
styloidgrenen ur bakre hörnet, men ulnargrenen ur bakre si-
dan af diskfältet, Framvingarne breda, Kroppen tjock,
klumpig, ganska kort och starkt tilltryckt hårig. Pupans
kokong wid. S

Detta slägte, som hittills blifvit sammanfördt med följan=
de, skiljer sig både från detta och det föregående icke blott
genom olikheten i nervulationen- utan äfven genom andra för=
hållanden, Antennerna äro äfven hos honan kammade, fast-
än lamellerna äro kortare än hos hannen; kroppen är äfven på
thorax tilltryckt korthårig och icke såsom hos följande slägte
der utsperradt luden, Bakvingarne äro mindre och smalare,
icke så vida, som hos följande och abdomen räcker temligen
derutom. Larven öfvervintrar och lefver väl icke egentligen
familjvis, mer dock i större sällskap och icke enslig såsom
hos följande slägten, hvars larver den till formen äfvensom till
härbeklädnade liknar,

1. Sandflygaren. (A, hebe Lin.)

Alis anticis alris fasceiis 5 transversis albidis, aurans
tiavo- limbatis; posticis roseis Il. sanguineis atro-maculatis.
Framvingarne svarta med 5 hvitaktiga tverband, som äro
kantade med orangegult, bakvingarne rvsenröda eller blodröda
med svarta fläckar.
Syn. Bombyx hebe Lin, S. N, I. 2, 820. 40, Fabr.
E, S, HI, 1. 469. 193. Hiibn. Bomb, t. 30. fig. 129.
Eyprepia hebe Ochs, Schm, II. 339. - Chelonia hebe
God, Lep. IV, t. 31. 1. 2. Kays. Schm, 246: t. .95.
Arctia hebe Heinem, Schm, I. 254.

39

306

Sandflygaren tillhör egentligen sydligare trakter än Skan-

dinavien, men förekommer dock der och hvar på Danmarks

fastland och är i synnerhet allmän i Schlesvig-Holstein. Han
undviker bergstrakter, men nppehåller sig på sandiga, varma
slätter och fält, der fjärilen träffas i Juni månad, «Larven
förekommer höst och vår samt lefver af Glaux maritima,
Achillea, Artemisia vulgaris, Euphorbia, Cynoglossum, An-
chugsa, Alsine, Lactuca och flera andra låga vexter, Äggen
läggas i högar på bladen af niäringsvexterna och kläckas efter
13—16 «dagars förlopp. Larven hinner om hösten tredjedelen
af sin storlek.

Beskr. Antenner, hufsud, thorax och halskragen sam-
metsvarta, den sednare med en smal röd kant. Abdomen
svart, med 6 röda, stora, sammanflytande fläckar längs hyar-
dera ryggsidan. Fötterna och bröstet sammetsvarta ; det sed-
nare stundom framtill prydt med en röd fläck.

Ianne. Framvingarne ofvan sammetsvarta med 3 hvit-
aktiga tvärband, hvilka äro i kanterna smalt orangegula. Af
dessa band äro de 3:ne understa smalast och det 3:dje från
hasen stondom upplöst i 2—3 fläckar, De båda sista äro
bredare och framonm ulnargrenen förenade med hvarandra, så
att grundfärgen bildar emellan dem en större fläck i fram-
kanten och en annan dylik i inkanten af vingen. Bakvingarne
äro rosenröda med ett svart tvärband öfver disken, hvilket
likväl ej hinner vingens inkant; en svart streck vid diskrältets
slut, en stor svart Häck i analhörnet och en annan dylik i
framkanten nära främre hörnet af vingen, Diskens tvärband
är stundom upplöst i fläckar. Alla vingarne äro undertill lika
öfre sidan, men framvingarne äro vid basen anlupne af rödt.

Honan liknar till färgen hannen, men hennes bakvingar
äro blodröda med fläckar såsom has hannen,

Larven är svart med svarta vårtor, som på kroppsidorna
bär rostgula, men för öfrigt svarteråa, i spetsen hviteråa eller
I , s 5 Hd , I ö

gula hårborstar, Hufvnadet svart,

«Pupan är mörkt svartbrun, Kokongen hvit med inblan-
dade hår af larvens betäckning,.

307

Äggen runda, hvitgula, glänsande, men blifva sednare
mörkt sillvergråa,

V. Igelkottspinnareslägtet. caretia Schrank.)

Antenna maris pectinate, lemine serrate. Palpi
lengiores, subadscendentes, compressi, hirsuti,. Lingua
brevissima, spuria, mollis, palpis occultata. Pedes adpresse
pilosi: [emora infra dense hirsuta, Costa independens
al. post, adest, e costa transversa prope angulum posteri-
orem areol discoidalis oriens. Areola radialis al. ant.
adest, intra ramulum subradialem et rum. carpalem loca-
tu, RBamulus radialis a, ont. e latere anteriore are-
ole discoidalis, sed ramulus subrudialis ex apice areol
radialis orientes; rumulus carpulis biramosus et ram, metua-
carpalis simplex in trunco communi conjuneti ilterum ex
apice areole radialis, sed ram. sesamoideus aut e lätere
posteriore ejusdem areole aut ex angula anteriore ureol&
discoidalis egredientes, Bamulus radialis et rom. sub-
radialis al. post, separatim ex angulo anteriore et ram.
styloideus ev angulo posteriore, sed rumulus ulnaris aut ex
eodem angulo aut €e latere posteriore arcol&Å discoidalis
orientes.. Alm anteriores late. Corpus crassum, tho-
race plerumque pilis divaricatis vestito, Pupa folliculata.

Antennerna hos hannen kammade, hos honan. sågtan-
dade. Palperna temligen långa, något uppåtstigande, samman-
tryckta, håriga. Tungan ganska kort, nästan felslagen,
mjuk, dold af palperna. Fötterna tilltryckt håriga; låren
undertill tätt ludna. Oberoende nerven på bakvingarne
fianes och utgår från tvärneryven nära diskfältets bakre hörn.
Radialfält finnes emellan subradial- och carpalgrenen på
Jramvingarne, Radialgrenen på framvingarne utgår från
främre sidan af diskrältet, men subradialgrenen från spetsen al
radialfältet ; den 2 grenige carpalgreneun och enkla metacarpal-
grenen utgår äfven från spetsen af radialtältet förenado i gemen-
sam stam, men sesamoidgrenen kommer antingen från bakre
sidan af radialföltet eller från främre hörnet af diskfältet.
Radialgrenen och subradialgreuen på bakvingarne utgå åt-
skilda från det främre och styloidgrenen från det bakre hör-
net af diskfältet, men ulnargrenen antingen ur detta hörn eller
ur samma fölts bakre sida, Framvingarne breda. Krop-

308

pen tjock, klumpig, thorax merendels klädd med utsperrade
hår, Pupan hvilande i kokong.

Igelkottepinnarne skiljas från arterna af föregående slägte
icke blott genom honans antenner och genom nervulationens
olikhet, utan äfven genom den ludna, med mera utsperrade hår
bevuxna thorax och genom bredare bakvingar, hvilka äro lika

långa med abdomen. Larven, som är mycket liftig i sina rö-

relser och till det mesta uppehåller sig på marken, öfvervintrar
och lefver enslig. Den har på vårtorne, som merendels till
ett antal af 10 sitta på hvarje segment, långa penslar af ut-
sperrade bår, hvilka tillskyndat honom franska benämningen
I'herisson, Endast en generation om året förekommer.
I:o. Ramulus styloideus al. posticarum ex angulo posteri-
ore, sed ram, ulnaris e latere posteriore areol di-
scoidalis orientes, (Styloidgrenen på bakvingarne ut-

går från bakre hörnet, men ulvargrenen från bakre sidan
> af diskfältet.)

1. Randiga Igelkottspinnaren. (A. caja Lin,)

Alis anticis supra rufo-fuscis rivulis maculisque albis;
posticis miniaceis maculis nigro-cyanescentibus, abdomine
miniaceo, nigro-maculato,

Framvingarne ofvan rödbruna med hvita tvärband och
fläckar; bakvingarne möpjeröda med svartblåa fläckar; abdomen
mönjeröd med svarta fläckar,

Syn. Bombyx caja Lin. S, N. I. 2. 819, 38, F. 8,

300. 1131. Iibn. Bomb, t. 30. f. 131. (130 var.)

Eyprepia caja Ochs, Schm, III, 335. Chelonia caja

God. Lep. IV. 300. t. 30. f. 1—3. Zett. Ins, Lapp,

929. Bohem, Bomb, S. 114, Kays, Schm, 247, t. 96,

Arctia caja IHeinem, Schm. I, 253. Staint, Manual,

I. 145, Snellen. Vlind. 162,

Denna Igelkottspinnare är en af Skandinaviens allmännaste
arter och förekommer på alla ängar vch betesmarker såväl på

låglandet som uti skogs och bergstrakter icko blott uti Danm ark

309

utan äfven i Sverige och Norige, de nordligaste trakterna ej
undantagne, Nordligast är den anmärkt inom Norige vid Bodte
i Nordlandens amt (Stawud,) och inom Sverige är den funnen
ända in i nordligaste delarne af Lappland (Zett.). På fjällar-
ne uppstiger den ända till trädgränsen. Isynnerbet om våren
ör larven ytterst allmän. Fjärilen träffas mera söllan, emedan
han döljer sig om dagen, Dess flygtid infaller från Juni
månad och varar in i Augusti, Larven lefver på nästan alla
slags lägre vexter och begifver sig ofta in i husen för att
söka sig passande ställen för puphusets anläggande. De flesta
larver, som kläckas i slutet af Juni, öfvervintra, men några
gifva dock fjärilar sent på hösten om de uppfödas inne, Äggen
uppsökas och förtäras med begärlighet af Rhaphidierna. Hos
ett exemplar af denna art har Zeller sarsnat ett ljud, lik-
nande det, som andra anmärkt hos åtskilliga Setiner,

Beskr. Antenanskaftet hvitt. Hufvud, thorax och hals-
krago kaffebruna, den sednare oftast med en smal röd kant.
Ahdomen mönjeröd med svarta fläckar längs rygg och sidor,
Bröst och fötter rödbruna.

Hanne och hona, Framvingarne ofvan rödbruna (kaffe-
bruna) med hvita fläckar och tvärband, hvilka på mångfaldigt
olika gätt variera och sBammanflyta med hvarandra, Vanligen
finnes närmast basen ett hvitt, taggigt tvärband, som inneslu=-
ter 3—4 fläckar af grundfärgen; vidare vid framkanten 2:ne
större, kantiga, inåt spetsiga fläckar, sumt nära utkanten 2
tvärband, hvilka på midten äro ofta förenade med hvarandra;
så alt de bilda ett oregelbundet X. Det inre af dessa förenas
äfven ofta med basens tvärband genom en smal strimma bak-
om diskfältet och framom- dorsalnerven, - Bakvingarno äro
möpjeröda med svartblåa fläckar, af hvilka de inre ofta sam-
manhänga med hvarandra och bilda ett tvärband nära basen,
men de yttre äro vanligen skilda från hvarandra, till formen
runda och till antalet 3—4, samt: stälda nära utkanten. Vid
diskfältets slut finnes en aflång fläck, Undertill äro alla vin=
garna lika den öfre sidan, men framvingarne mot basen röd-
aktigt anlupna och bakvingarnes fläckar äro kaffebruna, Franm-
vingarnes fransar kaffebruna, i bakre hörnet gula; bakvingar=

310

ne mönjeröda, Fjärilen varierar till färgteckning och storlek
mångfaldigt. Stundom försvinna de hvita teckningarne på
framvingarne helt och hållet så att dessa äro enfärgadt kaffe-
bruna; stundom utbreda sig fläckarne på bakvingarne så att
» dessa vingar blifva helt och hållet svartblåa.

Larven är såsom yngre svartifktig, med blåhvita vår-
tor, en rostgul linga längs ryggen-och en annan dylik längs
kroppsidorne, och med gråa hår, men blir såsom ildre sam-
metsvart med hvita vårtor, hvilka på de 3 främsta segmen-
terna och på kroppsidorne bära rostgula, men för öfrigt svarta,
mot spotsarne hvitaktiga, långa hårpenslar, THufvudet svart.

Pupan glänsande svart, Analtaggen kort, tjock, räfflad,
i den alfrundade spetsen försedd med flera, i ändan knappfor-
miga borst, Kokongen mjuk, vid, brunaktig med inblandade
hår af larvens betäckning och ofta utantill beklädd med blad
eller grässtrå,

Aggen runda, blekgröna.

3. Fläckiga Igeclkottspinnaren.
(A. villica Lin.)

Alis anticis alris maculis mujoribus rotundatis albis;
posticis lulcis angulo anteriore maculisque discoidalibus-
alris; abdomine cinnabarino maculis dorsalibus lateralibus-
que nigris,

Framvingarne svarta med stora rundade, hvita fläckar;
bakvingarne gula i främre hörnet svarta och med svarta fläc-
kar i disken; abdomen ziuoberröd med svarta fläckar längs
rygg och sidor,

Syn, Bombyr villica Lin, S. N. I. 2. 820. 41.
Fabr, E, S. HI, 1, 468, 192. Miller Zool, Dan, 118,
1360, HUiibn, Bomb, t, 31. f. 136. Eyprepia villica
Ochs. Sehm, III, 330. Chleonia villita God. Lep.
IV. 336, t. 25, fi 1, Bohem. Bomb, S, 115. Kays.
Schm, 248,t. 96, Arctia villica, Heinem, Schwm, I, 252,
Staint, Manual. I, 145, Snellen, Vlind, 162;

Lika allmän som föregående art är, lika sällsynt är denna
inom Skandinavien. Endast på några få ställen inom Dan-
mark och Skåne är den hittills anmärkt, Från sistoämnde
provins käuvna vi ej mer än ett exemplar, hvilket af Häne-

möder blilvit funnet, förmodligen i närheten af Ystad, der

311

han hade sin bostad. Vid Plöen i Tolstein är den träffad af
Boie. Den tillhör mera slättlandet och låglandet än skogs
och bergstrakter, Dess flygtid infaller i Juni och Juli måna-
der och larven lefver af Alsgine, Achillea, Urtica, Lactuca
och Fragraria m, fl. andra lägre vexter, samt öfvervintrar,

Beskr, Antenner, hufvud, halskrage och thorax svarta;
den sednare med en hvit fläck på hvardera skuldertäckarn,
Abdomen ofvan zinoberröd med en rad svarta fläckar längs
ryggen och hvardera sidan; undertill kaffebrun med rödt band
längs midten, Bröstet brunrödt, Fötterna bruna.

Hanne och hona, Framvingarne svarta med stora run-
dade, fläckar, hvilka äro hvita och till antalet vanligen åtta.
Vanligen står en vid basen, 3 par i disken och åter en vid
utkanten. Bakvingarne äro gula, i främre hörnet svarta och
der med eller utan smärre gula fläckar; i disken flera, vanli-
gen 2 rader svarta, runda fläckar, hvilka stundom samman-
flyta till tvärband. Alla vingarnes undre sida Jiknar den öfl-
re, men framvingarne äro mot basen anlupna med rödt.

Larven sammetsvart med ljusbruna hårpenslar på
svarta vårtor, hvita andhål, brunrödt hufvud och brunröda
fötter,

Pupan svart med rödbruna ledfogningar på abdominalre-
gionen, Kokongen hvitgrå.

3. Noerdiska Igelkottspinnaren.
(A. thulea Dalm)

Alis anticis nigris fasciis transversis, macularibus 5,
albis, tribus interioribus interruptis; posticis cinnabarinis,
basi fasciaque intramarginali nigris; abdomine nigro, ano
rubro; collari maculaque seapularum albidis,

Framvingarne svarta med 5 hvita, af fläckar bestående
tvärband, af hvilka de 3 innersta äro genombrutna; bakvin-
garne zinoberöda med svart bas och svart tvärband nära ut-
kanten, abdomen svart med röd anus, balskragen och en fläck
på hvardera skuldertäckaren hvitaktig.

Syn. Arectia thu!ea Dalm, Anal, Ent. 92, 2. Chelo-
nia thulea Zett. Ins, Lapp. 929. 2. Bohem. Bomb, Sv.
115, 2. Bombyr alpina Acerbi Ler. Sv, IL, 253,
2 re IE SEE NG

312

Hittills känner man icke mer än ett enda exemplar af
denna art, hvilket blifvit funnet vid Enontekis i Torneå Lapp-
mark och först tillhörde Paykulls samling, men derifrån
kommit till Kogl, Vet, Academiens Museum och är originalet
till Dal mans beskrifning,

Beskr, Antennerna — — — Hufvudet svart, Hals-
kragen hvit, längs midten smalt svart. Skuldertäckarne hvita,
baktill i spetsen svarta, Thorax svart. Abdomen både of-
van och undertill svart med rödgul anus. Bröstet och fötterna
svarta; de medlerstas och bakerstas lår i spetsen och allas
tibier likaledes i spetsen hvitgula, de främres tarser framtill
med hvita fläckar, Thorax är mera tilltryckt Iluden än hos
föregående arter, nästan såsom hos Sandflygaren.

Hona. Framvingarne ofvan svarta med 5, hvita tvär-
band, som bestå af små rundade celler hjertformiga, samman-
flytande fläckar, Dessa band äro bågformigt och likformigt
böjda, endast dut yttre bildar en vinkel inåt, derigenom att
3:dje fläcken från bakhörnet står något innanföre de öfriga.
De 3:ne inre tvärbanden sammanhänga icke tvärs öfver vin-
gen, utan, sedan de hunnit diskfältets bakre sida, äro de ge-
nowmbrutna af grundtlärgen, så att endast en liten hvit fläck af
hvardera bandet finnes emellan bakre mediannerven och dor-
salnersen och bakom denna sednare en större fläck af hvar-
dera bandet. Vid vingbasen finnes en och vid diskfältets slut,
emellan 3:dje och fjerde tvärbandet återigen en mindre hvit
» fläck, -Bakvingarno äro ginoberröda, med ett svart, ojemnt
tvärband innanföre utkanten; vid basen och längs inkanten
äro de svarta och denna förg utbreder sig så öfver vingen
att den röda grundfärgen endast synes utanföre diskfältet så-
som ett tvärband, hvarifrån 2:ne röda fläckar afsöndras genom
den med det svarta tvärbandet, vid subulnar och ulnargenarne
sammanhängande svarta färgen i inkanten; bakvingarnes fram-
kant intages af grundfärgen och basens svarta färg innesluter
i diskflältet en röd vinkelfläck. Framvingarne wnwdertill rödgula,
längs framkanten Töda, i disken svarta med 3:ne rödgula
fläckar i diskfältet, samt utanföre diskfältet prydda med ett
svart tvärband, som på midten är genombrutet af grundfärgen.
Bakvingarne såsom på öfre sidan, men mera rödgula och
framkanten bredare rödgul, så att basens och inkantens svarta
färg ej intager så stor yta på denna sida; från diskfältet wut-
sänder den ock ett svart, temligen smalt band till framkanten.

; 313

1I:o. Ramulus styloideus et ram, ulnaris al. post. ex eodem
loco (angulo posteriore) areole discoidalis orientes.
Costa independens al. post. etiam longius ab angulo
illo € costa transversa egrediens, (Styloidgrenen och
ulnargrenen på bakvingarne utgå från samma ställe (bakre
hörnet) af diskfältet. Den oberoende nerven utgår också
från tvernerven något längre från nämde hörn.) Neme-
ophila, Steph.

4. Lilla Igzgelkottspinnaåren.
(A. plantaginis Lin)
Alis anticis nigris maculis rivulisque flavidis; posticis
maris flavis, femine miniatis margine maculisque nigris.

Framvingarne svarta med gulaktiga fläckar och band;
bakvingarne hos hannen gula, hos honan mönjeröda med svarta
fläckar och utkant.

Syr. Bombyx plantaginis Lin. S. N. I. 2.- 820. 42.
F, S. 301, 1132. Faber. E, &, III 1. 466, 186. Hiibn.
Bomb, t. 29. f. 127. 128. Eyprepia plantaginis Ochs.
Schm, II, 312. Chelonia plantaginis God. Lep. IV.
320 t. 33. f. 2. 4. Zett, Ins, Lapp. 929. 4. Kays. Schm,
247. Nemeophila plantaginis Bohem, Bomb, Sv, 112.
Staint. Manual, I, 146. Aretia pluntaginis Heinem.
Schm, I, 253.

Var. a. Alis posticis albis, nigro maculatis. (Bakvingarne
hvita med svarta fläckar.)

Syn. Bombyx hospitu W.V. 310. Hibn. t. 29:f. 126.
Chelonia plantaginis God, Lep. 1V. 33. It. 3. Zett.
Ins, Lapp. I, c. var, a.

Var, b. Alis posticis nigris, extrorsum plus minus mini-
aceo- maculatis. (Bakvingarne svarta, nära utkanten
mer eller mindre fläckiga af mönjerödt.)

Syn. Bombyx plantaginis Hibn. I, ce. t. 55, f, 238.
B. matronalis Frey, N. Beoitr. 405.

På alla ängar och skogsmarker i hela Danmark, Sverige
och Norige förekommer denna art ganska allmänt under Juni
och Juli månader, Genom hela Finmarken och Lappland är
han lika allmän som i södren af vår halfö och på fjellarne
stiger han åtminstone upp till trädgränsen. Varieteterna före-

komma tillhopa med den typiska formen, men Var a är isyn-
40

314

nerhet allmän i nordligaste delarne af Skandinaviska halfön
samt på fjellarne. Var b. deremot är ganska sällsynt på
låglandet i södra provinserna, men träffas der och hvar i
Lappland och på dess fjellar. I södra Europa är arten alpinsk
och Var b. träffas der högst uppe på Alperna. Hannarno äro
i rörelse om dagen, flyga lifligt omkring i solskenet, men ho-
norna äro tröga och hålla sig mereadels dolda, Larven, som
öfvervintrar och lefver på Plantago, Lychnis, Silene och fle-
ra andra låga vexter, döljer stg ofta under stenar, der den
ock anlägger sin pupkokong.

Beskr. Antennerna hos hannen gulhvita med svarta la-
meller, hos honan svarta. Hufvudet svart med en gul hår-
tofs vid hvardera antennen. Halskragen hos hannen rödgul,
hos honan zinoberröd, alltid i midten svart. Thorax svart,
med 2;ne gulaktiga långstreck; nära vingbasen gulaktig, Ab-
domen hos hannen gul; med svarta fläckar längs rygg och si-
dor; hos honan zinoberröd, ofvan och undertill längs midten
svart, Fötterna gulaktiga; de båda främre paren framtill
svarta,

Hanne, Framvingarne ofvan svarta med följande blek-
gula eller rödgula teckningar: från vingbasen framom dorsal-
nerven ett långsgående band, som likväl icke upphinner bakre
hörnet af vingen; från basen i sjelfva framkanten ett smalt
utåt bredare streck, som upphör innan det hunnit midten af
framkanten; från midten af sistnämnde kant inskjuter genom
diskfältet en afång fläck; utanföre diskfältet gå tvers öfver
vingen 2:ne tverband som på midten sammanlöpa så att de
bilda ett oregelbundet X, af hvars båda bakre hörn det inre
sammanlöper ned det från basen kommande bandet och det
yttre utlöper i utkanten nära bakro hörnet af vingen. Ofta
äro dessa teckningar mer eller mindre upplösta i streck och
fläckar; ofta äro de återigen så sammanlöpande och i hvaran-
dra gående alt den svarta grundfärgen bildar blott fläckar, som
inneslutas af dem. Bakvingarne vekragula med ett svart streck,
som kommer från basen och går inåt disken, der det sam-
manhänger med en svart fläck; i framkanten en svart fläck ;
utkanten antingen helt och hållet svart eller försedd med
svarta olikformiga fläckar; från vingbasen en svart streck, som
går längs inkanten och nära analhörnet ofta sammanhänger

V 315

med utkantens svarta färg, Stundom äro bakvingarne endast
i utkanten svarta; stundom hafva de diskens svarta tecknin-
gar endast antydde. Undertill hafva alla vingarne samma teck-
ning som på öfre sidan, men på framvingarne är ofta den
gula teckningen så sammanlöpande, att den svarta grundfär-
gen synes upplöst i fläckar. Framvingarnes fransar gula; bak-
vingarnes ockragula,

Honan liknar hannen i vingarnes teckning, men fram-
vingarnes gula teckning är ofta bredare och vid vingarnes
framkant rödgulaktig; bakvingarne zinoberröda eller orange-
gula med samma svarta teckning som hos hannen, men med
en rad svarta fläckar framom den svarta utkanten,

Var. a Jliknar den typiska formen men framvingarnes
teckning är oftast hvit. Bakvingarne äro rent hvita med svart
utkant. Stundom finnas några svarta fläckar eller punkter i
disken; sällan hafva de samma svarta teckning som hos den
typiska formen,

Var, b. liknar likaledes den typiska formen hvad fram-
vingarne betriäffa, hvars teckning likväl ofta är hvit, men bak-
vingarne äro rent svarta och prydda inanföre den svarta ut-
kanten med ett mer eller mindre bredt, hvitaktigt eller röd-
gult tverband, hvilket likväl stundom aldeles saknas,

Larven svart; 5—10:de segmenterna på öfre sidan lack-
röda, Hårigheten svart, midtelringarne räfröda, ofvan fötterna
gulgrå; på sista segmenterna förlängd, Vårtorne af samma färg
som hårigheten, Buken gråsvart, Hufvudet svart, i

Pnapan svartbrun med fina borster på den trubbiga, stjelk-
formiga analtaggen. Kokongen tunn, brungrå.

Vv. Alpflygareslägtet.
(Orodemmnias Wallengr.)

Antenne maris brevius peclinate, femine serrate.
Palpi longiores, subadscendentes, compressi, hirsutissimi,
Lingua brevis, mollis, palpis occultata. Pedes adpresse
pilosi; femora infra hirsuta, Costa independens al. post.
adest, e costa transversa longe ante angulum posteriorem
areole& discoidalis oriens. A4reola radialis al. ant.
deest, Ramulus radialis e8 ramulus subradialis al.

316

ant. € latere anteriore, sed ramulus carpalis biramosus,
cum ram, metacarpali simplici in trunco communi cnon-
junclus, ex angulo unteriore areole discoidalis et ram,
sesamoideus separatim ex eodem angulo orientes. Ramu-
lus radialis et ram, subradialis al. pvst. separalim ex
angulo anteriore, sed ram. styloideus et ramulus ulnaris
ex angulo posteriore areole discoidalis orientes. Ale an-
leriores graciliores, subacute. Corpus gracilius, thorace
pilis divaricatis vestito. Pupa eoeruleo-pruinosa, mucro-
ne anali subserruto, absque folliculo, (?)

Antennerna hos hannen kammade med korta lameller,
hos honan sågtandade. Palperna temligen långa, något upp-
åtstigande, sammantryckta, ganska ludna, Tungan kort,
mjuk, dold af palperna, Fötterna tilltryckt håriga; låren
undertill ludna. Oberoende nerven på bakvingarne fin-
nes och utgår från tvernerven långt framom diskfältets bakre
hörn, Radialfält saknas på framvingarne, Radialgrenen
och subradialgrenen på framvingarne utgå från främre sidan,
men den tvågrenige carpalgrenen, som är i gemensam stam
förenad med den enkla metacarpalgrenen, utgår från främro
hörnet af diskfältet; från samma hörn utgår sesamoidgrenen
skild från de öfriga. Radialgrenen och subradialgrenen
på bakvingarne utgå åtskilda från främre hörnet, men styloid-
grenen och ulnargrenen från bakre hörnet af diskfältet. Fram-
vingarne temligen smala, något spetsiga. Kroppen tem-
ligen smärt; thorax klädd med utsperrade hår. Pupan blå-
pudrad med sågtandad analspets, utan kokong.(?)

Detta slägfe, som tillhör högsta nurden samt alpernas
högre regioner, skiljes från föregående och följande genast
genom sina smala, något spetsiga framsingar och smalare bak-
vingar, utom hvilka abdomen räcker med analspetsen, Lika=
ledes saknas radialfält på framvingarne. Ehuru Hein eman
upptager nedanstående art bland dem som skulle ega sådant
fält, kunna vi ej upptäcka det hos våra exemplar. Från föl-
jande slägte skiljes det äfven genom subradialgrenens utgång
från främre sidan af framvingarnes diskfält, Larven tyckes
öfvervintra och först följande sommar gifva fjäril,

217

1. Alpflygaren. (0. Quenselii Payk.)
Alis anticis nigris, costis, striga longitudinali fascia-
que transversa, poslica, multoties angulata, flavis; posticis
nigro-fuscis striga marginali angulata flava.

' Framvingarne svarta med gula nerver, ett långsgåendo
gult band och nära utkanten ett gult tverband, som är mån-
ga gånger vinkladt; bakvingarne svartgrå med en vinklad gul
strimma i utkanten.

Syn. Bombyx Quenselii Payk, Skriv. af Naturh,
Selsk. «I, 2,7 99;-t, 2. fi 2, Schheid, Mag: 5, 39:
Hiibn. Bomb, fig, 353—355. Chelonia Quenselii D up.
Lep. III. 51. t. 4. f. 3. Zett. Ivs,. Lapp, 930. 5.
Behem, Bomb, Sv. 117, U—S. Syst. Bearb. 145,
Staud, Ent. Zeit. 1856, 39. He yd. Ent, Zeit, 1856.
184. Arctia Quenselii Il einem, Schm, I. 254,

Arten upptäcktes aldraförst af Quensel vid Enontekis i
Torneå Lappmark, men har sedan blifvit funnen på alperna i
Xärnthen och Tyrolen, der också larven så väl af Heyden
som Staudinger blifvit träffad vid en höjd af 6—7000 fot
öfver hafvet. Larven träffades bland stenar och lefde på
Armeria alpina, Juncus-arter och gräs, der den sökte sin föda
uti solskenet, Staudinger födde honom i fångenskapen med
Leontodon, Plantago och gräs. Den fans i Juli och Augu-
sti månader och en larv gaf redan i September fjäril, efter tre
veckors puptillstånd. Från alperna är fjärilen tredje delen
större än från Lappmarken. Den finnes också i Labrador.

Beskr. Antennerna svarta. Hufvudet gult med stor
svart fläck i pannan. = Halskragen svart med gul kant
och gul Jlinia längs midten. Skuldertäckarne svarta med gula
kanter. 'Thorax svart med 2 gula Jlängsalinier. Abdomen
svart, ofvan vid båda sidor med gula segmentkanter; undertill
med gula tverlinier. Bröstet svart. Fötterne svarta; tibierna
framtill hvitgula; låren med gul fläck vid spetsen; bakfötter-
nas tarser på yttre sidan hvitgula,

Hanne och hona. Framvingarne ofvan svarta; alla
nerverna smalt svafvelgula eller hvitgula; nära utkanten går

318

ett svafvelgult tverband, som börjar vid carpalgrenens för-
greningar och slutar i bakre hörnet, samt bildar fyra spetsiga
vinklar, den 1:stå och 3:dje utåt, men den 2:ra och 4:de inåt;
den 4:de af dessa sammanhänger med ett temligen bredt, svaf-
velgult, band som kommer från basen och löper längs vingen
emellan. dorsalneryven och diskfältet; i sjelfva diskfältet finnes
en rundad, svafvelgul fläck och vid samma fälts slut on dylik
mindre punkt; inkanten och framkanten af vingarne äro likale-
des smalt svafvelgula. Bakvingarne enfärgadt svartgråa med
en svafvelgul, taggig linea eller tverband i utkanten, hvilket
bildar fyra vinklar, men stundom till större eller mindre del
saknas. Undertill likna framvingarne ölre sidan, men deras
gula teckningar äro blekare; bakvingarne deremot äro längs
framkant, utkant och inkant &8vartgrå men i disken gulhvita
med en svartgrå diskfläck och spår till öfre sidans blekgula
band i utkanten, Hos några exemplar äro bakvingarne på
undre sidan lika den öfre, Alla fransarne gula,

Larven liknar mycket Lilla Igelkottspinnarens, men den
har på 4:de till och med 11:te segmenterna 12, på de 2 för-
sta segmenterna endast 10, på det 12:te endast 8 vårtor, men
sista segmentet saknar dylika, Alla vårtorne äro svarta, men
de som äro belägna strax ofvanföre andhålen äro smutsigt
gula; alla äro de försedda med hår, hvilka ofvanföre andhå-
len äro svarta, men nedanföre dessa räfröda, Håren tilltaga i
längd på de bakre segmenterna. Abdominalfötterna äro hvit-
aktiga, besatta med rödaktiga hår; bröstfötterna jemte hufvu-
det svarta, Längs midten af ryggen finnas i segmentfogain-
garne blekaro punkter och streck, som tillsamman bilda en af-
bruten dorsallinea. Före sista hudömsningen är grundfärgen
mera grå, den hvitaktiga dorsallinien och den gula vårtraden
tydligare; hårigheten ofvan hvitgrå, undertill gulaktig och huf-
vudet har på båda sidor en brungul fläck,

Pupan är temligen tjock, föga glänsande, svartbrun,
brunaktigt strimmig, med nästan jemnbred och småtandad
analtagg. Enligt Staudinger är den blåpudrad, och den
larv, Bom förpupades i fångenskapen, förvandlade sig tillen på
mossa fritt liggande pupa. Måhända larven i fritt tillstånd
nedkryper i jorden för att undergå sin förvandling.

319

Vi. Brämvingeslägtet.

(Euthemonia Steph)

Antenne maris pectinate, femine serrate, Palpi
longiores, subadscendentes, compressi, hirsuti, Lingua
brevis, mollis, palpis occultata. P'edes adpresse squamati;
femora infra hirsuta. Costa independens al. post. e
costulu transversa longe ante angulum posteriorem areole
diseoidalis oriens. Areola radialis al. ant. deest.
Ramulus radialis al. ant, solus e latere anteriore
areol discoidalis, sed ramulus subradialis cum ramulo
carpali biramoso et ram. metacarpali simplici in trunco
communi conjunetus. ex angulo anteriore ejusdem arco-
le e& ram. sesamoideus separatim ex eodem ferc loco ori-
entes, Ramulus radialis et subradialis al. post, ex
angulo anteriore rarius in Wunco communi eonjuncti, sed
ramulus styloideus et. ram. ulnaris separatlim ex angulo
posteriore areol discoidalis orientes. Alm anteriores la-
te, subrotundate. Corpus gracilius, thorace pilis divari-
catis vestlito. Pupe folliculum tenue.

Antennerna hos hannen kammade, hos honan sågtan-
dade. Palperna temligen långa, något uppåtstigande, sam=
mantryckta, ludna, Tungan kort, mjuk, dold af palperna,
Fötterna tilltryckt fjälliga; låren undertill ludna, Obero-
ende nerven på bakvingarne finnes och utgår från tverner-
ven långt framom bakre hörnet af diskfäöltet. Radialfält
saknas på framvingarne. Radialgrenen på framvingarne
utgår ensam från främre sidan af diskfältet, men subradialgre=
nen kommer i gemensam stam med den tvågrenige carpalgrenen
och den enkla metacarpalgrenen från främre hörnet af sam-
ma fält, och sesamoidgrenen utgår Irån nästan samma ställe,
Radialgrenen och subradialgrenen på bakvingarne utgå från
främre hörnet af diskfältet, sällan förenade i gemensam stam,
men styloid- och radialgrenarne komma från samma fälts bakro
hörn, sins emellan åtskilde. Framvingarne breda, nästan
rundade. Kroppen temligen smärt; thorax klädd med ut-
sperrade hår. Pupans kokong tunn,

Hannarne af detta slägtes arter äro i rörelse om dagen
och uppskrämmas lätt ur gräset der de sitta, Deras flygt är
lätt men icke ihållande, Äfven honorna äro mera i rörelse

under dagen än hos föregående slägten; dock hålla de sig

320

mera undangömda än hannarne, Hannens kropp är mera
smärt än hos Tgelkottspinnarne, men räcker icke ut om bak-
vingarne, Framvingarnv hafva samma form som hos nämnde
slägte. Larverna öfvervintra och lefva på lägre vexter samt
uppehålla sig till det mesta på marken, Endast en art har
tvenne generationer om året. = Slägtet skiljes från följande
isynnerhet derigenom, att bakvingarnes oberoende nerv utgår
långt framom diskfältets bakre hörn från tvernerven vid fjerde-
delen af dennas längd,

1. Gula Brämvingen. (E. russula Lin.)

Alis anticis maris supra citrinis margine interiore
maculaque discoidali fusco- roseis, femina rufo- ochraceis
macula discoidali fusca; posticis maris fluvo-albidis, fascia
marginali macwlague discoidali fuscis, femine rtufo-ochra-
ceis, basi, macula discoidali fasciaque marginali nigris.

Framvingarne hos hannen ofvan citrongula med brunak-
tigt rosenröd inkant och diskfläck, hos honan rostgula med
svartbrun diskfläck; bakvingarne hos hannen hvitgulaktiga med
svartbrun fläck i disken och svartbrunt tverhand längs utkan-
ten, hos honan rostgula, vid basen svarta, med svart fläck i
disken och svart tverband längs utkanten,

Syn. Bombyx russula Lin. F. S. 302. 1156 Q.S.N.
I, 2. 830. 71. Fabr, E, 8. III. 1. 464, 180. lUibn.
Bomb. t. 29. f. 124, 125, Eyprepia russula Ochs.
Schm. III 309. Chelonia russula God. Lep. IV. 343,
t, 35. fi. 45. Kays. Schm. 349 t. 94, Nemeophila
russula Bohem, Bomb, Sv. 111. Arctia russula Hei-
nem,. Schm, I. 250. Romb, sannio Lin. F. 8. 302.
1135. $. Duthemonia russula Staint. Manual, I. 144,

Denna Brämvinge träffas ganska allmän i hela Danmark
och Sverige åtminstone ända upp i Dalarne (Fredrichs.)
men i Helsingland är den sällsyntare, Inom Norige är den
fuunen vid Christiania, Sandefjord och Osterdalen (Siebke).
Utan tvifvel går den dock ännu högre mot norden, aldenstund

den på Tysklands alper stiger ända upp till trädgränsen, Den

321

nppehåller sig i synnerbet på högländtare ängar och öppet

liggande betosmarker i skogstrakter, men träffas äfven der och

o

hvar på passande ställen å slättbygden. Den har tvenne ge-
nerationer om året, af hvilka den förstas flygtid infaller i Juni
och Juli, men den andras i Augusti. Den förra härleder sig
från larver, som öfvervintrat, Larven lefver helst af Galium
verum, men äfven af Plantago, Succisa arvensis, Leontodon,
Hieracium, Cynoglossum och Alsine media, Töstgencrationen
al fjärilen är merendels mindre än sommargenerationen och är
icke eller så talrik som denna,

Beskr, Antennerna hos hannen röda med brungråa kam-
tänder, hos honan rostgula, Tlufvudet och thorax hos hannen
ljusgula, hos honan rostgula. Ahdomen hos hannen hvitgul,
hos honan rostgul med svarta fläckar.

Hanne. Framvingarne ofvan citrongula, i inre kanten
temligen bredt brunaktigt -rosenröda, i disken försedda med en
aflång fläck al sistnämnda firg; undertill i disken svartaktiga
med en mörkare allång fläck, längs framkanten och i utkanten
rostgulaktiga, men stundom utbreder sig di-kens svartbrunak=
liga färg öfver hela ytan, så att ej något rostgult finnes, Bak-
vingarne ofvan hvitgulaktiga, mot basen fint pudrade med
svartbruat; vid diskfältets slut en aflång svartbrun fläck och
strax inom utkanten ett tverband af samma färg, hvilket stun-
dom mot analhörnet försvinner; undertill enfärgadt ljusgula
med en svartbrun punkt i disken, Alla fransarne rosenröda.

llona, Framvingarne ofvan rostgula med en aflång
svartbrun fläck vid disktältets slut och brunaktigt röda nerver;
undertill rödgula, vid basen svarta, med svart flick i disken
och ett svart tverband nära utkunten, hvilket består af fläckar
och är mer eller mindre fullständigt, Bakvingarne vfyan rost-
gula, vid basen och längs inkanten svarta, med svart fläck i.
disken och svart tverband strax inom utkanten; undertill röd-
gula med svart fläck i disken, mer eller mindre svart vid basen
och 1—2 svarta fläckar nära utkanten. Fransarne mörkt rostgula.

Larven svartbrun med gul; rödpunkterad linea längs
ryggen, hvita andhål och räfröda hårpenslar, hvilka bakåt äro
längre och stå på svarta vårtor. Hufvudet grått med svart kant.

Pupan glänsande rödbrun, Kokongen tunn, grå,

41

322

2. Lappska Brämvingen. (E. fostiva Borkh.)

Alis anticis ferrugineo-brunneis maculis fasciisque in-
terruptis flavis, fusco-marginatis; postlicis fusco-nigris, ex-
trorsum flavis maculis lusco-nigris,

Framvingarne rödbruna med gula, svartbrunt-kantade fläc-
kar och genombrutna tverband; bakvingarne svartbrunn, bakåt
gula med svartbruna fläckar.

Syn. Bombyx festiva Borkh, Schm, II. 191, 56,
(1790). Bomb. lapponica Thunb, Diss, Ent, II, 40,
(1791). Acerbi. Voy. au Cap-Nord, II. 175. t, 15. f,
5. 6. Bomb. avia Hibn, Bomb, t, 53, f. 240, t, 57. f,
247, Eyprepia lapponica Ochs, Schm, III. 315. Ohe-
lonia lapponica God, Lep, IV. 324. t,. 34. fi. 1.
Zett. Ins, Lapp. 929. 3. Boisd. Icon, II. 128, t. 59;
fi 2, Bohem, Bomb, Sv. 116.

Arten tillhör endast bögsta norden af vår halfö, der den
temligen sällsynt förekommer i Lappmarkens och Finmarkens
kärr och ängar, I Torneå Lappmark är den funnen af Prof,
Boheman vidiKaresuando nedanföre berget Karevara, vid
Muonioniska nedantöre berget Ollos-Tunturi och ji kärren vid
Onnes-Tunturi, Enligt Staudinger finnes den i Finmarken
och i Museet i Christiania förvaras ett exemplar, som troligen
är från Kola vid Hamrersfest. Artens fygtid infaller i Juli
månad, men dess lefnadssätt är för öfrigt obekant,

Beskr. Antennerna bruna. MHufvud och fötter rödhå-
riga, Halskragen rödbrun, i främro kanten ljusgul, Thorax
rödbrun med 2 långsgående ljusgula streck, Skuldertäckarne
ljusgula med rödbrun spets, Abdomen ofvan svartbrun, under-
till, i sidorne vech vid anus röd.

Hanne och hona, Framvingarne ofvan rödbruna med
flera (4—5) svafvelgula, aflånga fläckar i framkanten, 2:ne
dylika i inkanten nära basen och 2:ne tverband, som komma
från inkanten, men ej hinna framkantens fläckar; af dessa
börjar det ena vid midten af inkanten och slutar innan det
hunnit diskfältet, och det andre börjar i bakre hörnet af vingen
och slutar vid sesamoidgrenen, något utanföre framkantens
sista fläck. Alla dessa fläckar och band äro smalt kantade
med svartbrunt. Stundom hos honan hafva de 3:ne fläckarne,

323

som i vingarnes framkant stå närmast basen, sammanflutit till
en enda, hvilken då betäcker diskfältet från basen till närhe-
ten al inkantens midt, Undertill äro framvingarne lika öfre
sidan, men mattare rödbruna, och sista tvärbandet samman-
hänger stundom med framkantens sista fläck, -Bakvingarne
ofvan svartbruna, sällan hos honan rödbruna, långs utkanten
svafvelgula och der prydda med 2—3 rundade, stora, svartbruna
fläckar samti midten af utkanten försedde med en liten aflång
sådan fläck, Dessa fläckar äro stundom rödbruna, och af dem
sammanflyta stundom de 2:ne, som äro närmast analhörnet, så
att de bilda en enda; stundom sammanflyta de ock med vin-
gons svarta färg, så att vingen endast snedt öfver spetsen är
svafselgul och der prydd med en rund fläck, Undertill äro
bakvingarne lika öfre sidan, men stundom hos hannen mera
rödgula, så alt den svarta färgen endast intager vingbasen och
inkanten samt bildar en fläck i disken och ett af fläckar bo-
stående band nära utkanten. Fransarne på framvingarno röd-
bruna ; på bakvingarne gula,

3. Fläckiga Brämvingen. (E. aulica Lin)

Alis anticis cinnamomeis maculis inequalibus flavis;
posticis fulvis nigro-maculatis.

Framvingarne kanélbruna med likformiga gula fläckar;
bakvingarne rödgula med svarta fläckar.

Syn. Bombyx aulica Lin. F. S. 301. 1133. S. N:
J. 2. 829, 68. Fabr. BE. 8. III. 1. 450. 134. Hibn:
Bomb, t. 32. f. 139. Eyprepia aulica Ochs. Schm.
I. 324. Chelonia aulica God. Lep. IV, 331. t. 34.
f. 4, Bohem, Bomb. Sv. 117. Kays. Schm, 248,
t, 97, Årelia aulica Heinem, Schm, I, 251.

Denna art, sow hittills icko är funnen inom Danmark och
Norige, är inom Sverige ganska sällsynt och ännu endast
träflad på några få ställen såsom i Skåne vid Lund (Zott.),
i Småland vid Anneberg (Bohom.), vid Sköfdei Westergöth-
land (Edgren) och vid Stockholm (Wahlb.). Inom öfriga
Europa innehar den ock en mera östlig riktning, så att den
saknas i England, Nederländerna, Frankrike och nordvestra
Tyskland. Dess flygtid infaller i slutet af Maj och i Juni.
Dun uppehåller sig på ängar och betesmarker isynnerhet i

324

skogstrakter. Larven lefver på Urtica urens, Achillea, Cyno-
glossum, Galium aparine, Alsine media, Laetuea och flera
låga vexter, Sedan larven öfvervintrat, gifver den fjäril efter
2—3 veckors puplid,

Beskr. Antennerna gulaktigt bruna, Hufvud och thorax
kanélbruna med inblandade gula hår, hyilka isynnerhet äro
täta på halskragen och skuldertäckarne. Bröstet brunluder,
Palperna blekgula, Låren undertill brunludna, för öfrigt lik-
som tibier och tarser blekgula, Abdomen gulluden, ofyan n:ed
svarta cegmentkanter och i sidorne med en rad svarta punkter,

Hanne och hona, Framvingarne ofvan kanélbruna med
söljande svafvelgula fläckar: 2:ne emollan dorsalnersen och
bakre mediannerven bakom diskfältet, al hvilka den inre är
aflång och stundom upplöst i tvenne, och den yttre är rund;
en rund fläck i sielfva diskfältet; en emellan ulnar och styloid-
grenarne, från byiken en bred strimma bakåt utlöper båglor-
migt i vingens utkant; emullan den vberoende nerven och me-
tacarpalgrenen on ruudad fläck, som delas af sesamvoidgrenen,
och ändtligen några smärre punkter nära vingspetsen. Under-
till likna framvingaroe öfre sidan, men grundfärgen har gul
anstrykning, och de gula läckarne äro mattare och mera sam-
manlöpande, Bakvingarne rödgula med ett svart band nära
basen, hvilken stundom deraf helt och hållet betäckes; en
stor, svart månlormig fläck i disken och ett svart band i ut-
kanten, hyilket på midten är genomskuret af grundfärgen,
Undertill äro bakvingarne blekare, men för öfrigt lika öfre
sidan.

Larven sammetsvart med svart hufvud och svarta vår-
tor, hvilka på kroppsidorne bära ofvan fötterna rostflärgade
hårpenslar; ryggens håvpenslar äro än mer än mindre, oftast
alla, rostfärgade, stundom med inblandade svarta hår, sällan
allv svartas; endast de 3 sista segmonternas hårpenslar äro
alltid svarta och dessa äro äfven starkt förlängda,

Pupan glänsande svart; den svarta abdomen har röd-

bruna ledfogningar och en i spetsen delad, på sidorne småsä-
sad analtage, Kokovgen sidenartad, hvit och tunn,

Ävgen små, runda och gulhyita,

KR nes

kakaredeR
-

320

VII. Tigerspinnareslägtet.
(Spilosoma Steph.)

Antenne maris breviter pectinate,lemine serrate,
Palpi longiores, subadscendentes, compressi, hirsuti. Lin-
gu a longior, cornea, palpis haud ocoultata, Pedes squa-
mati; femora infra hirsuta. Costa independens al.
post. adest, ex ipso lere angulo posteriore areol discoi-
dalis oriens. Areola radialis al. ant. deest. Ramu-
lus radialis al. ant. solus e latere anteriore areol
discoidulis, sed ramulus subradialis, cum ram. carpali bira-
moso et ram, metacarpali simplici in trunco communi con-
junclus, ex Angulo anteriore ejusdem areol& et ramulus
sesamoideus separatim ev eodem fere loco orientes, Ra-
mulus radialis et subradialis ul. post. ex angulo an-
leriore et rum, styloideus et ram, ulnaris ex angulo poste-
riore areolm discoidalis separatim orientes,. Alm anteriores
latee, subacutée. Corpus crassum, thorace pilis divarica-
lis vestito, Pupe folliculum larvum, crassum.

Antennerna hos hannen temligen kort kammade, hos
honan sågtandade, Palperna temligen långa, något uppåt-
stigande, sammantryckta, ludna, Tungan temligen lång, horn-
artad, knapt dold af palperna, Fötterna fjälliga; låren un-
dertill ludna. Oberoende nerven på bakvingarne finnes
och utgår från nästan sjelfva bakre hörnet al diskfältet.. Ra-
dialfält saknas på framvingarne, Radialgrenen på fram-
vingarne utgår ensam från främre sidan al diskfältet, men
subradialgrenen kommer i gemensam stam med den tvågrenige
carpalgrenen och enkla metacarpalgrenen från samma fälts
främre hörn och sesamoidgrenen utgår från nästan samma ställe,
skild från de öfriga. Radialgrenen och subradialgrenen på
bakvingarne utgå från främre och styloid och ulnargrenarne
från bakre hörnet af diskfältet, sinsemellan skilda. Fram-
vingarne breda, något spetsiga. Kroppen tjock, thorax
klädd med utsperrade hår, Pupans kokong, vid, tjock,

Slägtet, hvars arter hafva på abdomen fem rader svarta
fläckar och nästan alla utmärka sig genom sina hvita eller
hyitaktiga, med flere eller färre svarla punkter försedda vingar,
är mycket svårt att med konstanta kännetecken skilja från
föregående, Den oberoende nerven på bakvingarne utgår dock
från diskfältet nästan invid dettas bakve hörn och icke från

"326

tvernerven vid fjordedelen af dess längd. Carpal- och meta-
carpalgrenarno på framvingarne äro ochså mycket kortare,
emedan de skilja sig sednare från den gemensamma stammen.
Larven förpupas på hösten och pupan öfvervintrar samt gilver
fjäril först följande året. Icke mer än en generation om året
förekommer, -Ilonorne lägga äggen nära tillhopa på närings-
plantorne, Alla arterna äro nattdjur, som omsorgsfullt dölja
sig om dagen. :

I:o. Ale dense squamate, opacm. Mas et femina concolo-
res. (Vingarne tätt fjällbelagda, opaka, flanne och hona
till färgen nästan lika). Spilosoma, Steph.

1. Gula Tigerspinnaren (5. lobricipeda Lin)

Alis albo-flavicantibus, punetis nigris, anticarum linea

”ubiqua dispositis; abdomine fulvo-lutescente quinquefariam
nigro-maculato.

Vingarne hvitgula med svarta punkter, som på framvin-
garne bilda en snedgående tverrad ;y abdomen rödgulaktig med
fem rader svarta fläckar,

Syn. Bombyx lubricipeda Lin, F, 5, 303. 1138

SÅ NET EE 2:71 8205 69: vär, b; Föbrö BS TFA

138. Häbn. Bomb, t, 35. f. 155. 156. Eyprepia lu-

bricipeda. Ochs, Schm. II, 358. Chelonia lubrici-

peda God. Lep. IV, 358, t. 37. I. 3. Arctia lubrici-

peda Bohem,. Bomb, SS. Ileinem, Schm. I 249.

Spilosoma lubricipeda K ays, Schm, 242.t, 85. Staint,

Manual, I, 148.

Denna Tigerspinnare tillhör endast Danwark och södra
Sverige, der den förekommer i trädgårdar och lundar under
Maj och Juni månader, Inom Sverige ör def hittills endast
funnen i Skåne och Blekinge samt äfven på Gottland, vid
Warberg (Johansson) och vid Sköfde i Westergöthland
(Edgren). Den är icke synnerligen sällsynt och träffas tro-
ligen äfven i medlersta Sverige, ehuru detta ännu är oss obe-
kant. Larven lefver på IHyll, Hallonbuskar, Epilobium, Hie-

racium, Mentha, Polygonum persicaria och hydropiper,

327

Urtica, Rumex, Leontodon, Plantago, Nepeta wm, fl, låga
vexter ' och träffas från Juli månad under hela hösten, Ilan
förpupar sig om hösten bland nedfallna löf, bland mossa och
gräs,

Beskr. Antennernas ekaft gulaktigt; lamellerna svarta.
Palperna svarta, undertill gulludna, Hufvud och tborax hos
hannen ockragul, hos honan hvitgul, Abdomen rödgulaktig
med en rad svarta fläckar längs ryggen och 2:ne rader längs
hvarje sida. Bröstet hos hannen rödgult, hos honan hvitgult.
De tvenne främre paren fötter framtill svartaktiga, baktill gul-
aktiga; det bakre paret gulaktigt; det främre parets lår röd-
gult ludne,

Hanne. Alla vingarne på båda sidor ljust ockragula
eller hvitgula; de främre med on tverrad svarta punkter, som
börjar nära midten af inkanten och löper snedt mot vingspet-
sen utan att dock upphinna denna, och som är grölre och
skarpare uttryckt på undre, än på öfre sidan, Vidare finnas på
framvingarne ofvan en svart flick i framkanten nära basen
och tvenne sådane punkter framom hvarandra, den ene i friäm-
re hörnet af diskfältet och den andre i framkanten; undertill
fiones endast en svart fläck vid diskfältets slut. Bakvingarne
äro något blekare med svart fläck vid diskfältets slut, hvilken
ofvantill är otydligare, samt stundom en svart punkt nära amal-
hörnet.

Honan liknar hannen till färgteckningen men är moren-
dels mera hvitgul, stundom alldeles hvit,

Larven ljusaro eller mörkare, brungul, blekgul eller
gröngul med rödgula vårtor, som hafva brungula hårpenslar; en
blek linea längs ryggen och en. hvit strimma längs hvardera
kroppssidan, -Andhålen gulaktiga, Hufvadet gulbrunt.

Pupan rödbrun. Kokongen, uppblandad med larvens
hår, grå.

Aggen, som iro klotrunda och ljust smaragdgröna, blifva
kort före kläckningen silfvergråa och glänsande,

2. Allmänna Tigerspinnaren
(5. menthastri W. V.)

Alis albis punectis numerosis sparsis mnigris; anticis
latis, posticis macula discoidali nigra in parte inferiore;
abdomine supra fulvo-lutescente quinquefariam nigro-
maculato, i

328

Vingarne hvita med spridda, talrika svarta punkter; de
främre breda, de bakre med en svart diskfläck på undre sidan;
abdomen ofvan rödgulaktig med fem rader svarta fläckar,

Syn. Bombyx menthastri W.V. 54,2, Fabr, B,S,
ITU; 15-459) 1405 Häbn; Bombi st. -85T 159-158,
Eyprepia menthastri Ochs. Schm, MIL 354, Chelonia
menthastri God, Lep, IV, 362. t. 37. f. 5. Aretia
menthastri Bohem., Bomb, Sv. 121, Heinem. Schm,
I. 249, Spilosoma menthastri Kays, Schm. 242, t, 75.
Stainf. Manual, I, 147, Bombyx lubricipeda Lin, FP,
5: 303: 1138 fom; BB. NI 2, 829,69, var. a,

Var. a, Punctis nigris in lineis ramosis confluenti-
bus. (De svarta punkterne sammanflytande i greniga linier).

Syn. Aretia Walkerii, Curt, Boisd, Iud. app.
ed; Ip, 43: ed: Up; 65,

Arlen är ganska allmän i Danmark, södra och medlersta
Sverige samt i södra Norige, Längst mot norden är han inom
Sverige anmärkt vid Säther i Dalarne (Anderss.) och inom
Norige uti Hedemarken (Siebke). Varieteten träffas ganska
sällsynt bland den typiska formen, Flygtiden infaller i Maj
och Juni månader och larven lefver på Mentha, Nepeta, Tas
nacelum balsamita, Plantago, Polygonum och Urlica.

Beskr, Antenner och palper svarta, de sednare under-
till hvitludna. Tulvod och thorax hvita, Abdomen hvit, ofvan
tvers öfver midten rödgul, med svarta fläckar såsom hos före-
gående, Bröstet hvitt. Fötterna hvita; de båda främro paren
framtill svarta,

Hanne och hona, Alla vingarne på båda sidor hvita;
de främre ofvan med flera större eller mindre svarta punkter,
hyilka äfven synas på undre sidan, men der stundom saknas
med undantag al en större diskfläck, Stundom finnas på öfre
sidan endast några få svarta punkter, Bakvingarne hafva äfven
svarta punkter, men dessa äro vanligen färre och större än på
framvingarne; alltid finnes ofvan och undertill vid diskfältets
slut en större svart fläck, men stundom saknas alla andra
punkter och fläckar, PFramvingarne äro bredare och kortare
än hos följande art och den inre lamellradon på antennerna
hos hannen är dubbelt så lång som skaftets tjocklek.

329

Varieteten skiljer sig endast derigenom, att punkterne
på framvingarne sammanflyta med hvarandra, så att de bilda :
greniga, långsgående linier.

Larven mörkbrun, med svarta eller grå vårtor, som
bära glänsande svarta hårpenslar; en rödgul linea längs ryggen.
Andhålen krithvita. Hufvudet svart, med rödgul vinkel,

Pupan glänsande svart, orörlig, Kokongen grå, upp-
blandad med larvens hår.

3. Hvita Tigerspinnaren (3. urtice E sp.).

Alis ulbis, punctis paucis nigris sparsis; anlicis gra-
cilioribus, elongatis, posticis infra immaculatis Il. punecto
minutissimo discoidali nigro; abdomine supra fulvo-lute-
scente, quinquefariam nigro-maculato.

Vingarne hvita, med några få, svarta, spridda punkter;
de främre smärtare och långsträckta; de bakre undertill
ofläckade eller med en liten svart punkt i disken; abdömen
ofvan rödgulaktig med 5 rader svarta fläckar,

Syn. Bombyx urtice Esp. Schm, IV, 20, t, 83.f,2.
Hibn, Bomb. t, 35, f. 154. Eyprepia urtice Ochs.
Schm. II, 357. Chelonia urtice G od. Lep, IV. 365.
t. 37. f. I. Arctia uttice Bohem, Bomb. Sv, 121,
Heinem, Schm, I, 249, Spilosoma urtice Kay :s.
Schm, 243, Spilosoma papyratia Staint. Manual.
I, 147,

Arten förekommer der och hvar i Danmark dö Sjerlaa
sydligaste provinser, Skåne och Blekinge, på fuktigare ställen
i trädgårdar, parker och lundar. Dess flygtid och lefnadssätt
är lika föregående arts, Larven lefver på Menyanthes tri-
foliata, Mentha, Nepeta, Tanacetum balsamita, Plantago,
Rumezx aqvaticus, Polygonum persicaria, Urtica och åtskilliga
Carex-arter,

Beskr. Arten liknar föregående ganska mycket ' och
är svår att derifrån skilja, Larven är deremot ganska olik
föregåendes, Arten har också af flera blifvit ansedd såsom
varietet af föregående, men skiljes- lätt derifrån genom fram-
vingarnes form, Dessa äro mera långsträckta och ej så breda;
de äro mer än dubbelt så långa som breda, under det att

42

230:

längden hos förra ej öfverstiger och knapt hinner dubbla bred-
den, Inre lamellraden på hannens antenner är nästan snarare
sågtänder, och hvardera af dessa är ej längre än skaftet är
tjockt, under det att lamellerne i yttre raden äro dubbelt så
långa som skaftets tjocklek. Framvingarne hafva oftast endast
2:ne svarta punkter vid diskfiltets slut, mera sällan derjemte
några vid basen och mot spetsen, Bakvingarne sakna alla
svarta punkter och hafva högst sällan en enda sådan, men
mycket liten vid slutet af diskfältet på undre sidan. Annu
mera sällan finnes den äfven på öfre sidan, roppens färg
såsom hos: föregående.

Lärven är enfärgadt ljusare eller mörkare brun med
hårighet och vårtor af samma färg samt rödgult hufvud, Den
saknar rygglinea,

Pupan är svart, med gula andhål och ljusare ledfognin”
gar, Analtaggen har på ömse sidor om spetsen 2 små hakar:

Äggen äro nästan kegelformiga, gulhvita och blifva
ända inemot kläckningstiden oförändrade, men vid dennes
analkandeo tå de ett gråaktigt utseende.

Iko, Ale parcius squamate, subdiaphane. Mas et femina
discolores, (Vingarne tunnare fjällbelagda, halft genom-
skinliga, Hanne och hona olika till färgen,) Diaphora.
Steph.

Grå Tigerspinnaren (S. mendica Lin).

"Alis anticis maris rufescente cinereis, femine albis,
punctis sparsis nigris rarioribus; femoribus anticis luteis;
abdomine feming quingquefariam nigro-maculato,

- Framvingarne hos hannen rödaktigt grå, hos honan hvita,
med några få, spridda, svarta punkter; främre låren gula;
abdomen ho& honan med 5 rader svarta fläckar,

Syn. Bombyx mendica Lin, F. S. 299. S. N, I, 2.
822. 47, Fabr, E. 5, II, 1. 452, 139. Hihn, Bomb,
t. 34. f., 148. 149. Eyprepia mendica O chs, Schm,
HI, 351, Chelonia mendica God, Lep. IV. 356, t.
37. f, 1, 2. Aretia mendiea Bohem, Bomb, Sv. 119.
Heinem. . Schm, I, 249, Spilosoma mendicea Kay 38. :

.Selun. 241. t, 94. Diaphora mendica, Staint., Manual,
1, :148,

:>831

Grå Tigerspinnaren är sällsyntare hos oss än någon af
dv öfriga till slägtet hörande arterne, dock förekommer han
der och hvar i Danmark, södra och medlersta Sverige samt
i södra Norige. Han tillhör mera skogstrakterne än slätt-
bygden och är inom Sverige anmärkt i Skåne och Blekinge
på flera ställen; på Öland (Wiberg); vid Gusum i Öster-
göthland (Wahlb.); vid Westorås (Johansson) och vid
Stockholm (Bohem,), men inom Norige blott en enda gång
vid Christiania (Sieb ke). Flygtiden infaller i Maj och Juni,
hvarefter larven träffas under hösten, -Den lofver af Leonto-
don, Urtica, Lactuca, Rumex acetosa, Plantago lanceolata
och flera andra låga vexter, |

Beskr, Antennskaftet svart, mer eller mindre hvit-
pudradt, Palperne svarta, gråludna, - Hufvud och thorax hos
hannen rödgrå, hos honan hvita, Bröstet hos hannen hvit-
grått, hos honan hvitt, emellan hufvud och fötter hos hannen
askegrått, hos honan gult, Framfötternes lår gula; tibierae
svarta, hos hannen undertill med tät, gul ludd, hvilken hos
honan är kortare, glesare och mera hvit; tarserne svarta med
hvita ringar. Do öfriga fötterne, hvilka hos hannen äro starkt
ludna, hafva hvitaktiga lår och tarser med en svart fläck vid
hvarderag ledfogning; tarserne på ena sidan hvitaktiga, på
den andra svartaktiga. Abdomen hos hanven ofvan mörkare,
undertill ljusare askegrå; hos honan hvit, stötande i gult, med

-

5 svarta punktrader såsom hos föregående arter,

Hanne, Alla vingarne på båda sidor rödaktigt grå;
de främre med en svart punkt nära basen vid bakre median-
nerven och en vid diskfältets slut; stundom finnas 1—2 dylika
vid framkanten, en i diskfältet och 1—2 nära inkanten,
Bakvingarne sakna svarta punkter, men ega undertill vid disk-
fältets slut en halfmånformig, mörkare fläck.

Homan har alla vingarne hvita, med samma svarta teck-
ning som hos hannen, men stundom finnas dessutom 1—2
svarla punkter nära utkanten af framvingarne och 1—2 dylika
nära samma kant på bakvingarna.

Larven brunaktigt grön, med ljust rödbruna eller grå
hårpenslar, rostbrunt hufvud och rostbruna bröstfötter. Längs

: 832

'tyggen går en blekare, smal linea, som stundom likväl nästan
saknas. Kroppssidorna äro gröngrå eller gulgrå.

Pupan glänsande rödbrun, med flera punktformiga för-
djupningar. Kokongen brunaktig.

Äg gen hvitgula, runda,

Vill. Rostvingeslägtet.
(Phragmatobia. Steph.)

Antenne utriusque sexus simplices, infra pilis ciliate,
selis 2 longioribus in utroque articulo instructe. Palpi
longiores, subpenduli, hirsuti. Lingua longior, distincta,
spiralis. Pedes squumati; femora infra hirsuta, Costa
independens al, post. ådest, e costa transversa prope angulum
posteriorem areol& discoidalis oriens. Areola radialis
al. ant. deest; Ramulus radialis al. ant. solus e
lätere anteriore areol discordalis, sed ramulus subradialis,
cum ramulo carpali biramoso et ram, metacarpali simplidi
in trunco communi conjunctus, ex angulo anteriore ejusdem
areole et ram, sesamoideus separatim ex eodem fere loco
orientes. Ramulus radialis et subradialis al, post.
ex angulo anteriore et ram. stylnideus et ram. ulnaris ex
angulo posteriore areol& discoidalis orientes. Ale ante-
riores graciliores. Corpus crassum thorace pilis divaricatis
vestito. Pupe folliculum laxum.

Antennerne hos båda könen enkla, undertill cilierade
med hår och på hvarje led försedda med 2 längre borster.
Palperne temligen långa, något hängande, ludna, Tungan
temligen lång, tydlig, spiralformig. Fötterne fjällige; låren
undertill ludna. Oberoende nerven på bakvingarne finnes
och utgår från tvernerven nära bakre hörnet af diskfältet.
Radialfält saknas på framvingarne. Radialgrenen på
framvingarne utgår ensam från främre sidan af diskfältot,
men subradialgrenen kommer i gemensam stam med den två-
greniga carpalgrenen och enkla metacarpalsrenen från samma
fölts främre hörn, och sesamoidgrenen nästan från samma ställe,
skild från de öfriga, Radialgrenen och subradialgrenen
på bakvingarne utgå från främre, och styloid- och radialgre-

333

varne från bakre börnet af diskrältet, sins emellan åtskilde.
Framvingarne temligen smala, Kroppen tjock; thorax
klädd med utsperrade hår, Pupans kokong vid,

Slägtet skiljes genast från föregående genom sina cilierade,
ej kammade eller sågtandade antenner, Framvingarne äro
också smärtare, och bakvingarne mindre, så att abdomen med
sin spets nästan räcker utom dem, Den enda arten inom
vår fauna har tvenne generationer om året, och den larv, som

kläckes af sista generationens ägg, öfvervintrar till följande

vår. Vingarne äro tunt fjällbelagda, och nästan halft genom-

skinliga.

1. Rostvingen (P. fuliginosa, Lin.).

Alis anticis rufo-fuliginosis, posticis cinnabarinis limbo
maculisque marginalibus nigris, omnibus puncto discoidali
duplici nigro; abdomine cinnabarino trifariam nigro-
maculato.

Framvingarne rödaktigt sotbruna, bakvingarne zinober-
röda med svart tverband eller svarta fläckar is utkanten; alla
vingarne försedde med en dubbel, svart punkt i disken; abdo-
men zinoberröd med 3 rader svarta fläckar.

Syn, Noctua fuliginosa Lin. E. S. 308. 1159. S. N.
I. 2. 836. 95. Bombyx fuliginosa Fabr. E, S. HI. 1.
486. 246. Hiäbn, Bomb, t. 33. f. 143. Eyprepia
fuliginosa Ochs. Schm, III, 346. 24, Chelonia fuli-
ginnsa God, Lep, IV, 351. +, 36.f.4. Zett. Ins. Lapp.
930. 6. Aretia fuliginosa Bohem. Bomb, Sv, 118.
Phragmatobia fuliginosa Kays. Schm, 250. t. 45.
Heinem., Schm, 1, 246, Staint. Manual, I, 146.

Var. a. Alis anticis rufo-fuscis, posticis nigricantibus,
ciliis rufis. (Framvingarne rödaktigt svartbruna; bak-
vingarne svartaktiga, med röda fransar.)

Rostvingen är temligen allmän inom de trenne skandina-
viska rikena och träffas såväl i skogstrakter som på slätt-
bygden, Den stiger också ganska högt upp på fjellarne
och finnes äfven i den högsta norden, både i svenska Lapp-

334

markerne och ”inorska Finmarkerne, Den har ofta tvenne
generationer om året. Den förstas flygtid infaller uti Maj
och början af Juni och härleder sig från larver, som öfver-
vintrat. Den andra generationens flygtid inträffar i Juli och
Augusti, Huruvida den uti den högre norden äfven har tvenne
generationer, är ännu ej med visshet kändt. De exemplar,
som äro från Bossekop i Norige, fångades i medio af Juni,
men de exemplar, som Prof. Zetterstedt hemfört från Suul
i norska fjellarne, äro fångade i medio af Juli. Då larven
skall öfvervintra, spinner han åt sig en tunn silkeshylsa under
trädens bark, vid någon vägg ellor i ett hörn inom hus, Der
tillbringar han vintren, vid hvars slut han åter begifver sig
ut och detta ofta så tidigt, att han finnes krypande på snön,
innan denne om våren bortsmält. Redan i Mars är han i
rörelse och gifver efter 2—3 veckors puptid fullbildad insekt.
Denna gilver efter 3 veckors förlopp larver till andra genera-
tionen, Larven lefver af gräs och af lägre vexter, såsom
Rumer, Urtica, Cynoglossum, Plantago, Galium, Verbena,
Leontodon m. fl, Varieteten träffas på fjollarne och i den

högre norden,

Beskr, Antennerne hvitaktiga, Palper, hufvud, thorax
och bröst rödbruna, stundom mer eller mindro rödaktigt svart-
bruna. Fötternes lår rödgulaktige, mot spetsen bruna, Tibier
och tarser svartbruna. Abdomen zinoberröd, med'en rad svarta
fläckar längs ryggen och en annan längs hvardera sidan,
Dessa fläckar äro stundom otydliga.

Hanne och hona. Framvingarne ofvan rödaktigt sot-
bruna med en dubbel svart punkt vid diskfältets slut och
stundom med antydning till en rad dylika punkter niära ut-
kanten; wundertill såsom på öfre sidan, men blekare, Bak-
vingarne zinoberröda, med en dubbel, svart punkt vid diskfäl-
tets slut och en rad svarta fläckar längs utkanten, hvilka ofta
med hyårandra sammanflyta, så att de bilda ett sammanhän-
gande tverband, Bakvingarnes undre sida liknar den öre,

«

335

men är blekare, och framkanten är rödaktig. Fransarne på
bakvingarne zinoberröda, men på framvingarne rödbruna,

Varieteten har kroppsfärgen mera rödaktigt svartbrun,
och framvingarne hafva samma färg, Bakvingarne äro i disken
svartaktiga, stundom alldeles svarta, så att knapt något annat
rödt finnes än de röda fransarne,

Larven ljusgrå, gulbrun eller svartaktig, med hårpenslar
af samma färg, hvilka stå uppå de vårtor, hvarmed kroppen
är betäckt, Hulvudet är kopparbrunt eller svart.

Pupan svart och har svarta eller gulaktiga ringar om-
kring abdominalregionens segmenter, Analsegmentet afrundadt,
försedt med en borste fina hår,

Ägget klotrundt, blott undertill något litet plattadt: glatt,
gulaktigt eller glänsande gråaktigt rösenrödt.

VI. Trib. ORGYIIDZAE.

(Liparide Boisd.)

Antenne maris pectinate, femine aut brevius
pectlinate, aut serrate, aut simplices. Palpi breves,
interdum capite longiores, minime rostriformes. Lingwua
mwulla 1. brevissima. Calcaria pedum posticorum aut. 2
aut, 4. Costa subceostalis al. post. ad basin libera
sed extra basin costam medianam tangens Il, costula trans-
versa cum illa connexa, utareola subcostalis valde distincta
semper formetur. Ocelli desunt. Oculi nudi. Costa
independens al, post. aut nulla, aut reliquis equalis
et prope angulum posteriorem areol discoidalis oriens.
Areola radialis al, ont. aut adest aut deest, Costa
dorsalis al, ant. radice simplici e basi oriens. Ramu-
lus metacarpalis al. ant. ex areola radiali oriens
aut cum ramulo carpali in trunco communi conjunctus.
Femina smpissime alata, sed interdum aptera l, ulas
brevissimas gerens, Larva 16-poda, vesiculis 2 retracti-
libus in segmentis nono et decimo plus minus distinctis
predita, pilisque fasciculatis, tuberculis insidentibus vestita;
medium dorsi interdum pilis, zecopulas truncatas formanti-

336

bus, munilum; tubereulum primum laterale ceteris magis
productum, longius pilosum. Pupa lavxe folliculata, aut
filis rarioribus adfixa, pilis fasciculutis interdum adspersa,

Antennerne hos hannen kammade, hos honan antingen
kort kammade eller sågtandade eller enkla, Palperne korta,
stundom något längre än hufvudet, aldrig näbbformiga. Tun-
gan ingen eller ganska kort; Sporrarne på bakfötterne
antingen 2 eller 4. Subcostalnerven på bakvingarne
vid basen fri, men utanföre basen antingen vidrörande median-
” nerven eller med denna förenad genom en tvernerv, så att
alltid ett tydligt subcostalfält derigenom bildas, Oceller
saknas. Ögonen nakna. Oberoende nerven på bak-
vingarne antingen ingen eller lik de öfriga och upprinnande
nära diskfältets bakre hörn. Radialfält antingen finnes
eller saknas på framvingarne, Dorsalnerven på framvin-
garne utgår från basen med enkelrot. Metacarpalgrenen
på framvingarne utgår från radialfältet eller är den förenad i
gemensam stam med carpalgrenen. Honan oftast vingad,
saknar likväl stundom vingar eller har dem blott ganska
korta och rudimentöra. Larven 16-fotad, försedd med 2,
mer eller mindre tydliga, retractila blåsor på 9:de och 10:de
segmenterne och beklädd n:ed hårpenslar, som sitta på tuberkler;
ryggens midt stundom beväpnad med tverhuggna hårborstar;
första sidotuberklen längre än de öfriga och försedd med
längre hår. Pupan med vid kokong eller fästad eudast med
några få trådar, stundom prydd med hårpenslar,

Från föregående grupper skiljes denna genast genom
subeostalnervens lopp på bakvingarne, Denna nerv är vid
basen fri och bildar mot medianmnerven ett temligen stort och
alltid tydligt subceostalfält, antingen derigenom att subcostal-
nerven berör mediannerven eller förbindes med denna genom
en tvernerv. Endast Cymbide kunna ned denna grupp för-
blandas, men de bland dessa som sakna oceller, hatva alltid
stark och lång tunga samt metacarpalgrenen på framvingarne
aldrig förenad i gemensam stam med carpalgrenen. Metacar-
palgrenen är hos nu ifrågavarande grupp alltid förenad i
gemensam stam med carpalgrenen, och när radialfält finnes,
utgår den från detta. Tungan är alltid kort och stundom

337
aldeles. ingen, Från följande grupper skiljes denna hufvud-
sakligast genom frånvaro af oceller, men också derigenom att
bakvingarnes subceostalfält är stort och tydligt, samt subeostal-
grenen, der den vidrör mediannerven, aldrig försvinner i denna,
utan alltid, äfven i sjelfva vidröringsstället, är tydligen af-
söndrad från denna och således en sjelfständig nerv.

Nästan alla denna gruppens larver lefva på träd och bu-
skar och högst få, liksom föregåendes, på gräs och låga vex-
ter. De göra också i allmänhet större skada än förra grup-
pers, när de förekomma i större mängd. Likväl lefva de icke
egentligen i samhällen och familjevis.. De äro mera tröga än
föregående grupps larver och söka icke andfly; när de oroas,
utan rulla sig då temligen hårdt tillsamman. De flesta äro
på ryggen försedda med täta, upptill tverhuggna borstar af
hår, och alla ega de på 9:de och 10:de segmenterne tvenne blå-
sor, som kunna indragas, men äro mer eller mindre tydliga.
Utom de längre hårpenslar, som finnas på första tuberklen på
hvarje kroppssida och som sträckas framåt såsom antenner,
ega några på näst sista segmentet ännu en annan pensel af
långa hår, som utsträckes liksom en svans, Några arter hafva
tvenne generationer om året, andra deremot endast en, De
till vår fauna hörande arter fördelas på följande slägten:

I. Calearia pedum posticorum 2. (Bakfötternas sporrar 2.)

1) Areola radialis al. ant. adest, Femina aptera, (Ra-
dialfält finnes på framvingarne. Honan saknar vingar.)
Orgyia.

2) Areola radialis al. ant. deest. Femina alata. (Ra-
dialfält saknas på framvingarne, Honan bevingad.)
Leucoma.

I. Calearia pedum posticorum 4. (Bakfötternas sporrar 4.)
1) Areola radialis al, ant. adest. (Radialfält finnes på
framvingarne.)

43.

a) Areola illa radialis inter raRulum subradialem
et ram, carpalem ecostula transversa formata.
(Detta vadialfält är bildadt genom en tvernervy emol-
lan radial- och carpalgrenarne.) Daszsychirna,

b) Areola illa radialis contagione ramuli subradia-
- lis et ramuli earvaulis formata, «(Detta'radialfält är
bildadt genom subradial- och karpalgrenarnes vidrö-

rande af hvarandra.) Laria.

2) Areola radialis al. ant. deest, (RadialWält saknas på
framv ingarne., )

2) Ranmmulus subradialis al. ant, a trunco commani rua-
muli cårpalis extra ramulum metacarpalem se se-
parat. (Subradialgrenen på framvingarne skiljer sig
från den med carpalgrenen gemensamma stammen
utanför metacarpalgrenen.) Porthesia.

b) Ramulus subradialis al. ant. a trunco communi ra-
muli carpalis intra ramulum metacarpalem se se-
parat. (Subradialgrenen på framvingarne skiljer sig
från ten med carpalgrenen gemensamma stammen in-
nanför metacarpalgrenen,) Hypogymna.

I. Lastdragareslägtet. (Orgyia Oschs)

Antenne mauris pectinate, femine simplices aut ser-
rate. Palpi capite longiores, dense pilosi. Lingua bre-
vissima, vir ulla, Pedes antici valde hirsuti, tarsis fere
nudis; reliqui brevius pilosi. Calcaria pedum postico-
Tum 2. Areola radialis al. ant. adest, inter ramu-
lum subradialem, e latere anteriore areole diseoidalis ori-
entem, et ramulum earpalem biramosum costula +transver-
sa formata, Ramulus carpalis et ram, metacarpalis
al, ant. invicem separati ex apice areol radialis, sed råm.
sesamoideus aut ex angulo anteriore arcolce discoidalis aut
e laätere "posteriore areole& radialis orientes, Ramulus
radialis et subradialis al. post. in trunco communi con-
juneti ex angulo anteriore, et ram. ulnaris et ram. styloi-
deus iterum in trunco communi conjuneti ex angulo poste-
riore areole discoidalis orientes. Corpus maris gracile,
feming ponderosum, erassum, lanatum, Femina aptera,
rudimentis alarum brevissimis, ecostatis. Larva scopulis

44

[
Åd Cad Fre Re

" FR

339

dorsalibus pilorum truncatis, pilisque longissimis fasci-
culuatis, evtrorsum dilatatis, in segmento primo, interdum
eliam in segmentis intermediis ornata. P upa pilosa, folli-
culata; folliculum tenue,

Antennerne hos hannen kammade, hos honan enkla el-
ler sågtandade. Palperne något längre än hufvudet, täthå-
riga, ” Tungan ganska kort, nästan iogen. Framfötlterne
starkt ludna, med nästan nakna tarser ; de öfriga korthåriga.
Sporrarne på bakfötlterne 2. KRadialfält finnes på fram-
vingarne och bildas af on tvernerv emellan subradialgrenen, som
kommer från disklältets främre sida, och den tvågreniga car-
palgrenon, Carpal- och metacarpalgrenarne på framvingarne
komma, sineemellan åtskilde från spetsen af radialfältet, men
sesamoidgrenen kommer antingen från främre hörnet al disk-
rältet eller från bakre sidan af radialfältet, Radial- och sub-
radialgrenarne på bakvingarne komma i gemensam stam från
främre hörnet, men ulnar- och styloidgrenarne i gemensam slam från
bakre hörnet af diskflältet, Kroppen hos hannen smärt, hos
honan klumpig och tjock, ullhårig. IHovnan saknar vingar,
eger endast mycket korta rudimenter deraf, hvilka sakna ner=
ver, Larven har på ryggen tverhuggna hårborstar samt på
första segmentet och stundom äfven på de mellersta segmen-
ten penslar af ganska långa och utåt bredare hår. Pupan
hårig, bhvilande i en tunn kokong,

Hos detta slägte bildas bakvingarnes subcostalfält derige-
nom, att subeostalnerven vidrör medianneryen utanför vingba-
sen, men strax derefter skiljer sig devifrån, Hannarnes vingar
äro rundade och breda, men honorna ega endast små, korta,
stundom knappt märkbara, oftast ludna skinnlappar i stället
för vingar,” Hannårne äro under fygtiden ifrigt i rörelse un-
der dagen, sökande "honorna, men dessa äro tröga och sitta
merendel!s stilla på pupkokongen, afbidande hanvarne, Stundom
krypa de icke enå ut tir'pupkokongen, utan parningen försig-
går derinom, så att hannen inborrar sin abdomen i samna
kokong. Ägsen läggas då inom kokongen, och larverne utkiy-
på derur genom det hål, hannen bildat, dock först sedan de

uppätit äggskalen, Då parningen försiggår utanför kokongen,

Pra

340

läggas äggen ofta på denna, så att den' blir alldeles ötverhöljd
deraf. Arterna förekomma i tvenne generationer om året,

1. Hvitfläckig Lastdragare (0. erice Germ.)

Alis maris ferrugineo-fuscis, anticis striga obsoleta truns-
versa obscuriore maculaque anguli posterioris albicante; fim-
briis unicoloribus.

Femina cinereo-alba, antennis simplicibus, rudimen-
tisgue alarum minutissimis,

Vingarne hos hannen rostbruna ; de främre med en otyd-
lig, n.örkare tverlinea och en hvitaktig fläck vid bakre hörnet.

Honan gråhvit, med enkla antenner och mycket korta
vipgrudimenter.

Syn. Orgyia erice Germ. Faun, Ins, Eur. VIII t.
17. 18. Treitsceh, Schm, X, 1, 180. Boisd, Icon, II.
146. t. 62. f. 1. 2. Kays. Schm. 235. Heiném, Schm.
I. 237. Bombyx antiquoides. Hiäbn. Bomb, t. 66, f.
279, 280.

Denna art tillhör Danmarks sydligare provinser, der den
här och der blifvit träffad i kärr och morass, der Myrica gale
vexer, hvilken är jemte Calluna vulgaris, Erica tetralix och
Andromeda larvens näringsplanta, I öfversta topparne af dessa
vexter finner man pupan inspunnen, Enligt Schmidts iakt-
tagelser utkryper ej honan ur puphylsan, utan parningen för-
siggår derinom, Flygtiden infaller i Juli och Augusti,

Beskr, Hannens thorax rödbrun; abdomen svart, gul-
brunt hårig; antenuskaftet gråaktigt, med blekbruna lameller,
Vingarne ofvan rostbruna; framvingarne i främre kanten mör-
kare och ega öfver midten en mörkare tverlinea, emellan hvil-
ken och vingbasen grundfärgen ofta är mörkare. I framkan-
ten finnes stundom en större och en mindre hvitaktig fläck,
men i inkanten nära bakre hörnet finnes alltid en liten, kantig,
hvitaktig fläck, som är mindre skarpt markerad än hos föl-
jande art. Bakvvingarne äro enfärgade, På undre sidan äro
alla vingarne rödaktigt rostbruna, utan teckning; men stundom
finnes dock ett matt och otydligt, mörkare tverband, Fran-
sarne äro enfärgadt gulaktiga,

ARA «a

341

Honan liknar följande arts, men hennes vingrudimenter
äro mindre, nästan omärkliga, och hennes antenner sakna alla
spår till sågtänder. Färgen är gråaktigt hvit och således lju-
sare än hos följande.

Larven saffransgul, med hvitgrå sidohår och svarta
långstreck. Bakom hufvudet finnas 2 långt framåtrigtade, svarta
bårpenslar, som likna horn, och på sista segmentet finnas 2
sådane. På ryggen stå 4 hvitgula, tverhuggna borstar af hår,
och ofvan anus 2 gula vårtor. Hufvudet svart,

Pupan gulgrå med svartbruna vingslidor och gulaktig
hårighet, Analtaggen stjelkformig, i spetsen försedd med små I
korta hakar, Kokongen gulaktig, med inblandade hår.

Ägget är glänsande snöhvitt, utan alla teckningar,

2. Streckad Lastdragare (0. antiqua Lin.)

Alis maris lerrugineo-ochraceis; anticis strigis 2 ob-
soletis transversis obsvurioribus maculaque anguli posteri-
oris nivea; fimbriis fusco-maculatis.

Femina flavicante cinerea, antennis breviter pectinatis
rudimentisque alarum majoribus, distinetis.

Vinzxarne hos hannen rostgulay de främre med 2 otyd-
liga, mörkare tverlinier och en snöhvit fläck vid bakre hörnet.

Honan gulgrå, med kortare, kammade antenner och större,
tydliga vingrudimenter,

Syn. Bombyx untiqua Lin, F. 5. 297, 1120. 5.
N. I. 2. 825. 56, Fabr. E, S. II, 1.476. 216. Mill
Zvol. Pan, 118. 1369. Hiäbn, Bomb, t. 20, f. 77. t.
54, f. 235. God. Lep. IV. 253. t. 24. f. 1. 2. Orgyia
antiqua Ochs, Schm, II 221, Zett. Ins. Lapp. 927.
4. Bohem, Bomb, Sv, 132, 6. Kays. Schm, 236. t.
75. Heinem, Schm, I, 237. Staint, Manual, I; 182,

Denna art är uti skogarne och trädgårdarne ganska all-
män i Danmark, södra och medlersta delarne af Skandinaviska
halfön, men mot norden blir den mera sällsynt, Vid Laxbro
i Nerike och vid Forsa och Glösbo i Helsingland inom Sve-
rige, i Gudbrandsdalen, Solöer, Österdalen och vid Bergen i Norige
är den ännu temligen allmän, men uti Lappmarkens granskogar är
den ganska rar, Dess flygtid infaller i de sydligare trakterna

342 :
uti Maj och Juni och sedan i Augusti och September, men
högre mot norden tyckes den ega blott en generation om året,

emedan arten der blifvit träffad endast i slutet af Augusti,
Hannep bär honan under flygten och transporterar henne på
delta sätt upp i de träd, som utgöra larvens näringsvexter och
på hvilka hon skall lägga sina ägg efter slutad parning, Detta
har gilvet arten den tyska benämningen Der Lastträger, hvaraf
det svenska namnet är lånadt, Larven lefver al åtskilliga frukt-
träd, björk, ek, al, törnrosbuskar, slån. blåbär, hallon 0, 5, Vv.
samt finnes i Maj, Augusti och September. Den fefver älven
af tallträd och förorsakar stundom: på dessa stor skada, Wer-
neburg berättar, att den under sommaren 1859 åt flere hun-
drade tunveland tallskog alldeles kala uti Schwartzhurg-Sonder-
hausen.

Beskr. Hannens antenner med gulaktigt skaft och bru-
na lameller. Hufvud, thorax och abdomen ofvan mörkbruna;
den sednare undertill gulaktig, Bröstet ljusare eller mörkare
brunt, Fötterna gulbruna, med hvitaktiga tarser, serdeles å
det bakre paret. Vingarne ofvan rostgula; de främre vid ba-
sen och utkanten mörkbruna, med 2:ae smala, otydliga, mör-
kare tverlinier öfver disken, al hvilka den yttre är mera sling-
rande och den inre nästan alldeles rät, I diskfältet en lju-
sare fläck al samma färg som grunden och utanföre, men nära
intill den yttre tverlinien, finnes vid inre vingkanten en tem-
ligen stor, kantig eller hjertformig, snöhvit fläck, Bakvingarne
olvan enfärgade, Undertill äro båda vingparen mera orange-
gula och särdeles de främre i disken skuggade med rostbrunt,
Framvingarnes fransar rostgulaktiga, med bruna fläckar; bak-
vingarnes mera enfärgade, ;

Honan gulgrå, fialuden, wvied gulgrå fötter, Antennerne
grå, med en rad korta kanvdameller, som äro till färgen bruun-
grå. - Vingrudimenterne, temligen stora och tydliga, ludna, i
framkanten nästan räta, i inkanten vågböjda, trubbigt spetsiga,
till förgen gulgrå, |

Larven askegrå, gulaktigt luden, med fina, rödgula och
hyita vårtor och längslinier, Bakom hufvudet finnes en tver-
rad upphöjda, rödgula punkter och tvenne svarta, framåtsträckta

343

penslar åf långa, i spetsen knappformiga hår; tvenne andra
sådane hårpenslar finnas på hvardera sidan af 4:de segmen-
tet, men stå här horizontelt; på sista segmentet finnes en an-
nan dylik, men är upprätt stående, På ryggen finnas 4 par
hos hannen gula, men hos honan gulbruna, tverhuggna bor-
star af hår,

Pupan brunhårig, gulgrå, på vingslidorne svartbrun.
Honan saknar vingslidor och är gulgrå, med mörkare ryggband
samt mörkgrått hårig. Kokongen äggformig, gulgrå,

Ägget fingerborgformigt, stående på spetsen, hvitgrönt,
med en mörkare, rödaktig ring upptill; ofvån nedtryckt, med en
rund, mörkare fläck i midten.

3. Gulfläckig Lastdragare. (0. gonostigma Lin.)

Alis maris olivaceo-fuscis; anticis maeula apicais ful-
va, albo marginata alteraque anguli postici alba; fimbriis
nigro-maculatis,

Pemina fusco-grisea, antennis serråtis rudimentisque
alarum majoribus, distinctis,

Vingarne hos hannen olivbruna; de främre med rödgul,
hvitkantad flöck i spetsen och en hvit fläck nära bakre hör-
net; fransarne svartfläckiga,

Honän svartgrå, med sågtandade antenner och större tyd-
liga vingrudimenter.

Syn. Bombyx gonostigma Lin. S. N. I, 2. 826,
57, Fabr; EE; 8. II, 1.477. 217. Miäibn. Bomb, t. 20.
fi TBRNIBO, fr 253. Gröd; Lep, "IV 249, ti 2478
4. Orgyia gonostigma Ochs. Schm,. III, 218. Boh em,
Bomb, Sv. 132. 7. Kays. Schm, 236. t, 71. Heinem,
Schm. I, 238. Staint, Manval, I; 132,

| Denna art är vida sällsyntare än föregående och tillhör
endast Danmark, der den synes vara mera allmän, och Sveri-
ges sydliga landskaper, hvarest han blifvit träffad på åtskilli-
ga ställen i Skåne (såsom vid Lund, Getinge, Trolle-Ljungby),
i Blekinge (Sölvesborg och Carlshamn) och i Småland vid
Torrarp (Bhwm,) samt ; Upland vid Stockholm (Bhwm.) Flyg-
tiden infaller i Juni och sedan åter i Juli och Augusti, men

344

stundom träffus fjärilen ännu i September och Oktober. Lar-
ven lefver på samma vexter som föregående, med hvilken den
ofta träffas tillsamman, men äfven på Mespilus, Erica, Saliv.
Den träffas i Maj och Juni, sedan den öfvervintrat, och der-
efter åter i Augusti, Efter 18—20 dagars puptid kläckes
fjärilen,

Beskr, Hannens antenner med gulaktigt skaft och ljus-
bruna lameller, Hufvud, thorax och abdomen mörkbruna, Föt-
terna mörkbruna, med gråaktiga tarser, Framvingarne ofvan
olivbruna, med 2:ne, två gånger bågböjda, af halfmånformiga
fläckar bestående, iner eller mindre tydliga tverstrimmor. Vid
hasen en nästan fyrsidig, svartbrun, hvitbegränsad fläck och
vid diskfältet en mindre dylik, som likväl stundom är upplöst
i 2:ne, hvarandra närstående, aflånga, nästan äggformiga fläc-
kar. I framkanten nära vingspetsen en större rödgul
fläck, som utåt begränsas af en rad hvita fläckar, hvilka
stundom sammanhänga och äfven bilda ett smalt, vågigt band
utmed utkanten, Vid inkanten nära bakre vinghörnet en större
hvit, halfmånformig fläck, Längs utkanten nära fransarne går
en räd afbrutna, mörkare streck, Bakvingarne ofvan enfär>
gade, Undertill äro båda s$ingparen enfärgadt olivbruna, de
främre i disken mörkare och i vingspetsen försedde med hvita,
atundom sammanhängande fläckar. Framvingarnes fransar gul-
aktiga, med större svarta fläckar; bakvingarnos enfärgadt gul-
aktiga.

Honan svartaktigt askegrå, tätluden, med enfärgade fötter,
Antennerne blekgula, sågtandade, Vingrudimenterne kortare
än hos föregående art, starkt ludna såsom kroppen.

Larven svart, med rödgula strimmor, samt hyita, gulhå-
riga vårtor. På ryggen 4 par gulbrunaktiga, tverhuggna
borstar af hår. Bakom hufvudet 2:ne och på sista segmentet
en svart lång hårpensel, hvilkas till en del längre hår äro
knappformiga. Hufvudet svartgrått, med röd halsring,

Pupan, ockragul, med svartbruna vingslidor och thorax-
region; honans tjockare, utan vingslidor, glänsande svart, med
rödgula ringar på abdominalregionen. Båda äro brungrått hå-
rige, Analtaggen hos hannen spetsig, hos honan. stjelkfor-
mig, med en borste af finare småhakar. Kokongen brunaktig,
äggrund,

Ägget rundt, hvitt, betäckt med hår.

EJ

345

Anm. Bland Sveriges spinnare har äfven blifvit uppta-
gen Penthophora morio, hvilken likväl näppeligen torde finnas
inom Skandinavien, då den endast tillhör S. Europa, Prof,
Zetterstedt nämner i Ins. Lapp p. 928; artén. såsbm fun-
nen i Sverge, men utan lokal-uppgift, Orsaken torde vara att
söka dels i Dalmans uppgift i en handskrifven förteckning
al Sveriges Bombyces, der han om arten säger: "Succie in-
colam esse adnotavi, sed nescio quo iure'', dels-deruti att
i Bondeska samlingen, som 1809 skänktes till Lunds Entomo-
logiska Museum, finnes ett hanexemplar af arten, men utan
Jokaluppgift. Dock då utländska och inhemska arter före-
komma om hvarandra i 'denna samling, kan man icke taga
för gifvet, att detta exemplar är funnet i Sverige och det så
mycket mindre som de flesta arter, hvilka denna samling in-
nehåller, lära vara sammanbragta under det att, den förre
eguren vistades i Sveriges fordna tyska besittningar. Likväl
må här dianguosen intagas:

Penthophora morio (L in.)

Vingarne hos hannen svartaktiga, hos honan hvitgrå,
tibier och tarser utåt brunaktigt gula.” |
Syn. Bomb, morio Lin. S. N.T, 2. 828.66, Fabr.
E, 8. III. 1. 445, 116. Hiibn, Bomb, t, 18. f.17. Lipa-
ris morio Ochs, Schm, III. 187. Bohem, Bomb. 9.125. 3.
Slägtet, som al Germar blifvit afskildt från öfriga, och
upptaget af Stephens, skiljer sig från föregående derigenom
att honans vingar äro mera utvecklade, ehuru rudimentä-
ra och ej lika hannens, samt ej brukbara till flygt. Fram-
vingarne äro hos henne smala, ej längre än halfva abdomen
och sakna subradial- och sesamoidgrenarne samt ega enkel
carpålgren, Bakvingarne äro ännu kortare, knappt större än
vingrudimenterna hos honan till Streckade Lastdragaren. "Hos
hannen är sobceostalnerven på bakvingarne utanföre subcostal-
fältet sammanhängande med mediannerven på ett långt stycke,
och på framvingarne saknas radialfält, men både radial- och
subradialgrenarne utgå från diskfältets främre sida, 'Sporrarne
på bakfötterna 4. Vingarne tunua, halft genomskinliga: Flyg-
tiden infaller i början af Juni, Jarven är sammetsvart, på
sidorne och i segnientkanterna gul; hufvudet svart; vårtorne
rödgula, med askesrå hår. Den lefver på Lolium perenne
och andra gräsarter. Pupan är gul, med svarta längsgående

44.

346

strimmor, svartbruna vingslidor och hvitgrå hårpenslar. Den
inspinnes blott i några få trådar,

Il, Harfotslägtet. (Dasychera Steph.)

Antenne mauris longius, femine brevius bipectinate.
Palpi capite nonnihil longiores, lati, oblusi, dense pilosi. Lin-
gua brevis, mollis. Pedes antici valde hirsuti, usque in
tarsis longe pilosi. Calcaria vedum posticorum 4, ap-
proximata. Areola radialis al. ant. adest, inter ra-
mulum subradialem, e€ latere anteriore areol discoidalis
orientem, et ramulum earpalem biramosum costula trans-
versa formata, Ramulus carpalis et ram. melacarpa-
lis al. ant. invicem separati ex apice areolce radialis, sed
ram. sesamoideus ex angulo anteriore Il. e costula trans-
versa areol& discoidalis orientes. Ramulus radialis et
ram. subradialis al. post. ex angulo anteriore, interdum
in trunco communi conjuncti, sed ram. ulnaris et ram.
styloideus invicem separati ex angulo posteriore areol dis-
eoidalis orientes. Corpus maris gracilius, dorso abdo-
minis 1—2 cristato, femina majoris ponderosum, crassum,
lanatum, Femina ut mas alata,. Larva ut in priore,
sed fasciculos pilorum in segmento primo breviores gerit,
Pupa ut in priore,

Antennerna hos hannen längre, honan kortare kammade
med 2 rader lameller. Palperna något längre än hufvudet,
breda, trubbigo, tätlndna. Tungan kort, mjuk. Framföt-
terna starkt ludna, ända ut på tarserna, långhåriga. Sporrarne
på bakfötterna 4, hvarandra närstående, Radialfält finnes på
framvingarne och bildas af en tvernerv emellan sabradialgre-
nen, som kommer från diskfältets främre sida, och den stvå-
grenige carpalgrenen, Carpal- och metacarpalgrenarne på
framvingarne komma sins emellan åtskilde ur spetsen af radi-
alfältet, men sesamoidgrenen ur främre hörnet af diskfältet eller
ur tverneryven, Radial- och subradialgrenarne på bakvingar-
ne komma, stundom förenade igemensam stam, ur främre hör-
net, men ulnar- och styloidgrenarne sins emellan åtskilde ur
bakre hörnet af diskfältet, Kroppen hos hannen temligen
smärt, med 1—2 hårpenslar på ryggen af abdomen, hos den
större honan klumpig och tjock, uwllhårig. Honan med
vingar såsom hannen, Larven såsom hos föregående slägte,
men hårpenslarne på första segmentet kortare, Pupan såsom
hos föregående,

347

Hithörande arter förekomma blott i en generation om året
och ega 4 sporrar på bakfötterna. Heineman har icke räk-
nat mer än 2, men alla 4 finvas dock hos nedan beskrifna
arter, ehuru de icke såsom hos de flesta andra slägten äro
vidt från hvarandra skilda, utan stå alla närmare spetsen
af tibierna, ock de 2:ne öfversta äro oftast betäckta af föttör-
nas starka hårbeklädnad. Denna” går på framfötternas tarser
nästan ända ut till spetsen och är der, liksom på tibierna, rik-
tad åt ena sidan, så att fötterna synas mycket breda, Detta
fotpar håller och fjärilen under hvilan framåtsträckt, hvilket
gifvit arterna den franska benämningen: Pattes-étendus, och
den tyska: Strechfuss. Larverna lefva endast på träd och träd-
artade buskar och kunna förstöra bladen i stora trädplanterin-
gar, då de förekomma i större mängd, ehuru näppeligen hos
oss, emedan de äro här temligen sällsynta, Hannarne äro all-
tid mycket mindre än honorna, och arterna äro endast om natten

i rörelse.

I. Tätulliga Harfotemn. (D. pudibunda Lin.)

Alis anticis albo-cinereis, lasciis 2 transversis, obliquis,
undatis fuscis, muculaque diseoidali Iunari, interdum ob-
soleta; posticis albis macula diseoidali maculisque anguli
analis obsoletioribus fuscescentibus.

Framvingarne hvitgrå, med 2 snedgående, vågiga, bruna
tverstrimmor och en, stundom otydlig, månformig diskfläck;
bakvingarne hvita, med otydlig, brunaktig diskfläck och dylika
fläckar vid analhörnet,

a

Syn. Bombyx pudibunda Lin, F. S, 296, 118. S. N,
I, 2, 824, 54, Fabr. E, 5. III, 1, 438, 97, Hiäibn, Bomb.
t. 21; f. 84.85. God. Lep, IV. 239; t..22. f. 2.3.
Bomb. juglandis Hibn. Bomb, Text. 122. 6. Or-
gyia pudibunda Ochs. Schm, III 209. Zett. Jns.
Lapp. 927, 1. Bohem,. Bomb, Sv, 129. 2. Dasy-
chira pudibunda Kays. Schm,. 238. t. 70, Heinem.
Schw, I. 240, Staint, Manual, I. 131.

348

Var, a. Alis anticis concoloribus griseis; (Framvingarne
enfärgade, grå.)

Syn. Dasychira pudibunda var. H-S. 155. Dasy-
chira concolor Staud, Cat. 29.

Tätulliga Harfoten är i löfskogarne och trädgårdarne tem-
ligen allmän inom Danmark, men deremot ganska sällsynt uti
Sverige, der den hittills endast är funnen i Skåne vid Lund
och Esperöd (Zett.,), Trolle Ljungby och W. Wram (Förf), i
Blekinge vid Asarum (Bh m.) och Sölvesborg (Förf.), i Öster-
göthland vid Gusum (Wahlb.) och i Westergötbland vid Sköf-
de (Edgren). Inom Norige är den ännu ej anmärkt, Dess
flygtid infaller i Maj och Juni månader. Åggen läggas utan
någon betäckning på barken af de träd, hvars blad utgöra lar-
vens näring. Genast efter kläckningen sprida larverna sig för
att söka föda, så att de i Juli träffas kringspridda på bladen
af bok, ek, hassel, björk, lind, puppel, valnöt, pil och åtskil-
liga fruktträd. De fortfara härmed ända in i Oktober, då de äro
fullvuxna och nedkrypa från träden för att bland mossa och
blad på marken spinna sina puphylsor och såsom pu-
dor tillbringa vintren, - Mycket sällan händer, att en och
annan pupa gilfver fjäril i November. Ehuru larven så-
ledes hämtar sin näring af de flesta slags löfträd, sak-
nar man exempel, att då den förekommit i större mängd,
den åstadkommit någon synnerlig skada på andra än boke-
planteringar, Men emedan den icke kläckes förr än i Juli
och således icke förr än i Augusti hunnit sådan storlek, att
den skulle. kunna förödande inverka, kan den icke blifva syn-
nerligen vådlig, emedan då, äro redan årsskotten fullbildade, så
att föga skada” förorsakas träden, äfven om de skulle helt och
ållet. beröfvas sina blad, De bekläda sig följande. året med
lika kraftfullt (öfverk; Tillfölje häraf behöfver man ej vid>

LE Le SR

349

taga synnerliga mått och steg för larvens förstörande, i hän-
delse den skulle något år uppträda i mängd, och detta så
mycket mindre som; kostnaden skulle vida öfverväga fördelarne,
Vill man dock göra något, på det att ej samma plantering fle-
ra år å rad skall beröfvas sina blad, så bör man uppsöka
puporne under vintren och man kan äfven, då larven i stora
massor förekommer, lätt bortplocka och förstöra honom, hvilket
arbete säkrast utföres i Oktuber månad. Dock har arten än-
nu icke hos oss visat sig i synnerlig mon skadlig, Varieteten
är sällsynt, men träffas bland den normala formen,

Beskr. Antennerna gulaktiga, med hvitaktigt skaft, Huf-
vud och thorax hos hannen askegrå, hos honan hvitgrå. Ab-
dumen hvitgrå, hos honan stundom med brunaktig analborste,
Fötterna hvitgrå.

Hanne, Framvingarne ofvan hvitgrå, tätt beströdda
med bruna atomer, hvilka der och hvar serdeles i midten af
disken och mot utkanten hopa sig till matta, mer eller mindre
tydliga tverband. Vid diskfältets slut en månformig, stundom
otydlig, brup fläck. Tvenne bruna snedgående tverstrimmor,
den ona öfver diskfältets midt och den andra mera vågformig
utanföre detsamma; rummet deremellan ofta uppfyldt. af grått, så
att deraf bildas ett bredt tverband. Vid utkanten en vågformig,
otydlig tverlinea. Bakvingarne hyitaktiga, med en brun otyd-
lig fläck i disken och 1—2 sådana i analhörnet, från hvilka
stundom utgår ett matt tverband, som; slutar vid framkanten,
Alla vingarne undertill hvitaktiga, med brun diskfläck och brunt,
mer eller mindre fullständigt tverband. Fransarne med mörka
fläckar,
Honan betydligt större än hannen. Framvingarnes öfre
sida mer hvitaktig, emedan den är mindre, öfverpudrad med
brunt; 2:ne bruna tverstrimmor öfver disken, af hvilka den
yttre är mera vågig, samt en dylik, stundom otydlig fläck vid
diskfältets slut; nära utkanten en utydlig, vågig, mer eller min=

dre fullständig, brun tverstrimma, Bakvingar och undre sida,

såsom hos hannen,

Varieteten är på framvingarne enfärgadt grå, emedan
de bruna atomerna äru titstående och betäcka alla de öfriga
teckningarne.

ST

350

Larven rosenröd eller brunröd eller gröngul, med sam-
metsvarta ledfogningar, luden med 4 tverhuggna gula eller
rödaktiga hårborstar på ryggen och en rosenröd, lång, horn-
lik hårpensel på sista segmentet, Hårens på vårtorne färg är
föränderlig, än rosenröd, än brunröd, Hufvudet gulaktigt.

Pupan svartbrun, bakåt rödbrun, med gula hårpenslar.

Amnaltaggen stjelkformig, i spetsen försedd med fina småhakar.
Kokongen dubbel, gulaktig, den yttre tunn och uppblandad med
larvens hår, den inre stark och halft genomskinlig.

Äggen runda, något nedtryckta, hvitaktiga eller ljusbru-
na, med en mörkare midtelpunkt,

2. Hvitaktiga Harfoten (D. abietis W. V.)

Alis anticis albis, fusco-irroratis, fasciisque tribus trans-
versig dentatis, macula discoidali ramosa punectisque mar-
ginalibus fuscis; posticis maris cinereis, feminea albidis,
macula discoidali fasciaque transversa obscurioribus ob-
soletis.

Framvingarne hvita, brunflammiga, med 3 tandade bru-
na tverband, en tvågrenig diskfläck och punkter i utkanten af
samma färg; bakvingarne hos hannen askegrå, hos honan hvit-
aktiga, med mörkare diskfläck och tverband, som äro otydliga.

Syn, Bombyx abietis W. V. 55. 2, Esp. Schm,
II. ta 820 tf Lat 91. 09 Hibnn Bombint sets
82, 83. God. Lep. IV. 242, t. 23. f.2. 3. Orgyia
abietis Ochs, Schm, III, 212. Beisd. Jeon, II, 138.
t, 62, f. 3. Bohem, Bomb, SS. 128. 1. Dasychira
abietis. Heinem, Schm. I. 240.

Hvitaktiga Harfoten är en af Skandinaviens sällsyntaste
fjärilar och tillhör egentligen mera östliga och sydliga trakter,
Dock är den af framlidne prof. Dalman funnen uti Upland
och sednast af Gadamer i Westergöthland, hvilka äro de en-
da provinser, der den inom Skandinavien är hittills anmärkt.
Orgåken dertill att man så sällan träffar arten torde vara att
söka deri, att han håller sig högst uppe i träden både såsom
larv och fjäril, Larven skall lefva uteslutande af Pinus abies,
der han i Maj och Juni månader träffas fullvuxen, sedan han

351

från föregående året öfvervintrat, I spetsarne af de öfversta
grenarne inspinner han sig mellan barren och förvandlas till
pupa, hvilken efter 18—20 dagar gilver fjäril, Dennes flyg-
tid infaller således i Juli månad,

Beskr. Antennerna brungula, med hvitaktigt skaft. Huf-
vud och thorax hvitgrå, med mörkare inblandade hår. Abdo-
men hvitaktig, Fötterna gråludna, Tarserna hvitaktiga, prydda
ofvantill med svarta fläckar. Framvingarne ofvan hvita, med
grå flammor, hvilka isyRnerhet mot utkanten vilda 1—2 tyd-
ligare, sammanhängande, matta tverband. Nära intill basen
går ett mörkbrunt tverband öfver vingen, hvilket skjuter
2:ne starka tänder ntåt, öfver midten af disken går ett annat
dylikt, hvilket likväl är mera rakt och utan tänder; utanföre
diskfältet slingrar sig ett tredje dylikt tvers öfver vingen, men
detta består af många små bågar, som vända den konkava
delen mot utkanten, och den störste och spetsigaste af dessa
berör diskfläcken; denne åter, belägen vid diskfältets slut, är
egentligen af grundens färg, men begränsad af brunt, hvilken
begränsning liknar tvenne i hvarandra stälda V, hvars spetsiga
vinkel är vänd mot vingbasen. Längs vingarnes utkant går
en rad bruna punkter. Bakvingarne äro ofvan hos hannen
brungrå, hos honan hvitaktiga, med matt och otydlig mörk
diskfläck och stundom ett dylikt tverband. Undertill finnas på
alla vingarne en brun diskfläck och ett dylikt tvärband nära
utkanten; framvingarne äro skuggade med brunt, men bakvin-
garne mera hvita, Alla fransarne hvita, med bruna fläckar,

Larven ljusgrön, med sammetssvarta ledfogningar och
svarta och hvita fläckar längs rygg och sidor, Bakom hufyu-
det finnas tvenne långa utåt och framåtriktade, svarta, breda
hårpenelar, och på 11:te segmentet en krökt, brungul, hornlik
hårpensel, På ryggen finnas från 4:de till och med 7:de seg-
menterna fyra brungula, på sidorne gula, upptill tvert aflhugg-
na hårborstar, Wårtornes hårbeklädnad svart eller brungul,
Ofvan fötterna en hvit, svartfläckig sidolinea, Hufvudet grönt,
med 2 mörka bågformiga linier,

Pupan glänsande svartbrun, brunhårig, med rödbruna led-
fogningar på abdominalregionen. Kokongen liknar föregåendes,
men är gråaktig.

Äggen runda, grönaktiga, men blifva mot kläcknings-
tiden perlgrå.

352

3. Askegrå Harfoten (D. fascelina Lin.)

Alis anticis cinereis nigro-atomatis, lineis transversis'2
aurantiaco -fuscis, repandis; posticis dilute cinereis.

Framvingarne askogrå, beströdda med svarta atomer oeh
prydda med 2 svartbruna der och hvar med orangegult kantade,
slingrande tverlinier; bakvingarne ljust askegrå.

Syn. Bombyx fascelina Lin, F. S, 297. 1119. 5,
NET 2; B25.:55. Fabry ko S- JON 4305-08: Gro
Lep. IV. 244, t. 23. f, 1. Bomb. medicaginis. Hiäbn.
Bomb. t, 21. f. 81. Orgyia fascelina Ochs. Schm.
III, 214, Zott. Ins, Lapp. 927. 3. Bohem, Bomb. S,
130. 3. Dasychira fascelina Kays. Schm. 238. t.
93. Ileinem, Schm, I, 240, Staint Manual I, 131.

Var. a, Paulo minor, alis posticis albidis. (Något
mindre, Bakvingarne hvitaktiga.)

Syn. Orgyia pudibunda Var b. Zett, 1, ce. Var, a.
Bohem 1. c.

Var, b, Minor, alis anticis obsewre cinereis, striga po-
stica transverså nigricante. (Något mindre; framvingarne
mörkt askegrå, med en svartaktig tverstrimma utanför disk-
fältet.)

Syn. Orgyia obscura Zett, Ins. Lapp. 927, 2.
Bohem, Bomb, S. 130, 4,

Askegrå Harfoten är inom Skandinavien den allmännaste
arten af slägtet och träffas både i Danmark och södra Sve-
rige der och hvar uti skogar och trädgårear. I medlersta
Sverige synes han deremot vara mera sparsam, men är funnen
vid Westerås och Upsala, (Johansson), och inom Norige ir den
hittills endast funnen på Dowre, I norra Sverige träffas den
ock; men Var, b, synes der vara den förherrskande, Denna
har blifvit funnen i Jemtland och Norrbotten (Bhm.) samt
inom Lappmarkerna vid Lycksele och Juckasjärvi (Zett.)
Var a. träffas ej sällan bland den typiska formen. Flygtiden
infaller i Juni och Juli månader, Larven öfsvervintrar och

träffas fullvuxen i Maj eller början af Juni följande året.

FE

353

Utom åtskilliga trädslag, såsom poppel, ek, hassel, slån och
pil hämtar han äfven sin föda af åtskilliga gräsarter, af klöf-
ver, Erica, Spartium scoparium, Flantago, Leontodon, Tri-
folium, Rubus fruticosus v. s. v. Pupan utvecklas till fjäril
efter 3—4 veckors förlopp.

Beskr, Antennerna med svartaktiga lameller och hvit-
grått skaft, Palperna brungrå, Hufvud, thorax och abdo-
men askegrå; den sednare hos honan med svartgrå analborste,
Fötternas ludd askegrå, Thorax ofta, isynnerhet på hannen,
baktill fläckad med rostgult,

Hanne och hona. Framvingarne ofvan askegrå, tem-
ligen tätt öfverpudrade med små svarta atomer, samt prydda
med tvenne tvärgående, svartbruna tvärlinier, hvilka der och
hvar äro kantade med orangegult, som stundom upplöser sig
i oregelbundna fläckar. Den inre af dessa tvärlinier, hvilken
går öfver midten af diskfältet, är hågböjd; den yttre, som går
utanför diskfältet, är temligen rät, men blir mot inkanten mera
slingrande, Utanför denna synes mer eller mindre tydligt en
rad svartbruna, likaledes med orangegult tecknade fläckar, och
vid diskfältets slut en liten svartbrun punkt. Bakvingarne
ofvan ljust askegrå, med mörkare diskfläck och stundom med
ett dylikt tvärband. Alla vingarnes undre sida askegrå, de
bakre likväl hvitaktigare än de främre, med svartbrun disk-
fläck och ett, blott i vingarnes fran kant tydligt tvärband af
samma färg. Alla fransarne askegrå, enfärgade.

Var. a liknar den typiska formen utom deri, att bakvin-
garne äro nästan alldales hvita, Den är också mindre.

Var, b. Liknar äfven till alla delar den typiska formen,
men kroppens färg är mörkare, nästan svartbrun, och framvin-
garne äro ofvan mörkare askogrå, med blott den yttre tvär-"
linien tydlig och svartbruu. Den eger samma lopp som hos
den vanliga formen, men den orangegula begränsningen salk-
nas, Den inre tvärlinien är också för handen, men mycket
otydlig.

Larven är svartgrå, med gulhåriga eller hvitgråaktigt
håriga vårtor, På ryggen af de 5 mellersta segmenterna stå
lika många, nedtill hvita, upptill svarta och tvärhuggna hår-
borstar. På första segmentet finnas 2 svarta, framåtsträckta,
långa hårpenslar och på sista segroentct en dylik, men spet-
sigare och bakåtrigtad. Hufvudet svart.

45

354

Pupan är svartbrun, brunhårig. Analtaggen stjelkfor-
mig, i spetsen tölt försedd med små hakar, Kokongen. svart-
grå, för öfrigt lik föregående arters.

Äggen runda, i båda ändar afplattade, hvita, betäckta
med hår från honans analborste,

HI. Hvitvingeslägtet. (1aria Sch rank)

Antenna maris longius, femine brevius bipectinatc,
Palpi capite nonnihil longiores, subeylindrici, obtusi, ad-
presse squamati. Lingua brevis, distineta. Pedes antici
breve pilosi, tarsis nudis. Calcaria pedum posticorum
4, distantia, Areola radialis al, anticarum adest, con-
tagione ramuli subradialis, e latere anteriore areolm di-
scoidalis orientis, e& ramuli carpalis biramosi formata.
Ramulus carpalis et ram. metacarpalis al. ant. invi-
cem separati ex areola radiali, sed ram. sesamoideus ex
angulo anteriore areol discoidalis orientes. Ramulus
radialis et ram. subradialis al. post, in truneo com-
muni conjuneli, ex angulo anteriore, sed ram. ulnaris et
ram, styloideus invicem valde disjuneti ex angulo poste-
riore ureola& discoidalis orientes, Corpus maris femine
quidem gracilius, sed sat crassum. Femina ut mas alata.
Larva antice et postice longe pilosa, scopulis dorsalibus
truncatis. Pupa inter folia filis rarioribus adfixa.

Antennerna hos hannen längre, hos honan kortare, kammade,
med 2 rader lameller. Palperna något längre än hufvudot,
nästan cylindriska, trubbigga, tilltryckt fjälliga. Tungan
kort, tydlig. Framfötterna korthåriga; tarserna nakna,
Sporrarne på bakfötterna 4; paren vidt skilda från hvar-
andra, Radialfält finnes på framvingarne och bildas ge-
nom subradialgrenen, som kommer från diskfältets främre sida,
och den tvågreniga metacarpalgrenen, hvilka vidröra hvaran-
dra. Carpal- och metacarpalgrenarne på framvingarne komma
sinsemellan skilda ur radialfältet, men sesamoidgrenen ur disk-
fältets främre hörn, Radial- och subradialgrenarne på bak-
vingarne komma firenade i gemensam stam ur främre hörnet,
men ulnar- och styloidgrenarne, sinsemellan vidt åtskilda,
komma ur bakre hörnet af diskfältet.

Xroppen hos hannen visserligen smärtare än hos ho-

FY

355

nan, men dock temligen tjock. Honan såsom hannen be-
vingad, Larven framtill och baktill långhårig med tvär-
huggna hårborstar på ryggen, Pupan fistad med några få
trådar mellan blad, ;

Slägtet, som likt föregående eger radialfält på framvin-
garne, skiljer sig från detta, utom hvad af diagnosen synes,
derigenom att radialfältet, hvilket hos Harfotslägtet är trapetz-
formigt, är hos detta långsträckt, nästan lancettformigt. Föt-
terna äro icke heller så starkt ludna som hos nämde slägte,
och tarserna äro alldeles nakna, Hannarne äro nästan lika
stora som honorna, Ej mer än en generation förekommer
årligen, och fjärilarne äro i rörelse endast i skymningen och

under natten.

HH. Hivitvingen. (L. v nigrum Fabr.)

Alis albis, unticis lineola nigra, fracta, diseoidali, v
latinum mentiente; tibiis tarsisque nigro-maculatis.
Vingarne hvita, de främre med en svart, vinklad linea i
disken, hvilken liknar ott latinskt v; tibior och tarser svart-
fläckiga.
Syn. Bombyx v nigrum. Fabr. Syst, Ent. 577. 73.
E, S. III. 1. 458. 159. Bomb. L nigrum Mill, Zool,
Dan. 112. 1373. Bomb, nivosa Hibn, Bomb. t. 18.
ft, 71. Liparis v nigrum Ochs, Schm, III, 200. Lelia
v nigrum Kays. Schm, 241, t. 92. Heinem. Schm,
I. 243. Orgyia v nigrum Wallongr. Öfversigt af
Kongl. Vet. Acad. förhandl, 1853. p. 169. Leucoma
vau-nigrum Staint, Manual, I, 133.

I ecke- och bokskogarne inom Danmark träffas denna art
der och hvar, men blef inom Sverige först funnen 1853, då
förf. påträffade ett exemplar vid Sölvesborg. Sedan hafva vi
återfunnit den icke blott der, utan äfven vid V. Wram i
Skåne, Den synes inom Sverige vara ganska sällsynt och en-
dast tillhöra de sydligaste provinserna. Flygtiden infaller i
Juni och Juli månader, och larven kläckes ur äggen efter 8—

"356

10 dagars förlopp. Sedan han blott en gång ömsat hud, öf-
vervintrar han och träffas enstaka följande året i Maj och
Juni fullvuxen, oftast på lägre buskar af ek, bok och lind,
Dock utvecklar sig stundom en och annan larv till fjäril om
hösten samma år den blifvit kläckt ur ägget. Då larven vid-
röres, sammandrager han kroppen mycket starkt och häftigt
samt slungar sig ett långt stycke bort från det ställe, der han
suttit, Äggen läggas af honan oftast i skilda rader på nämnda
trädslag, af hvilkas blad larven lefver.

Beskr, Antepnerna med hvitt skaft och gulbruna la-
meller, Hela kroppen jemte fötterna hvit; de sednare med
svarta fläckar på tibier och tarser. Vingarne tunnt fjällbe-
lagda, halft genomskinliga, på båda sidor snöhvita. Endast
de främre hafva tvärnerven vid diskfältets slut fint svart, hvar-
igenom en svart vinkelformigt böjd linea der bildas, hvilken har
en viss aflägsen likhet med ett latinskt v, som vänder den
konkava sidan utåt och stundom synes ehuru otydligt äfven
på uodre sidan,

Larven är på ryggen svart, på sidorne rostgul och har
på ryggen 8, upptill tvärt afhuggna, täta hårborstar, hvaraf
de tre mellersta äro rödgula, men de öfriga hvita, Kropp-
sidornes hårighet gulaktig. Hufvudet svart,

Pupan blågrön, med 3 gula rygglinier och svartkantado
vingslidor. Den är framtill mycket tjock och bakåt starkt till-
spetsad, samt hvilar liksom i en hängmatta på några få trå-
dar emellan sammanspunna blad. Analtaggen stjelkformig,
refflad, försedd med fina taggar i den aftrubbade spetsen.

Äggen i början gräsgröna, efter några dagars förlopp
saftgröna, slutligen gröngrå, pergamentlikt glänsande,

IV. Rödgumpslägtet. (Porthesia Steph.)

Antenne maris longius, femineé brevius bipectinatme,
Palpi capite haud longiores, gracillimi, squamati. Lin>
gua brevissima, mollis, Pedes anlici longe, sed parce
pilosi, tarsis fere nudis, Calecaria pedum posticorum 4,

357

distantia. Areola radialis al. ant. deest. Ramulus
radialis al. ant, solus e latere anterivore areole discoidalis
egrediens, sed ram. subradialis in trunco communi cum
ram. carpali biramoso et ram, metacarpali conjunetus ex
angulo anteriore areolm discoidalis oriens, a trunco illo
communi extra ramulum metacarpalem se separans, Ra-
mulus radialis et ram, subradialis al. post. in trunco
communi coniuncti, ex angulo anteriore, sed ram, ulnaris
et ram, styloideus ex angulo posteriore areol discoidalis
orientes. Corpus maris gracilius, famine ano lanato,
Femina ut mas alata. Larva longe pilosa, scopulis
dorsalibus carens, sed tuberculo mammellato saltem in 4:to
et ultimo segmento. Pupa ano mucronato, folliculata.

Antennerna hos hannen längre, hos honan kortare
kammade, med 2 rader lameller. Palperna ejlängre än huf-
vudet, ganska smärta, fjällbetäckta, Tungan ganska kort,
mjuk, Framfötterna långt, men tunut håriga; tarserna
nästan nakna. Sporrarna på bakfötterne 45; paren vidt
skilda från hvarandra. Radialfält saknas på framvingarne,
Radialgrenen på framvingarne kommer ensam från disk-
fältets främre sida, men subradialgrenen, som är förenad i
gemensam stam med den 2-grenige carpalgrenen och med me-
tacarpalgrenen, kommer från samma fälts främre hörn och
skiljer sig från den gemensamma stammen utanföre metacar-
palgrenen. Radial- och subradialgrenarne på bakvingarne
komma förendrade i gemensam stam ur främro hörnet, men
ulnar- och styloidgrenarne komma ur bakre hörnet af diskfäl-
tet. Kroppen hos hannen temligen smärt; honans med ylf-
vig analborste. Honan såsom hannen bevingad. Larven
långhårig, saknar hårborstar på ryggen, men eger åtminstone
på 4:de och sista segmenterna en vårtlik tuberkel. Pupan
med spetsig analtagg, hvilar i kokong.

Detta slägtes arter förekomma endast i en generation år-
ligen, och deras larver öfvervintra, Honan lägger äggen i hö-
gar på undre sidan af de blad, bvaraf larven skall hämta sin
näring, och betäcker dem med den ull, som bildar hennes
avalborste. Arterna äro endast i rörelse under skymningen
och natten samt vistas i trädgårdar och löfskogar,

I. Bakvingarne ega obercende nerv och sub-
costalnerven förenas med mediannerven genom

VR

tälföltet der

ON - : TE
1. Äpplerödgumpen. (P. ehkrysorrhoea Lin)
Alis albis, ano maris brunnescente, femince ferrugineo.
oc Vingarne hvita; anus hos hannen bronaktig, hos honan
> rostgul. 5

Syn. Bombyr chrysorrhoea Lin, F, S. 299. 1128 3
SESSON. I: 2, 822. 45. -Fabr. BB; 8; IUI, 458 4005-60

Mill. Zool, Dan, 118. 1563, Hitbn, Bomb, t. 18. fö =
FS 67, t. 58, I, 248, 249, Liparis chrysorrhoea Ochs.
yt Schm, III. 202. Bohem. Bomb. Sv. 126, 5. Porthesia
É > chrysorrhoea Kays. Schm, 239,1, 72. Heinem. Schm,.
1, 242, Staint. Manual, J, 134. SN

Applerödgumpen förekommer i trädgårdar och löfskogar =

mer eller mindre allmän uti Danmark och Sveriges sydligaste
provinser: i Skåne, Blekinge, Öland och Gottland. Nordligare
är den ännu icke träffad på Skandinaviska halfön, Dess tlyg-

tid infaller från slutet af Juli och räcker in i början af Sep-

tember. Vanligen framlommer fjärilen ur pupan mot aftonen,

och honan lägger 2—300 ägg i högar på undre sidan ar
: bladen. Larverna kläckas redan i Juli eller i Augusti och

— Samnuanspinna åt sig ett gemensamt näste, som utom det blad,

hvarpå äggen blifvit lagda, består af flera närgränsande blad

och de uppfräta epidermis al dessa, = Vintren tillbringa

de likaledes uti ett gemensamt näste, men detta består mer-

ändels ej af blad utan olta endast af on ganska tät silkespå-
rad omkring eller på en gren, I Avril eller Maj, så snart det

börjar blifva varmt, utkomma larverna ur detta vinterliger
och börja mera frätgirigt tära på trädens blad, Då är det
som de isynnerhet kunna åstadkonuma stor skada, om de i =

större massor förekomma något år, hvilket likväl knappt torde

hända hos oss, Strax sedan de utgått ur vinterlägret, lefya

SEAN - C >

de ännu i samhällen, män skingras snart och sprida s P5
trädets. alla grenar, der de förtära, icke såsom året förut blott
bladens epidermis, utan hela bladet, så att endast skaftot qvar-
står, I Juni förvandlas de till pupor. Allehanda frnktiräd
6 — (serdeles plommonträd), alm och de flesta löfträd, men isyn-
SR nerhet ck äro de som larven mest angriper. HFörekomma lar=

— verna i mängd, göra de stor skada, och i utlandet hafva stora 2
sträckor af ekeplanteringar blifvit ödelagda af dem, så att en-
— dast kala stammar och grenar qvarstått, Sedan bladen tidigt

om våren blilvit bortfrätta, dö vanligen träden eller om de slå
ut igen, lefva de flera år bortåt ott tvinande lif, Derföre sam-
Jar man under vintren tillsamman och uppbränner larvens nä-
sten, hvilka lätt upptäckas, sedan träden fällt sina löf. Iar-

verna äro svårare att upptäcka på våren, men kunna dock
lättare uppsökas och förstöras, innan de skingrat sig från det
gemensamma nästet än sedan. Men har man fördröjt deras.
uppsökande och förstörande till Maj månad, får man passa på,
då regn eller kall väderlek infaller. Man skall då lätt kunna
fånga och förstöra en mängd larver, när de söka sig skydd
mot väderleken, emedan de då träffas på trädstammarne, sit-
tande i stora hopar, icke högre upp än vid vanlig manshöjd.
Stor varsamhet måsto likväl iakttagas härvid, emedan denna
larvs hår kunna förorsaka lika svåra åkommor som andra
ludna larvers, ")

") Park omtalar i sin "History of Hampstead", det en 74
mängd larver, som funnos på häckar och träd och efter hvad yd
man kan förmoda sannolikt tillhörde denna art, blefvo sam- Se
lade för att förekomma den förödelse, som de eljest åstad- Na
kommit, men personerna, som verkställde samlingsarbetet, kän- =
de sveda och värk i ansigtet och på händerna. De personer, es
som uppbrände larvnästona och oförsigtigt inandades dammet, a
blefvo svårt sjuka. oe NEG

360

= Beskr. Antennerna hvita, med ljusbruna lameller, Pal-
perna mer eller mindre brunaktiga, Hela kroppen hvit; abdo-
men hos hannen bakåt rostbrun, med analborste af samma färg,
hos honan med rostgul analborste,

Hanne. Alla vingarne snöhvita på båda sidor, "De
främre ofvan stundom med en svartbrun fläck i midten af in-
kanten och vid analhörnet; undertill längs framkanten svart-
bruna,

Honan liknar hannen, men saknar alla fläckar på fram-
vingarne och det svartbruna på dessas undre sida,

Larven svartgrå, ljusbrunt hårig, med 2 rödbruna linier
långs ryggen, På 4:de och sista segmenterna står en vårtfor-
mig, svart upphöjning, och på båda sidor om ryggen hvita
afbrutna streck, Mufvudet brunsvart,

Pupan svartbrun, med ljusare hårpenslar. Analtaggen
kegelformig, i spetsen försedd med små fina hakar, Kokongen
gråbrun, föga genomskinlig.

Äggen runda, gulaktiga, stötande i kastaniebrunt.

Il:oo Bakvingarne sakna oberoende nery och
subeostalfältet bildas derigenom att subcostal-
nerven vidrör mediannerven och förenas ej-der-
med genom någon tvärnerv.

2. Körshärsrödgwnpen. (P. aurifina W.V2
Alis albis, ano barbato fulvo.

Vingarno hvita, anus rödgult hårig.

Syn. Bombyx auriflua WW. V. 52. 4. Fabr, BE, S.
II, 1. 459, 161. Hiibn. Bomb, t. 18, f. 68. 69. Li-
paris auriflua Ochs. Schm, III. 205. Porthesia auri-
flua Kays. Schm, 239. t. 93. Hein em, Schm, I, 243,
Staint, Manual, I. 135.

Äfven denna art tillhör endast Danmark ocb Sveriges
sydligaste provinser: Skåne och Blekinge. I dessa sistnämde
landskap hafva vi för några år sedan funnit den icke synner-
ligen sällan vid W. Wram, Trolle Ljungby, Sölvesborg och
Carlshamn. I Ljungska samlingen i Lund hafva vi ock sett

VM.

361
exemplar, som tillhöra denna art och troligen äro från Små-
land. Inom Kalmar län är den funnen al Wiberg. Likt föregå-
ende torde den ock träffas på öarne i Östersjön, Flygtiden in-
faller i Jani och Juli. Äggen läggas på lika sätt som hos
den förra, men larverna lefva icke i samhällen, utan skingra
sig genast efter kläckningen och öfvervintra likaledes hvar för
sig, hvarefter de i Juni träffas fullvuxna på hvarjehanda frukt-
träd, samt på ek, pil, alm, afvenbok, björk o, 8. v. Aldrig
förekommer arten någonstädes i sådan mängd, att den gör be-
tydligare skada. Evans berättar, att arten blifvit funnen om-

bord på ett skepp mer än 200 engelska mil från närmaste

<

land.

Beskr, Antennerna hvita, med ljusbruna lameller, Pal-
perna hvita, längs öfre sidan brunaktiga, Hela kroppen hvit;
abdomen med rödgula hår på sidorna och rödgul analborste,
som hos honan är störst och yfvigast, Framfötternas lår och
tibier länga inre sidan brunaktiga,

Hanne, Vingarne på båda sidor snöhvita, Framvin-
garne ofvan vid bakre hörnet med 1—2 stundom samman-
flytande, svartbruna [ fläckar och med antydning till en annan
dylik nära midten af inkanten, Inkanten försedd med långa,
utsperrade hår, Undertill äro framvingarne längs framkanten
bredt skuggade med brunt, hvilken skuggning mot vingspetsen
till betydlig bredd ingår i vingens disk,

fl onan liknar hannen, »men har alla vingarne enfärgadt
hvita,

Larven svart, tunnt bevuxen med svartgrå hår, längs
ryggen från 2:;dra segmentet ett zinoberrödt, al en svart linia
deladt band och på båda sidor om detta en genombruten hvit
linia; en svart, hvitfläckig, värtformig upphöjning på 4:de, 5:te
och sista segmenterna, ofvan fötterna en zinoberröd, långsgå-
ende linia; hufvudet svart,

Pupan mörkt svartbrun. Analtaggen kegelformig, med
en borste af fina hakar i spetsen, Kokongen tunn och brun=
aktig eller hvitaktig, Åggen grå.

46

V. ä Hvitgumpslägtet. (Leucoma Steph.)

Antenna maris longius, femine brevius bipectinate.
Palpi capite haud longiores, gracillimi, infra Mirsuti,
Lingua brevissima, mollis, -Pedes antici squamati, tar-
sis nudis. Calcaria pedum posticorum 2. Areola
radialis al. ant. deest. Ramulus radialis et ram.
subradialis al. ant. e latere anteriore, sed ramulus carpa-
lis biramosus et ram, metacarpalis in trunco communi con-
juneti ex angulo anteriore et ram. sesamoideus €x eodem
fere loco areol discoidalis orientes. Ramulus radia-
lis et ram. subradialis al. post. in trunco communi con-
juncti ex angulo anteriore, sed ramulus ulnaris e latere
posteriore et ram, styloideus ex ångulo posteriore ureola
discoidalis orientes. Corpus sat crassum. Femina ut
mas alata. Larva lateribus fasciculatim pilosa, scopulis
dorsalibus carens. Pupa pilosa, intra folia folliculata.

Antennerna hos hannen längre, hos honan kortare
kammade, med 2 rader lameller, Palperna föga längre än
hufvudet, ganska smärta, nedtill håriga, Tungan ganskr
kort, mjuk. Framfötterna fjälliga, med nakna tarsor,
Sporrarne på bakfötterna 2. Radialfält saknas på fram-
vingarne. Radial- och subradfalgrenarne på framvingarne
komma ur diskfältets främre sida, men den tvågroenige ecarpal-
grenen samt metacarpalgrenen komma ur främre hörnet af
samma fält, förenade i gemensam stam, och sesamvidgrenen
utgår nästan från samma ställe. Radial- och subradialgre-
narne på framvingarno utgå från främre hörnet af diskfältet,
förenade i gemensam stam, men ulnargrenen utgår från bakre
sidan, och styloidgrenen från bakre hörnet af samma fält.
Kroppen temligen klumpig, Honan såsom hannen bevin-
gad, Larven på sidorna försedd med hårpenslar, men sak-
nar hårborstar på ryggen, Pupan hårig, inspunnen i kokong
mellan blad,

Honan till detta slägte saknar analborste, och båda könen
ega oberoende nerv på bakvingarne, Snubeostalfältet på dessa
bildas derigenom, att subeostalnerven vidrör mediannerven:
mera sällan finner man mellan dessa båda en yttorst kort tver-

nerv, Fötterna äro mera nakna än hos föregående släögten ;

NAS

-

EUTEEUTYV ST TED I

RAR an

flesta ”ufriga slägten inom tgruppon. barvgh egor uidas )

sidorna hårbevuxna vårtor, men saknar alla spår till hårbo

star eller större utvextor på kroppen. Ej mer än en genora= Z

tion förekommer årligen, och larverna öfvervintra till följande 4
vår, då de stundom förekomma så tålrikt, att de förorsaka fast ”
tydlig skada,

1. Pile-IHvitgwmpen. (L. salicis Lin)
Alis ompnibus mniveis, nitidis, antennis [uscis, pedibus G
nigris, albo-annulatis. C

Alla vingarne snöhvita, glänsande; antennerna ävärtbrupa,
fötterna svarta, med hvita ringar, n

Syn. Bombyx sb Lin. F; 8: 299, 1TV29, SA NR 2
J. 2. 822. 46, Fabr. BE, S. II 1, 459. 163. Mill
Zool, Dan. 118, 1364. NR Bomb, t, 18. f. 70.
God, Lep, IV. 271 t. 27. f, 2. Liparig salicis Ochs.
Schm, III, 198. Zett. Jos. Lapp. 928. 1. Bohem
Bomb. Sv. 126. 4, Kays, Schm. 598, t, 73. Dasy-
chira salicis Heinem. Schm, I. 240. Stilpnotia 8a=
lieis Staint, Manual I. 134,

Uti Danmark och S. Sverige är Pile-Hvitgumpen ganska
allmän uti pil- och poppel-planteringar. Äfven i mellersta
Sverige, såsom uti Bohuslän, Westergötland och vid Stock-
holm, samt i södra Norige, såsom vid Christiania, Kongsvin-
ger, Österdalen (Siebke) träffas den icke sällan, men i Norra )
Sverige är den temligen sällsynt, Den förekommer dock der och
hvar i Helsingland (Aurivillius), i Norrbotten (Schmaltz), 5 TSE
i södra Lappmarkerna (Zett.) och i Torheå Lappmark (Por- | :
tin). Huru högt den stiger mot norden i Norige, är änou BR
kändt, Flygtiden infaller i Juli och Augusti månader, då man
ser de hvita fjärilarne isynnerhet mot aftonen, men äfven un- ,
der vackert väder midt på dagen fladdra omkring pilarter och = :

364
popplar, hvars blad utgöra larvens näringsämnen. Honan läg-
ger vanligen på undre sidan af dessa trädarters blad sina
ägg tätt bredvid hvarandra och betäcker dem med en hvit,
slemartad vätska, som hårdnar i luften och skyddar dem mot
väderlekens menliga inverkan, Ur äggen Iläckas lärverna
samma år, men öfvervintra uti barkspringor och under ned-
fallna blad, hvarefter de i Maj följande året framkomma åter,

Sedan de blifvit fullvuxna, spinna de åt sig en vid kokong at

oredigt silke mellan hopklibbade blad, inom hyilken de för-
vandlas till pupor, Dessa gifva fjärilar efter 3—4 veckors
förlopp. Då larven efter vinterdvalan åter framkommer, är
han frätgirigare än under hösten förut, och när han uppträ-
der i större antal, såsom det händer vissa år, aföter han inom
kort alla blad på de pilar eller popplar, der han vistas. Isyn-
nerhet den s, k. italienska poppeln, som på flera ställen plan-
teras till prydnad, är utsatt för hans förstörande inverkan.
Ofta får man också i Juni månad se sådana planteringar all-
deles kalätua af denna larv, hvilket äfven är fallet med de
pilhäckar, som isynnerhet på slättbygderna blifvit planterade
på jordvallarne mellan åkrar och enskiften, Alven om dy-
lika planteringar åter skulle repa sig efter att hafva blifvit
beröfvade sina blad, se de några år bortåt bedröfliga ut och
föra ett blott tynande lif, hvarföre man måste vara betänkt
på att hindra larvens härjande framfart. Lättast sker sådant
genom att skaka träden och döda de derunder nedfallande lar-
.verna, ett arbete, som bör isynnerhet företagas strax efter regn,
emedan larverna då” snarare nedfalla vid skakningen än eljest.
Efter stormar och häftiga regn finnas ock många larver ned-
slagna till marken, hvilka böra samlas tillhopa och förstöras.
Foglar och rofinsecter bidraga i sin mon betydligt till lar-

vernas förstörande, och de förras bon skulle derföre isynnor-

sAAE Lä

"ve

Ren ne os ee a sn

2865
het mera skyddas för plundring än wi är förhållandet, eme-
dan nästan alla smärre foglar och framför allt de som bygga
sina nästen i häckar, uppföda sina ungar med fjärillarver och
andra för landtimannen skadliga insekter. Man kan derföre
icke nog beklaga, att denne i allmänhet så föga vårdar sig
om dessa sina bästa och säkraste bundsförvandter vid förstö-
randet af skadliga insekter. Sjelf får han också ofta dyrt
plikta för denna sin liknöjdhet, men blir likväl sällan i detta
stycke af skadan vis,

Beskr. Antennernas skaft hvitt; lamellerna svartbruna.
Palperva svartaktiga. Hela kroppen för öfrigt hvit utom föt-
terna, hvars tibier och farser äro svarta, med hvita ringar.
Alla vingarne på båda sidor snöhvita, med stark glans isyn-
nerhet på de främres öfre sida, Stundom har hannen under-
till längs framvingarnes främre kant en mer oller mindre ut-
sträckt svart skuggning, hvilkon ännu mera sällan intager hela

framkanten och vingspetsen samt synes på både öfre och un-
dre sidan,

Larven svart, med en rad sköldformiga, gula eller hvita
fläckar å ryggen ; på sidorna om dessa finnes på hvarje kropps-
ring en vårta, försedd med rödgula hår. På hvarje sida om
ryggen finnes en gul långlinea, På 4:do och 5:te kroppsvin-
garne finnes på hvardera ett par hopvuxna köttspotsar. På
kroppsidorna är larven brun eller brungrå, med rödgula vårtor
med hår af samma färg, Hufvudet svartgrätt.

Pupan glänsande svart, hvitfläckig, med gula hårpenslar.
Analtaggen valsformig, i spetsen något bredtryckt, med en
borste af fina hakar, Kokongen hvitaktig.

Äggen vunda, gröna, öfverdragna med ett hvitt skum,
som småningom i luften hårdnar till en fast betäckning.

VI. Nunneslägtet. (Hypogymna Ilibn, Stepb.)

Antenne maris longius, femine brevius bipectinale.
Palpi capite haud longiores, subdilatati, hirsuti, Lin-
gua brevissima, mollis, Pedes antici dense hirsuti, tar-

AE sis nudis. Calcaria pedum posticorum 4, appruximata,
> Areola radialis al. ant. deest,

KS

al, ant. solus e latere anteriore areolÅ& discoidalis egre-
diens, sed ram. subradialis, in trunco communi cum ram,
earpali biramoso et ram, metacarpali conjunetus, ex an-
gulo anteriore areolm discoidalis oriens et a trumeo illo
communi intra ramulum metacarpalem se separans. Ra-
mulus radialis et ram. subradialis al. post. separatim
Ul. in trunco communi coniuneti ex angulo anteriore, sed
ram, ulnaris et ram, styloideus valde disjuncti ex angulo
posteriore areolÅ disvoidalis oricntes, Corpus maris gra-
cilivs, femine ponderosum ano aut lanato ant vaginam
gerente. Femina ut mas alata. Larva capite magno,
mammellis piliferis armata, sed scopulis dorsalibus carens,
Pupa pilosa, inter folia filis rarioribus adfixa.

Antennerna hos hannen längre, hos honan kortare
kammade med 2 rader lameller, Palperna föga längre än
hufvudet, något breda, ludna, Tungan ganska kort, mjuk.
Framfötterna tätlludna, med nakna tarser, Sporrarne
på bakfötterna?4; paren hvarandra närstående. Radialrfält
saknas på framvingarne, Radialgrenen på framvingarne
kommer ensam från diskfältets främre sida, men subradialgre-
nen, som är förenad i gemensam stam med den tvågrenige
carpalgrenen och med motacarpalgrenen, kommer från samma
fälts främre hörn och skiljer sig från den gemensamma stam-
men innanföre metacarpalgrenen, Radial- och subradialgre-
narne på bakvingarne komma antingen skilda eller förenade i
gemensam stam ur främre hörnet, men ulnar- och styloidgre-
narne, vidt från hvarandra skilda, komma ur bakre hörnet al
diskfältet. Kroppen hos hannen tomligen smärt, hos honan
tjock och plump, antingen med yfvig analborste eller med iägg-
läggningsslida. Honan såsom hannen bevingad, Larven
har stort hufvud och hårbärande vårtor, men saknar hårborz
star på ryggen. Pupan lIuden, fästad med några få trådar
mellan blad,

Hannarove äro mycket mindre än honorna och äro i rö-
relse äfven under dagen, hvaremot de sednare äro tröga och
sitta för det mesta stilla, Oberoende nerv finnes på bakvin-
garne, och subcostalfältet på dessa bildas derigenom att gub-
costalneryven vidrör mediannerven, Framfötteruas tibior äro tom-

Ramulus radialis

367

ligen breda genom åt sidan riktad ludd, isynnerhot hos hannen,
Larven utmärker sig från de öfriga slägtena inom gruppen genom
sitt stora hufvud. Tan saknar alla hårborstar på ryggen och eger
endast vårtor, som bära mer eller mindre långa hårpenslar,
Han spinner ingen kokong, utan pupan fästas mellan blad eller
i en trädspringa med några få trådar, såsom förhållandet är
med Ilvitvingeslägtet. Äggen lläckas vanligtvis ej förr än
följande vår, bvarföro de af honan dels döljas under träd-
barken oller också betickas med de hår, som bilda hennes
analborste,

I. Ramulus radialis et subradialis al. post. sepe in
trumneo communi conjuneti ex angulo anteriore areolm di-
scoidalis orientes. Anus femince lanatus, (Radial- och sub-
radialgrenarne på bakvingarne komma ur diskfältets främre hörn,
förenade i gemensam stam, Honan med analborste,)

1. 'Trädgjrdsnunnan (MH, dispar Lin.)

Alis anticis maris supra griseis, feminge albis, lineis
utriusque sexus traänsversis fuscis dentatis; posticis maris
helvolis, postice Tfuscis, Jemine albidis fascia obsoleta po-
stica fusca; thorace immaculato,

Framvingarne ofvan hos hannen grå, hos honan hvita,
hos båda könen försedde med svartbruna, tandade tverlinier :
bakvingrne hus hannen brungula, baktill bruna, hos honan
hvitaktiga, med ett otydligt, brunt tverband nära utkanten; tho-
rax ofläckad.

Syn. Bombyzr dispar Lin, S. N, I, 2, 821.44, Fabr,

RIS: ING-1; 457-94 HUbn BOM to19 fö T0T GG

God. Lep, IV. 256, t. 25 f. 1.2, Liparis dispar Ochs,

Schm, III, 195. Kays, Schm, 598.t, 76. Bohem, Bomb,

5, 124, Ocneria dispar Heinom, Schm. I, 241. Hypo-
gymna dispar Staint. Manual I, 130,

Trädgårdsnunnan är en bland Skandinaviens sällsyntaste

fjärilar och har hittills blifvit funnen på några få ställen i

Danmark, och i Sverige endast vid Karlskrona, der den på

sednare tider 1840 påträffades af numera framlidne Adjunkten

At UNNA SIDA GAS RTR ed OVE SSP SE FART SEINE EN SLOTS
- « a EL VR ;

368

.

vy. Borek, Inom öfriga Europa, serdeles i södren, är den
allmän och finnes iäfven i N. Afrika, samt i Asien ända till
Japan, Den förorsakar inom de länder, der den är allmän,
temlingon ofta stor skada både på fruktträd och skogsplante-
ringar, emedan «ess larv lefyer på nästan alla slags löfträd,
i 5. Frankrike föröder den stundom korkskogarne, och i Tysk-
land har den äfven förorsakat skador på planteringarne vid
Glogau, Augsburg, Salsburg m, fl. a, st, Vid Wekersheim an-
grep den en 4—5-årig ekeplantering, och larverna voro der så
talrika, att de helt och hållet förtärde löfven på alla plantor-
na, ehuru planteringen hade en vidd af 80 tunneland, Uti de-
partementet Du Gers i Frankrike blef 1839 en stor skog, som
hufvndsakligen bestod af ekar, plundrad af denna arts larver
Dessas antal var så stort, att de bokstafligen betäckte träden
hvilka de också så fullkomligen beröfvade alla löf, att man
kunde tro, det hösten inbrutit, ehuru det ännu var högsommar
Men detta bladens förstörande skedde förr än larverna hunnit
sin fulla utveckling, och när de derföre saknade vidare föda,
nedstego de från träden, betäckte alla vägar vch atigar under
det de oroligt kröpo fram och åter sökande föda, som icko
mera fanns, I brist på föda dogo de utan att kunna fullbor-
da sin metamorphos, och det så fullständigt, att man följande
året icke kunde upptäcka i hela skogen en enda larv, Ilos oss
har man icke att befara någon sådan skadu af arten, emedan

den här är sällsynt,

Ionan lägger sina ägg på trädens grenar och stammar
samt betäcker dem med den ull, som bildar honnes analborste,
hvarigenom de förvaras mot väta och köld, hvilket är så mycket
mera nödvändigt, som de hela hösten och vintren ligga oför-
ändrade, De läggas tillsamman i ovala hopar af 2—400

stycken i hvarje, isynnerhet på grenarnes undre sida invid det

EVE

369

ställe, der dessa utgå från stammen, men understundom på un-
dre sidan af de tverträd i spalieret, hvarvid häckar eller träd
fastbindas, Larverna framkomma i allmänhet icke förr än i
April eller Maj månad följande året, och sedan de stadnat till-
samman några dagar efter kläckningen, skingra de sig och
börja fräta, Alla elags fruktträd, men äfven ek, poppel, pil,
lind m, fl. och företrädesvis de buskartade angripas då, men
man har äfven exempel på, att do anfallit fur, När vädret är
dåligt eller de skola ömsa hud, samlas de åter i större floc-
kar och taga sin plats i fördjupningarne på grenarne eller
trädstammarne, I början af Juli förvandla de sig till pupor,
och fjärilen framkommer i slutet af samma månad eller i
Augusti, s

Till följe al den ullbetäckning, som honan gilvit äggen,
äro ägghögarne snarlika den gråbruna trädbark, hvarpå de
blifvit lagda, Dessa äro derföre svåra att upptäcka, men med
uppmärksamhet knnna de dock finnas och lätt förstöras under
loppet al vintren, i hvilket ändamål således undre sidan at
grenarne bör undersökas, Lättare äro likväl larverna till att
upptiicka och ifven att förstöra, då de såsom ofvan nämndes
samla sig tillhopa, isynnerhet som de då sitta föga högre än
att on karl, stående på marken, mycket väl kan räcka dem, Do
kunna då krossas eller öfversprutas med såplösning, såsom
ofvanföre vid Livréspinnaren blifvit nämndt,

Beskr. Antennernas skaft hvitgrått, med svartbruna la-
meller, Hufvud och thorax hos hannen brungrå, hos honan
hvita, den sednare utan fläckar. Abdomen hos hannen gulgrå,
med en rad svarta fläckar, hos honan hvit, med brungrå anal-
borste.

Hanne. Framvingarne ofvan brungrå, med mörkare,
tvergående skuggningar, af hvilka en går tvers öfver disken
och cn annan, som oftast består af halfmånformiga fläckar,
går nära utkanten, Utom dessa finnas 3:ne svartbruna, tan-

47

Vv

370

dade tverlinier, af hvilka den ena finnes nära basen; den an-
dra går genom diskfältet och har der vid yttre sidan om sig
en svart punkt; den tredje deremot är mera slingrande och går
i närheten al utkantens tverskuggning, Vid diskfältets slut
finnes nära tverskuggningen en svart, månformig fläck, Un-
dertill äro framvingarne liksom bakvingarne på båda sidor
gulbruna; de sednare med en svart, halfmånformig fläck vid
diskfältets slut och ett mörkare band längs utkanten. Alla
fransarne ljusbruna, med svarta fläckar. 3

Honan är mycket större än hannen, Framvingarne
hvita, ofvan med samma tverskuggningar och tverlinier som
hos hannen, men de äro här mycket tydligare och svartbruna.
De svarta fläekarne i diskfältet finnas, Bakvingarne äro smut-
sigt hvita, med otydlig brunaktig diskfläck och ett dylikt tver-
band nära utkanten. Fransarne hvita, med svarta fläckar,

Larven brungrå eller askegrå, med 3 fina gula linier
eller ett bredt, mörkbrunt band längs ryggen. På do främre
segmenterna stå på ryggen 5 par blå, men på de bakre 6
par röda, starkt håriga vårtor. Hufvudet gulgrått, med 2
bruna fläckar,

Pupan är svartbrun, med långa, röda hårpenslar, Anal-
taggen valsformig, med en borste af finare hakar i spetsen,

Äggen rödaktigt bruna eller gulgrå, till formen runda,
tätt betäckta med grå hår från honans anus,

IH, Ramulus radialis et ram. subradialis al. post. ex
angulo anteriore areol discoidalis separatim orientes, A-
nus femine vagina instructus. (Badial- och subradialgre-
narne på bakvingarne komma ur diskfiältets främre hörn skilda
från hvarandra, Honan med öäggläggniogsslida.) Psilura.
Steph.

2. Skogsnunnan. (HH, monacha. Lin)

Alis anticis supra albis lineis trunsversis atris denta-
tis; posticis cinereis fascia postica pallida; thorace nigro-
maculato; abdomine versus apicem sanguineo, nigro-ma-
culato.

Framvingarne ofvan hvita, med svarta, tandade tverlinier ;
bakvingarne grå, med blekt tverband nära utkauten, thorax
svartfläckig, abdomen mot anus rosenröd, med svarta fläckar,

Syn. Bombyx monacha Lin, FP, 5, 300, 1130, 5:

371

N. I, 2, 821. 43. Fabr, E, 9. HL 1, 446. 119. Mäll,
Zool, Dan, 118. 1362. Mibn, Bomb, t, 19. 74. God.
Lep. IV. 259, t, 25. f. 3, 4. Bomb. dispar Thunb.
Diss. Ins, Sv. I. p. I. (secundum sp. orig.), Liparis mo-
nacha. Ochs. Sehm, IIL 192, Bohem, Borab, Sv, 123.
I, Psilura monacha Kays, Schm, 240 t, 93. Staint,
Manual. I, 130. Ocneria monacha Heinem, Schm, I,
242,

Var. a, Alis anticis fuscescentibus, lineis transversis
dentatis”atris, posticis fusco-cinercis; thorace fusco-cinereo,
subimrmaculato; abdomine ecinereo. (Framvingarno svart-
brunaktiga, med kolsvarta, tandade tverlinier, bakvingarne svart-
grå, thorax svartgrå, nästan ofläckad, abdomen grå.

Syn. Bombyx eremita Hibn,. 1 oc t, 57. f. 246.
Livparis monacha var. Oehs, I, ec.

Skogsnunnan är stundom ganska allmän i löf- och barr-
skogarne inom Danmark och 5. Sverige och förekommer då i
stort antal. Den är likväl vida allmännare inom förstnämnda
rike, både på öarne och fastlandet, äv den är inom Sverige,
Dock träffas den ofta talrikt i Skåne, der den funnits i sko-
garne vid Ystad, Krageholm och Finja (Zett.), vid Iistorp
(Roth) och Trolle Ljungby. I furuskogarne vid eistnämnde
ställe förekommer den stundom i tusendetal, men andra år
kan man knapt träffa ett enda individ, I mellersta Sverige
tyckes den deremot vara mera sparsamt förhanden. Dock
har den blifvit sporadiskt anmärkt äfven der, såsom vid Wad-
stena (Zett.), i Westergötland (B hm), vid Stockholm (Be 1-
frage) och vid Upsala, der den vissa år icke är sällsynt.
Högre mot norden har den ännu icke hos oss blifvit med sä-
kerhet antecknad. I Norge har den blifvit funnen sällsynt vid
Christiania (Siebke.). Varieteten är mycket sällsynt, men
träffas ” någon gång bland den vanliga formen, Enligt Hiäb-
ner skall den förekomma i Lappmarkerna,

Artens fygtid infaller under varma somrar vanligen mot
slutet, men stundom redan i början af Juli; stundom återigen

Ar

372

först i början af Augusti. IHannarne äro vid lugaot och vac-
kert väder ganska lifliga och flyga högt och snabbt äfven midt
på dagen, Doe låta derföre icke så lätt fånga sig som ho-
norna, hvilka merändels sitta” stilla, tryckta till stammen af
något träd eller fladdra lågt vid jorden, Största delon sätta
sig föga högre, än att man kan, stående på marken, räcka
dem, nen efter lugna och varma nitter hålla de sig högre
upp bland trädens grenar, ofta öfver 20 fot högt. Då de
hvila, hålla honorna framvingarne tätt sammanlagda öfver ab-
domen, hvaremot hannarne hålla dessa vingar temligen skilda
från hvarandra, Honan lägger vanligen sina ägg ispringorna
i trädbarken lågt nero på stammarne (80—120 på hvarje
ställe). Här instinger hon sin korta äggläggningsslida och
gömmer äggen under en frånstående barkflisa, merondols så
väl, att man ej kan upptäcka dem utan att upplyfta denna,
Högst sällan kläckas några larver på höston samma år som
äggen blifvit lagda, hvaremot äggkläckniogen vanligen sker i
slutet af April eller början af Maj följande året, De npy-
kläckta larverna stanna 1—5 dagar tillsumman på barken i
närheten af det ställe, der de blifvit kläckta; ligga då nära
intill bvarandra på en rymd af omkring en species storlek,
Efter den tidens förlopp krypa de uppåt trädet och sprida
Big för att äta. Sedan 6—8 veckor förflutit, har larven hun-
nit den storlek, att hans frätgirighet är minst ödeläggande,
Vanligen varar larvens frätperiod från kläckningen ur ägget
till förpupningen sker, omkring 10 veckors tid, Larven har
den vanan att aldrig helt och hållet uppäta barret, isynnerhet
på fur, utan kastar till marken ott stort stycke deraf, hyavpå
man genast kan märka hans närvaro, äfven om man ej vVars-
nat honom sjelf, Af björkons blad uppäter han blott sjelfva
skaftet samt bortfräter en liten del af bladet, der detta varit

fästadt vid skaftet, hvarefter han nedkastar resten, På bo-
karnes blad börjar han vid bladskaftet och uppfräter detta
samt fortsätter inåt, så långt bladnerverna äro grofva, hvar-
efter hela yttre kanten af bladet bortkastas. Vid förpupnings-
tiden nedstiger larven från grenarne till trädstammen, der
han, oftast vid vanlig mansböjd, förvandlas i en springa till
pupa, hvilken fasthålles vid stället endast med några få sil-
kestrådar utan att omgilvas af någon kokong.

Skogsnunnan är den enda Spinnare, som både angriper
barr-" och löfträd, Af barrträden öro isynnerhet skogarne af
gran och företrädesvis hvitgran, men äfven fur utsatte för
att förstöras af denna art, Äf löfträd angripor den björk,
bok, ek m, fl, men den förorsakar dock på skogarne al dessa
träd icke skada till den grad som på barrskogarne, Likväl
har den hittills icko hos oss åstadkommit någon märkligare
förödelse, men i utlandet hörer det icke just till sällsyntheterna
hvad tallskogarne beträffar, Bland de många exempel härpå
må endast nämnas, alt åren 1838—1840 skadades af denna
lary ej obetydligt Altendorfer Wald icke långt från Boden-
sjön, Farverna angrepo ogerna de ljusare trakterna i skogen,
utan sökte i främsta rummet sådana träd, som voro undor-
tryckta af andra, De företrädesvis angripna träden voro 30—
40 åriga, men äfven 100-åriga åtos alldeles kala. De flesta
träden voro friska, och de kalätna dogo ut. Deras kottar
tycktos ega friska frön, men dessa mognade ej. Till larver-
nas oerhörda antal kan man sluta deraf, att marken var till
4 a 5 tums höjd beläckt af deras exerementor, Ätandet fortgick
natt och dag, och under fjärilarnes flygtid kunde man räkna
ända till 30 stycken sådane, sittande på skilda stammar, un-
der det att en utalig mängd fladdrade omkring.

Vanligen angriper arten skog, som är 12—25 år gam-

374

mal eller som icke är mer än halfvuxen, sällan deremot den
som består af fullvuxna träd, get är det, att den mera säl-
lan föröder furuskogar än granskogar, och när han anfaller de
förra, äter han endast ett och annat träd kalt och då helst
de äldsta, som snart skulle borthuggas, Om fur och gran
finnas tillhopa, blifva de förra nästan alltid skonade. Larven
synes mycket gerna vilja hafva skydd öfver sig och detta torde
vara orsaken, hvarföre han heldre uppehåller sig bland yngre
och tätstående träd samt uti granarne, hvars täta grenar be-
reda ett sådant skydd, Förödelsearbetet pågår vanligen 3:ne
år å rad, men kan äfven räcka ända till 6 år och synes bero
mera af skogens geographieka läge och de rådande vindarne,
än af den rådande bättre eller sämre väderleken, emedan ar-
ten funnits lika talrik och förödande under och efter kalla och
regniga somrar, som då somrarne varit varma och torra. För-
sta året observerar man ännu föga larver, men fjärilarno falla
så mycket mera i ögat mot slutet af sommarn, emedan de
förekomma i ovanligare mängd, Året derefter finner man der-
emot larverna spridda öfver ullt och mot hösten fjärilarne
fladdrande såsom snöflockar bland träden. Fjärilarno stan-
na likväl ej i massor på samma ställen i skogen, der lar-
verna redan hafva frätit, utan flytta större delen till sådane
ställen, som hafva varit minst utsatte för larvornas förödande
inflytande, hvarföre man vid eftersökandet af äggen icke be-
höfver göra sådant på redan af larven härjade ställon, Tredje
året äro larvernes antal omäitligt och deras härjningar förfär-
liga, Naturen gör dock sjelf ganska mycket för att inskränka
dossa. Man möter vid nästan bvarja stog Carabi och andra
rofskalbaggar, hvilka stundom hafva omkring sig ända till ett
helt dussin dödade larver, och bland de vertebrerande djuren
göra isynnerhet bofinkar, talgoxar, gökar, svalor, kråkor, hack-

375

spettar, kajor 0. s, v. stort nederlag bland larverna, Man ser
också en mängd larver krypa oroliga omkring här och der på
stammar, pålar, vedfamnar, fällda träd och andra föremål, utan
att hvarken storm eller regn störtat dem ned från trädens gre-
nir, De äro tydligen sjuka. Man ser också andra löpa längs
barren utan att söka någon föda; de krypa ända ut på de
yttersta ändarne af grenarna. Der afbida de döden, stundom
förenade i så stora massor, all grenarne svigta under deras
tyngd. Öppnar man en och annan sådan larv, så skall man
också finna i en stor del af dem lefvande larver till Tachiner
och TIchneumonider; men en icke obetydlig del ljuter döden,
utan att man känner sjukdomsorsaken, Sedan kommer tiden,
då larverna skola förvandlas till pupor, och knappt hälften
af dem, som kläckts ur äggen, lefva ännu, utom det att
en betydlig mängd icke hunnit hälffen af sin storlek och
aldrig förvandlas till pupor. Undersöker man puporna,
skall man endast finna en oeh annan, som innehåller en
lefvande fjäril. En stor del äro torra och disda, under det
alt andra äro fulla af Tachiner eller Ichneumoner, = Slutligen
kliäekas fjärilarne, först blott hannar, men sedan äfven honor,
likväl dessa i mycket ringare antal, De fladdra lifligt och
gladt omkring och injaga fruktan äfven för följande året, men
om man om hösten undersöker barken af träden på ställen,
der fjärilarne svärmat, skall man till sin förundran endast
finna högst få ägghögar, och dessa blott innehållande 5—20 ägg,
af hvilka också största delen sakna embryo. Dessa sednare
igenkännas på sin bleka, rödaktiga färg, och pressar man dem
sönder mellan fingrarne, så visar det sig att de, innehålla
endast en tunn vitska, Ett ojemförligt ringare antal af de
Iagda äggen hinner sin utveckling, emedan deras fionder spind-
larne, tusenfoterna, Raphidierne m, fl, hvilka vid denna års-

376 >

tiden utvecklas i stort antal, förstöra dem under tillhjelp al de
stationära foglarne, isynnerhet talgoxarne och kungsfoglarne,
hvilka noder hela vintren undersöka grenar och barkspringor
samt förtära ägget helt och hållet. Insekterna deremot bita
et hål i skalet och äta endast embryon, men lemna största
delen af skalet, hvilket då till färgen liknar perlemor, Bland
dessa så anfriätta ägg gvarstadnar ett och annat orövdt, som
hinner sin utvecklivg. Fjerde året finnas på stället visserligen
flera Skogsnunnor än under andra år, då icke någon ovanli-
gare förödelse inträffat, men dock i jemförelse med föregående
åren i så ringa mängd, att man får söka temligen mycket för
att kunna samla ett större antal,

Delta är vanliga förloppet under den period, då arten
förstört skogar af flera hundrade tunnelands rymd, Granar,
som blifvit beröfvade två tredjedelar eller trefjerdedelar af sina
barr, dö ovilkorligen, hvaremot fur, som synes kunna tåla
mera, fortfar att lefva under nämnda förhållanden och repar
sig åter efter några års förlopp, Har furuträd deremot blif-
vit beröfvadt sina barr på några knippen nära, bör man icke
dröja ned fäöllandet, emedan det endast på sin hö d ett år kan
föra ett tvinande lif. Man finner således hvilken ofantlig ska-
da denna insekt förorsakar, då den förekommer i mängd.
Utomlands hafva också flera medel blifvit använda för att fö-
rekomma dylika förluster för skogshushållningen, De hästa
och mest bepröfvade skola här i korthet angifvas, Alla un-
dertryckta träd borthuggas, emedan det visat sig, att ordentli-
gen gallrad skog blifvit förskonad. Att på senvinotren insam-
la äggen och uppbränna dem är mödosamt och dyrt, men lö-
nar dock besväret. I denna afsigt böra träden på de ställen

der man sett fjärilarne svärma i mängd och der man således

en 2 ar

ö77
förmodar att äggläggningen skett, undersökas ända till en höjd,
af 10 fet. Lättaro är det att döda larverna medan de ännu
såsom ofvan nämndes, sitta samlade invid äggkläckningastället
men för sådant arbetes verkställande måste man noga passa
tiden, så att de ej hinna skingra sig till grenarne, De dödas
med en trähammare eller yxhammare. Hafva de deremot fått
sprida sig till grenarne, kunna de endast insamlas derigenom att
man skakar träden, hvarvid de nedfalla, Detta kån äfven gö-
ras då man vill insamla och förstöra puporne, emedan dessa
vid skakning lätt nedfalla, enär de endast fasthållas medelst
några få trådar, Fjärilarne förödar man lättast derigenom att
flera personer med trubbiga sopqvastar, satte på långa skaft,
genomvandra det angripna revieret och tidigt på morgonen,
under det fjärilarne sitta stilla, nedsopa dem från stammarne
och döda dem, På detta sätt dödades på ett ställe dagligen
under flygtiden 70—80,000 fjärilar. Att gräfva dylika gro-
par, som vi ofvanföre nämnt vid beskrifningen af Allmänna
Barrspinnaren, kan visserligen bidraga till artens inskränkan-
de inom ett trängre område, såvida icke på marken uti den
sålunda afskilda och tillspillogifna delen af skogen finnas blå-
bär eller lingonbuskar eller andra vexter, som kunna tjena lar-
ven till föda, men finnas deremot sådane, äro groparne af föga
eller [ingen nytta, emedan, om ingenting annat göres, hinna
många larver då sin fulla utveckling och de deraf kommande
fjärilarne öfverflytta till andra delar af skogen, Att upptända
eldar i skogarne är ej heller af stort gagn mot demna art,
emedan dels skulle sådant ske fortfarande i 2—3 veckors tid,
dels flyga nästan endast hannarne och dessa snarare omkring
än genom elden så att ganska få af dem omkomma, hvar=

emot honorne sitta orörliga på trädstammarne, tillochmed
48

TV

när eldskenet faller omedalbart på dem, och således icke låta
Nu i
locka sig i elden. Vid larvens handterande bör man taga sig

väl till vara ty, hans hår förorsaka inflammation i huden, så-
som de flesta ludna larvers,

Be skr. Antennernas skaft svart, vid roten och i spet-
sen hvilt; lämellerna svartbruna: Palperna svarta, hos hannen
ofvan: och i. spetsen: hvita. Hufyud och thorax hvita; den
sednare. med, svarta fläckar på halskragen och ryggen, samt
hos hannen med svartkantade skuldertäckare, Abdomen hos
hannen hvitaktig med en rad svarta fläckar längs ryggen och
rosenfärgade. segmentkanter undertill; hos honan med afvexlande
rosenröda och svarta ringar,

Hanne och hona, Framvingarne ofvan hvita med 4
smala, starkt tandade och vågiga svarta tverlinier, af hvilka
2:ne finnas nära basen och 2:ne utanföre diskfältet; genom
detta sednare går dessutom. tvers öfver vingen en vågig svärt-
brun skuggning nära intill den tredje tverlinien, Emellan ba-
sen3 tverlinier finnas några svarta punkter, i diskfältet finnes
en. dylilt och vid diskfältets slut finnes en hallmånformig eller
V-formig svart fläck, Fransarne hvita med stvra svarta fläc-
kar. Bakvingarne grå med blekare tverbänd innanför den
mörkare” utkanten, ' Fransarne hvita. med svartbruna fläckar.
Aila vingarnes, undre, sida brungrå, bakvingarne stundom hyit-
aktiga; 3—4 mörkäre tverband synas mer eller mindre tydligt
på alla vingarng och på bakvingarne en svartbrun diskfläck;
Fransarne hvita med bruna fläckar, Teckningarne variera
temligen mycket.

a. Varieteten har färgen på framvingarnes öfre sida
svartbrunaktig; dess teckningar äro kolsvarta men halva för
öfrigt Samma form som hos förra; Bakvingarne äro svartgrå:
Hufyud: och, thorax, svartgrå, nästan aldeles utan alla mör-
kare fläckar, Abdomen svartgrå utan rosenrödt,

Larvens hafvud är stort, ljusbrunt, med 2 svarta,
framåtrigtade hårpenslar, Kroppen brungrön eller hvitgrön
med: svart inblandning, besatt med:upphöjda blå och röda,
hårbevuxna, vårtor; på ryggen ett mörkt band och på 2:dra
kroppsringen står on sammetsvart, mot hufvudet utskuren,
baktill blåbktig, på sidorne hvitkdntån; hjertformig fläck, de 3
sista. segmenterna äro svartfläckiga och på sidorne ljusare,
Nyss kläckta larver äro helt och hållet ljusgula, men några

319

timmar sednare blifva & helt och hållet svarta och betäckta
med ett fint puder. Varistetens larv skall våra aldeles Närt
äfven ,såsom fullvuxen. - | SE köat
Pwu pan i början grönaktig, sedan rödbrun, med brong-
lik glans, Den är besatt med:hvitaktiga, gula ellefy rödbruna
hårpenslar, och insvept i en: ytterst: tunn och gles väfnad,
som! med några få trådar är fästad vid barr; grenarseller stam-
mar af träden. Analtaggen tjock, valsforimig, i spetsen försedd
med en pensel af fina hakar, bland, hvilka 3 äro längre än de
öfriga; i

Äggen något plattade, eller elliptiska rödbruna med brons-
glåns, och tvenne fördjupningar på sidörne; "Närmare kläck-
ningstiden förvandlas den bruna färgen i ljusare) nästan hvitak-
tigt, så att den glänser” som perlemor;' . ! va

Sea eR Re

Vil. Trib. DILOBI D Et, Wallengr.

Antenne maris aut pectinate, aut ciliale; femine aut
serrate aut simplices, nude. Palpi fronte breviores
interdum: penduli: Lingua plerumquecbrevis, interdum
lere nulla, rarissime longe atque cornea. ; Calcaria pe-
dum posticorum 4. Costa subcostalis al. post. ad
inlimam" basin libera, séd mox extra båsin cum” costa Mé-
diana confluens, iut areolu: subeostalis minutissima; walde
indistineta formetur, Ocelli minuti adsunt. Oculi
aut nudi, plerumque suverciliati, aut hirti. Oosta inde-
pendens al. post. semper 'adest 'e& prope angulum postefi-
orem areoleé discoidalis oriens. + Areola radialis. al.
ant. adest. Costa dorsalis al. ant. radice duplici e
båäsi oriens, Ramulus metacarpalis! ål. ant. "aut ex
areolå ' radiali oriens,; avt cum råmulo 'carpali in trukeo
communi conjunctus. Femina sempen alata, Caput in
thorax retractum, Pedes hirsuti, tibie spinulis carentes,
Larva 16-poda, verrucis pilis plus minus longis et ”Num-
merosis munitis, obsita; scopulas in. dorso interdum gerens,
Pupua obtusa, folliculo sericeo.

Antennerna hos hannen antingen kammade eller cilie-
rade; hövs Hönan antingen sågtandade, eller enkla 'Och nakna,
Palperna» kortare än pannan, stundom hängånde, « »Pungan
meredelg kort, stundom mnästan ingen, sällan lång och horn-

380

artad. Sporrarne på bakfötterna 4, Subcostalnerven
på bakvingarne närmast vid basen fri, men strax utanför ba-
sen sammanflytande med mediannerven, så att ett ganska litet
och mycket otydligt subeostalfält bildas. Ocellerna små, men
finnas. Ögonen antingen nakna och då merendels försedda
med ögonhår, eller ludna, Oberoende nerven på fram-
vingarne finnes altid och upprinner nära diskfältets bakre hörn.
Radialfält finnes på framvingarne. Dorgalnerven på
framvingarne kommer från basen med dubbel rot. Metacar-
palgrenen på framvingarne kommer antingen från radialfältet
eller är dun förenad i gemensam stam med carpalgrenon, Ho-
nan altid bevingad. Hufvudet tillbakadraget i thorax. Föt-
terna ludna; tibierna sakna taggar. T.arven 16-fotad, be-
satt med vårtor, som bära mer eller mindre långa och talrika
hår; stundom eger den äfven hårborstar på ryggen. Pupan
trobbig, hvilande i en silkeskokong.

Denna och följande grupp stå på öfvergången till nästa
familj, med hvilken de också ända hittills blifvit förenade,
Deras spinvarartade habitas och deras larver skilja dem dock
tillräckligt derifrån, fastän de såsom fullbildade fjärilar stå do
egentliga Nattflyn så nära, att man ej med karakterer, ensamt
hämtade från det fullbildade djuret, kan skarpt distinguera
dem. Larverna äro dock äkta Spinnar-larver och Jefnadssättet
i öfrigt öfverensstämmer med Spinnarne. Mästa affinitet har
denna grupp med den föregående. Bakvingarnes subcostalfält
finnes, men är mycket litet och endast hos ett par släg-
ten någorlunda tydligt, Det uppkommer derigenom att Bubco-
stalnerven strax utanföre sitt ursprung förenar sig på ett större
eller mindre stycke med mediannerven och helt och hållet för-
svinner i denne, så att båda nerystammarne ej kunna på detta
stycke skiljas från hvarandra. Derefter skiljer den sig ånyo
från nämnde nerv och genomlöper vingmembranen aldeles för
sig sjelf, Ocellerna äro mycket små, men finnas dock alltid.
Framvingarnes carpalgren är alltid tvågrenig; deras subradial-
gren utgår altid från radialfältet; deras dorsalnerv har vid

381

vingbasen dubbel rot. Från de egentliga nattflyn skilja de sig
genom den korta tungan, det i thorax tillbakadragna hufvudet,
de ludna korta fötterna, hvars tibier sakna alla spår till tag-
gar, Från följande grupp skiljas de vid första ögonkastetge-
nom den framåt mindre afrundade thorax och den gröfre samt
yfvigare hårbeklädnaden, det starkare indragna hufvudet och
de kortare, ofta hängande palperna, Thorax är kort och bred,
blott baktill betofsad, men tofsen merendels svag och otydlig,
Abdomen, som föga räcker utom bakvingarnes analhörn, är
hog hannen konisk, hos honan cylinderformig, trubbig, tunnt
bårig, vanligen med mer eller mindre tydliga tofsar på de
första segmenterna, Vingarne hållas under hvilan taklormigt
lagda öfver abdomen, Af våra arter förekommer endast en
generation årligen, och gruppen omfattar följande till vår fau-
na hörande fyra slägten:

I. Oculi hirti. (Ögonen ludna.) Diphthera,
JI, Oculi nudi, (Ögonen nakna.)

1) Areola radialis al. ant. areolam discoidalem tan-
gens. (Radialfältet på framvingarne vidrör diskfäl-
tet,

a) Articulus ultimus palporum brevissimus, indi-
slinolus. Basis antennarum fasciculo piloso ca-
rens, — (Palpernas sista Jed ytterst kort, otydlig.
Antenuernas bas saknar hårtofs.) Panthea.

b) Articulus ultimus palporum elongatus, distinc-
lus, cylindricus. Basis antonnarum fasciculo pi-
loso cincta. (Palpernas sista led långsträckt, tyd-
lig, cylindrisk, Antennernas bas omgilven af en
hårtofs) Diloba,

2) Areola radialis al. ant. pectivlata, nec areolam dig-
coidalem tangens, (Radialfältet på framvingarne
petioleradt och icke vidrörande diskfältet.)

Demas,

st

382

I Gäckslägtet. :
(Diphthera Ochs.)

Antenne fasciculo ad basin carentes, maris brevis-
sime ciliate<, femine simplices, nude, P alpi adscendentes,
fronte breviores, lati, hirsuti; articulus ultimus nudus,
brevisimus, mammelliformis. Lingua longa, tornea.
Ocelli distincti. Oculi hirti. Areola radialis
al. ant. areolam discoidalem tangens, inter ram, subradia-
lem et ram. carpalem costula transversa formata. Ra-
mulus metacarpalis al. ant. in trunco communi
brevissimo cum ram, carpali ex apice areol& radialis, sed
ram. sesamoideus e costa transversa arcolm< discoidalis ori-
entes, Areola subcostalis al. post. såt distineta. R am,
radialis et ram, subradialis al. post. ex angulo an-
teriore invicem separati, sed ram. ulnaris et ram, styloi-
deus ex angulo posteriore areole discoidålis orientes.
Costaindependens al. post. prope angulum posteri-
orem areole& discoidalis oriens, reliquis mequalis.. Al ce
late, subrotundate,. Larva capite magno, pilosa, tu-
berculo carneo quadrangulo in segmento antepenultimo.
Pupa folliculata,

Antennerna vid basen saknande hårpensel, hos han-
nen ytterst kort cilicorade, hos honan enkla, nakna. P aldlper-
na uppåtstigande, kortare än pannan, breda, ludna; sista leden
naken, ganska kort, vårtformig. Tungan lång och hornar-
tad. Ocellerna tydliga. Ögonen ludva, Radial-
fältet på framvingarnue vidrör diskfältet och bildas genom
en tvernery emellan subradial- och carpalgrenarne, Metacar-
palgrenen på framvingarne, förenad i ganska kort stam
med carpalgrenen, kommer ur spetsen af radialfältet, men se-
samoidgrenen kommer ur diskfältets tvernerv. Subeostal-
fältet på bakvingarne temligen tydligt. Radial- och
gubradialgrenarne på bakvingarno komma, sins emellan skilda,
ur främre hörnet, men ulnar- och styloidgrenarne ur bakre
hörnet af diskfältet. Oberoende nerven på bakvin-
garne upprinner nära diskfältoets bakre hörn och är lika stark
med de öfriga, Vingarmne breda, nästan rundade. Lar-
ven har stort bufvud, är luden, med en fyrsidig köttig tu-
berkel på näst sista segmentet, Pupan hvilande i kokong,

Detta slägte, som med hänseende till larvens form och
hårighet står ganska nära Nunneslögtet, skiljor sig från föl-

PEN

383
jande, utom hvad diagnosen visar, derigenom att balkfötternas
tibier äro märkbart längre än lårony thorax tilltryckt hårig med
skuldertäckarne vid sidorne frånstående och liksom utsperra-
de; vingarne bredare och de frimre i spetsen mera afrundade,
Abdomen har ofvan otydliga men på 3:dje segmentet och i
sidorne starkare hårtofsar. Bröst och fötter äro tätt ullhårige,

; Gäcken. (PD, ludifica Lin.)

Alis anticis supra pallide virescente flavidis, fasciis
transversis, dentatis: nigris maculaque reniformi albida ni-
gro-circumeineta; abdomine flavo, maculis dorsalibus nigris,
seriatis.

Frarnvingårne ofvan blekt gröngulaktiga med svarta, tan-
dade tverband och en hvitaktig, med svart omgifven, njurformig
diskfläck, abdomen gul med en rad svarta fläckar längs ryggen,

Syn. Noctua ludifica Lin. F. S. 313. 1177. 5,

N: I. 2; 848. 143. Mäll, Zool, Dan, 122. 1405. Fabr,

Tnr8t IN "2: 108.7309:" Hirb nt Noct, ti böjt, 2306

112. f. 524. t. 126. f. 580. 581 Diphtera ludifica

Treit, Schm. V. 1. 50, Guenée, Sp, Gen, V. 36.

38, Kays. Schm, 267, t, 115. Heinem Schm. I,

296,

Giäcken är en af Skandioaviens sällsyntaste fjärilar, men
har hittills endast blifvit funnen inom Sverige. Redan Linné
upptog den i sin Fauna såsom svensk, men man har ej se-
dan dess haft någon siiker uppgift om artens före-
komst. inom, landet. Först 1857 träffade vi arten i träd-
gården vid Trolle: Ljangby gård i Skåne, der den dock
ör högst sällsynt. Flygtiden infaller ifrån Maj månad och
varar in i Juli, Larven lefver på hvarjehanda fruktträd, sås
som på körsbärsträd, äppleträd, plommonträd, på ek, saliv-
aster, Sorbus aucuparia 0, s. v. samt träffas från Juni må-
nad ända till sena hösten. Helst uppehåller, den sig i alleer
eller på enstaka stående träd, Om hösten förpupar den sig

384

vid roten af trädstammar, mellan gräs eller stenar och gifver
fjäril det kommande året,

Beskr, Antennerna svarta, vid basen hvitaktiga, Pal-
perna svarta med hvita hår, fufvud och thorax hvitgula;
en svart fläck mellan antennerna, ett svart tverband på hals-
kragen och svarta fläckar på thorax. Abdomen höggul med
en rad svarta fläckar längs ryggen. Bröst och fötter gulhvi-
ta; de sednare med svarta fläckar på tibier och lår.

Hanne, Framvingarne ofvan blekt hvitgulaktiga med grön-
aktig anstrykning; med temligen tätstående talrika (6—7)
svarta tandade och vägiga tverbaud eller tverlinier, som utgå
från svarta fläckar i framkanten; i diskfältet finnes en liten
svart cirkel och vid detta fälts slut en njurformig hvit fläck,
som utåt och inåt begränsas af svart; längs vingarnes utkant
en rad af korta svarta linier, som stå på nerverna. Undertill
äro framvingarne hvita, men till främre hälften längs fram-
kanten svartbruna med 1—2 hvita fläckar i framkanten, Bak-
vingarne ofvan hvita med grå skuggning, undertill hvita, längs
inkanten gulaktiga, med svart punkt i disken, svart fläck nära
framkanten vid basen och en slingrande tverlinea utanföre
diskfältet, hvilken ör mer eller mindre fullständig. Alla fran-
sarne hvita med svarta fläckar.

Honan liknar bannen men har bakvingarne ofvan brun-
grå, längs inre kanten gula.

Agget klotrundt, hvitt med upphöjda celler och långsgåen-
de ribbor,

Larven gråblå med 3 puvmmeransgula ryggband, i
hvilka bakom 3:dje kroppsringen finnes en hvit fläck, bakom
8:de och 10:de segmenterne 2 svartaktiga vårtor, på det 11:te
segmentet en fyrsidig hårbeyuxen svart tuberkel och på anal-
segmentet en hjertformig, hvit fläck. På sidorne om ryggen
finnes på hvarje kroppsring en brungul, med gulaktiga hår
bevuxen vårta, Vårtorna på bröstsegmenterna större och för-
sedde med längre hår, På kroppsidorna är larven hvitgrå,
tecknad med små pommeransgula streck och med en hvit längs-
linea ofvan fötterna, Andbålen svarta med gula kanter. Bu-
ken ljusgrå. Fötterna gulgrå. MHufvudet stort, klotformigt,
svartaktigt,

Pupan brun med gulaktiga ledfogningar på abdominal-
regionen, och öfverpudrad med hvitt, Kokongen 'tät, hvit,
flaskformig.

fr en V

385

I. Munkslägtet.
(Panthea Hi bn.)

Antennewe fasciculo ad basin carentes, maris brevi-
ter peclinate, femine setiformes, nude. Palpi minutis-
sini, pilosi; arliculus ullimus indistinetus, brevissimus.
"sLingua brevissima, gracilis, mollis. Ocelli minutissi-
mi. Oculi nudi, superciliati. Areola radialis al.
ant. areolam discoidalem tangens, inter ram. subradialem
et ram. carpalem costula transversa formata. Ramulus
metacarpalis et ram. sesamoideus al. ant. ut in ge-
nere priore. Areola subcostalis al. post. sat di-
slinetla. Ramulus radialis et subradialis al. post.,
in trunco commumi conjuncti, ex angulo anteriore, sed ram.
ulnaris et ram. styloideus ex angulo posteriore orientes.
Costa independens al. post. ut in genere priore.
Ale graciliores, antice subacute. Larva longe pilosa,
scopulis 2 longioribus pluribusque minoribus dorsalibus.
Pupa folliculata.

Antennerne vid basen saknande hårpensel, hos
hannen kort kammade, hos honan borstformiga, nakna.
Palperne ganska-små, ludna; sista leden otydlig, ytterst
kort. Tungan ytterst kort, smärt, mjuk. Ocellerne
ytterst små. Ögonen nakna, försedde med ögonborster
i kanten. Radialfältet på framvingarne vidrör disk-
fältet och bildas genom en tvärnery emellan subradial- och
carpalgrenarne. Metacarpal- och sesamoidgrenarne
på framvingarne såsom hos föregående slägte. Sub ce o-
stalfältet på bakvingarne ganska tydligt. Radial-
och subradialgrenaine på bakvingarne förenade i gemen-
sam stam och komma från främre hörnet; men ulnar- och
styloidgrenarne komma från bakre hörnet af diskfältet.
Oberoende nerven på bakvingarne såsom hos förra
slägtet. Vingarmne smalare, de främre nästan spetsiga.
Larven långhårig, med 2 längre och flere kortare hår-
borstar på ryggen. Pupan hvilande i kokong.

Äfven detta slägte bildar öfvergång till föregående
grupp. Fjärilen liknar till färgteckningen ganska mycket
Skogsnunnan, men larven liknar mera Harfot- och Hvit-

vingeslägtenas. Subcostalfältet på bakvingarne är också
49

386

större och tydligare än hos föregående samt ocellerne myc-
ket mindre och otydliga och lätt förbisedda, hvarföre
flere Förf. öfverfört arten till föregående grupp. Hårig-
heten på thorax ullig, men tilltryckt och skuldertäckarne
ej frånstående; hårtofsen mycket kort och otydlig. Abdo-
men saknar hårtofsar och bakfötternes tibier äro knapt längre
än lären. Bröst och fötter starkt ludna.

1. Munken, (P. coenobita Es p.)

Alis anticis supra albis fasciis transversis dentatis,
punctoque discoidali nigro, macula reniformi nigro-circum-
cinela; abdomine supra nigricante tenue albo-cineto, infra
albo, quadrifariam nigro-punctato.

Framvingarne ofvan hvita, med svarta, tandade tvär-
band och. svart punkt i disken samt svartomgifven njur-
formig fläck; abdomen ofvan svartaktig, med fina, hvita
ringar, undertill hvit, med 4 rader svarta punkter.

Syn. Bombyr coenobita E sp Schm. III. & 37 f.

Tt. 82 f. 22 Hiäbn. Bomb. t. 19 f. 72, 73. Noctua

panthea Fabr. E. 8. Suppl. 447. 309—310. Noctua

coenobita Häbn. Noct. t. 109. f. 508. Diphthera
coenobita 'T reit. Schm. V 1. 48. G uen. Sp. Gen.

V. 37. Elatina coenobila Kays. Schm, 266, Panthea

coenobita H einem. Schm. 295.

Denna öfverallt temligen sällsynta art har af Förf.
blifvit funnen en enda gång vid Trolle Ljungby i Skåne
den 20 Maj 1856, och detta är det enda ställe, der den
hittills blifvit inom Skandinavien funnen. Eljest förekom-
mer den der och hvar i Tyskland, Italien, Ungern och
Ryssland, der den tillhör barrskogarne och der flygtiden
varar från Maj till in j Juli månad. Larven lefver på
fur, men företrädesvis på Pinus picea och förpupar sig vid
roten af träden likt föregående art, och pupan öfver-
vintrar,

Beskr. Auatennerne bruna, Hufvud och thorax
hvita; halskragen i kanten svartpunkterad; thorax och

387

skuldertäckarpe med svarta fläckar. Ahbdomen ofvan svart
med smala, hvita segmentkanter, undertill hvit, med 4 ra-
der svarta punkter. Fötterne hvita, med stora, svarta
fläckar; tarserne svarta, med hvita ringar.

Hanne och hona. Framvingarne ofvan hvita, med
svarta, tandade och vågiga tvärband ovch tvärlinier, hvilka
hafva samma läge och form som hos Skogsnunnan, hvar-
löre arten af äldre Fört. blifvit ansedd såsom varietet af
denna; men de äro, åtminstone bos hannen, bredare, sär-
deles det band, som löper genom midten af diskfältet och
det, som går närmast utkanten, I diskfältet finnes en
svart punkt och vid diskfältets slut en med svart omgifven
njurtormig fläck af samma färg som grunden. Bakvin-
garne ofvan brungråa, med hvita, ej skarpt begränkade
fläckar vid analhörnet och utkanten. Bakvingarne under-
till hvita, med 2—3 svartbruna, mer eller mindre full-
ständiga tvärband; framvingarne vid basen längs fram-
kanten svartbruna, derefter hvitaktiga, med 2:ne breda,
svarta tvärband. Framvingarnes fransar hvita, med svarta
fläckar; bakvingarnes hvita, med en svartbrun linie vid
basen, men stundom vid vingarnes främre hörn fläckiga.

Larven brungrå, men från 5:te till 11:te segmen-
terne på ryggen svart, med gulhvit, på hvarje segment
genom 2 tvärstreck af samma färg genomskuren midtel-
linie och med en rödgul, i dess midt brunpudrad längdlinie
på hvardera sidan om ryggen. På 4:de och 11:te segmen-
terne en brungul hårborste. Bakom bröstsegmenternes
blåa ledfogningar finnes på hvarje segment en kragformig,
gå hårkrans. Andhålon hvita, på svart botten, och fram-
om hvart och ett af dem finnes ett hvitt, kilformigt streck,
Hårbeklädnaden grå. Hufvudet grått.

Pupan tjock, kort, glänsande rödbrun, med finspet-
sig analtagg. Kokongen brun, af fast konsistens.

Ill. Hasselätareslägtet.
(Demas Steph.)

Antenne fasciculo ad basin carentes, maris breviter
peclinale, femine serrate. Palpi breves, penduli, pilosi:;

388

articulus ullinus brevissimus, mamelliformis. Lingua
brevis, cornea. Ocelli minuti. Oculi nudi, superciliis
carentes. Areola radialis al. ant. petiolata, nec are-
olam discoidalem tangens, inter ramuhun subradialem et
ram. carpalem in trunco communi conjunctos et ex angulo
anteriore areole discoidalis orientes,; costula transversa for-
mata. Ramulus metacarpalis et ram. sesamoi-
deus al. ant. ut in genere -priore. Areola subcosta-
lis al. post. minuta, sed distinceta. Ramulus radia-
lis, ram. subradialis, ram. ulnaris et ram. styloideus ut
in genere precedente. Costa independens al. post.
reliquis viz gracilior. Ale anteriores sat late. Laärva
pilosa, scopulis longioribus in segmentis 4:to, 5:lo et pen-
ultimo. Pupa inter folia folliculata.

Antennerne vid basen saknande hårtofs; hos han-
nen kort kammade, hos honan sågtandade. Palperne
korta, hängande, håriga; sista leden ganska kort, vårt-
formig.. Tungan kort, men hornartad. Ocellerne
små. Ögonen nakna, saknande borster i kanten. Ra-
dialfältet på framvingarne petioleradt och icke vid-
rörande diskfältet, men bildadt genom en tvärnery emellan
subradial- och carpalgrenarne, hvilka i gemensam stam
komma ur diskfältets främre hörn. Metacarpal- och
sesamoidgrenarne såsom hos föregående slägte. Sub eo-
stalfältet på bakvingarne litet, temligen tydligt. Ra-
dial-, subradial-, ulnar- och styloidgrenarne på bakvin-
garne såsom hos föregående slägte. Oberoende ner-
ven på bakvingarne föga smärtare än de öfrige. F ram-
vingarne temligen breda. Larven luden, med längre
hårborster på 4:de, 5:te och näst sista segmenterne. Pu-
pan hvilar i en kokong mellan blad.

Äfven detta slägte står på öfvergången till föregående
grupp till följe af larvens form och hårighet, deri han
liknar Harfotslägtet. Fjärilen aflägsnar sig deremot mera
derifrån genom sin Nattfly-lika teckning; men genom sin
Spinnar-lika form närmar han sig åter samma grupp.
Thorax är kort och tätt hårig, framtill rundad, baktill
något bredare, med en liten aftrubbad hårtofs vid ändan.
Abdomen har en stark hårtofs på andra och tredje seg-

389

menterne. Bakfötternes tibier ej längre än låren, Bröst
och fötter ludna.

1. Hascelätaren. (D. coryli Lin.)

Alis anlicis supra fusco-ferrugineis, postlice late glau-
cis, lineis Iransversis 2, macula pone areolam discoidalem
annuloque discoidali nigris; thorace fusco-variegato.

Framvingarne ofyan rostbruna, utivt bredt blågråa,
med 2 svarta tvärlinier, en svart fläck bakom diskfiltet
och en svart ring i disken; thorax med svartbrun in-
blandning.

Syn. Bombyx coryli Lin. F. S. 298. 1223. 5.

N. I. 2. 823, 50, Fabr. E, S. IIL 1. 444, 114. Zett.

Ins. Lapp. 926. 7. Orgyia coryli Treit Schm. X.

I. 178, Boh em. Bomb. 5. 131. Noctua coryli Hibn

Noct. +t. 4. f. 17. 18. Demas coryli Kays. Schm.

263. t. 73. Heinem, Schm, I. 294. Staint ma-

nual I. 132.

Hasselätaren förekommer öfverallt i löfskogarne inom
Danmark, södra och mellersta Sverige samt isödra Norge,
åtminstone ända till Dovre (Siebke). Den träffas älven

Lappmarkerne, der den blifvit funnen ej blott vid Lyck-
sele (Z ett.) och Qvickjock (Bh m) utan äfven vid Torneå
(Zett.). Dess Hygtid infaller från Maj till Juli månad,
då man under dagen träffar fjärilen sittande stilla på
trädstammarne, med öfver abdomen takformigt lagda vin-
gar. Larven förekommer från Juni månad på ek, bok,
lind, hassel och flere andra löfträd, af hvilkas blad han
närer sig. I September månad förvandlas han till pupa
i en kokong mellan blad eller annat affall, hvilken öfver-
vintrar. —

Beskr. Antennerne gulbruna. Hufvud och thorax
askgråa; den senare och skuidertäckarne med bruna tvär-
strimmor. Abdomen grå, Fötterna gråa, med hvitring-
lade tarser.

Hanne och höna. Framvingarne till inre hälften

390

rostbruna, till den yttre blågråa. Nära vingbasen går en,
och i gränsen mellan den rostbruna och blågrå grundfär-
gen en annan svart, merendels blott mot inkanten tydlig
tvärlinie; bakom diskfältet finnes en svart, tappformig fläck,
som sammanhänger med den inre tvärlinien; i diskfältet
finnes en svart ring, som omgifver en rund, hvitaktig fläck;
vid samma fälts slut en njurformig, hvitaktig fläck, som
inåt begränsas af svart. I den blågråa färgen finnes vid
utkanten en hvitaktig, inåt brunskuggad, tandad och vågig
tvärlinie. Bakvingarne, liksom alla vingarnes undre sida,
gulgråa.

Larven ljust gul eller blekt köttfärgad med en
mörkbrun eller svart strimma längs ryggen från 3:dje seg-
mentet och en grå, svartkantad fläck på 1:sta segmentet.
Hårbeklädnaden tunn, men yfvig. På 4:de och 5:te seg-
menterne en tät, upptill tvär, röd hårborste och på hvar-
dera sidan om hufvudet står en framåt rigtad, samt på
ll:te segmentet en uppåt rigtad, svart hårpensel. Då
larven är yngre, utbreder sig ryggbandet nedåt sidorna,
så att endast föga gult återstår såsom sidolinie; men i den
mån larven växer till, blir efter hvarje hudömsning rygg-
bandet smalare och grundfärgen ljusare och bredare.

Pupan på thoraxregionen svart; på abdominalregio-
nen rödbrun. Analtaggen stark, i dew afrundade spetsen
försedd med små korta hakar, Kokongen tunn, askgrå.

Ägget klotrundt, brunaktigt eller hvitaktigt, med
ribbor på längden och tvären.

IV. Blåhufvudslägtet.
(Diloba 5teph.)

Anlenne fasciculo basin cingente, maris longius
peclinate, femine serrate. Palpi breves, lati, hirsuti;
arliculus ullimus nudus, gracillimus, linearis, elongatus, de-
pendens. Lingua brevissima, gracilis, mollis. Ocelli
minulissimi. Oculi nudi, superciliati. Areola radi-
alis al. ant. areolam discoidalem tangens, inter ramulum
subradialem et ram. carpalem costula transversa formata.
Ramulus metacarpalis al. ant. ut ram. carpalis

391

er apice areole radialis, sed ram. sesamoideus ex angulo
anteriore areole discoidalis prope areolam radialem orien-
tes. Ramulus radialis, ram. subradialis, ram. ul-
naris et ram. slyloideus al. post. ut in genere precedente.
Areola subcostalis al. post. minulissima, sat indi-
stineta. Costa independens al. post. reliquis gra-
"cilior, magis tenuis. Ale anteriores breves, subrohndate.
Larva crassa, cylindrica, verrucis nigris piliferis ornata.
Pu pa folliculo membranaceo involuta.

Antennerne vid basen omgifne af en hårtofs;
hos hannen långt kammade, hos honan sågtandade. Pal-
perne korta, breda, ludna; sista leden naken, ganska
smärt, liniesmal, långsträckt, hängande. Tungan gan-
ska kort, smärt, mjuk. Oc ellerne ganska små. ÖOgo-
nen nakna, med borster i kanten, Radialfältet på
framvingarne vidrörande diskfältet, bildadt genom en tvär-
nerv emellan subradial- och carpalgrenarne. Metacar-
palgrenen på framvingarne utgår liksom carpalgrenen
från spetsen af radialfältet, men sesamoidgrenen utgår från
diskfältets främre hörn nära radialfältet. Ra dial-, sub-
radial-, ulnar- och styloidgrenarne på bakvingarne såsom
hos föregående slägte. Subcostalfältet på bakvin-
garne ganska litet, temligen otydligt. Oberoende ner-
ven på bakvingarne smärtare och finare än de öfriga.
Framvingarne:. korta, nästan rundade. Larven
tjock, cylindrisk, med svarta, hårbärande vårtor. Pupan
hvilar i en pergamentartad kokong.

Slägtet, hvilket till följe af sin Spinnar-artåde habitus
fått sig af flere Förf. plats anvisad bland Notodontidee,
utmärker sig genom sina tjocka larver, hvilka hafva ett
enda hår på hvardera af de vårtor, hvarmed kroppen är
betäckt. Fjärilarnes thorax är starkt luden och synes
derigenom hvälfd. Den saknar framtill, men eger baktill
en tappformig, trubbig hårtofs. Abdomen fint ullhårig,
saknar hårtofsar eller eger högst obetydliga spår till så-
dana, Bröst och fötter starkt och långt ullhåriga. Bak-
fötternes tibier föga längre än låren; deras sporrar korta
och svaga.

392

1. Blåbufvudet. (D. coeruleocephala Lin.)

Alis anticis supra schistaceis stris transversis 2 fuscis
maculisque interjectis 2 reniformibus, confluentibus, albi-
dis; posticis albido--cinerascentibus macula angusta anali
nigrofusca. :

Framvingarne ofvan blåaktigt gråa, med 2 mörkbruna
tverlinier och 2 mellanliggande, njurformiga, sammanfly-
tande, hvitaktiga fläckar, bakvingarne hvitgråaktige, med
en smal svartbrun fläck i analhörnet,

Syn. Bombyx coeruleocephala Lin. FE. 5: 296.
TÄLTSSENA. 12: 820: 199.050 Dit sr Sork SUN SAAD:
102. Hibn. Bomb. t. 45 f. 196. Episema coeruleo-
cephala Tr eit. Schm, V. 1. 112. Zett. Ins. Lapp.
934. Diloba coeruleocephala Bohem Bomb. Sv. 181.
Kays. Schm. 263 t. 76. Heinem. Schm. I. 292.
Staint. Manual I. 125.

Blåbufvudet är i Danmark och södra Sverige ganska
allmän i trädgårdar och skogar. Ännu i mellersta Sve-
rige, såsom i Östergötland (Bh m), vid Sköfde i Wester-
götland (Edgren) och vid Stockholm (Bh m) är arten
temligen allmän, men kögre mot norden synes den blifva
sällsynt. Prof. Zetterstedt uppgifver den vara rar
inom Lappmarkerne, utan att likväl namngifva någon
lokal, der den blifvit funnen, Inom Norge är den funnen vid
Christiania (Sie b ke) och på några andra ställen. Flygti-
den infaller vanligen på hösten i slutet af Augustieller i Sep-
tember månader, då man om dagarne får se fjärilen sitta med
takformigt sammanlagda vingar på trädstammar, brädväggar
eller andra föremål. Först sent på aftonen är den i rörelse.
Larven letver under våren och sommaren på hyarjehanda
fruktträd, såsom äpple, päron, plommon, körsbär, men
äfven på slånbuskar, Crategqus oxyacantha, Sorbus 0. s. v.
Ehuru den lefver enslig, förekommer den dock somliga år
så talrik, att den gör icke obetydlig skada, i synnerhet
på aprikos- och persikoträd. Då han likväl icke håller

393

sig dold och till följe af sin färg snart faller i ögat, kan
han lätt bortplockas och dödas. Då han skall förvandlas,
spinner han uti en barkspringa, vid en mur eller vid en
brädvägg en fast, pergamentartad kokong, på hvars yta
kalk, mossa eller trädspånor äro fästade, Sedan 14 dagar
förflutit, blir han der pupa, hvilken vanligen kläckes på
hösten, men stundom öfvervintrar och ej utvecklas förrän
följande vår.

Beskr. Antennerne rostbruna. Hutfvudet askgrått.
Thorax grå, med inblandade hvita hår; baktill brun. Hals-
kragen rostfärgad. Abdomen gulgrå.

Hanne och hona. Framvingarne otvan blåaktigt
gråa, med brun anstrykning; öfver disken gå tvenne svarta
tverlinier, hvilka vid vingarnes inkant stå hvarandra tre
gånger närmare än vid framkanten. Den inre af desse
är inåt hvitbegriänsad och under loppet slingrande; den
yttre åtföljes utåt af en brun skuggning, från hvilken den
skiljes genom en hvitaktig linie; den bildar en vinkel utan-
före diskfältet och är derifrån till vingens inkant starkt
småtandad, Emellan båda linierna finnas i disken 2 njur-
formiga, hvitaktiga fläckar, som hvardera i midten äro
gråaktiga och sammanflyta med hvarandra och stundom
äfven med framkanten nära den yttre tverlinien. I sjelfva
utkanten går vid fransarnes bas en svart tvärlinie, och i
vingarnes bakre hörn finnes ett svart streck från den yttre
tverlinien till utkanten. Bakvingarne ofvan hvitgråaktiga
med mörkare, otydlig fläck i disken samt ett svartbrunt,
smalt streck nära analhörnet, hvilket skjuter ut i fran-
sarne; undertill hvitgråa, med en svart, halfmånformig
fläck i disken och der bakom ett brunt, matt tvärband.
Framvingarne undertill brungråa, med hvitaktiga streck i
framkanten nära vingspetsen och otydliga spår till öfre
sidans hvitaktigsa, njurformiga fläckar. Bakvingarne äro
ofvan hos hamnen ljusare än hos honan,

Larven blåaktigt eller grönaktigt hvit; längs ryggen
ett sammanvuxet gult band och ömse sidor derom på hvar-
dera af andra och tredje segmenterne en stark vårta; ÅG
hvarje af de öfrige segmenterne två smärre, snedstående,
svarta vårtor, hvardera med en styf, svart hårborste. Längs

394

kroppssidorna son gul linie, i hvilken de svarta andhålen
finnas; ofvan denna linie på hvarje segment två snedstå-
ende, svarta, smärre vårtor, hvardera med ett svart här;
nedanföre samma linie vårtor af samma färg och ställning,
men hvardera med ett nedåtböjdt, grått hår. Buken grå,
med spridda, fina, svarta punkter. Hufvudet blågrått, med
en svart fläck i öfre kanten och på sidan af hvardera
halfvan.

Pup an cylindrisk, rödbrun, på ryggen mörkare, med
blått puder. Analtaggen solfjäderformig, med två spetsiga
hörn, hvilka hafva 4 små borster. Kokongen dubbel; den
inre plattad, dev yttre oval, pergamentartad, emedan starkt
lim sammanhåller de hvita trådarne.

Vill. Trib ACRONYCTIDA, (Heinem)

Antenne maris ciliate, femine. simplices, nude.
Palpi fronte longiores, adscendentes. Lingua crassa,
longa. Calcaria pedum posticorum 4, longa. Costa
subcostalis al. post. ad intimam basin libera, sed mox
extra basin cum costa mediana confluens, ut areola subco-
stalis minutissima, valde indistincta formetur. Ocelli
adsunt. Oculi nudi, superciliis carentes. Costa in-
dependens al. post. adest, sed reliquis magis tenuis et
ad angulum posteriorem areole discoidalis propius oriens.
Areola radialis al. ant. adest. Costa dorsalis
al. ant. radice duplici e basi oriens. Ramulus me-
tacarpalis al. ant. aut ex areola radiali oriens, aut
cum ramulo carpali in trunco communi conjunctus. Fe mi-
na semper alata. Caput in thorace haud retractum.
Pedes hirsuti; tibie spinulis carentes. Larva 16-poda,
verrucis pilosis obsita; tuberculo dorsaliinterdum instructa;
capite plerumque parvo. Pupa folliculata.

Antennerne hos hanen cilierade, hos honan enkla
och nakna. Palperne längre än pannan, uppåtstigande.
Tungan lång och hornartad. Sporrarne på bak-
fötterne långa, 4. Subcostalnerven på bakvingarne
innerst vid basen fri; men strax utanföre basen samman-
flytande med mediannerven, så att ett ganska litet och
mycket otydligt subcostalfält bildas. Oceller finnas,

[|

395

Ögonen nakna, saknandé ögonhår. Oberoende ner-
ven på bakvingarne finnes, men är finare än de öfrige
och upprinner närmare diskfältets bakre hörn. Radial-
fält finnes på framvingarne. Dorsalnerven på
framvingarne kommer ifrån basen med dubbel rot. Me-
tacar N algrenen på framvingarne kommer antingen
från radialfältet eller är den förenad med carpalgrenen i
gemensam stam, Honan alltid bevingad. Hufvudet
knapt tillbakadraget i thorax. Fötterne ludna; tibi-
erna sakna taggar. Larven 16-fotad, besatt med hår-
bärande vårtor; stundom försedd med en köttig utväxt på
ryggen; hufvudet merendels litet. Pupan hvilande i
kokong.

Denna grupp, hvars arter hålla vingarne under hvilan
takformigt sammanlagda öfver abdomen, sammanbinder
följande familj med de egentliga Spinnarne. Såsom fjäri-
lar likna dess arter mera de egentliga Nattflyn; men lar-
verne hafva närmaste öfverensstämmelse med Spinnarne.
Fjärilarne hafva långa fötter, likt de egentliga Nattflyn;
bakfötternes tibier äro längre än låren; men alla tibierne
sakna taggar eller tornar. Tungan är lång och horn-
artad; hufvudet knapt indraget i thorax; halskragen ut-
skuren eller rundad; thorax framtill antingen alldeles utan
eller med svag antydning till en delad, aldrig skarp hår-
tofs; en alltid tydligare sådan finnes baktill på samma
kroppsdel. Genom denna beskaffenhet af thorax skiljes
gruppen lätt från den närmast stående inom nästa familj.
Abdomen är temligen smärt och konisk, märkbart räc-
kande utom bakvingarnes analhörn. Larverne äro cylin-
driska, oftast med litet hufvud och nacksköld samt på
kroppen vårtor, som bära stundom flere, stundom färre,
ibland blott ett enda hår. Hos några arter finnes på
ryggen en större, köttig tuberkel.

Gruppen eger inom vår fauna ej mer än följande tyra

396

slägten, hvilka enligt nedanstående schema lättast sär-
skiljas:

A) Ramulus subradialis al. ant. ex areola radiali li-
bere oriens. (Subradialgrenen på framvingarne
kommer fritt ur radialfältet.)

1) Thorax breviter atque adpresse pilosus. Abdo-
men fasciculis dorsalibus distinctis carens. (Tho-
rax kort och tilltryckt hårig, Abdomen utan
tydliga hårpenslar.) Acronycta.

2) Thorax brevitler pilosus, squamulis intermivlis.
Abdomen fasciculis dorsalibus distinctis. (Tho-
rax korthårig med inblandade fjäll. Abdomen
med tydliga hårpenslar på ryggen.)

Craniophora.

3) Thorax levis, squamosus, non pilosus. Abdo-
men fasciculis dorsalibus distinefis. (Thorax
glatt, fjällbeklädd, icke hårig. Abdomen med
tydliga bårpenslar på ryggen.) ;

Bryophila.

B) Ramulus subradialis et ram. carpalis al. ant. in
trunco communi conjuncti ex areola radiali orien-
tes. Thorax pilosus. Abdomen fasciculis dorsali-
bus distinctis. (Suwbradial- och carpalgrenarne på
framvingarne komma med gemensam stam ur ra-
dialfältet. Thorax hårbeklädd. Abdomen med
tydliga hårpenslar på ryggen.) Moma.

I Aftonflygareslägtet.
(Acronycta Ochs.)

Palpi adscendentes, frontem nonnihil superantes, bre-
viler altque rigide pilosi; articulus ullimus brevis, obtusus,
subnutans. Erons breviter ac rigide pilosa. Thoraz
breviter atque adpresse pilosus. Abdomen fasciculis
dorsalibus distinctis carens. Ramulus subradialis
al. ant. ex areola radiali libere oriens. Larva cylind-
rica verrucis piliferibus, interdum pilosissimis, tuberculoque
Bosatt interdum instructa, Pupa brevis, obtusa, folli-
culata,

397

Palperne tppåtstigande, räckande obetydligt öfver
pannan, kort och groft håriga; sista leden kort, trubbig,
något framåtlutande. Pannan kort och groft hårig.
Thorax kort och tilltryckt hårig. Abdomen utan
tydliga hårpenslar på ryggen. Subradialgrenen
på framvingarne kommer fritt ur radialfältet. Larven
cylindrisk, försedd med hårbärande, stundom starkt ludna
vårtor; stundom har den en köttig tapp på ryggen.
Pupan kort, trubbig, hvilande i kokong.

Hithörande fjärilar äro starkt byggda med framtill
afrundad, bakåt hvälfdt qvadratformig thorax. Vingarne
groft fjällbelagda; de främre långsträckta med trubbig
spets, bågböjd utkant, rät bakkant och afrundadt anal-
hörn; de bakre rundade, i utkanten nära analhörnet något
litet ingröpta. Bröst och lår fint ullhåriga, men tibierna
kort grofhåriga. Hanens analbihang korta, trubbiga.

Slägtet tillhör endast norra hemispheeren. Dess lar-
ver lefva i öppen dager på löfträd och lägre vexter samt
förpupa sig i en fast kokong, bestående af silkespånad,
deri afgnagade spånor blifvit inblandade. De äro mycket
tröga och förblifva så länge som möjligt på samma ställe.
Förpupningen sker mot hösten, hvarefter pupan öfver-
vintrar. Fjärilarne träffas ofta under dagen sittande på
trädstammar eller andra höga föremål nära kläcknings-
stället samt flyga först mot aftonen. Könen äro hvar-
andra lika till färgen, Hanens antenner försedda med
horta, knapt märkbara hår; honans nakna.

A.y Å framvingarnes öfre sida utgår
från basen en kort, svart långstreck.

a) Framvingarnes grundfärg ofvan
hvit.

1. Hvita Aftonflygaren. (ÅA, leporina Lin.)

Alis albis, anlicis supra maculis costalibus, maculis

398

transversis ramosis plus minus distinclis punclisque seriatis
ciliorum nigris.

Vingarna hvita; de främre ofvan med svarta fläckar
i framkanten, mer eller mindre tydliga svarta, greniga
fläckar tvers öfver disken och en rad svarta punkter längs
fransarne.

Syn. Noctua leporina Lin. F. 8. 313. 1176.
Hibn. Noct. t. 3. f. 15. Bombyr leporina Fabr.
E. S. III. 1. 453. 144. Acronycta leporina Tr eit.
Schm, V. 1.5. H. 8. 2. 180. Gn. Sp. Gen. Noct.
I, 46. 56. Zett. Ins. Lapp. 933. 1. Kays. Schm.
270. t. 89. Hein. Schm. I 299. 17. Staint.
Manual. I. 181. Suellen. Vlind. 255. 4. Noct.
bradyporina Hi bn. Noct. t. 124. f. 570. 571,

Var. bradyporina Tr eit. Alis anticis supra fusco-
irroralis punctis nigris ramosis. (Framvingarne tätt brun-
pudrade med greniga svarta punkter.)

Syn. AÅcron. bradyporina Tveit. Schm. V.
1. 9. Noct. leporina Häbmn. Noct. t. 4, f. 16.

Förekommer under Juni och Juli månader samt nå-
gon gång under hösten temligen allmän i båda formerna
i Danmark, södra Sverige och Norge samt i Finland. I
medlersta och norra delarne af Sverige blir den sällsyn-
tare. Nordligast har den träftats med säkerhet vid Hu-
diksvall, men Zetterstedt anför den äfven såsom före-
kommande i Lappmarken, dock utan närmare lokaluppgift.
Larven lefver på björk- och pilarterne, äfvensom på asp,
al, alm och poppel samt lefver enslig.

Beskr. Kroppen hvit; palpernas medlersta led svart;
trakten framom ögonen äfvensom en linea från ögonen till
framvingarnes bas svart. Alla vingarne på båda sidor
hvita; de främre ofvan med svarta fläckar i framkanten,
som äro början till de hos slägtet vanliga tvenne tver-
linierna, hvilka antydas hvardera genom en tverrad mer
eller mindre talrika och tydliga, stundom greniga
svarta fläckar; midtelskuggningen antydes genom en större
svart fläck i framkanten; längs utkanten vid fransarnes
bas en rad svarta punkter. Dessa svarta teckningar äro

oa näe RNE ne

399

stundom talrika, stundom nästan inga. Vingarnes undre

sida har stundom svarta punkter i disken och de bakre
en mörkgrå punktrad tvers öfver disken samt de främre
svarta punkter vid fransarnes bas. Varieteten har vin-
garne mera gråaktiga; de främre ofvan starkt brunpudrade
och de svarta teckningarne skarpare samt mera greniga.

Larven är före sista hudömsningen gulaktig med
liggande gula hår, svart, gultecknadt hufvud och svarta
upprättstående hårpenslar på ryggen. Efter sista hud-
ömsningen är den blekgrön med enfärgadt hufvud och
långa, liggande, soöhvita hår. Kort före förpuppningen
blir tärgen återigen gul och håren mörkgråa.

Pupan smärt, rödbrun. Ägget nästan klotrundt
violett.

b) Framvingarnes grundfärg ofvan grå-
aktig eller grå.

1) Framvingarne ofvan med en kort
svart långstreck nära analhörnet
emellan subdorsalnerven och su-
balnargrenen. (Saknas stundom
hos Bläcken-Aftonflygaren.)

(a)Framvingarnesnjurformigaoch
runda diskfläckar förenade ge-
nom en fin, svart streck. (Fram-
vingarne ofvan med en kort, fin,
svart långstreck bakom ving-
spetsen, nära utkanten.)

2. Treuddtecknade Aftonflygaren.
(A. tridens Schiff.)

Thorace alisque anticis supra rufescente cinereis, his
lineis 2 transversis subdentatis nigris simplicibus.

Thorax jemte framvingarne ofvan rödaktigt gråa; de
sednare med 2 enkla något tandade, svarta tverlinier.

Syn. Noctua tridens Schiff. W. V. p. 67.
Fabr. E. 8, III. 2. 105. Noct. psi Huäbn. Noct. t.
1. ft. 5. Acronycta tridens Treit. Schm. V. 1. 26.
Gn. Sp. Gen, Noct. I. 43. H. S. Schm. II 181.
Hein, Schm, I. 300. Snellen, Vlind, 256. Staint.
Manual. I. 180,

400

Förekommer temligen allmänt i Danmark och södra
Sverige, mera sällsynt i södra Norge och medlersta Sverige,
der den nordligast blifvit anmärkt vid Stockholm (B hn).
Inom Finland lär den ännu ej hafva blifvit funnen. Flygtiden
infaller i Maj, Juni och Juli månader, hvarefter larven
träffas på Cralegus, Saliz, Prumus och åtskilliga andra
fruktträd,

Beskr. Denna och de tyenne följande arterna likna
hvarandra i färgteckning så mycket, att de näppeligen
kunna i fullbildade tillståndet skiljas från hvarandra.
Den enda säkra åtskilnaden arterna emellan gifves genom
de olika larverna. Treuddtecknade Aftonflygaren har grund-
färgen å thorax och framvingarnes öfre sida mera röd-
aktigt askegrå. För öfrigt har den samma teckningar
som följande båda arter. Palperna hafva på sidan en
stor svart fläck och de fyra bakre tibierna en svart låag-
streck. Den svarta långstrecken, som utgår från fram-
vingarnes bas & öfre sidan har tvenne svarta grenar på
baksidan och en på framsidan. Diskens båda svarta midt-
tellinier äro enkla och den andra af dessa endast på mid-
ten tydligt tandad. Denna sednare skäres bakom vinge
spetsen af en kort, finare svart långstreck och nära anal-
hörnet af en annan, men gröfre, hvilken med nämnda
midtellinea bildar en psi-formig teckning, Framvingarnes
vanliga runda och njurformiga fläckar begränsas på de
mot hvarandra vända sidorna genom en svart båge och
förenas der med hvarandra genom en fin svart streck. Vid
basen af fransarne en rad mörka punkter. Bakvingarne
hvita med brunskuggade nerver och utkant. Den bruna
skuggningen är här hos honan starkare än hos hanen,

Larvens hufvud glänsande svartgrått; kroppens färg
svart eller svartgrå med ett rödgult, af en svart, lång-
gående midtellinea deladt ryggband; på sidorna ett bredt
hvitgrått, med 1ödgula fläckar försedt långsgående band;
på ryggen af hvardera 4:de och 11:te segmenterna finnes
en, svart, röd- och hvit-fläckig, köttig tapp; den främre
af dessa mindre och stundom enfärgadt svart; den bakre
långhårig. ;

Pupan brun med borster på analtaggen. Kokon-
gen grå.

401
3. Psitecknade Aftonflygaren. (A. psi Lin.)

Thorace alisque anlicis supra canescente cinereis, his
lineis duabus transversis subdentatis nigris simplicibus.

Thorax jemte framvingarne ofvan blåaktigt askegråa;
de sednare med 2 enkla, något tandade svarta tverlinier.

Syn. Noctua psi Lin. FF. 8. 314. 1181. 8.
N. I 2: 846. Fabr. E &S; IL 2. 105. Mill
Zool. Dan. 121. 1400. Noct. tridens H ibn. Noct. t.
1. f. 4. Acronycta psi Treit. Schm. V. 1.30. Gn.
Sp. Gen. Noct. I. 43. H. S. Schm,' II. 181. Hein.
Schm. 301. Snellen. Vlind. 256. Staint. Ma-
nual. I. 180.

Fjärilen förekommer under samma tid som föregående
ganska allmänt i Danmark, södra och medlersta Sverige,
södra Norge och Finland. Larven lefver på björk, lind,
al, Prunus, Rosa och Pyrus.

Beskr. Arten skiljes från föregående endast genom
den blåaktigt askegråa grundfärgen på thorax och fram-
vingarnes öfre sida.

Larvens hufvud svart med två gula strimmor.
Kroppsfärgen svart, i segmentinskärningarne grå; längs
ryggen ett bredt svafvelgult band; i sidörna två högröda
tverstreck på hvarje segment och en hvitaktig längdlinia
ofvan fötterna; desse sednvare jemte buken brunaktiga; på
ryggen af 4:de segmentet en lång svart köttig tapp och
på ryggen af det 11:te en mindre sådan.

P upan rostbrun, Kokongen grå.

4. Spjuttecknade Af(onflygaren.
(A. cuspis H ik mn.)

Thorace alisque anticis supra albicante cinereis, his
lineis 2 transversis subdentatis nigris simplicibus.

Thorax och framvingarne ofvan hvitaktigt askegråa;
de sednare med 2 enkla, något tandade tverlinier, '

Syn. Noctua cuspis Häbmn. Noct. t. 108. f. 504.
Acronycta cuspis Treit. Schm. V. 1. 32. H. &.
Schm. 2. 181. Gn. Sp. Gen. Noct. I. 43, Boisd.
Icon, 71. 3. Hein, Schm. I. 301. +

51

XY

Ol
Förekommer under Juni och Juli månader ganska
sällsynt i Danmark och södra Sverige (Skåne, Blekinge,
Småland och Östergötland) och är äfven anmärkt i södra
Norige (Nes Verk). Larven lefver på al.

"Beskr. Framvingarnes grundfärg är mera hvitaktig,
de syarta teckningarne starkare och andra midtellinien
starkare tandad änihos: de båda föregående arterna. Bak-
vingarne äro hos båda könen mera gråpudrade.

sLarvens hufvud svart; kroppsfärgen mörkt gråblå
med bredt ljusgult ryggband; på sidorna af hvarje seg-
ment en svart fläck; hvari finnas 2 cinoberröda streck och
emellan dessa 2 punkter af samma färg; på ryggen af 4:de
segmentet finnes en lång, tät hårpensel och på 11:te.seg-
Möntitet en liten upphöjning, båda af svart färg.

Piu pan smärt, svartbrun med borster på abdominal-
regionen. . Kokongen mellan :affallna blad i jordytan.

b) Framvingarnes ' njurformiga

s och runda diskfläckar åt-
skilda "(ej törenade genom
någon svart streck.)

(4) Framvingarne ofvan med
en fin, kort, svart lång-
streck bakom vingspet-
sen, nära utkanten.

5. Ale-Aftonflygaren. (ÅA. alni, Lin.)

Alis anticis supra albicante cinereis, margine interiore
late fusco cum margine anteriore per umbram medianam
concolorem coherente, lineis 2 transversis ordinariis nigris,
exteriore: simplice; postitis albis, margihe exteriore plus
minus infuscato.

Framvingarne. ofvan hyitgråa, i bakkanten bredt svart-
bruna, hvilken färg. genom den lika: färgade.midtelskug-
gan sammanhänger . med, framkanten; de båda vanliga
midteltYerli jerpe svarta, den yttre enkel; bakvingarne
hvita, i utkanten mer eller mindre brunskuggade

Syn. Noctua alni Lin. S. N.I,2,843. Hab.

Pont, "Syst. ILL, 2. 89, Håbn. Noct. tl. SO

Aétonycta ani Treit. Schm. V. 1. 16. H. 5. Schm.

403

IL. 182. Gun. Sp. Gen. Noct. I. 51. Hein. Schm.
I. 400. Snellen. Vlind. 257. Staint. Manual.
I, 182.

Arten är öfver allt sällsynt, men. har träffats i Dan-
mark, södra Sverige, (Skåne, Vestergötland) och i södra
Norige: Flygtiden infaller i Maj och Juni. 'Därved léfver
på al, björk, ek och flere andrä löfträd, der han under
hvilan sitter i krökt ställning på bladets ötre sida. Mot
förpupningstiden äter Hah sig in i rättnände träd för ätt
der undergå sin förvandling.

Beskr. Antennerna svartbruna. Hufvud,; thorax
och abdomen hvitgrå& med ett svart streck genom ögonen
och öfvér skuldertäckarne. Framfötterna med svärta och
hvita ringar; de öfriga fötterna hvitgråa red mörkare grå
anstrykning. Framvingarne öfran Hvitgråa, längs bak-
kanten bredt svartbruna, hvilkeR färg genom en bred svart-
brun skuggding öfver disken sammanhänger med fram-
kanten, så att grundfärgen snarare bildar tvenné fläckar;
öfver disken gå de tvende vänliga svärta midteltverlinierna,
af hvilka den andra är enkel och något tandad, samt inåt
begränsad af ljusare hvitgrått; denna begränsning bildar
ofta tvenne ljusa fläckar i bakkantens svartbruna färg;
utkanten mörkare grå med hvitgrått tverband samt vid
fransarnes bas en rad mörka punkter. Bakom vingspetsen
uppstiger från utkanten till 2:dra midteltverlinieh ei kort,
fin, svart långstreck och en sådan, men längre, gröfre oc
skarpare från samma linea nära analhörnet. Den njur-
formiga diskfläcken är utåt ej begränsat: -Bakvingatne
hvita, i utkanten smalt brunskuggade:

Larven före sista hudömsningen grå med svarta
punkter och gulaktiga hår; första segmentet öckrågult'
med 4 klukbformiga, svarta hår; de fyra sista deremot”
smutsigt hvita. Fullvuxen är den matt svart med stålblå
glans och 12 månformiga, höggula ryggfläckar samt svarta
vårtor; på fläckarne finnas enstaka långa, klubbformiga,
svarta hår och på vårtorna korta borster; hufvudet svart,
hjertformigt.

Pupan långsträckt, rödbrun, med' bredt stjelkformig'
spets, som i ändån är försedd med 2 taggar och Här vid
basen på hvarje sida ett borst.

404

(2) Framvingarne ofvan utan
svart långstreck bakom ving-
spetsen, nära utkanten.

6. Strecktecknade Aftonflygaren.
(A. strigosa. Fabr.)

Ålis anlicis supra albicante cinereis, maculis minutis
sparsis ochraceis, margine interiore fusco-adumbrato ad
basin flavo, lineis 2 transversis ordinariis nigris, exteriore
simplice ; posticis albicantibus, cinereo-alomalis, macula
discoidali fasciaque gracili transversa fuscis.

Framvingarne ofvan hvitgråa med små spridda ockra-
gula fläckar och brunskuggad balkkant, hvilken vid in-
nersta basen är gul; de båda vanliga midteltverlinierna
svarta, den' yttre enkel; bakvingarne hvitaktiga, gråpud-
rade, med brun diskfläck och smalt tverband.

Syn. Noctua strigosa Fabr. Mant. 142. E.S.
II. 2. 32. Noct. favillacea H ibn. t. 1. f. 2. Acro-
nycla strigosa Treit. Schwm, V. 1. 23. H. 8. Schm.
2. 181. Gn, Sp. Gen, Noct. I. 5l. Hein. Schm.
I. 300. Snellen, Vlind. 257, Staint. Manual.
I. 181.

Hittills ej funnen på Skandinaviska halfön utan en-
dast i Danmark (Fyen, Seeland), der den är högst säll-
synt, liksom annorstädes i Europa. Flygtiden infaller i
Juni och: Juli. Larven letver på körsbärsträd, rön och
slånbuskar.

Besikr. Antennerna ofvantill grå, undertill brun-
svarta, vid basen smutshvita. Hufvud och thorax smut-
sigt hvitgråa med svarta atomer; den sednare längs sidor
och skuldertäckare svart. Abdomen hvitgrå; fötterna gråa
med hvita ringar å tarserna. Framvingarne ofvan smut-
sigt hvitgråa, här och der med ockragula fläckar, dock
mest vid basen af inkanten och i den vanliga njurfläcken;
inkanten bakom vingbasens svarta låvgstreck samt midtel-
fältet strax framom samma långstreck och analhörnets
långa, tjocka, svarta, pilformiga långstreck starkt brun-
skuggade. Diskens runda och njurformiga fläckar svart-
begränsade på de mot hvarandra vända sidorna. De van-

405

liga midteltverlinierna tydliga, svarta; basens och den för-
sta dubbla, den andra enkel, starkt tandad inåt hvitbe-
gränsad, utåt mörkskuggad. Intet ljusare tverband emel-
lan den andra midteltverlinien och utkanten. Fransarne
gulgråa med svarta fjäll. I midteltältet vid subdorsal-
nerven en kort, svart längdlinea, Bakvingarne hvitaktiga,
gråpudrade med mörkare diskfläck och bågformigt tver-
band; fransarne ljusare, Alla vingarnes undre sida grå-
hvit, hvardera med mörkare diskfläck och bågformig tver-
linea.

Larven gulgrön eller gräsgrön, gleshårig, med ett
bredt, brunt, gulkantadt af en blek midtellinea genom-
skuret band längs ryggen, hvarje segment har i detta
ryggband två hvita, svartkantade, finhåriga vårtor; and-
hålen hvita, svartkantade; buk och fötter matt gröna;
hufvudet rödbrunt med fyra mörka streck. Fjerde seg-
mentet puckelformigt upphöjdt och det 11:te försedt med
en pyramidformig upphöjning.

Pupan ljusbrun, långsträckt.

7. Bläcken-Aftonflygaren,
(A. menyanthidis View.)

Alis anticis supra dilute canescente cinereis margine
interiore concolore, lineis transversis ordinariis nigris, ex-
leriore simplici, dentata, dentibus fusco impletis, introrsum
albido-notana, linea subterminali nulla ; posticis fuscescente
griseis, macula discoidali fasciaque gracillima transversa
obscuriore.

Framvingarne ofvan ljust askegråa med inkant af
samma färg; de vanliga midteltverlinierna svarta, den
yttre enkel, tandad, tänderna uppfyllda med brunt, inåt
tecknad med hvitaktigt; subterminallinien ingen; bakvin-
garne brungråa, med mörkare diskfläck och otydlig tver-
linea,

Syn. Noctua menyanthidis V iew. Fab. Verz,

2. t. 2.1. 1.2. Häbn t 2. £.6.7. Acronycta me-

nyanthidis Treit. Schm,. V. 1. 34, Gn. Sp. Gen.

Noct. I. 55. Hein. Schm. I, 302. Snell. Vlind.

258. Staint. Manual. I. 183.

Träffas mer eller mindre allmän under Maj, Juni och

Juli månader isynnerhet i kärr och på sanka torfmossar

406

både i Danmark och på Skandinaviska halfön ända upp
i Lappmarkerna och Finmarken. Larven lefver på Men-
yanlihes, Vaccinium oxycoccus, Polygonuwm, Myrica gale och
låga björkar,

Beskr, Antennerna ofvantill med hvita och gråa
ringar, undertill ljusbruna. Hufvud och thorax ljust aske-
gråa, med svarta atomer. Abdomen brungrå. Framvin-
garne ofvan ljust askegråa, nästan hvitgråa, i midtelfältet
ljusare, men stundom längs utkanten mörkare, stötande i
brunt. De vanliga midteltverlinierna tydliga, svarta, den
yttre enkel, starkt och olikformigt tandad; mellänrummen
mellan tänderna utåt uppfyllda med svartbrunt; linien är
inåt begränsad med hvitaktigt. Subterminallinien är in-
gen. Midtelskuggningen brun, tydlig från framkanten till
den njurformiga. fläcken, hvars svarta omgifning är afbru-
ten. Den runda diskfläcken ersättes at en svart ring.
Fransarne gråa med hvita fläckar. Bakvingarne brungråa
med mörkare diskfläck och föga tydlig tverlinea. Alla
vingarnes undre sida gråhvit, hvardera vingen med otyd-
lig, mörk diskfläck: Stundom saknas den svarta lång-
strecken nära utkanten emellan subdorsalnerven och! su-
bulnargrenen. |

Larven svart med glänsande svart hufvud och nack-
sköld; 8 svarta, med, svarta hårpenslar försedda, knapp:
formiga vårtor på hvarje segment; ofvan fötterna: ett bredt
mörkrödt band längs hvardera sidan och ofvanföre detta
finnas de hvita andhålen.

Pupan svartbrun, med rödbruna ledfogningar på
abdominalregionen,

8. Gulhåriga Aftonflygaren;
(A. auricoma Fa br.)

Alis anlicis supra brunnescente cinereis, margine in-
leriore concolore, lineis transversis ordinariäs nNigris, ex-
leriore subduplici,. dentata: dentibus fusco-impletis; intror-
sum pallide notata; linea subterminali maculis pallidis sub-
confluentibus, angulis obscurioribus notatis, indicata ; po-
sticis yriseis, maris erga basin albicantibus.

Framvingarne ofvan brunaktigt askegråa, med inkant
af samma färg; de vanliga midteltverlinierna svarta, den

407

yttre otydligt dubbel, tandad, tänderna uppfyllda med
brunt, inåt tecknad med hvitaktigt; subterminallinien tyd-
lig, bestående af ljusa, nästan sammanhängande fläckar,
hvilka begränsas utåt af små, svarta vinklar; bakvingarne
gråa, hos hanen mot basen hvitaktiga.

Syn. Noctua avricoma F abr. Mant. Ins. 174.
E. S, III. 2. 105. Hibn. t. 2. f. 8. Åcronycta au-
ricoma Treit. Schm. V. 1. 35. Gn. Sp. Gen. Noct.
I. 55. Hein. Schm. I. 302. Snell. Vlind. 259.
Staint. Manual. I. 183.

Under Maj månad samt någon gång återigen i Juli
och Augusti törekommer arten icke serdeles sällsynt i
Danmark, södra Sverige och Norige; i norra delarne af
Skandinaviska halfön synes den vara mera sällsynt, men
har träffats ännu i medlersta Lappmarken, äfvensom på
Dowre. Larven lefver på Rumezr, Lonicera, Vaccinium uli-
ginosum, al, björk, ek, pil o. s. vi

Beskr. Liknar föregående, men skiljes hufvudsak-
ligen. derifrån. genom. framvingarnes mera brunaktigt gråa
grundfärg. och den, tydliga, genom. ljusa, något samman-
hängande. fläckar. antydda subterminallinien, hvilka utåt
begränsas af en, rad små mörka vinklar; derjemte är den
yttre midteltverlinien otydligt dubbel och bakvingarne äro
ljusare, serdeles' hos. hanen.

Larven svart med glänsande brunt hufvud; hvarje
segment har. en gördel af 10: rödgula vårtor, som bära
styfva, rödgula hårborstar och bland hvilka de, som stå på
båda ryggvårtorna, äro lifligare rödgula.

Pupan 'svartbrun med; 4 trubbiga spetsar på huf-
vudet, och en kort analtagg, som i spetsen är besatt med
fina. borster. Hvilar mellan sammanspunna blad.

9. Hvitgråa Aftonflygaren. (ÅA. aceris Lin.)

Alis anticis supra albido-canis, margine interiore con-
colore, lineis transversis ordinariäs gracilioribus, nigris,
duplicis; linea subterminali nulla; posticis albis, costis in-
fuscatis. ä

408

Framvingarne ofvan hvitaktigt blågråa med imkant af
samma färg; de vanliga midteltverlinierna fina, svarta,
dubbla; subterminallinien saknas; bakvingarne hvita med
brunskuggade nerver.

Syn, Noctua. aceris Lin. F. 5; 1179. S: N. I.
PAS (oi len 40 (BES CN 0 ASS INGE ba JA UI Ul Ii BR (OY Fe 2 RR i rel oe
I. 3. f. 13. 14. Acronycta aceris Tr eit. Schm. V.
TITT G I Spå Gen: Nocti, Ir, 48. IH eln bebm;
I. 301. Snell. Vlind. 251. Staint. Manual. L
181.

Under Maj och Juni månader temligen sparsamt så-
väl i Danmark som i södra och medlersta Sverige samt i
södra Norige. Larven lefver på kastanieträd, asp, lönn
och ek, på hvars blad den sitter i krökt ställning.

Beskr. Antennerna ofvan hvita, undertill gråbruna.

Hufvud och thorax hvitgråa med svarta atomer. Abdo-
men och fötterna hvitgråa, buken med två rader mör-
kare långstreck; tarserna med mörkare ringar. Fram-
vingarne ofvan hvitgråa (ljust blåaktigt gråa); de vanliga
midteltverlinierna tydliga, dubbla, svarta eller mörkt brun-
gråa; den yttre likformigt tandad, utåt med mörk skugg-
ning samt emellan subdorsalnerven och subulnargrenen
försedd med ett fint stundom otydligt längdstreck. Ingen
subterminallinea. Den runda diskfläcken är en svartbrun
ring, som är fylld af vingens grundfärg; den njurformiga
diskfläcken är mörkare, inåt med mörkbrun begränsning,
och genomskuren af den brunaktiga skugglinien. 'Fran-
sarne med mörka punkter, som merendels förlängas till
långstreck. Bakviogarne hvita med mörkbruna nerver,
och hos honan mot utkanten gråpudrade. Alla vingarne
undertill hvita, mer eller mindre gråpudrade, med mör-
kare nerver, diskfläck och tverlinea. Det svarta långstreck,
som utgår från basen af framvingarne, fint.

Larven i ungdomen svart med gulgråa fläckar och
hår; fullvuxen ljusgrå med svart hufvud, försedt med gult
vinkeltecken; på ryggen af hvarje segment en glänsande
hvit, svartkantad, rutformig fläck; från och med tredje
segmentet finnes dessutom på hvardera sidan en rödgul
hårpensel; kroppsidorne äro tätt gulhvitt ludna.

409

Pupan smärt, rödbrun; sista segmentet afrundadt,
med 2 puckellormiga upphöjningar, som äro försedde
hvardera med 5 borstformiga hakar. Kokongen perga-
mentartad.

Ägget glatt, ljusguit, sedan orangefärgadt, rödgrått
och slutfigen rödbått, med fina, hvita tverstreck.

B) Å framvingarnes öfre sida ut-
Bär SLETTAN basen intet svart

långstreck.

a) Framvingarnes yttre midtel-

tverlinea har innanföre sig

vid vingarnes inkant tvenne

ljusa (hvitaktiga) fläckar.

10. Storhufvade Aftonflygaren.
(A. megacephala Fabr.)

Alis anlicis supra obscure cinereis, lineis transver-
sis ordinariis. nigris, duplicis; area albida: pone medium,
linea subterminali pallida; posticis albidis costis mar-
gineque griseis.

Framvingarne ofvan mörkt gråa, med en hvitaktig
fläck bakom disken; de vanliga midteltverlinierna svarta,
dubbla; subterminallinien hvitaktig; bakvingarne hvita
med mörkgråa nerver och utkant.

Syn. Noctua megacephala Fabr. Mant, Ins.

175. —P. o8. TIL, 20108. Hilbin. Noetxts2.. Ssl0

t. 3. f. 14. AÅcronycta megacephala Treit. Schm.

V. 4. 13. Gn. Sp. Gen. Noct. I. 49. Hein. Schm.

IL 304. Snell. Vlind. 260. Staint. Manual. I.

181. Zett. Ins. Lapp. 933.

Denna art är ej sällsynt under Juni och Juli måna-
der i Danmark och södra Sverige, samt förekommer äfven
der och hvar i Norige och öfra Sverige ända in i Lapp-
markerna. Larven lefver på pil- och poppelarter.

Beskr. Skiljes från föregående art genom sin på
hufvud, thorax och framvingarnes öfre sida mörkgråa firg,
hvilken bildas af täta, svarta atomer på ljust hvitgrå eller
rödgrå botten; midteltvorlinierna till följe häraf mer eller

52

410

mindre tydliga. men af samma form, som hos Hvitgråa
Aftonflygaren. Den runda diskfläcken ljusgrå, omgifven
med svart ring; den njurformiga fläcken merändels otyd-
lig; utanföre denna upptages rummet till den yttre midtel-
tverlinien af en hvitaktig, större fläck, utan bestämda
gränser. I vingarnes inkant finnas utmed nyssnämnde
tverlinea 2—3 smärre hvitaktiga, inåt mörkt begränsade,
halfmånformiga fläckar. Från följande art skiljes den ge-
nast genom de hvita bakvingarne, som isynnerhet hos
honan ega mörkgråa nerver och utkant. Svart streck vid
basen af framvingarne och vid analhörnet saknas helt och
hållet, liksom hos alla följande arter.

Larven svartgrå eller brungrå med stort, gulgrått
hufvud, som har svarta, bågformiga streck i midten och
svarta fläckar på sidorna; långs ryggen tre obestämda,
hvitgråa band; på ryggen af hvarje segment finnas 4 gula,
knappformiga vårtor, hvilka hvardera bära ett svart hår;
på 10:de segmentet en aflångt fyrsidig, hvitgul, svartkan-
tad fläck; på kroppssidorna rostfärgade eller brungråa
vårtor, som äro gulaktigt eller gråaktigt håriga. -

Pupan glänsande brun, med stjelkformig, trubbig
analtagg, som i spetsen är försedd med fina hakar. Ko-
kongen pergamentartad.

1. Syre-Aftonflygaren, (A. rumicis Lin.)

Alis anticis supra fusco-cinereis, lineis transversis
ordinariis nigris, duplicis, area albida pone medium nulla;
linea subterminali albida; poslicis fuscescentibus margine
obscuriore.

Framvingarne ofvan brungråa, utan hvitaktig fläck
bakom disken; de vanliga midteltvernerverna svarta,
dubbla; subterminallinien hvitaktig; bakvingarne brun-
aktiga med mörkare utkant.

Syn. Noctua rumicis Lin. FE. 8. 1200. 8.N.
I. 2. 852. Hibn. Noct. t. 2. f. 9, Acronycta ru-
micis. Treit. Schm. V. 1. 38. Gn. Sp. Gen. Noct.
I. 53. Hein, Schm. I 203. Snell. Vlind. 259.
Staint. Manual. I, 182. Zett. Ins. Lapp. 933.

Allmän i Maj och Juni samt stundom återigen i
Augusti månader uti Danmark, södra och mellersta

411

Sverige samt i södra Norige; i norra Sverige förekommer
den sparsammare, men träffas ända in i Lappmarkerna.
Larven lefver på en mängd olika vexter t. ex. Rumez,
Polygonum, Euphrasia, Spirea, Viburnum, Solanum dul-
camara, Ribes, Rosa, Corylus, Prunus, al, poppel, pil, alm.

Beskr. Liknar föregående, men är mindre, och
skiljes genast derifrån genom de brunaktiga bakvingarne,
hvilka mot utkanten äro mörkare bruna, samt genom
frånvaron af den hvitaktiga fläcken emellan den yttre
midteltverlinien och den vanliga njurformiga diskfläcken
å framvingarne. Nämnde midteltverlinea har vid vingar-
nes inkant liksom hos föregående art halfmånformiga,
hvita fläckar.

Larven svartbrun, rostgult borsthårig, med svart
hufvud; fjerde segmentet har en gördel af fyra bruna
borstknippen, en rad kantiga, hvita fläckar på ömse sidor
om ryggen samt längs sidorna ett bredt, hvitgulaktigt,
rödfläckigt band.

Pupan smärt, med 2 trubbiga spetsar på hufvudet,
till färgen svartbrun med ljusare ledfogningar å abdomi-
nalregionen; analtaggen kort, tjock, i spetsen trubbig och
försedd med korta, styfva, brunröda borster. Kokongen
pappersartad.

b) Framvingarnes yttre midtel-
tverlinea hav innanföre sig
vid vingarnes inkant inga
hvitaktiga fläckar.

12. Blågråa Attonflygaren.
(A. euphorbige Fabr.)

Alis anticis supra canis, obscure griseo-atomatis,
lineis transversis ordinariis nigris, duplicis; linea subter-
minali maculis pallidis indicata; posticis maris albis, fe-
mine fusco-griseis; palpis brevioribus, articulo ullimo in
pilosilale intermedii fero occulto.

Framvingarne ofvan blågråa, pudrade med mörk-
grått; de vanliga midteltverlinierna svarta, dubbla; sub-
terminallinien antydd genom en rad bleka fläckar; bak:
vingarne hos hanen hvita, hos honan hrungråa; palperna

= Hij2

korta, . sista leden nästan helt och hållet dold i den mel-
lerstas hårighet. F

Syn. Noctua euphorbie Fabr. Mant, 174. B.

S. III 2. 108. Thbg. Diss. Ins. S. IV. 55. Häbbpn.

Nocb:' t.: 3. f. 12.t. 114, f. 529. "N. cyparissie Hibn.

Noct. t. 134. f. 615. Acronycta euphorbie Tr eit.

Schm, V. 1. 40. Gn, Sp. Gen. Noct. I. 56. H.S, f.

d1d—37117. Hein, Schm. I. 308. Snell. Vind.

261.

Under Maj och Juni samt stundom återigen under
Augusti och September månader förekommer arten isyn-
nerhet på torra, sandiga ställen såväl i Danmark och
Sverige som i Norige. Huru högt den går mot norden
är ej med visshet kändt, men har blilvit nordligast an-
märkt på Dowre och vid Hudiksvall. Larven lefver på
Achillea, Euphorbie, Tussilago farfara, Bumex aceltosella,
Myrica gale, Rosa, björk, ask, syren 0, s. v.

Beskr. Antennerna ofvan med otydligt mörka och
ljusa ringar, undertill mörkbruna. Hufvud och thorax
mörkare eller ljusare blågråa; abdomen och fötterna gråa;
tarserna med mörkare ringar. Framvingarne ofvan blå-
gråa, temligen tätt pudrade med mörkgrått, båda midtel-
tverlinierna tydliga, dubbla, gråsvarta, den yttre ojemt
spetstandad, utåt medföres mörkare skuggning. Den van-
liga runda diskfläcken tydlig, utbildad at en svart ring;
den vanliga njurformiga fläcken äfven tydlig, med svart
omgifning, hvilken dock utåt är oftast försvunnen; sub-
terminallinien .:angifves- genom en rad ljusare fläckar och
den vanliga midtelskuggningen genomgår den njurformiga
fläcken. Bakvingarne hos hanen hvita med gråaktiga
nerver, hos honan brungråa, Palperne korta, kuapt syn-
bara -ofvanifrån; sista leden nästan helt och hållet dold i
den medlerstas hårighet.

Larven brungrå eler svartgrå, med svart hufvud,
försedt med hvit vinkelhake; på 2:dra segmentet stor gul,
med zinoberröd kärna försedd och framtill med en svart
punkt tecknad fläck; på ryggen af från och med 3:dje
segmentet en rad sammetsvarta och på ömse sidor derom
en rad hvita fläckar; längs sidorna en rödgul linea, hvari

ät

4413

de hvita, svartkantade andhålen finnas, buk och fötter
svartgråa, bröstfölterna svarta; bårigheten, som bildar
knippen, består af gråa och svarta hår.

Pupan svartbrun; analtaggen trubbig med fina
borster i spetsen. Kokongen tunn, hvit.

13. Otecknade Aftovflygaren.
(A. abscondita. Tr eit.)-

Alis anlicis supra obscure canis, dense fusco-aloma-
lis, lineis Iransversis ordinariis obsoletis, linea subtlermi-
nali haud indicata; posticis maris albis, femine fusco-
griseis; palpis longioribus, arliculo ultimo e petosilate inter-
medii exserto.

Framvingarne ofvan mörkt blågråa, tätt brunpudrade;
de vanliga midteltverlinierna otydliga och subterminal-
linien knapt angifven; bakvingarne hos hanen hvita, hos
honam brungråa; palperna längre, sista leden temligen
långt framstående ur den mellerstas hårighet: j

Syn. Acronycta abscondita Treit. -Schm. pp
2.5. Gun. Sp. Gen. Noct.tI, 59; H. S:t. 23.£. 3178;
Hein. Schm. I. 304.

Arten, som förekommer i norra Tyskland och i Fin-
land, skall enligt exemplar i Standingers samling
äfven vara funnen i Lappmarken. Den har samma flyg-
tid som föregående och larven lefver på Euphrasia, Cal-
luna.

Beskr. Denna art liknar föregående och kan så-
som fullbildad fjäril skiljas derifrån endast genom fram-
vingarnes mörkt blågrå, brunpudrvade färg, hvilken är så
mörk att de vanliga tverlinierna och diskfläckarne äro
föga synbara och oftast nästan endast antydda. -Palperna
äro längre, synas tydligt ofvan ifrån och sista leden är
betydligt framstående ur midtelledens hårighet.

Larven svartbrun med svart hufvud, längs ryg-
gen -en rad svarta fläckar, på ömse sidor hvarom finnes
en rad gula vårtor med en hvit fläck på hvarje segment;
på sidorna en rad röda och ofvan fötterna en rad brun-
aktiga vårtor; alla vårtorna svart och hvitaktigt håriga;
buk och tötter svartbruna.

414

Pupan mörkbrun med rödaktiga borster på den
korta analtaggen. Kokongen tunn.

14. Gulgråa Aftonflygaren.
(A. euphrasige Brahm.)

Alis anlicis supra ochraceo-canis, lineis transversis
ordinariis distinctis nigris, linea subterminali maculis pal-
lidis indicata; posticis maris albis, femine fusco-griseis ;
palpis longioribus, articulo ultimo e pilositate intermedii
exserto.

Framvingarne ofvan gulaktigt blågråa,; de vanliga
midteltverlinierna tydliga, svarta; subterminallinien antydd
genom en rad ljusare fläckar; bakvingarne hos hanen
hvita, hos honan brunvgråa; palperna längre, sista leden
temligen långt framstående ur den mellerstas hårighet.

Syn. Noctua euphrasie Brahm. Ins. Kal.
IL: 143. Acronycta euphrasie Treit. Schm. V. 1.
40. H. S. Fab. 73. fi. 373. 374. Gn. Sp. Gen. Noct:
I. 58. Hein, Schm. I. 304. Acronycta abscondita
H. S. Fab. f£. 87—989.

Inom vår faunas område ännu endast funnen vid
Trolle Ljungby i Skåne en gång under Juni månad.
Larven lefver på Erica, Gentiana.

Beskr. Denna liknar föregående med hänseende
till palpernas form, men med hänseende till färgteckningen
Blågråa Aftonflygaren i det att framvingarnes vanliga
tverlinier och diskfläckar ega samma torm som hos denna
och äro lika tydliga som der. Framvingarnes grundfärg
är visserligen äfven grå, men uppblandad med gula fjäll,
så att den antingen synes helt och hållet eller blott der
och hvar gulgrå. Likaså äro gula hår inblandade i den
blågråa färgen på hutvud och thorax.

Larven sammetsvart, med glänsande svart hufvud,
försedt med hvit vinkelhake; på det 2:dra segmentet en
zinoberröd, framtill hjertformig fläck; på sidorna om hvarje
segmen's rygg finnes en stor, hvit, klöfverbladsformig fläck;
på krojpsidorna en högröd eller mönjeröd längslinea, i
hvars öfre kant de svarta andhålen finnas; fötterna svurta;
hårigheten hvit och svart blandad.

445
Pupan brun, med två spetsar på hufvudet och i
anus en kort af borster bestående hårtofs.

Anm. Här må intagas beskrifningen å en art, som
redan i förra århundradet upptäcktes i Norige och beskrefs
af H. Ström, men derefter ej derstädes blifvit återfun-
nen, utan 1852 ånyo beskrefs af Guenée från Skottland.
Som vi ej ega tillgång på något exemplar af arten, inta-
ges i sammandrag den beskrifning, som Gu eneée lemnat:

Acronycta obscura. Ström.

Till storlek och utseende närmast lik föregående art.
Framvingarne spetsigare eller med snedare utkant, till
färgen mörkt gråblått svartaktiga, likformigt och starkt
öfverpudrade med svarta teckningar. Midtellinierna tem-
ligen otydliga; den yttres båge bakom subulnargrenen
sträfvar att bilda en liten rund fläck. De vanliga disk-
fläckarne temligen tydliga; den rundade fläcken alltid li-
ten hos hanen. Bakvingarne hvita, stötande i violett,
med svartaktiga nerver och punkter af samma färg i ut-
kanten, undertill med svartaktig diskfläck och i framkamn-
ten början till en tverlinea af samma färg. — Honan
liknar hanen, men bakvingarne äro svartgråa med hvita
fransar.

Syn. Noctua obscura Ström. Ny Saml, af
Kongl. D. Widensk. Selsk, Skrift. IL p. 79. f. 29,
(1783). Wallengr. Christiania Wid. Selsk. For-
handl. 1880. nir 2. p. 13. Acronycta myrice Gn.
Sp. Gen. V. p. 59. Buckler. Ent. Month. Mag.
NIT p. 83.

Larven, som enligt Ström lefver på björk och
Vaccinium samt enligt Buckler på björk, sälj, ljung
och Myrica, beskrifves omständligt af den sednare på an-
förda stället.

Ill. Ligusterflygareslägtet.
(Craniophora Snell.)

Palpi adscendentes, frontem superantes, breviter at-
que rigide pilosi; articulus ultlimus brevis, obtusus, subnu-

416

lans. Frons breviter ac rigide pilosa. Thorax bre-
viter alque adpresse pilosus, sgamulis intermitrtis. Ab do-
men fasciculis dorsalibus distinctis instructwm. — Ramu-
lus subradialis a. ant. ex areola radiali libere
oriens. Larvua cylindrica, pilis solitariis longis vestita.
Pupa brevis, obtusa, folliculata.

Palperna uppåtstigande, räckande öfver pannan,
kort och groft håriga; sista leden kort, trubbig, något
framåtlutande. Pannan kort och groft hårig. Thorax
kort och tilltryckt hårig med inblandade fjäll. A bdeo-
men eger tydliga hårpenslar på ryggen. Subradial-
grenen på framvingarne kommer fritt ur radialfältet.
Larven cylindrisk, klädd med enstaka, långa hår.
Pupan kort, trubbig, hvilande i kokong.

Stägtet skiljes från föregående, utom hyad larven be-
träffar, hvilken saknar vårtor och har blott enstaka hår,
eudast derigenom, att bland hårigheten på thorax finnes
inblandade fjäll och att abdomen har på ryggen en rad
tydliga hårpenslar. Det står sålunda i dessa hänseenden
på öfvergången till AMgätareslägtet.

Ligusterflygaren. (C. ligustri F a br.)

Alis anlicis supra virescente brunneis lineis transver-
sis ordinariis nigris, duplicis, macula pone medium magna,
lermino macule ordinarie orbicwlaris lineaque subtermi-
nali albidis; posticis griseis; thorace albo-maculato.

Framvingarne ofvan grönaktigt bruna; de vanliga
midteltverlinierna svarta, dubbla; en stor fläck utanföre
midten, den vanliga runda diskfläckens begränsning och
subterminallinien hvitaktiga; bakvingarne gråa; thorax
med hvita fläckar.

Syn, Noctua ligustri Fabr. Mant. Ins. 172.
FE OSTI 2 408 CTH Bg: Diss, Flöst Sv IV:06.
H ibn. Noct. t. 5. f.21. Acronycta ligustri Treit.
Schm. V. 1. 20; Gun. Sp. Gen. Noct. I. 51. Hein.
Schm. I 304, Staint > Manual: I; 182: Cranio=
phora ligustri Snell. Vlind. 262.

sa

417

Förekommer under Juni och Juli månader der och
hvar i Danmark, södra och mellersta Sverige samt isödra

Norige. Är nordligast anmärkt i Upland. Larven lefver på
ligustrum och ask,

Beskr. Antennerna bruna. Palperna hvita med
svarta fläckar. Thorax olivgrön med hvita fläckar. Fram-
vingarne ofvan grönaktigt bruna; de vanliga midteltver-
linierna dubbla, svarta; den yttre tandad; den vanliga
runda diskfläcken med hvit gräns; den vanliga njurfor-
miga fläcken otydlig, nästan betäckt af en stor hvitaktig
fläck, som sträcker sig till den yttre midteltverlinien och
som är uppblandad med, brunt; subterminallinien hvit-
aktig, ofullständig och på flera ställen genombruten; längs
framkanten flera smärre hvita fläckar; äfvenså der och
hvar i disken; bakvingar och abdomen gråa. Alla fran-
sarne på båda sidor svart- och hvit-fläckiga. Alla vin-
garne undertill gråhvita med mörkare skuggningar.

Larven tunnhårig, gulgrön med mörkgrönt huf-
vud; ett gulaktigt hvitt band långs ryggen och på båda
sidor derom ett annat gult långsgående band; emellan
dessa båda stå på hvarje segment 2 hvita punkter; and-
hålen röda; håren svarta. N

Pupan rödbrun med ljusare abdomen, Kokongen
svartgrå.

lil. Lafätareslägtet.
(Bryophila Treit.)

Palpi adscendentes, squamati. Frons adpresse
squamata. Thorax levis, adpresse squamatus. Abdo-
men fasciculis dorsalibus distinctis instructum. Ramu-
lus subradialis al. ant. ex areola radiali libere
oriens. Larvau 16-poda verrucis breviter pilosis capi-
leque minuto rotundato instructa. Pupa folliculata.

Palperna uppåtstigande, fjällbelagda. Pannan
tilltryckt fjällig. Thorax slät, beklädd med tilltryckta
fjäll. Abdomen eger tydliga hårpenslar på ryggen.
Subradialgrenen på framvingarne kommer fritt

$3

418

ur radialfältet. Larven 16-fotad, eger korthåriga vår-
tor och litet, rundt hufvud. Pupan hvilar i kokong.

Slägtet utgöres af ganska små arter och slkiljes lätt
från föregående derigenom att beklädnaden på hufvud och
thorax utgöres ej af hår utan af tilltryckta glatta fjäll.
Larverna lefva på lafvar, under hvilka de om dagen dölja
sig uti ett blåsformigt bo, och iita eudast morgon och af-
ton så linge daggen håller lafvarne fuktiga. De lefva
vanligen i större sällskap och öfvervintra halfvuxna, För-
pupningen sker i en af jord- och laf-partiklar sau.man-
limmad kokong.

AV Palpernas sista led längre än
eller rika lång med hältten at
den metltersta.

Ty Emellan framvingarnes sub.
dorsalnerv och subulnargren
ett svart långstreck.

1. Rödbruna Lafätaren. (B. strigula Bk h.)

Alis anticis supra fusco rubescentibus, lineis trans-
versis ordinariis obscurioribus, linea anteriore recla pos-
leriore dentata; alis posticis albicante fuscis margine stri-
gaque transversa obscurioribus, fimbriisque albidis linea
obscura intersectis.

Framvingarne ofvan rödbruna; de vanliga tverlinierna
mörkare, den främre. af' dessa rät, den bakre tandad; bak-
vingarne hvitaktigt bruna, med mörkare utkant och tver-

strimma. samt hvitaktiga, af mörk linea delade fransar.
Syn: Noctua strigula Borkh, Schm. IV. 181.
Noctua receptricula Hibn. Noct. t. 6. £. 27. Bry-
ophila” receptricula Treit. Schm, V. 1. 68. Gun.
Noctiul, "27,1 Kays. Schm. 269. Heinem Sehm.
I. 307.; H. S. Schm. IL 186

Skall af Billberg vara funnen i Sverige, men har
sedermera ej återfunnits, Af houom skall den vara träf

419

fad i Skåne. Flygtiden skall infalla i Juli och Augusti

månader, Larven lefver på Parmelia wm. fl. arter.

Beskr, Antennerna bruna. Hufvud och tborax
brungråa. Abdominalryggens hårpenslar svartbruna. Fram-
vingarne ofvan rödbruna; de båda tverlinierna svarta och
på de frånvända sidorna ljust begränsade; den främre rät
och sned, den yttre likformigt taggig; emellan subdorsal-
nerven och subulnargrenen en svart, på längden stående
streck; de vanliga diskfläckarne temligen stora och bleka;
längs utkanten en rad svarta punkter; fransarne fläckiga
af brunt och svart. Bakvingarne hvitaktigt bruna med
mörkare utkant och tverstrimma samt hvitaktiga fransar,
delade genom en mörk linea. Vingarne undertill hvita
med mörk bågformig tverlinea och svart midtelpunkt, de
[rämre svartpudrade.

Honvans teckningar otydligare och framvingarnes
svarta linier mindre tydliga. Stundom saknas: det: svarta
långstrecket på framvingarne emellan suhbdorsalneryen och
subulnargrenen,

Larven gulhvit eller gulgrå med mörkbruna fläc-
kar och punkter, bland hvilka några runda bilda ett rygg-
band och andra kantigare bi'da sidobaud; ofvan fötterna
en svart, genombruten linea; hufvudet brungrått med
svarta fläckar,

Pupan gulbrun, smärt och liten.

Anm, I Finland (Nyland) förekommer följande art,
som möjligen äfven bos oss kan anträffas:

Svartsråna Lafätaren, (B. fraudatricula Hb mn)

Framvingarne rödaktigt svartgråa, de vanliga tver-
linierna mörkare med ljus begränsning, den främre båg-
formig, de bakre starkt slingrande, båda otandade; bak-
vingarne jemte deras fransar enfärgadt brungråa.

Syn. Noctua fraudatricula Häbn. Noct. t. 6.

f. 28, Bryophila fraudatricula Treit Schm. V. 1.

70: Gn. Noct. I.26. Kays. Schm. 270. Heinem.

Bolim.. 1307: HIS TSselm: 150;

Förekommer i södra Tyskland, Ungern, Schweitz, sö-
dra och medlersta Ryssland. Flygtiden ska'l infalla i Juli
månad,

420

2. fBrungrån Lafätaren.
(B. raptricula Hiäbn.)

Ålis anticis supra fusco-griseis, rufescente intermixtis,
lineis transversis ordinariis duplicaltis, obscurioribus, linea
anteriore bis arcuata, posteriore prope marginem interio-
rem albida; alis poslicis albidis, margine exteriore fusce-
scente.

Framvingarne ofvan brungrå med rödaktig inbland-
ning; de vanliga tverlinierna dubbla och mörkare, den
främre 2 gånger bågformigt böjd, den yttre nära inkanten
hvitaktig; bakvingarne hvitaktiga med brunaktig utkant.

Syn. Noctua raptricula Hibmu. Noct. t. 6. f.
29. Bryophila raptricula Treit. Schmw. V. 1. 7.
Gn. Noct. I. 25. Kays. Schm. 270. Heinem.
Schm. I. 308. H. S. Schm. II. 187,

Förekommer under Juli och Augusti månader i södra
och medlersta Sverige åtminstone ända upp i Upland, men
är öfver allt temligen sällsynt.

Beskr. Hufvud och thorax gråa; antennerna bruna;
abdomen ljusgrå med svarta punkter. Framvingarne ofvan
brungråa med rödaktig inblandning samt i basfältet och
i vingspetsen med hvitaktig inblandning; de vanliga tver-
linierna dubbla, svarta, den inre 2 gånger bågformigt böjd;
den yttre nära vingens inkant med en hvitaktig fläck;
de vanliga diskfläckarne rödaktiga; den svarta, långs-
gående strecken mellan subdorsalnerven och subulnargre-
nen löper vanligen från utkanten till den inre tverlinien;
fransarne fläckiga af brunt och svart. Bakvingarne ofvan
hvitaktiga med brun skuggning i atkanten; fransarne
hvita. Framvingarnej undertill gråa, bakvingarne hvit-
aktiga.

Larven brungrå, på båda sidor af ryggen med en
afvexlande orangegul och hvitfläckig långsgående strimma;
hufvudet brunt med svarta punkter; andhålen svarta.
Lefver på Slicta, Lecanora m. fl. lafarter. -

Pupan mörkbrun, framtill trubbig, bakåt tillspetsad.

2) Emellan framvingarnes sub-
dorsalnerv och subulnargren
Intet svart långstreck.

421

Ehuru ej ännu funnen inom vår faunas område må
dock diagnos för följande art intagas, isynnerhet för att
underlätta särski'jandet af nästa art; måhända den ock
kan hos oss påträffas, isynnerhet som arten förekommer
ända upp i Pommern:

Grönbandade Lafätaren, (B. alge Fabr)

Framvingarne ofvan bruna med ett grönt, mer eller
mindre hvitaktigt tverband nära basen och ett annat al
samma färg nära utkanten; den vanliga yttre tverlinien
starkt slingrande, på ulnar- och subulnargrenarne tandad;
fransarne med mörka halfmånformiga fläckar, bakvingarne
brungråa.

Syn. Noctua alge Fabr. BE. S. II 2. 104.

313... Bryophila alge Gun. Noct. I. 27. Kays.

Schm. 269. Snellen. Vlind: 1. 268. Heinem.

Schm. I. 307. H. 5. Schm., II. 186. Bryophila spo-

liatricula Treit. Schm. V. 1. 64. Noc ua spolia-

tricula H äbn. Bomb. O. c. f. 1. a.

Flygtiden infaller i Maj. Larven har glänsande brunt
hufvud, är gulaktig, på sidorna blåaktig, har längs ryg-
gen en grå strimma och på ömse sidor derom 3 svarta
punkter på hvarje segment; andbålen svarta. Lefver på
Parmelia, Jungermannia m. fl.

B) Palpernas sista led kortare än
hälften af den medlersta

3. Hvitfläckiga Lafätaren.
(B. ereptricula Treit.)

Alis anlicis supra rufescente fuscis, fascia transversa
baseos maculisque duabus, altera marginis anterioris suba-
picali altera marginis interioris prope angulum anali vire-
scente albis; linea ordinaria transversa exteriori edentata;
fimbriis obscuris albo-punctatis; alis posticis griseis, erga
basin dilutioribus.

Framvingarne ofvan rödaktigt bruna, med ett grön-
aktigt hvitt tverband vid basen, en dylik fläck i fram.
kanten nära vingspetsen och en annan af samma tärg i
inkanten nära analhörnet; den yttre vanliga tverlinien
otandad; fransarne mörka med hvita punkter; bakvingarne
gråa, mot basen blekare.

422

Syn. Bryophila ereptricula Treit. Schm. V.
13368 Bin NOG USS 2ys5. Schm, 268,
Heinem, Schm. I. 306 Noctua ereptricula Hb nu.
863. Noctua spoliatricula Jb nu. Noct, f. 26. Bryo-
phila troglodyta Gu. Noct. I. 24,

Denna rekryt för vår fauna påträffades för några år

sedan i Juli månad vid Farhult i Skåne.

Beskr. Hufvud och thorux bruna med inb'andade
hvita hår, hvilka på halskragen bilda en fin hvit kant.
Abdomen brungrå med mörkare hårpenslar, Framvingarne
rödaktigt bruna med ett te'rligen bredt, hvitt, i grönt
stötande, der och hvar brunfläckigt tverband, som inåt
och utåt begränsas at första och andra (vanliga) tver-
limen; utanföre det mörka midtelfiältet, som begränsas
utåt at den yttre, otandado, föga slingrande, vanliga tver-
linien och innesluter de vanliga, men här otydliga, af grått
fyllda och fram till hvitinfattade diskfläckarne, finnas tvenne
hvita, i grönt stötande fläckar, den ena i framkanten
nära vingspetsen och den andra i inkanten nära anal-
hörnet; emellan dessa båda är fältet något ljusare än
midtelfältet; fransatne bruna med hvita punkter på ner-
verna. Bakvingarne ofvan gråa, mot basen ljusare. Fram-
vingarne underti'l hvitaktiga, mot hasen gråa; bakvingurne
ljusare med mör, bågformig tverlinea och diskflick.

Larven b'å med svart rygglinea och på ömse sidor
derom 2—3 svarta punkter på hvarje segment; på sidorna
en gulröd och utanföre denna en svart långsgående strimma,
ingripande i hvaranda; hufvudet blått med talrika svarta
streck. "Lefver på Parmelia savalilis, Lecanora parella
m. fl. lafarter.

Pupan ockragul, tjock och kort.

4. Hvita Lafärarer. (B! pPeria fa bry

Alis anticis supra flavicante albis, cinereo intermixlis,
maculis 2 fuscis discoidalibus. linea ordinaria exteriore.
dentaia. linea interiore usque ad marginem interiorem ex-
lensa; «is posticis albidis macula discoidalti fasciaqua du-
plici tran=versa fuscescentibus.

Fram 'ngarne ofvan gu'aktiot hvita med crå imbland-
ning och två brunaktiga diskfläckar; den vanliga yttre

423

tverlinien tanda.l och den inre räckande ända till inkan"
ten; bakvingarne hvitaktiga Med bruvaktig diskfläck och
dubbelt tverhand.

Syn. Noctua perla Fabr. E. 8. IL 2. 104.
310. fläbn. Noct. t 5 f 25. Bryophila perla
rent, Sch SV. der 015 He SKIDA TEA K ays.
Schm.— 208--t 2985 Heine m :Sclhm, 1 so
Snellen, Viind. 267. Neuman Brit. Moths.
246. Staint. Man. IL 177. Gun. Noct. I. 28.

Deu allmännaste arten inom slägtet och förekommer
i Daumark samt inom södra Sverige åtminstone upp i
Östergötland under Juli och Augusti månader.

Beskr. Antennerna bruna, hvitfjälliga; hufvud och
thorax gulhvita; abdomen hvit. Framvingarne gulaktigt
hvita, der och hvar med gråuktig inblandning; de vanliga
tverlinierna enkla, svarta; den yttre taudad och starkt
slingrande, den inre sträckande sig ända till iukanten;
de 2:ne vanliga diskflickarne stora, brunaktiga eller Dlå-
aktigt gråa; den vågformiga linien, som löper utanföre
den yttre tverlinien, är på inre sidan svartfläckig och på
yttre sidan bredt gråaktig. Fransarne hvitaktiga. Bak-
vingarne hvitaktiga med brunaktig diskfläck och dubbelt
tverband. Vingarne undertill hvita. de främre i disken
brunaktiga; de bakre med öfre sidans teckning genom-
skinande,

Larven mörkblå med rödgult, af en svart midtel-
linea deladt, af fläckar bestående band längs ryggen samt
1—2 hvita långsgående linier ofvan fötterna; andhålen
svarta, hufvudet glänsande svart. Lefver på Parmelia
sazalilis m. fl. lafarter.

Pupan ockragul, ko'fformig och liten samt hvi'ar i
en äggformig hylsa.

IV. Orionslägtet.
(Moma Hinbn.)

Palpi adscendentes, frontem superantes, breviter al-
que rigide pilosi; articulus ullinvus longus, linearis, subnu-

Tyv WD ov

424

lans. Frons breviter äc rigide pilosa. Thorax bre-
viler pilosus, squamulis intermixlis. Abdomen fasci-
culis distinctis instructum. BRamulus subradialis
et ram. carpalis alarum anticarum in trunco communi
Conjuncti ex areola radiali orientes. Larva 16-poda
verrucis pilosissimis capileque minuto rotundato instructa.
Pupa folliculata.

Palperna uppåtstigande, räckande öfver pannan,
kort och styft håriga; sista leden lång, lineär, något lu-
tande. Pannan kort och styft hårig. Thorax kort-
hårig med inblandade fjäll. Abdomen eger tydliga
hårpenslar på ryggen. Framvingarnes subradialgren och
carpalgren komma ur radialfältet förenade i gemensam
stam. Larven 16-fotad, eger ganska håriga vårtor och
litet, rundt hufvud. Pupan hvilar i kokong.

Till slägtet hörer endast en europeisk art, hvars Jar-
ver lefva på ek och på hösten undergå sin förvandling
i en fast puphylsa, samt hvila öfver vintern på eller strax
under jordytan.

Orion. (M. orion Bsp.)

Alis anticis supra pallide viridibus signaturis nigris,
albo-notatis, strisque albis lingitudinalibus ornaltis ; fimbri-
is nigro-maculalis ; poslicis cinereo-fuscis fimbriis albis,
nigro notalis.

Framvingarne ofvan ljusgröna med svarta, hvitkan-
tade teckningar och 3 långsgående hvita strimmor samt
svartfläckiga fransar; bakvingarne gråbruna med hvita,
svarbltecknade fransar.

Syn. Noctua orion Esp. Schm, IV. t. 148.

Noct. 39. f. 4—7. Diphihera orion Treit. Schm.

V. 1. 54. Gn. Noect. I. 36. Moma orion Kays.

Schm. 266. Heinem. Schm, I. 298. Snellen

RS I. 264. Noctua aprilina Hibn. Noct. t. 5:

. 28.

Förekommer i södra Sverige under Maj och Juni
månader, men sällsynt.

Boskr. Antennerna hvitringlade; hultvudet blek-
grönt; halskragen svart, grönkantad; skuldertäckarne gröna,

425

i spetsen svarta; abdomen grönaktig svartpudrad, med
svarta ryggpenslar; fötterna hvita med svarta fläckar.
Framvingarne äpplegröna med 3 hvita längdstrimmor,
nemligen 1 vid framkanten, 1 genom diskfläckarne och
1 nära inkanten. De svarta, med hvitt tecknade fläc-
karne bilda 3 oregelbundna tverrader öfver disken och
utanföre dessa finnas 3 svarta fläckar, innanföre fran-
sarne en rad svarta, tresidiga, inåt hvitbegränsade fläckar ;
fransarne gröna, svartfläckiga. Bakvingarne svartgråa,
med mörkare otydlig diskfläck och en dubbel, hvitaktig
fläck i analhörnet; fransarne hvita med svarta streck.
Vingarne undertill svarta och hvita med svart diskfläck
och utkant.

Larven svart med en bred, ljusgul fläck på ryg-
gen af hvardera 2:dra, 4:de och 7 segmenterna; på si-
dorna röda och gula vårtor; flera rödaktiga, slingrande
långslinier ofvan fötterna; hutvudet svart med hvita punk-
ter och ett rödgulaktigt halsband; hårigheten rödbrun.

Pupan mörkbrun med 4—8 krökta taggar i anal-
spetsen.

54

RE
Ä are Nå
TR

a
tele MOST I

421

Rättelser och Tillägg till första delen.

Pag. 15. Rad 10 nedifr, står Simo, läs Gimo. Pag.
21. Träffad ända upp i Lofoten inom Norige. Pag. 29.
I Skåne vissa år och efter långa mellantider talrik. Träf-
fad på flera ställen inom Sverige såsom i nordvestra Skåne
(Farhult, Brunnby, Allerum), vid Hofby i Östergötland
(Kindberg), vid Forssa nära Hudiksvall (Aurivil-
lius) samt inom Norige vid Asker (Sp. Schneider) och
vid Christiansund (Sandberg). Pag. 32. Träffad på
flera ställen i Norige. Pag. 41. Funnen ända upp i Syd-
varanger och vid Tromsö. Pag. 48 införes följande:

3. Linierad Snaåabelsvärmare,
(Ch, livornica Esp.)

Framvingarne olivbruna med hvitaktiga nerver och
en snedgående, smal, skarpt begränsad, ljusgul strimma
från vingspetsen till inkanten nära vingbasen; bakvin-
garne rosenröda med svart bas och bredt svart tverband.

Syn. Sphinz livornica Esp. Schm. Hibn.
Sph. 65. 142. Deilephila lineata Öchs. Schm. IL 214.
Sphinz lineata FH ein. Schm, I. 146. Deilephila livor-
nica Thedenius. Ent. Tidskr. Band 1. p. 197.

Vid Hofby af V. Eneby socken i Östergötland har
ett exemplar blifvit funnet af Lector Kindberg. Na-
turligtvis blott ett tillfälligt besök.

Pag. 48. Ch. nerii, Ett exemplar funnet vid Chri-
stiania af Esmark. Pag. 51. Träffas inom Sverige åt-
minstone ända in i Upland. Såsom imago öfvervintrar der
ej sällan och framkommer tidigt på våren, Vissa år än
den i nordvestra Skåne ganska talrik. Åsgget är elip-
tiskt, grönaktigt och plattadt. Pag. 54. Zeller anser
(Stett. Ent. Zeit. 1869, pag. 387) min tolkning af Lin-
nés Sph, fuciformis vara oriktig och att således här
beskrifna art skulle bära namnet M. bombyliformis och
följande deremot benämnas M. fuciformis Lin. Att denna

12498

åsigt dock är alldeles ogrundad inlyser genast deraf, att
Linné i F. S. pag. 289 om sin art uttryckligen säger:
”habitat in Lonicera”, hvilket endast kan sägas om vår
art, men ingaluuda om dess samslägting, hvilken aldrig
lefver. på den af L. uppgifna vextén. För öfrigt kan L:s
beskrifning knapt tillämpas på någon annan art än vår.
— Båda arterna äro anmärkta på flera ställen i S. och
V. Norige: Pag. 62. På flera ställen i S. Norige och
inom Sverige ända upp i Helsingland. Pag. 65. Funnen
ända in i Dalarne. Pag. 67. Vid Christiania funnen af
Esmark och vid Bjuf i Skåme (Aurivillius). Pag. 70.
Funnen inom Sverige vid Onsjö, nära Venersborg (Spån g-
berg.) Pag. 75. Numera funnen på fera ställen i
. Sverige såsom vid Ronneby, Stockholm och Qvikkjokk;
inom. Norige vid Christiania och i Telemarken och inom
Danmark i Hornbeks plantage. Pag. 76. S. ichneumoni-
formis funnen vid Motala och på Gottland samt inom
Norige vid Christiania och Kongsberg. Larven skall lefva
i rötterna på Anihyllis vulneraria och Lolus corniculata.
Pag, 78. 5. asiliformis funnen inom Danmark af Ström.
Pag. 81 införes följande:

5. b. Nordisk Glasvinge.
(S. polaris Straudinger.)

Hufvudet blåsvart; antenner blåsvarta utåt föga an-
lupna af gult; thorax blåsvart; bröstet blåsvart utan röd-
gul sidofläck, blott med några få rödgula fjäll; abdomen
svartblå utan rödgul ring, blott sista segmentet undertill
med rödgula hår; analborste utbredd, med rikligt inblan-
dade rödgula hår; vingarne genomskinliga, de främre med
svartbrun framkant, midtelband och utkant samt rödt an-
lupen inkant; de bakres triangelformiga costalfläck fram-
till ganska bred, svartblå; fötterna svartblå, på inre sidan
= gula; tarserna gula.

Syn. Seltia polaris Straud. Siett. Enb. Zeit.
1879, 'p. 175. Schöyen Nyt. Mag. for Naturvid.
BAT HD pag. 13.

Först funnen i Finska Lappmarken under Juli må-
nad, sedan på Dowre fjell i samma månad.

Pag. 82. Zeller anser utan tvifvel med rätta S.
myopiformis vara De Geers Papillon bourdon-cousin
'

429

och att den således finnes inom Sverige. Emellertid är
den ännu ej oss veterligen här träffad, hvaremot prof.
Esmark funnit ett ex. vid Christiania, så att arten
med säkerhet tillhör halföns fauna. Pag. 85. S. philan-
thiformis: ett ex. funnet vid Silkeborg i Danmark
(Schiödte). Pag. 91. Träffad vid Skara (Forsell.
Pag. 94. Förekommer på Fyen. Pag. 98. Träffas stun-
dom i mängd på Sjelland. Pag. 102. Funnen i Norige
talrikt på Grötö under 68” un. br. (v. arclica Schneid.
Tromsö Mus. Aarsheft. 1880. p. 33).

Rättelser och tillägg till andra delen.

Pag. 13. N. velleda funnen på flera ställen talrikt i
Norige och nordligast i Vesteraalen samt på några stäl-
len inom Danmark. Pag. 16. Vid Christiania i Norige
och på flera ställen i Skåne. Pag. 22. Funnen nord-
ligast vid” Varangerfjorden 1 Norige. Pag. 206. Eunnen
på Lidingön vid Stockholm. Pag. 44. Inom Daumark
funnen på I'yen och inom Sverige nordligast vid EMfkar-
leby i Upland. Pag. 47. Afven vid Höör i Skåne. Pag.
49. Ps. graslinella. Funnen på Jutland, vid Nes Verk
i Norige samt vid Motala 1 Sverige. Ps. villosella funnen
vid Ramlösa i Skåne samt nära Skive på N, Jutland.
Pag. 50. Fununen på Dowre och synes vara temligen all-
män på åtskilliga ställen på Själland. Afven fuunen på
ett par ställen 1 Sverige och nordligast på Snasahögen i
Jemtland. Fag. 532. Här införes följande art:

Standfuss” Hårvinge. (Tr, Standfussi Vocke.)
Hanens vingar gråaktiga; bakvingarnes oberoende nery
och styloidgren aldrig förenade i gemensam stam utan ut-
gående från diskfältets bakre hörn skilda från, ehuru nära
intill hvarandra, och subradialgrenen saknas helt och
hållet.

430

Syn. Psyche Standfussi (W oc ke) H. S. Text
VI. p. 175. Heinem. Schm, I. 181. Schöyen.
Archiv tor Mathem, og Naturvid. B. V. p. 177.

Funnen af pastor Sandberg i Juli månad i Syd-
varanger i Norige. Arten liknar sin samslägtiog (Tr.
fusca Haw.), men skiljes lävt derifrån genom frånvaro af
subradialgren på bakvingarne. Säcken liknar nyssnämnda
arts,

Pag. 55. Ch. hirsutella funnen af Wocke på
Dowre. Pag. 63. Afven funnen i Norige i Romsdals amt
Nordantjelds, Pag. 64. Vid Christiania i Norige. Pag.
68. Funnen på Dower och i Sydvaranger. Den på sed-
nare stället funna tillhör V. arie Hibn, som utmärker
sig genom sin mörka colorit. Pag. 86. I Nyt Mag. tor
Naturvid, B. 24. häft. 2. pag. 15. och B. 27. häft. 1. pag.
22. omtalar Schöyen en med larven till E. lanestris
olika larv, som lefde på Betula nana och åtskilliga Salix-
arter. Den träffades dels på Dowre och dels i Romsdals
amt. Måhända den tillhör den tvifvelaktiga E. arbuscule
Frey. En dylik larv är äfven funnen vid Awasaksa i
Ryska lappmarken. (Stett. Ent. Zeit. 1881. p. 187.)
Pag. 91. Afven funnen nordanfjells i Norige. Pag.
96. Om artens ödeläggande af furuskog i Norige åren
1812—16 se Schöyen Ent. Tidskr. Band 1. häft. 1.
p. 39. Pag. 104. Enligt Pontoppidans förteckning skall
arten vara träffad i Danmark. Pag. 107. Arten är all-
män i Danmark. Pag. 115. Inom Norige är arten fun-
nen på fera ställen sunnaufjells, men har äfven träffats:
nordanfjells i Romsdalen. Pag. 117. A. betulifolia Ochg.
(tremulifolia Hiibn.) funnen vid Helsingör och Ringkjö-
bing i Danmark, Faq. 122. Vid Elfkarleby i N. Upland
har Thedenius funnit arten. Pag. 126. Träftad i
Norige på flera ställen i södra delarne, men äfven i Har-
danger och i Romsdalen. Pag. 131. Förekommer i Norige
ända upp i Finmarken och Nordlanden. Pag. 135. Yt-
terligare på några få ställen i Norige såsom vid Arendal
och Aaset i Aamot. Pay. 140. Arten funnen vid Lycke-
by i Blekinge (Thedenius) och vid Farhult i Skåne,
Pag. 143. Inom Norige träffad ända upp i Saltdalen.
Pag. 144. P. curvatula funnen i norra Bergenhus amt i
Norige. Pag. 151. Slägtöfversigten ändrag på följande
sätt:

431

1:a Calcaria pedum post. 2. Oculi nudi. (Bakföt-
ternas sporrar 2. Ögon nakna.)
a) Areola radialis al. ant. nulla, (Radialfält
saknas på framvingarne.)

A) Ocelli adsunt. Lingua spiralis distincta.
(Oceller finnas, Spiraltunga tydlig.) —
Glyphidia.

B) Ocelli desunt. Lingua spiralis nulla 1.
brevissima et indistincta. (Oceller sak-
nas. Spiraltunga ingen eller ganska kort
och otydlig.)

1) Costa subcostalis al. post etc.

I a. Vecklarespinnareslägtet.
(Glyphidia Steph.)

Antennerna hos hanen långt, hos honan kortkammade.
Palperna korta, hängande. Tungan tydlig. Ögon nakna.
Bakfötternas sporrar 2. Framvingarne sakna radialfilt.
Bakvingarnes subcostalnerv ända till basen fri, men lö-
pande ganska nära intill öfre nerystammen, Oceller fin-
nas. Ulnargreven på bakvingarne kommer jemte styloid-
grenen, men temligen långt skild från denna, ur disk-
fältets bakre hörn. Radial- och subradialgrenarnae på
bakvingarne komma ur diskfältets främre hörn förenade
i en mycket lång, gemensam stam. Oberoende nerven på
samma vingar svagare än de öfriga. Framvingarne i in-
kanten utan tand. Larven naken, 16-fotad, lefver mellan
sammanspunna blad, och undergår der sin förvandling.
Pupan öfvervintrar.

Vecklarespinnaren, (G. crenata Esp.)

Framvingarne ofvan grå med 2 svarta tverlinier öf-
ver disken, hvilka utåt äro ljust begränsade samt åtföljas
der af en bred, mer eller mindre tydlig skuggning; nära
utkanten en ljus, vågformig tverlinea och vid diskfältets
slut en liten ljus månformig fläck; bakvingarne ofvan
askegråa med mörkare bred utkant och i analhörnet en
svartaktig fläck.

Bombyx crenata Esp. Schm, III. 245. t. 47. f. 3.
4, Notodonta crenata Ochs. Schm. III. 79. Glyphi-
dia crenata H. 8. Schm. II. 117. f. 124. Hein.
Schm, I, 222. Gluphisia crenata Schöyen Christiania

432

Videnskabsselsk. forhandl. 1881. u:r 13. p. 3. 'Staint,
Manual, I. 122,

Funnen af Esmark i närheten af Christiania.
Flygtiden skall infalla i April och Maj. Larven gulgrön
med grågrönt hufvud, ett hvitaktigt, gulkantadt ryggband,
hvari antingen finnes en vid ledfogningarne genombruten
röd midtellinea eller en mörkröd fläck med hvit kärna
på 2:dra, 3:dje, 5:te till 1l:te segmenterna; ofvan fötterna
ett långsg: ående, ulkitigt sidoband. Den lefver på poppel.
Pupan svart, kort.

Pag. 164. Äfven funnen vid Homansby och Nios
Verk i Norige. Pag. 175. I Ent. Tidskr. BI: pag:120,
t. 1. f. 1. beskrifver "och afbildar 'Schöyen under
namn af sallersis en mörk varietet af denua art, funnen
vid Saltenfjorden i Norige och atbildar under fig. 2 en
mörk var, af D. furcula, från N. Finland, hvilken af
Schilde beskritves under namn af ajatar i Stett. Ent.
Zeit. 1875 p. 59. Pag. 181. Träffad inom Sverige på
Landtbruks-Akademiens Experimentalfält vid Stockholm
och derjemte funnen på några ställen på Själland och
Fyen, Pag. 183. D. dodon&ea funnen vid Broby i Skåne
af apoth. Hamnström och på flera ställen på Jut-
land, Fyen och Själland. Pag. 187. ”Träffad inom Norige
på Dowre. Pag. 190. P. tremula här och der på Sjael-
land, Fyen och Jatland samt vid Christiania 1 Norige.
Pag. 192. ”Temligen utbredd i S. Norige samt förekom
mer äfven vid Bergen. Pag. 194. N. dromedarius funnen
inom Norige ända upp i Porsanger i Finmarken. Pag.
196. ' Funnen inom Norige vid Christiania. Pag. 198:
Funnen vid Broby och Farhult i Skåne. Pag. 201. Af-
ven träffad vid Stockholm. Pag. 202. På flera ställen i
S. Norige; äfven vid Bergen. Pag. 205. Här och der i
S, Norige. Pag. 208. På flera ställen i S: Norige; äfven
vid Bergen. Pay. 213. Funnen ända upp till Bodö i
Nordlanden inom Norige. Pag. 215. P. anachoreta fun-
nen vid Christiama af Esmark. Pag. 218. Rad 10
nedifr. står: Ögonen nakna, läs: Ögonen ludna. Pag. 220.
Inom Norige funnen på flera ställen såsom: i Odalen, på
Norefjell, i Romsdalen m. fl. Larven lefver äfven på
Sorbus aucuparia och Rhus cotinus, Pag. 224. Funnen
på flera ställen i S. och V. Norige samt äfven i Sydvaran-
ger, derifrån Schöyen 1 Ent. Tidskr. B. 1. p, 121. t,

433

14 f. 3. 4. beskrifvet och aftecknat under namn af v. fin-
marchica, en mörk varietet. Pag. 228. 'Träffad inom
Norige ända upp i Romsdalen. Pag. 229. Här införes
följande art:

1. be Eke-Blekmasken. (C. diluta Fabr.)

Framvingarne violettgrå med 2 rostbruna tverband,
som på båda sidor innefattas af mörka dubbelstrimmor,
af hvilka den inre och yttre har ljus fyllning; inga disk-
fläckar; bakvingarne grå med brun skuggning långs ut-
kanten och en anvan dylik öfver disken.

Syn. Cymaltophora diluta Er. V. 1.90. Hi ös;

II. 170. Hein. Schm. I. 287. Newm. Moths. 240.

N. diluta Hibn. f. 206.

En gång funnen vid Odense på Fyen. Flygtiden in-
faller i Tyskland i Augusti och September. Larven lefver
mellan sammanvuxna blad på ek eller björk. "Den är
längs ryggen svartgrå med ljus midtellinea, som på ömse
sidor åtföljes af en rad svarta fläckar; längs kroppssidorna
är färgen gulgrå; andhålen svarta; hufvudet ljusbrunt.
Pupan brun med 2 hakar på den korta analtaggen.

Pay. 229. O. ocularis funnen i Stockholms skärgård,
der dea är temligen allmän, i synnerhet på Vermdön.
Äfven funnen i Helsingland. Larven ljusgul eller brun-
gul med 2—3 svarta punkter på hvarje sida af 1:sta och
sista segmenterna; andhålen rostgula; hufvudet ljusbrunt.
Lefver på populus tremula. Pupan tjock, brun med spet-
sig abdomen. Flygtiden Maj och Juni. Pag. 230. &C.
fluchuosa är äfven funnen inom Sverige, nemligen i när-
heten af Stockholm. Larven nästan hvit eller gulaktigt
grå, långs ryggen mörkare; hufvudet mörkbrunt med svart
fläck på hvardera sidan om munnen. Den håller sig all-
tid dold mellan sammanspunna blad om dagen och äter
blott om natten. Oroad skyndar den likväl äfven om da-
gen ur sitt gömställe och nedhissar sig derifrån med”en
silketråd. Pupan gulbrun. Pag. 244. Funnen på flera
ställen i S. Norige. Pag. 254. N. confusalis H. S. är
temligen utbredd inom Danmark och förekommer både på
öarne och fastlandet. Pag. 255 införes följande art:

d0

434

2. b. Nordisk Trågbildare.
(N. arctica Schöyen.)

”Framvingarne ofvan hvita med 3 gulbruna tver-
band och gulbrun utkant; mellersta tverbandet bredast,
utåt svartkantadt och i diskfältet försedt med en hvit,
af svartbrunt mer eller mindre omgifven fläck; det inre
och yttre tverbandet smalt; det förra bågböjdt och här
och der mer eller mindre svartpunkteradt, det sednare
oregelbundet vågigt och i vingens framkant försedt med
hvit fläck; framvingarne undertill och bakvingarne ofvan
enfärgadt svartbruna; de sednare undertill smutsigt hvit-
aktiga, brunpudrade, i utkanten svartbruna och i disken
med svartbrun punkt.” (Schöyen.)

Syn. Nola arctica Schöyen Archiv fi
Mathem. og Naturvid. V. Band p. 172. f£. 1. 2.

Under Juli månad i Sydvaranger i Norige, der arten
flög dels på en myr strax ofvan Elvenäs, dels öfverst
uppe på fjällen vid Kirkentos.

Pag. 256. Temligen talrik i Danmark vid Viborg
och på Själland. Pag. 260. Förekommer äfven i Roms-
dalen. Pag. 278. Enligt Schöyen är L. lurideola
allmännare i Norige än L. complanva och förekommer åt-
minstone ända upp i Romsdalen. Pag. 281. Schöyen
upplyser, att den art, som Siebke funnit i Gudbrands-
dalen och förmodat tillhöra L. unita, tilhör L. lutarella,
hvarthän också rättas uppgiften å pag. 280. Pag. 282.
Här införes följande art:

5. b. Dverg-Lafspinnaren.
(L. pygmaeola Doubld.)

Framvingarne smala med föga, men likformigt böjd
framkant, ofvan blekt gulgrå eller perlgrå, hos hannen
mera rökigt grå, med smal gul strimma längs framkan-
ten och gul utkant; bakvingarne hvitaktiga, långs fram-
kanten bredt rökigt grå; hufvud och thorax såsom fram-
vingarne; abdomen grå, vid anus gul.

Syn. Lith. pygmaeola Doubld. Zool. 1847.

1944, Gn Ann. S. BE. de Er. 1861: p. 44. Zell.

Stett. Enb. Zeit. 1847. Pp. d98. DH talrut. Månd

435

139. Newman. Moths. 28. Lith. lularella var.
Snellen. Vlind. I. 149. Lampa. Cat. Lep. Scand.
I örn

Arten, som egentligen tillhör V. Europas hafssträn-
der (England, Nederländerna), intages här på grund af
Lampas uppgift (1. c.), att den funnits i Westmanland.
Den anses af flere förf. vara jemte L. pallifrons en va-
rietet af L. lutarella, hvilken den liknar, ehuru den är
betydligt mindre.” Då dess larv likväl är olik nämnde
arts, och den uteslutande lefver på sådana lafvar, som
tillhöra hafskusten, samt vägrar den föda, hvarmed larven
till L. lularella håller till godo, synas tillräckliga skäl
vara för handen, att med de engelska lepidopterologerna
anse den specifikt skild från sistnämnde art. Larven är
brun med tjock, svart rygglinea, mörkbrun subdorsal-
linea och blekbruna sidor, samt smutsbvit linea långs
andhålen ; vårtornas hår bruna; hutvudet svart.

Pag. 287. På flera ställen i S. Norige. Pag. 303.
Här införes följande art:

I b. Lilla Glansspinnaren. (OC. pulchella L.)

Framvingarne gulaktigt hvita, med talrika, i tver-
rader stälda svarta punkter och skarlakansröda kantiga
fläckar; bakvingarne hvita med svart, buktig utkant och
svart diskfläck.

Syn. Tinea pulchella Lin. S. N. I 884. 349.
Bombyx pulchella Hiäbn. t. 26. ft. 113. Eyprepia
pulchella O'chs. Schm, IIL 304. Callimorpha pul-
chella Hein. Schm. I. 256.

Funnen vid Hjörring i N. Jutland (Haas). Flyg-
tiden intaller i Juli och Augusti. Larven är blågrå med
bredt hvitt ryggband; på ömse sidor derom 2 svarta
punkter på hvarje segment och mellan dessa en rödaktig '
tverlinea; en rad af vårtorna ofvan fötterna svarta, de öf-

436

riga blågrå; hårigheten svartaktig. Den lefver på Myo-
gotis, Solanum, Plantago.

Pay. 3141. I Emt. Tid. Band. I. t 1. fi 1. gilver
Spångberg god figur till A. thulea. Pag. dd. MAips
flygaren är funnen i Sydvaranger af pastor Sandberg.
Den varierar i synnerhet med hänseende till bakvingarnes
färg, hvilken äo är enfärgadt svartbrun utan gult, än
- gul med svartbrun bas och utkant samt några svarta eller
svartbruna fläckar; undertill äro bakvingarne än svartbruna
med antydning till gulaktiga strimmor, än gula med svart-
brun skuggning vid bas och inkant, svartbrun utkant och
svarta fläckar vid framkanten. Framvingarne ha ofvan-
till flera eller färre rödgula, långsgående strimmor. Här-
igenom uppkommer var. gelida Möschl. (Stett. Eut. Zeit.
1848 & 1876 p. 296) från Labrador, hvilken äfven fun-
nits i Sydvaranger och hvarå Schöyen i Arch. f.
Math. og Naturvid. V. Bind. p. 175. f. 3. gitvit beskrif-
ning och figur. — Till det nybildade slägtet höra åtskil-
liga arer från Asien och Californien. Pag. 322 rad. 16
nedifr. står Kola, läst Kvalö. Pag. 326. 5. lubricipeda
träffad vid Christiania. Pag. 331. På flera ställen i 5.
Norige. Pag. 350. D. abietis funnen vid Östra Stäket
å Wermdön pära Stockholm. (Sandahl) Pag. 352.
Funnen inom Norige ända upp i Finmarken. Pag. 368.
Ström har i Söndmöre funnit en fjäril, som efter all
sannolikhet tillhör Trädgårdsnunnan. Pag. 381. Slägt-
öfversigten ändras sålunda:

I. Ogon ludna.
IL. Ögon nakna.
1) Radialfältet på framvingarne vidrör diskfältet.
a) Palpernas sista led ytterst kort, otydlig.

Antennernas bas saknar hårtofs.

(1) Bakvingarnes oberoende nerv lika grof
som de öfriga nerverna. Ögonen
försedda med ögonborster i kanten:
Panthea.

(2) Bakvingarnes oberoende nerv finare än
de öfriga nerverna, Ögonen utan ögon-
hår i kanten : Simyra.

Pay. 387 införes töljande:

437

IL. b. Lamecettvinge-slägtet.
(Simyra Tr.)

Antennerna vid basen saknande hårtofs, hos honan
borstformiga, hos hanen antingen sågtandade, kamtandade
eller ytterst kort hårfransade (vår art). Palperna korta,
hängande, sista leden nästan alldeles dold i hårigheten.
Tungan, kort och mjuk. Ocellerna små, stundom otyd-
liga. Ögonen nakna utan borster i kanterna. Radial-
fältet på framvingarne vidrör diskfältet. Vingarnes ner-
ver nästan alldeles såsom hos Munk-slägtet, med undan-
tag deraf att bakvingarnes radial- och subradialgrenar
äro antingen skilda från hvarandra eller på sin höjd i
en mycket kort gemensam stam förenade utanföre disk-
fältet och att samma vingars oberoende nerv är betyd-
ligt finare, än de öfriga nerverna. Framvingarné smala,
nästan lancettformiga. Larven tjock, med starkt upp-
höjda, stjernformigt hårbevuxna vårtor. Pupan hvilande
i kokong.

Lanecettvingen. (S. albovenosa Go eze,)

Framvingarne bruna med hvita nerver och bakvin-
garne smutshvita med bred, gråpudrad utkant, eller
framvivgarne grågula eller gråhbvita med ljusare nerver
och ett svart, mer eller mindre tydligt långstreck bakom
diskfältet, samt bakvingarne hvita; thorax och hufvud af
framvingarnes färg.

Syn. Noctua albovenosa Goeze Ent. Beitr.
II. 3. 251. Simyra venosa Tr. Schm, V. 2. 281.
Noctua degener Häbn t 81. Simyra albovenosa
Aurivill. Ent. Tidskr. Band I. p, 32. Spång-
brett, fidskr BIO:
Förekommer i synnerhet på holmarne i Östersjön vid
Helsingland, Södermanland och Uppland. Larven lefver
på Elymus arenarius, Baldingera arundinacea och andra
strandgräs. Den är brungrå med gult ryggband och gula
sidoband samt 4 rader rostfärgade vårtor, hvars hårighet
har samma färg. Hufvudet svart med 2 rostbruna fläc-

438

kar och 2 gula bågformiga linier. Pupan smärt, svart-
brun med brungula ledfogningar på abdomen.

Pag. 445. I Nyt. Mag. f Naturvid. Band. 27. häft.
1. pag. 25 beskrifver Schöyen en varietet af AA
euphorbie från Romsdalen, hvilken han anser vara icke
allenast Guenées monliavaga utan äfven identisk med
Ströms Noctua obscura, hvadan min tolkning af denna
sednares art såsom tillhörande Guenées A. myrice
skulle vara oriktig. Hade Ström beskrifvit endast fjärilen,
så hade mot Schöyens tolkning icke varit synnerli-
gen mycket att säga, men nu beskrifver han äfven den
larv, hvaraf hans fjäril blifvit kläckt och denna beskrif-
ning hör ovedersägligen till A. myrice Gn., hvarföre också
Ströms art säkert är identisk med Guenées art och
ej med A. euphorbie. Huruvida återigen A. euphorbie
var. montivagn Gn., som af Schöyen funnits i Roms-
dalen, verkligen tillhör ÅA. cuphorbiw, eller den är identisk
med A. myrice och således med Ströms N. obscura,
är en fråga, som endast kan lösas genom larvens upp-
täckande och uppfödande. Det är nogsamt bekant att
arterna af gruppen A. euphorbie—A. euphrasie liksom
arterna af gruppen ÅA. fridens—A. cuspis inom slägtet
Acronycta först med säkerhet kunna skiljas från hvar-
andra genom larverna och deras uppfödande. Att således
bygga en artkritik endast på imago är ytterst vanskligt,
när det gäller arter af dessa båda grupper.

REGISTER.

Acronycta abscondita

Aglia tau

aceris

alni
auricoma
bradyporina
cuspis
euphorbiza
euphrasia
leporina
ligustri
megacephala
menyanthidis
myricae
obscura

psi

rumicis
strigosa
tridens

Alphus sylvinus
Awmmatobia hebe

Ammatocampa betulifolia

ilicifolia

Arctia aulica
caja
fuliginosa
hebe
hospita
lubricipeda
matronalis
mendica

Pag.
413] Arctia

menthastri

407 plantaginis
402 quenseli
406 russula

398 thulea
401 urtice
411 villica
414] Arctornis lobulina
307 lunigera
416 | Asphalia luteicornis
4099 ridens
405] Bombyx betulifolia
415 castrensis
415 catax
401 cratsegi
410 ilicifolia
404 lanestris
00 lobulina
135 lunigera
18 medicaginis
305 neustria
116 pini

114 populi
323 populitolia
308 potatoria
Bbb) pruni
305 quercifolia
513 quercus
326 rimicola
513 rubi
330 trifolii

PS
Cr

440

Bryophila algae
ereptricula

fraudatricula

perla
raptricula
strigula
Calligenia miniata
Callimorpha domivula
jacobeer
matronula
pulchella
Carchesiopsyche angu-
stella
hirsutella
muscella
plumifera

plumistrel'a

Cerura arctica
phantoma
vinula

Chaerocampa livornica

Chelonica aulica

caja
fuliginosa
nebe
lapponica
lubricipeda
mendica
menthastri -
plantaginis
quenselii
russula
thulea
urticia
villica

Cilix rufa

C'isiocampa castrensis

neustria

Cloeophora bicolorana

Cnetocampa pinivora

Pag.

421
421

Cossus sesculi
ligniperda

4191 Craniophora ligustri
422 | Cymatophora diluta

420
418
266
302
300
303
435

pityocampa. 160
processionea 161

duplaris
flavicornis
fluctuosa
luteicornis
ocularis
ridens
Dasychira abietis
concolor
fascelina
pudibunda
salicis
Deilephila lineata
livornica
Demas coryli
Derrhis mundana
Dicrauura bicuspis
bifida
c forficula
furcula
phantoma
vinula
Diloba coeruleocephala
Diphthera' coemobita
ludifica
Drepana cultraria
Drymonia dodoniea
ruficornis
querna
Earias clorana
Elatina coenobita
Emydia cribrum
grammica
striata

Episema coeru!eocephala

Eriogaster catux
lanestris
rimicola

Eondromis vyersicolora

Må
Y

224.
229
225
390
245
302
347
3263
427
427
389
260
179
175
178
177
173
170
392
386
383
148
183
181
182
248
206
297
295
296
392
88
St
86
125

Euchelia jacobzexe

Euprepia aulica
caja
cribrum
dominula
fuliginosa
grammica
hebe
lapponica
lubricipeda
matronula
mendica
menthastri
plantaginis
pulchella
russula
urticg
villica

Euthemonia aulica

festiva
russula

Gastropacha populifolia
quercitolia

Glyphidia crenata
Gnophria rubricollis
Halias prasinana
Heterogenea asella
testudo
Hepiolus arcticus
hecta
humuli
lupulinus
sylvinus
velleda
Hypogymna dispar
eremita
monacha
Lachnocampa rubi
Lelia v. nigrum
Laria v. nigrum
Lasiocampa dumeti
Leiocampa dictzea

:dicteoides
Leiocampa frigida
Lepidopsyche unicolor
Leucoma salicis

v. vigrum
Liparis auriflua

chrysorrhoca
dispar
monacha
morio
salicis
v. nigrum
Lithosia arideola
cereola
complana
depressa
griseola
lurideola
lutarella
mesomella
mundana
muscerda
pallifrons
pygmea
quadra
rosea
rubricollis
senex
sororcula
unita
Lobocampa pruni
Lophopteryx camelina

carmelita

Microdonta bicoloria

Moma orion

Nola arctica
centonalis
confusalis
cuculatella
strigula

Notodonta bicoloria

camelina

4414

Pag.
186
187

44
368.
355
360
338
367
371
345
363
355
280
283
2178
215
274
277
282
287
260
272
281
434
269
265
267
263
284
281
104
202
200
198
424
434
255
254
252
255
198
202

56

442

carmelita
Notodonta chaonia
crenata
dict2a
dicteoides
dodona
dromedarius
frigida
palpina
plumigera
querna
tremula
tritophus
ziczac
Nudaria senex
Ocneria dispar
monacha
Odonestis potatoria
Oeonistis quadra
Orgyia abietis
antiqua
coryli
eric2e
fascelina
gonostigma
obscura
pudibunda
Vv. nigrum
Orodemnias Quenselii
Panthea coenobita
Penthophora morio
Peridea tremula
Phalera bucephala
Phragmatobia fuliginosa
Pbymatopus hecta
Platypteryx curvatula
falcataria
lacertinaria
unguicula
Pleretes matronula
Poecilocampa populi
Porthesia auriflua

chrysorrhoea
Psilura monacha
Psyche angustella
fusca
graminella
Graslinella
hirsutella
muscella
opacella
plumifera
plumistrella
Standfussii
stettinensis
unicolor
viciella
villosella
Pterostoma palpinum
Ptilophora plumigera
Pygsra anachoreta
anastomosis
bucephala
curtula
pigra
Pyralis centonalis
minialis
sericealis
strigulalis
Rivula sericealis
Samera muscerda
Sarothripus revayanus
Saturnia pavonia
Setia polaris
Setina Andereggii
aurita
Freyeri
irorella
Kuhlweinii
melanomos
mesomella
ramosa
roscida
Simyra albovenosa

un afäråera

Pag. Pag.

Sphinx lineata 427 | Tinea cuculatella 252
Spilosoma lubricipeda «3261 Tortrix clorana 248
mendica 330 prasinana 243
menthastri 327 quercana 246

urtice 3217 Teveyana 240

Walkerii 328 | Trichiura crategi 67
Stauropus fagi 166 | Trichopsyche fusca 51

"Thyatira batis 220 Standfussii 429
derasa 221 I Zeuzera sesculi 26

[FRD1G GT ORELA GLO N pir ss KR rå PAR 1: 00.

TUTU AE oy 17 HAL o0rr mr br ae VARE AE 1320
” ” ” 2 TELE EEG LT a PR ig ÄN IRA Leg OA 1: 50.
” ” ” 3) ” « 10: d 6 Ro MINE Lo CIO AN, RAD 1: 50,

hos förf. under adress: Farhult och Mjöhullt,

Hos förf. kunna ock erhållas:

Skandinaviens Pyraldern osc.c, st so» sets sis 1: 50:
Species Tortricum et Tinearum Scandinavie. . . 1: 50.
Index Specierum Noctuarum et Geometrarum . . 0: 75.
Skandinaviens Neuroptera, 1:sta afdeln.: Neurop-

FENA Pla Dip OMNIA: ere er sera kela ERAN 2: 00.